Julen hos Johnsons

Så har vi då kommit så långt som till Julannandagen redan.. Julen är inte officiellt över förrän ikväll... och jag stör mig en aning på alla uttalanden om att julen är slut redan julaftonskväll... när alla paketen är öppnade. Julen är väl tre dagar och så är det .... Fokuset är mer och mer på konsumerandet och julklapparna... och då de är öppnade är julen slut... men jag försöker mer och mer ju äldre jag blir även njuta av Juldagen  och Julannandagen...

Julaftonen fick jag vara ledig och det är ju som alla vet som haft barn den läääängsta dagen på hela året. På dagen pyntades det lite, dukades bordet, skinkan i ugnen spred en härlig julig doft i hela huset, mot eftermiddagen borde jag ju ha besökt kyrkan och julbönen men skam till sägandes hoppade jag över det i år också... fast jag hade tänkt fara iår då jag inte behövt vara på jobbet. Någon måste ju vakta skinkan i ugnen och det ansvaret tar min man på sig varje år då kyrkan och julbönen kommer på tal. Emma var sååå otålig då redan och sneglade förväntansfullt på paketen under granen så hon bara vägrade komma någonstans. ... så jag valde att faktist denna dag inte vara på väg någonstans utan bara vara hemma med min familj Jag riktade en bön uppåt och bad Honom förlåta mig  men han sa tt det var ok... bara jag skänkte Jesusbarnet en tanke allt emellanåt.... så det lovade jag.
,.. Skinkan i ugnen spred en härlig juldoft i hela huset och jag bara njöööt över att få vara hemma och inte ha bråttom någonstans. Johans föräldrar kom mot kvällen och vi satte oss ner och åt allihopa, tittade lite Kalle Anka och senare julklappsutdelning. Även jag fick några ... det skulle man ju inte trott om han tagit i beaktande alla de gånger jag varit på dåligt humör den senaste tiden. Jag blev så av hjärtat glad över alla julklappar, julafton är bara för härligt... Emmas ögon som strålar.... juldoft, glada skratt och samvaro.

Juldagen har vi en egen Johnsonsk tradition ... vi badar julbastu tidigt på Juldagsmorgonen... alla tillsammans.... har en "gå i pyjamas läääng-dag" på juldagen och bara plocka gårdagens klappar, Emma leker med sina.... och man bara njuter av granen och lite julmusik. Mot kvällen for vi hem till mina föräldrar och åt tillsammans med mina syskon.  Min pappa tyckte om sin kofta jag hade stickat åt honmom och det gjorde mig glad. Bildbevis kommer senare.. Och min syrra var även hon rätt nöjd över de mönsterstickade strumporna jag stickat.... så som hon tjatat kunde man inget annat... ;)
 
Idag har vi en "vila kroppa och själ-dag" och vi ska göra ingenting.... Jaaa kanske sticka några varv då.... Jag har bestämt att efter nyår ska jag ha en "ego månad" eller två.... när jag såg Johan sitta med en stickad socka (olika)av varje på sina fötter så insåg jag att det håller på att bli lite som med skomakarns barn som går med de sämsta skorna. Jag har helt glömt bort/ eller inte hunnit sticka åt min familj på JÄTTE länge.... så nu ska jag faktist ta mig tid att sticka åt oss lite.... och inte ge bort allt.... utom de knälånga socksorna jag började med igår, norskmönstrade svårt mönster.... hur coola som helst... .... som jag ska ge bort... men ...sen....

Ikväll är julen officiellt över och jag måste ärligt säga tt det vore roligt att lyssna lite annan musik redan och se fram emot ett nytt år och nya möjligheter... och jag har på känn att det blåser förändringens vindar 2013..... hmm.... intressant....

Julefrid till er alla!

Och DÄR inleder jag nu officiellt min julefrid..... Nu är allt inhandlat, paketerat, levererat och klart. Jag har försökt tänkt på alla, köpa alla ingredienser, stressat fram och tillbaka, försökt tänka på alla detaljer, drogs med i stressen som jag bestämt gör varje år fastän jag varje år  lovar dyrt och heligt att inte göra det. Men nu är allt klart, varje garände är fästad, varje tejpbit på plats så nuuu tänker jag börja njuta och låta julefriden komma in. Är nu ledig två dagar och tänker faktist bara vara med min familj, njuta av gemenskap och glädje. Jag hann.... iår också.... du milde tid.

Nu tänkte jag resten av helgen fokusera på Jesusbarnet och gemenskapen....  Jag ska faktist knyta mig... skriver mer imorgon när jag inte har tejpbitar överallt och presentpapper över hela golvet. Har mycket att skriva om och jag bara bubblar av meningar jag borde pränta ner men vi tar det imorgon.

Tänker inte föja massan och framföra julhälsningar på facebook i år.... utan gör det här.... Jag föredrar att krama "in person".... men de som följer min blogg vil jag önska inte en klyschig God Jul.... utan helt enkelt Julefrid.... en varm Julefrid så det är så där varm och moijju stämnning... Ta hand om varandra så länge vi har de nära omkring oss... Varm Julkram till er alla!

julklappsinköp... man borde blivit född som man

Började jobba idag igen efter en veckas sjukledighet med min sjuka arm. Tänkte inte klaga mer på den nu för Who cares anyway?... Och det "går" att jobba men bra är den inte...jag gjorde mitt bästa.
  Om man tänker efter och anpassar rörelserna så kom jag igenom dagen.

Dagen blev rätt lång eftersom Johan och jag gjorde ett tappert försök att inhandla julklapparna ikväll efter jobbet... vilket visar sig varje år vara en riktigt dålig ide... jaa alltså att fara på julklappsinköp efter jobbet och mörkrets inbrott. Det verkar alltid som om kropp och knopp tar kvällen redan när man kör ut från parkeringen på jobbet.... det är samma varje år...vi sparar det så sent så vi är tvugna att fara kvällstid för att fara tillsammans, sen är vi båda jättetrött redan innan vi kommer till stan. Hjärnan fungerar inte för att tänka ut bra julklappar så till sist blir det "grej-plockning" dvs man tar något från en hylla bara för att få åka hem så fort som möjligt.
OCH så  har man EXACT 32 minuter på sig innan min kära man blir lite knärro.... 40 minuter på sig innan har blir riktigt knärro.... och hungrig... sen får du skippa julklapparna för att istället söka efter "mat-första hjälpen"
 Även det facto spelar in att min man är totalt ointresserad av julklappsinköp... sorgligt men sant. Han önskar sig en julklappsfri jul... Man skulle slippa stressa ut i folkvimlet bara för att man måste ha nåt NU.. spendera pengar... mycket pengar på sånt som egentligen ingen behöver...då man egentligen skulle behöva varje cent själv... och på sätt och vis håller jag med honom. Det går pengar... mycket pengar... på julklappar. Allt är så fruktansvärt dyrt... Man får ju helst inget lego för under 30 lappen... de som verkligen hade varit en utmaning för Emma så som tecniclego fär man inte för under 70 lappen.
Då står man inför en discusion om man ska ta EN dyr julklapp som hon har att göra flera dagar... eller ska man ta flera små saker... som egentligen är onödigt krimskrams. Dilemma...
Och att sen börja jaga en massa småsaker då man egentligen bara vill hem och dricka en stoor kopp kaffe framför öppna spisen är självbehärskning big time. fast jag håller med min man lite så är jag ju ändå barnsligt förtjust i julklappar, att få se ett paket under julgranen som står mitt namn på är barnsligt spännande.
 Jag älskar att någon bemödat sig att tänka ut nåt åt Annika... nåt åt bara MIG.

Till Hushållsgrejs... säger jag "Tack...åh va roligt " men gläder mig faktist inte lika mycket som nåt jag får som bara är MITT!

 Så slutresultatet är hos Johnsons att JAG tänker ut vad vi ska köpa... JAG inhandlar det samma.... och JAG skriver upp på en liten lapp vad JAG vill ha och så får jag det.... inget utrymme för överraskningar. Han behöver inte tänka själv...

 Och då kan man ju fråga sig varför jag skriver upp det jag vill ha... varför jag inte bara låter det vara... Jo det ska jag säga er.... då får jag garanterat hushållsgrejer... och DET är det mest oglädjande jag kan tänka mig på jul.
Jag hade gärna haft en man som inhandlat smycken.... men det säger han alltid... " men du har ju så många halsband redan"..... så att så att...

Nåja... det om det. Slutsaldot idag blev att vi har nästan färdigt... och den som får "äran".... som vanligt att springa ihop det sista äääär: Annika... surprice...

 Julpyntet har kommit på plats och julgranen hittades igår söndag. ...
Väl i skogen tog vi hem en åt mamma och pappa också som måste ha haft tillfällig sinnesförvirring och hotat med att ha plastgran iår.... Jag säger bara "Herre min tiiid"... kommer inte på frågan... never! Jag sa klart och tydligt åt pappa i telefonen att jag kommer dit med en gran... och att en plastgran är "huvudlös ide".

Mina stick projekt är avslutade och jag hann.... i år också... tack min skapare och Gud. Nu börjar det vara lite allmän städning i slutet av veckan så får julefriden sänka sig här. ... Bara den sista slutspurten nu då...

 Jag undrar om man kan säga upp sig som familjens planerare och ställare...Jag hörde om en som gjorde det... Män har liksom en förmåga att bara surfa på vågorna i julstressen... det vill jag också göra nån gång... de verkar komma så lindrigt undan... men mycket ljud kring dem när de MÅSTE anstränga sig. Idag köpte vi 4 julklappar... jätte tungt.... men då har jag inte ens nämnt de 7 jag köpt innan.... Jisses!
Nåjaa... thats life.... imorgon är en ny dag med nya möjligheter... och snart är julen över... man borde minnas att njuta också.

Skönhetstävlingen Lucia och Dörrkransar...

Torsdag.... 13 December och redan Lucia.

Började dagen lite tidigare med dotterns skola som idag började en timme tidigare för Lucia programmet som föräldrarna var välkomna på. Jag är ju som sagt hemma denna vecka så jag satt gärna med på programmet.

Armen jaa.... vad ska jag säga. Bättre och bättre i vila och med värk/inflammationshämmande medicin på så går det skapligt.  Jag får upp armen ca 45 grader nu och det är framsteg big time. Jag får på mig jackan själv och har inte längre lika ont. Men så fort jag icke-genomtänkt snabbt sträcker mig efter nåt river det ordentligt till i armen... uppe i axeln så jag får nog vara försiktig.
Men idag torsdag kunde jag inte hålla mig längre ... jag bara MÅSTE sticka idag... jag höl på att förlora förståndet med att bara titta på alla mina projekt som borde bli färdiga innan jul och alla roliga mönster.... Jag bara MÅSTE få börja.. så det gjorde jag.
Jag fick rådet att återvända fredag till läkare om armen inte är RIKTIGT bra men jag vet inte.... faktist inte... jag vet att jag i såfall blir erbjuden kortisonspruta och det borde man inte ta.... har jag hört från "säkra källor"....
På tal om källor... jag har världens bästa vän och zonterapeut som efter att ha läst mitt blogginlägg förra gången ringde mig och erbjöd mig en tid för behandling redan nästa dag... för att hon "läst på om hur vi ska göra med min arm" Viveka min vän är bara för BÄST!!!
Jag får se hur jag gör..... hmmm..... Det är inte riktigt bra.... inte alls men det kanske blir så vi ska se.
Jag har haft ett lite större stickprojekt denna höst som SKA bli färdig till jul och ikväll när jag inte kunnat hålla mig stickade jag det sista färdigt... och jag frågade Johan vad han tyckte om det färdiga resultatet... Han sa "Jätte fiint.... men det har kostat din arm"..... Men då sa jag att "Det var det värt".... Är faktist SKIIIT-nöjd om jag får säga det själv.

Denna vecka då borde jag ju ha vilat... legat på soffan och läst... och det gjorde jag... första förmiddagen... sen har jag fakitst julstressat... skam till sägandes. Jag har inte kunnat hålla mig då så mycket borde göras. ... men det mesta har varit helt roligt... Har bakat lite till jul.... lussebullar som är ett måste på lucia... pepparkakscupkaces... Städat lite köksskåp med höger hand..... julpyntat... hängt upp julgardiner... med höger hand... allt går bara man vill... och idag märkte hur många måsten jag egentligen hade ... i mitt eget huvud.. Jag hade egentligen inte suttit ner på hela dagen... fläktat på som  om det var sista dagen på jorden.. Bytt gardiner, paketerat och skickat julpaket till Åland, plockat fram lite julpynt... m.m.   Och fast jag var rätt trött i armen och fick ta en till värktablett så tänkte jag ännu börja göra julkransar till dörren ..bara för att det ska vara ..... sagt och gjort... jag tog med min dotter och hund och skulle till skogen och plocka ris... väl där fick vi först gräva fram ris och man fick bara några strån igången... och det kändes rätt tröstlöst när jag bara plötsligt satte mig ner på en sten i skogen och sa åt Emma... " Nej nu går vi hem.... vi skiiter i kransen iår... jag vill hem". Jag bara kände plötsligt att vi bara var där för att jag fått för mig att jag MÅSTE ha krans på dörren... vem har sagt det... ?? Jag är ju sjukskriven för bövelen... och tagit extra värkmedicin och här sitter jag i skogen och tror att jag måste ha en krans på dörren... annars kommer inte julen... den kommer väl ändå... fast jag sätter nåt annat på dörren... Emma sa förvånat... : Men kransen då...?? Den skiiter vi i sa jag och så gick mor, dotter , hund hem och tittade på en film istället.  Och jag tillät mig vila mitt i jultillställningen. Så om julen inte kommer i år får ni skylla på mig... för jag SKET i kransen.

Kvällen stod vi traditionsenligt på torget i snöfallet och tittade på skönhetstävlingens vinnare : stadens lucia.  Har faktist förlorat lite tron på den rätta lucia andan... Det är Decembermånads skönhetstävling... det såg man även på skolnivå.... den sötaste tjejen med det längsta håret ... lockar i... söt ansikte blir lucia... sen den med den vackraste  sångrösten och det varmaste hjärtat är den ständiga tärnan  längst ut på kanten.  Det är inte alltid de två egenskaperna sammanfaller.  Jag röstar alltid på de kandidaterna som har kort hår och som ser snäll ut i ögonen... kanske för att jag själv alltid var den ständiga tärnan... längst ut på kanten... inte utseendet alltid till min fördel men varmt hjärta... Jag undrar vad luciorna tänker när de kommer skridande in till stan och stiger ur sin hästdroska...Är det:  " Nu ska jag glädja er och ge er julefrid ... eller är det... " Yes... jag vann.... jag var snyggast.".. Jag tror det senare.

Jag är mest till torget denna kväll för att höra stadsdirektörens utlysning av julefrid över staden... Fin tradition... Enligt den får man från och med idag inte reta upp sin medmänniska för att man inte ska störa julefriden... och jag lutade mig fram till  Johan och påminnde honom om att inte reta upp mig nu då före jul... för det säger stadsdirektören... då han  lugnt  och bestämt säger... " Men Annika.... Det vet jag aldrig ... förrän efteråt.... " ;)  

"Akta dig för vad du ber om- du kan FÅ det"

Den meningen ringde mig i huvudet idag. Jag har länge önskat mig ledig tid att julmyyyysa och få vila kropp och själ... och jag såg såå fram emot min semester mot slutet av denna kommande vecka.. Då skulle jag riktigt ha behövlig semester.

Och NU är jag sjukskriven.... He va inte naanna tå. Jag har haft vänster arm som bråkat ett tag, styrkan har varit riktigt dåligt och den har börjat värka på nätterna. jag har inte kunnat ta i på jobbet som jag brukar. Några dagar nu har den varit akut dålig.
 Jag har sett lustig ut när jag har envisat med att klara mig ändå... det blev en helt egen konstform med att försöka få på sig bh:n och tröja på morgonen. Efter att ha sett min unika konstform imorse tvingade min kära man mig till att beställa tid till läkare IDAG!! ... Ok ... med lång tänder ringde jag.... och jag dealade till mig en tid kl 14.. strax innan mitt eftermiddagsskifte börjar.
Johan tyckte jag verkligen har byggt bo där de eviga gökarna gal när jag fiffigt nog kombinerade mitt läkarbesök med min jobbtid.... då han samtidigt fick hjälpa mig på med jackan när jag mekaniskt lyfte vänster arm med den högra för att åka i väg.
 Han muttradde något om "faanens envis".... men det kan ju också ha varit "graanens elviisp".... jag hörde inte så noga... vad han då menade med det hann jag aldrig fråga upp.

 Väl inne hos doktorn tyckte han jag skulle ta av mig tröjan för att kunna undersöka min axel... Jaa jyst så he va inte naana tå...
 " Jag frågade farbror doktorn och han rimligtvis kan gissa hur länge det just hade tagit mig att få PÅ fanskapet... som jag nu då alltså måste ta av mig.
 Att få av mig den tog ävenledes lika länge... nästan så att jag såg honom hejda sig i en rörelse att börja hjälpa mig. Han gav mig fort diagnosen muskelfästeinflammation.. ordentlig sådan.
Eftersom jag redan bytt om till jobbkläder frågade han mig hur länge jag har kvar att jobba idag, och jag svarade att jag KOM  ju just... till jobbet... hela mitt skift låg framför..samtidigt som jag smidigt och mekaniskt lyfte upp min vänster arm med min högra upp på bordskanten för att se så där världsvan och viktig ut där på andra sidan bordet...  Han tittade på mig över glasögonen och tänkte säkert att hon där är nog inte riktigt klok.

Jag blev sjukskriven alltså från iḿorgon måndag och en vecka framåt. Så slutsaldot blev att jag fick ledigt.... mera ledigt än väntat men inte i stånd att göra allt det där jag hade tänkt. Sickandet kanske jag håller upp med ... halva dagen imorgon.
Han frågade fakitst om jag jag gjort ensidiga rörelser som kunnat orsaka Inflammationen men jag tittade bara lite tankfull ut satte huvudet på sned... gjorde en konstpaus och sa sen fundersamt... Neej.... det kan jag inte påminna mig om att jag skulle gjort...!

 Jag jobbade kvällsskiftet med hjälp av bra arbetskamrater som avlastade mig med de tunga sysslorna... så nu tar jag en Voltaren och går och lägger mig.... Imorgon blir det vila ... och en bra bok... sen stickar vi vidare. :)

storlek 42

Jag har haft en tanke rätt länge om nya skor. Ingen skillnad alls faktist,  bara de passar något sånär.... jaa... så att jag kan gå i dem rätt löst och ledigt... bekvämt i dem.  Men det fanns just inte alls skor i någon affär just då så jag skulle få meddelande om när de skulle få in de skorna som passade mig.

I torsdags ringde de, de hade skor.... enda kruxet är att de inte var i min storlek. Jag har storlek 39... har ingen erfarenhet alls av 42:orna.... jag hade önskat jag hade det men tyvärr var jag endast bekant med storlek 38-39.  annars tror jag seriöst att skorna de bjöd ut var nästan presic så som jag hade förställt mig...

Så ja tog dem.... ändå....
Så nu står jag här med lite för stora skor.... jaa rätt mycket större än jag tänkt.....
och jag vet inte om jag kommer att snubbla lite mera, vira in mig i mina egna skor... och hur det går när jag ska springa det vet gudarna... men inte blir det väl värre än att jag får stiga upp igen och fortsätta.

Så att så att... här står jag med mina nya skor.... lite för stora, men röda och fina.... och jag kan änd känna mig lite stolt över att få ha dem.... de är ju trots allt skor... som jag önskat mig... Nu börjar vi gå då.... jepp det gör vi......

Du måste flytta på dig..... Hell no!

Jaha.... Söndag kväll då.... Kanske ni kan gissa vad jag gjorde i helgen då...:  Och alla som gissade jobbat får kärlek och omtanke hemskickat. .... och det var det jag ville prata om det för denna gång.... vill INTE prata om jobbet just nu....

så att så att...

Jag skulle i jobb lördag eftermiddag så jag spenderade f.m. med min familj. ... och senast jag hade en lördag förmiddag ledig var....6 oktober. Vi for till Jeppis och sonderade terrängen med vilka öppna spisar det finns nu och i vilken prisklass. Alltså en öppenspis att elda i till sommarön. Vi tittade på flera.... behövde inte den i detta nu men vi ville titta på olika alternativ.... Emma och jag shoppade loss på Tiimari lite julpyssel... vi tänkte prova på tovning den här gången. , och lite vanligt filttyg gliter band... m.m.... Vi brukar pyssla lite till jul så vi köpte lite material ... men  vi började titta i pysselböcker hemma sedan så behöver vi nog mera i sinom tid... så det blir nog en till resa dit snart. Jag ääälskar det faktum att vi närmar oss jul... jag skulle bara kunna plocka fram alla mys-.ljus och sitta och myysa.... kanske det är avsaknaden av snön som gör en lite extra förväntansfull till de extra ljusen i fönstret. Jag ska försöka hålla mig så att jag inte sätter fram ljusstaken i fönstret före lillajulshelgen....men hur farlig är väl det om jag sätter fram den redan... fredag... eller kanske redan torsdag... mitt i allt är onsdga också en bra dag... hmmm...

Det var ju julöppning i stan och fullt med folk överallt i lördags, både i och utanför affärerna. Och här kommer nu något jag faktist irriterar mig så i bomben på... och jag skäms för att säga det men det irriterar mig så till den milda grad.... BARNVAGNAR!! Jag har försökt analysera varför det retar mig men jag förstår bara inte hur det kommer sig att där det är som mest folk, mest trångt mellan hyllorna så finns alltid "Mamma-barngruppen"... oftast hela föreningen ...PÅ SAMMA STÄLLE... med VARSIN barnvagn och de har liksom inte bråttom någonstans... nej nej... är man mamma ledig så är man... De får oftast ha hela hyllan för sig själv eftersom de samtidigt barrikerar densamma.... med sina vagnar. Det är liggdelar... sitters som de kör med sig i butiken med eller utan barn i. Sen när det är som folktätast kring dem har de satt i system att omedelbart till synes utan förnuftig anledning göra en u-sväng med hela ekipaget... eftersom de glömt nåt... tror de... och så vänder ALLA i föreningen om och skuffar sig en väg fram. Många tittar väldigt irriterat på en för att man står i vägen ... som om nog jag... verkligen är bredare än  mamma-vagn-barnet ekipaget tillsammans.... och det är JAG som är ivägen.

Det kan ju vara så att jag har blivit en "prytt-bytto".... " knärr-kärring"..... med redan rätt stora självständiga barn och att jag tappat förståndet och förståelsen för mammorna idag.
Det kan vara så att jag ogillar när någon stör flytet i vardagen... hindrar flytet... skapar köer och väntande... 
Eller så har det alltid stört mig att folk tar plats.... jag har aldrig velat ta plats... aldrig velat vara ivägen för någon... Ibland när Emma var liten och det var mycket folk i någon butik, kunde vi lyfta ur flickan ur vagnen medans vi var inne och lämna vagnen ute... i hänsyn till de andra som var där.. så att man inte skulle vara ivägen.
Det gör man inte nu... man TAR plats.... och ANDRA får flytta på sig....

Nu får man en blick av mammorna som om det är mig de är irriterad på för att inte DE slipper fram... Ok... Kanske det är en kombination av de två ovanstående. Jag har då börjat stå kvar... ibland demonstrativt länge där jag ämnar stå... och så kan vi alla titta lite irriterat på varandra... för det är kanske Jeppobon i mig som lever efter devisen: "Om någon sjasar undan mig för att få min lekamen ur dess väg... får ta en lyftkran till hjälp. Försök få en Jeppobo att göra något på kommando.... - och jag ska säga dig att det är lättare att stanna tåget..... I FARTEN  "

Passande låt va.... och min dotters danslåt i detta nu......

En dag för Lego-lek

Idag har varit en alldeles ...alldeles härlig ledig dag..
 Dagen började med att jag väckte min dotter med att fråga henne vad 8 x 5 är... Klockan var sju och dags att stiga upp... Hon hade femmans tabell till läxa för dagen så jag tog ett stickprov så där i arla morgonstund...

 " Emma... Vakna... Jag undrar om du kan säga mig vad 8 x 5 är?"... Emma... Godmorgon"
.. jag stryker henne lätt över kinden.. "8 x 5"??
 En morgontrött mumlande röst hörs innifrån täcket.. " 40 ".. mumlar hon yrvaket.

Vi steg upp, satte på lite julmusik i vardagsrummet och så kröp hon upp i min famn och vi myyste en stund innan gröt och taxi väntade. Just då säger Emma alldeles tyst: " Det är såå roligt när du är hemma med mig, det är bara för BÄST när du väcker mig".
 Och jag blir alldeles varm om hjärtat. Min älskade älskade dotter, min hela värld. Tillika känner jag ett uns av att tiden rinner ur mina händer och att jag arbetar bort tiden jag får med henne innan hon försvinner ur huset.. blir vuxen och inte behöver ha mig hemma mer... lite sorg i hjärtat tillika. Leker med tanken på att vara hemma men vem kan vara det idag.. med huslån, billån och dyr mat... och sen alla räkningar... inget alternativ... det blir nog till att försöka hitta de små stunderna av mys som kommer i ens väg och vara närvarande i nuet när de kommer.

Efter att min dotter åkt iväg väntade en hel del som måste göras. Tvättkorgen var full, räkningarna skulle knappas in på datorn, hunden skulle ut och uträtta sina behov, huset skulle röjas upp åtminstone så man skulle kunna gå, mat skulle inhandlas. Jag hann precis klart innan Emma kom hem och jag tänkte att idag ska bara hon och jag göra nåt tillsammans så idag hade vi jätte-rolig LEGO-DAG. Vi byggde lego för kung och fosterland.... och fast jag annars inte är så förtjust i lekar så tyckte jag det här var jätte roligt.

Ser ni vad som hänt här.... Tjuven i svarta hatten har sprungit och knuffat till en cyklist som fallit och skadat sig.... kompisen till höger ringer efter ambulansen med sin suuper smidiga telefon... och ambulansen kommer ... med sirenen på... Suuper spännande...

Här är vår legostad... med ambulans-station och ett sjukhus... en polisbil skymtar på vägen....

Polisen jagar tjuven som tappat sin hatt..... hmmm... bevismaterial...

Här är det suuper-detaljerade sjukhuset.... med läkarrum och röntgenrum och patientrum.... 

Efteråt bakade vi lite pepparkakor med deg köpt från butiken, det spred sig en härlig mys-jul-doft i huset.... vi bakade också lite bröd idag.
Johan och jag tänkte ha en "bara hembakat-bröd vecka". Är faktist rätt trött på de köpte bröden... rågbröden hinner man bara hem med så är de skarpa som en skosula, eller så är ljusa bröd så full med luft att man fiser en gång så är man hungrig igen.:)
 Här är receptet på det vi bakade ... blev faktist jätte gott... :

 5 dl vatten, 50 g jäst, 2 tsk flytande honung, 1 msk salt, 7-8 dl vetemjöl, 3-4 dl grovt rågmjöl.

  Vattnet värmes till ca 37 grader och jästen löses i vattnet, sedan blandas alla ingredienser och degen får jäsa 45 min, bakas ut och sätts i 2 formar, och får jäsa igen ca 30 min. Bröden penslas med olja och ovanpå strör man en blandning av rosmarin 2 tsk och flingsalt 2 tsk...  Gräddas i 200 grader 35-40 min.

Underbar doft i köket. Pröv baka den om ni vill. Nu ska jag knyta mig efter en dag av mycken lek, och mycket tid tillsammans med min älskade dotter. Vi ska se vad morgondagen har att erbjuda.... kanske mera lego-lek... vem vet...?!

Helgens HAIR.... jaa inte min frisyr då inte...

Hemkommen efter helgens upplevelse. Ett trevligt avbrott i vardagen i den mörka november.
Tillbringade helgen med min syster i Åbo, vi hade sedan länge planerat ett systerbesök dit redan då de släppte biljetter till svenska teaterns höstsatsning.
 Vi åkte tåg ner och hann med lite julshopping innan föreställningen på Åbo Svenska Teater började.
Jag köpte lite julklappar och en t-tröja till mig själv..... jaaa och så köpte jag faktist Mark Levengods nyaste bok... "Rosor min kära bara rosor".... kanske lite onödigt men den unnade jag mig... jag bara älskar hans sätt att skriva om de små iaktagelserna den killen har. Vi unnade oss faktist att äta på Fransmanni också.... dyrt men himmelskt gott.. Vi som är lite "märkvärdiga måste ju följa sin image... fullt ut så att säga.

 Vad har jag då att säga om föreställningen..... Jaa du.... Spontant kan jag säga... Bra.. en upplevelse och trevlig föreställning...med bra sångare, bra show, mycket färger, bra senografi, bra samverkan med publiken.... men jag satt hela tiden och väntade på att hitta den röda tråden... vad pjäsen handlade om egentligen... vad vill pjäsen säga... ? Men den hann sluta innan jag fått grepp om det. Den handlade om... : INGENTING... eller så är det så enkelt att den handlade om 60 talet..PUNKT!

Det var tydligen mycket influenser i rörelse då och orden Peace LOVE and understanding var slagorden. ALLTING verkade vara fritt... öppna fria förhållanden verkade mera regel än undantag.. haschrökning likaså.. demonstrationer för protesterandets skull osv..
Jag måste ge en stor eloge åt de män som i förställningen klädde av sig HELT nakna och stod bara med händerna över de mera ädlare delarna... det hade jag INTE gjort för allt smör i småland! MODIGT!
Så  det var lite naket, lite flower power, lite sexuell frigörelse, lite hasch... ( jaa inte intagande av densamma men....) och det är pjäsen i sin helhet. Den är sevärd om man vill ha show... men är man ut efter pjäs som berör kanske jag inte skulle välja just den. .. Men personligen skulle jag då inte vilja vara utan upplevelsen....
 men som sagt... pjäsen har en bit kvar innan den blir lika bra som Les MIs...med Alexande Lycke  men det tror jag just ingen kommer upp till...

Söndagen åkte vi hem igen efter en ordentlig hotellfrukost.... just löööve frukost på hotell då man inte behöver varken handla hem alla ingredienser, tillreda den eller ens diska. Det var roligt att komma hem också.. min dotter hade väntat hela dagen på mig.

Det bästa var ändå med hela veckoslutet att jag fick tillbringa den med min syster... vi fick för en helg bara vara Annika och Benita... inte sjukskötare, mamma, eller allt i allo... vi fick vara två systrar som för en gångs skull fick gå till färdig mat, shoppa ensam, gå så länge vi ville, äta på restaurang ensam , och sedan sist men inte minst prata till punkt...utan att någon annan avbröt. och det visade sig att fast vi med åren blir äldre och har egen familj så i helgen var vi syster Annika och Benita.. just like old times... och DET ver ett guldkorn i höstmörkret.

Vi bestämde att nästa år samma tid åker vi igen till Åbo... oavsett vad de spelar.. fast de skulle ha värsta trikå-baletten där... bara för att hålla syster traditionen vid liv.

Gammal... njää... jag skulle säga VIS

En av våra patienter på mitt jobb frågade häromdagen om jag har barnbarn redan.... och jag tackar min skapare och Gud av hon bevisligen ser dåligt utan glasögon. Jag börjar känna mig gammal....
Man märker att man börjar bli gammal när:

1.  Jag kan förfära mig åt att polisen numera ger ut körkort åt så unga... inser de inte risken för liv när så unga får köra på vägarna.

2. Jag har en handlingsväska.... med märket S-Market på.... Jag köper mer i gången och tar ut vagnen till bilen. Vuxenpoäng.

3. Jag gillar garn... stickning överlag... inget är omöjligt. Jag sitter hellre och stickar uppkrupen i soffan hemma än far ut på bio en lördag kväll.

4. Jag iriterar mig på de "ungas" arbetsmoral... för det är numera bevisat att unga idag har ingen.... arbetsmoral... ALLS!! Här ställer vi inte mera upp för arbetsteamet.. nej nej.. arbetet är ett måste för att få pengar att konsumera... sen gäller det bara att försöka glida undan så mycket tungt jobb som möjligt. Deras devis är " Varför göra idag vad du kan få någon annan att göra imorgon.." De gör det sedan med en sådan skicklighet att man inte riktigt vet hur det kommer sig att man plötsligt bara utför göromålet själv... bara för att det går snabbare då. Hade jag velat lära upp ungdomen idag hade jag utbildat mig till stödlärare och gått i peffan. Mitt jobb är att vårda mina patienter,.... inte att lära upp ungdomen idag...

5. Man börjar tycka att en basker kunde man faktist ha.... en röd...

6. när ens barn åker hem till kompis.... vars förälder gick på samma klass som en själv i skolan.... märklig känsla... Hämtade idag min dotter från kompis vars pappa tog studenten samtidigt som mig... nu är barnen suuper kompisar.... Tänk om man hade vetat det då... Och man känner sig ännu mera gammal när man hämtar upp dottern från någons hem där man inte känner föräldrarna... men barnens farfar/farmor....

7. när man tycker gummistövlar är rätt bra  skor och stiger i dem hemma så fort man ska ut på gården... att man tycker det praktiska i ett föremål går framom det coola.

8. Man orkar inte titta ens en film till slutet för man somnar i soffan efter kl 22. ... Jag har sett många Beck filmer... början av dem... men vet inte hur just någon av dem slutar.

9. Man börjar FAKTIST säga till... stå på sig mera och säga vad man tycker. Kanske man numera har själförtroendet att verkligen göra det. och det är faktist rätt befriande. Nej det är bara utför nu... snart har jag basker och runda glasögon... Sticksömen är redan här... irritationen på de unga är redan här... så nu väntar bara pensionen och kanske en rödrutig damkappa. ....

Kanske det är så att man är så gammal man känner sig..  så då får jag be att presentera: Annika Bernice  53 år gammal.

 Forgive me for what I have done.... cause Iḿ Old....

Dagens utmaning..... klarades nästan....

Jag måste börja med att kommentera inlägget jag gjorde för någon dag sedan om att jag är lite stressad.....  Jag har nämligen mött många huvuden på sned med ett medlidsamt uttryck i ansiktet... Men Stackars dig Annika... och jag blev varse min bloggs genomslagskraft. Och jag måste faktist erkänna att jag inte är medveten om den alla gånger. Min blogg är mitt forum att skriva av sig. Jag ämnar inte skriva för att medvetet skryta eller bli tyckt synd om... jag skriver för att jag bara måste skriva av mig. ... som en dagbok nästan...  och visst vet jag att många läser och jag skriver inget som jag annars inte skulle säga in real life.men jag har fått ett behov av att ventilera... och det gör jag här. Jag har fått många värmande tankar och boktips vilka är jätte bra så jag tänker läsa Tommy Hellstens nya ... bara jag hinner.... min vän Viveka påminde mig och undrade var jag hade nuet och jag skämtade bort svaret .... men det tog jag med mig i alla fall... och tänker nu ta en stund i gången... den här månaden tar slut också... Allt har sin tid.. en dag i gången... och gör det bästa av den. Tanken lugnade mig en aning...  Du vet alltid vad som EGENTLIGEN är problemet du Viveka..... Jag blir glad i hjärtat av att ha dig i mitt liv... och jaa tack alla som gett mig omtanke... med bekymrad min.

Och det ökade läsarinloggningen på min blogg idag .... har jag på känn har att göra med Love tenten som jag gjorde idag. Och jag klarade den ..... nästan... men jag är faktist nöjd. Av innalles 5 tenter idag  klarade jag 4... läkemedelsräkningen klarade jag en del,  men i.v. delen hade jag ett fel och godkändes därmed inte på just den. Det betyder att jag skriver om endast den delen. Resten är avklarat och godkänt.  Lite harmar det mig eftersom jag först hade rätt svar.... men ändrade när jag dubbelkollade för att jag blev osäker... jag litade inte på mitt första svar... utan ändrade just innan jag meddelade att jag var klar... Just den frågan hade jag fel och mitt ursprungliga svar hade varit rätt... men nåjaa... jag är rätt nöjd ändå. Jag behärskade frågorna och har ett stressmoment undan. Skönt. Ska anmäla mig igen till räkningen fortast möjligt så jag får den undan. Känns skönt att inte behöva läsa mer på det där.

Kvällen spenderades ikväll på Wasa teater och pjäsen"Orgelbyggaren"... och jaa....  vad ska man säga.... hmmm... Jag har sett bättre.... så kan jag börja. De som läst boken innan kanske hade mer behållning av pjäsen...
Det handlade om en man som förlorat sin fru i Estoniaolyckan och i sin ensamhet och sorg/skuldkänslkor bygger han en orgel i sitt vardagsrum och isolerar sig. Mannen har en hel del sorger inom dig... sorgen efter sin fru, sogen efter sin dotter som dog i cancer då hon var 30, sorgen efter umgänge,... skuldkänslor efter ett brutet äktenskapslöfte.... Mycket sorg ÄR det... och så är han med om en massa olyckor... Stukar foten, bryter handen och sist bryter han lårbenet... Det hade varit rätt uppbyggande att en fredagkväll få bli lite underhållen med lite lättsammare päs... så man kunnat skratta lite också...
 Jag får känslan av att allt i huvudpersonens liv är rätt USLIGT!  Rätt mycket känslor i pjäsen,men ändå  lite humor i karaktären Berg som spelas av Boris Bränn... men annars tung pjäs... och just ingen scenografi alls. Tomt rum med några orgelpipor längs ena kanten. Det var svårt att föreställa sig scenbyten.... om de var ute eller inne... lite väl enkelt uppyggt. De borde haft Adam där... ;) Nåja... jag var där med min bokklubb för att vi läser just den boken den här månaden... Orgelbyggaren.  Vi ska se sen om boken är bättre än pjäsen.

Nåja det här var alltså fredagen som kom och for... en annorlunda fredag... jag utmanade mig själv med tenten...klarade den ...nästan.... en fråga från godkänt... . och kan nästan lägga den till sidan... sedan lite kultur... hmmm.... Nu ska jag knyta mig och åka till jobbet lördag morgon.. Är det nåt som är säkert i livet så är det det att då det blir helg är Annika på plats ... på just jobbet. Skriver mer en annan gång.... 

Kort från Gud.....

Jag tog in posten här om dagen och längst ner skymtade ett kort... som jag var nära att missa i brådskan men handen letade ner i postlådan och där låg detta kort med denna slående text...
och lite passande var det att jag just vaknat efter mina vaknätter och fann detta i lådan ... Good morning....
 Det var precis som att få post från Gud själv eftersom en del annat hände den dagen som jag tyckte var jobbiga att ta itu med.
 Mest älskar jag meningen... and I Dont need your help.... Underbart vilsamt i den meningen... Det är bara att luta sig tillbaka då.
Jag fick kortet av en för mig kär vän.... men av buskapet på framsidan hade det kunnat vara från Gud själv. Detta kort pryder nu mitt kylskåp och påminner mig varje dag ... att inte försöka fixa allt... att lite luta sig tillbaka och bli hjälpt också... Tack för kortet Margareta!!

 Jag känner mig lite stressad just nu... jag tycker att jag sitter på ett tåg som färdas så fort att jag inte bara kan hoppa av bara så där.... sen krävs det överallt att jag ska vara allt för alla. Jag förväntas nästan bo på jobbet, ska försöka hinna vara hemma med min familj, hinna läsa på tenten som närmar sig, hinna göra det jag tycker om, hinna se de pjäser jag såå skulle vilja se, hinna överallt... vara överallt. Jag bara väntar på december då mitt liv lugnar ner sig en aning.

 När jag backar ut min bil ur bilgaraget har jag börjat göra en överdriven rivstart med gasen... ni vet så där så att bilen lite slirar på stället ... just då jag backat och jag sätter i 1 an och far framåt.. målet varje gång är att göra en fart-rand som syns...
 Det går min man på nerverna för man gör rätt fula märken på gårdsplanen, och jag vet inte varför jag börjat göra det.. jag bara MÅSTE göra ett märke på gården... lite som att " Annika has left the building"...Jag måste göra ett avtryck att jag åtminstone nog har varit hemma en stund.. kanske bara för att svänga .. men gropen i marken visar att jag åtminstone varit där...
Märkena blir lite djupare för varje gång och jag har två mörkare streck på gården som inte tycks gå att riktigt räffsa ut. Jag vill ha dem där..
 Min familj saknar mig, mina kompisar kanske saknar min uppriktiga engagemang, så även jobbet, och först och främst saknar jag mig själv.... Min själ skulle behöva ett halvårs ledighet... med att bara var hemma... hemma då min dotter kommer från skolan, prata om hennes dag... dricka mjölk och äta bulle... kanske besöka simhallen, jag skulle behöva de stilla promenaderna med min hund som jag aldrig hinner med, jag och Johan borde komma bort och göra nåt roligt och prata annat än pengar, räkningar, jobb och fixande och ordnande. Min själ saknar ro...
 Jag kan inte vara allt för alla... fast jag så gärna vill... jag räcker inte till. Jag får börja med att hitta de små stunderna av lugn och ro först.... och kanske mig själv också. Jyst nu finner jag mig själv bara göra någon besviken för att jag tycks ALLTID behöva befinna mig på två ställen, både hemma och borta... och jag lämnar alltid ett läger som i slutändan blir besviken.... vilket i sin tur inte ger mig riktigt glädje över det valda stället. Jag är inte DÄR helhjärtat.

GUD hälsade mig "Have a Nice Day".... och jag ler... när Gud säger nåt så kan man inte låta bli att faktist njuta och ha en Nice day... Mitt hjärta ler ...ändå...mitt i brådskan. Kring jul tänker jag ha lite mera ledigt så jag ser fram emot den tiden med mera mys hemma.  JDet finns väl nåt som heter Julefrid... det låter härligt just nu... Cant wait!

vardagstankar......

Fick kort och ett litet paket på posten idag.... Min vän hade skickat lite Åländskt chocklad med salt på... just MIN favorit....med följde ett litet kort med texten att jag är värdefull i just hennes liv... och det gjorde hela min dag. Jag blev varm om hjärtat, kände mig speciell.... så det var dagens höjdpunkt. Nu mumsar jag på den gooodaste chokladen i världen.... och njuter!

Veckan i överigt har gått i jobbets tecken.. har just avslutat två nätters vak... gäääsp.... Det var motigare dessa två nätter än vad det brukar.. jag var så in till döden trött första natten och jag somnade som när man släcker lampan då jag kom hem. Natten därpå var inte heller mycket bättre. Jag vet inte om det är vädret som gör mig tröttare eller om jag bara har en liten svacka... Jag saknar lite egen tid.

Håller just nu också på att läsa till LOVE tenten som jag ska tenta nästa fredag. Det är en tillståndsutbildning+ tent för att uppdatera sitt iv- tillstånd för jobbet. Vi får tre timmar betald läsning men materialet är såå digert och packat med info att det tar måååånga dagar att alls komma sig igenom läsmaterialet. Sen återstår även uppgifterna i läkemedelsräkningen. Idén med tenten är inte dåligt och man får sig till livs mycket glömt kunskap men jag är inte riktigt hundra med på att behöva sätta så mycket av min egen tid till läsningen. När man redan jobbar snäppet på 100 % är det redan svårt att hinna med hushållet här hemma och sedan försöka få någon egen ledig tid är ett puzzlande men.... jag ska i alla fall försöka få den undan så behöver jag inte fundera på den mera. Rykten säger att om man inte klarar den på x antal gånger kan man förlora rätten att jobba som sjukskötare. ..... och det oroar mig inte dessto mer... det ger mig en anledning att börja med nåt annat... som jag ser det.. Kanske jag borde ta upp iden vi hade på stickgruppen om att jag kunde köpa en " garnbuss"... bli återförsäljare på dropsgarn och köra runt i nejden... Garnförsäljare helt enkelt..... hmmm... ingen dum ide...

Om ni ser en buss med texten " Garnakuten".... kom gärna in och nava mina garn.  Då vet ni också hur det gick i tenten för mig... följaktligen...

I morgon är jag ÄNTLIGEN ledig ...EN dag.... och All Helgona Helgen
börjar, med helg jobb IGEN för min del...jag sååå har helgjobb upp ihalsen just nu.. *suck* har haft så få lediga helger i höst så det går lätt att räkna på jaaa två fingrar faktist...
.Helgen innebär ljuständning på gravgården för vår del. Här klär vi inte ut oss till spök och drakula utan vi kommer ihåg de som inte längre är med oss... det växer Emma upp med och det är en stilla och respektfull helg tycker jag. Att gå på gravgården och se alla ljus som är tända på alla gravar är så vackert att man blir nästan rörd. Det brukar vara ett eldhav av omtanke i de där många ljusen. Ska traditionsenligt åka hem till Jeppo och tända ett på min farfars grav...  Jag har sedan jag var liten alltid trott att just den kvällen är det fest i himlen... Stående bord och "ät så mycket du vill"... Jag hoppas faffa tar riiiikligt...

Nu borde jag knyta mig fast jag inte alls är trött mera ... har ju just sovit om man säger så... ska fortsätta läsa Gardells bok"Torka aldrig tårara utan handskar"... en bok jag rekommenderar. Djup och tankevärd bok, intressant, välskriven och framförallt sorglig bok om HIV smittades situation i 80 talets sverige... Skrämmande. Läs den om ni vill ha boktips... och jaaa tentläsningen .... det gör jag imorgon... kanske... eller dagen efter det... eller så köper jag buss... endera...

Hellre Överviktig- Än Skitviktig

Jag är sååå inte intresserad av min vikt just nu... vissa stunder i livet är jag väldig mycket inne i bantnings -tänket... och visst kanske något tycker att jag borde vara det lite oftare och jämnare men det strumtar jag i. Och faktist ärligt sagt har jag glömt bort det på sistone... Jag har varit fullt upptagen med annat i vardagen som jobb, villabygge, läxläsning, sticknings-hobby.... jag har bara levt och njutit...

Det slog mig det plötsligt när min vän och jag satt och åt glass .... Hon frågade mig om jag håller på med någon diet just nu.... har liksom provat en del tidigare... både hon och jag ... och då slog det mig plötsligt att : Borde jag kanske det...? Tänk att det hade jag alldeles glömt bort.... jisses... jag har en längre tid glömt bort att banta.... du store tid....
Mitt svar kom blixtsnabbt och ärligt... Nej faktist inte ... Jag njuter och lever!
Och det kom från hjärtat. ....
 Det går åt en massa energi att banta... gå ner i vikt och undvika allt som är gott... röra på sig som är bara svettigt och jobbigt...och varför förvägra sig det goda i livet... egentligen.. bullar är väl till för att ätas.... eller??
. Njäää... just nu äter jag det jag har lust med... njuter av smaker och livets goda... förstås i måttliga mängder men jag förvägrar mig inget som alla andra äter.. sen sysslar jag med endast  vardagsmotion.. Jag stiger inte upp i arla morgonstunden och joggar ..FÖRE frukost bara för att man förbränner mera då... vilket säkert är alldeles sant.. men I dont care..det skulle i så fall ta tid av min sömn och tid att mysa under täcket...  och det är såå befriande att inte bry sig .
Jag älskar att cykla så den motionen gör jag faktist... så spinning kursen jag är med i . Annars kör jag mest vardagsmotion så som : tar bilen till jobbet, tar bilen till butiken, nyttjar en hiss om det finns möjlighet... ni vet all den motion som finns i vardagen...:)

.Jag utsätter mig inte för skammen att väga mig heller för det är så med min och vågens relation att då vi börjar träffas kan vi inte sluta.. Jag väger mig och väger mig och börjar räkna kilon och räkna ut minus kg och plus kg... och så går jag med konstant dåligt samvete för att jag faktist njöt av bullen jag tog till kaffet i söndags.

Jag hör ibland på jobbet när patienterna ibland inte vet mitt namn så erinrar jag till namnet " hon den ganska stora"..... hört många varianter faktist... " ganska stadig"... "den lite större sköterskan"... osv... och visst blir man lite ledsen i hjärtat för ett ögonblick...och mera ont gjorde det förr.. då jag var yngre.. nu känns ett litet hugg en stund sen bara tycker jag att det där bryr jag mig inte i... vad vet de om mig som person anyway.... är det då inte hjärtat som räknas.. hur du behandlar dina vänner och medmänniskor... hur du sköter patienterna, hur du är som mamma, hustru, vän och medmänniska....
Jag brukar skämtsamt säga till min man ibland att tänk om han istället hittat en fru åt sig med samma omkrets runt midjan som jag har runt mitt ena lår... tänk va roligt det hade varit att få armarna runt henne två gånger istället för knappt ett varv.
Men då brukar han säga att han fick den med det varmaste hjärtat.....
och det var väl diplomatiskt och vackert så säg.

Jag må vara överviktig, har lite större kläder, handtag kring midjan och stort omfång på låren men jag är rätt nöjd, njöd över mitt liv, glad över att jag är frisk... än så länge, glad över min familj och vänner och jag ... jaa... jag lever... och är LYCKLIG:...  Min övervikt definierar inte vem jag är, kanske hur jag ser ut ibland, men inte hur jag ÄR:.... Jag är en fet lycklig människa..... och jag är hellre det än smal och olycklig.
Som det stod på en ordspråkstavla någon hade målat i en liten butik i Mariehamnscentrum... bland många andra tavlor stod den ut... men texten:

Hellre Överviktig   - Än Skitviktig! 

Älska mig  för den jag är.....: Överviktig tjej med varmt hjärta....som inte bantar.

Åland i mitt hjärta....

Så var jag då hemma igen efter några dagar på Åland. Hade lite semesterdagar att ta ut som brände i fickan så jag tog ut dem nu då Emma hade höstlov. Vi åkte ner redan natten till onsdag med nattbussen. och sen färjan över potten... Hade tänkt ta flyg som passar bättre för oss "märkvärdiga".... men de upptrissade priserna förhindrade det denna gång.... flyget hade kostat Emma och mig 570 euro...EN VÄG till Åland så då tyckte jag att jyst SÅÅÅ märkvärdig är jag ju inte... Vi löste det hela med att ta en hytt på båten så att vi fick vara märkvärdiga ifred och inte behöva beblanda oss med "vanligt" folk. ... HiHi.... skämt åsido.

Resten av veckan gick onödigt fort  och jag njöt verkligen av att vara hemma hos min kompis och få krama om min fadderpojke Albin som är mig såå kär.
Tvillingarna som nu är 8 månader redan hade utvecklats till verkliga personligheter... såå olika till sättet... och hur Härliga som helst. Det blev mycket kramar och pussar.

 Jag hamnade i skärselden redan första dagen efter som jag i ett svagt ögonblick lovat barnpassa hela torsdagen.... alla hennes 4 barn och min egen dotter ...innalles 5 barn... Efter en kort genomgång fladdrade min vän iväg till sitt den dagen och jag stod där med 5 barn i pyjamas, alla hungriga och förväntansfulla... Jisses...hur ska det här gå tänkte jag då.... ??!
Men jag sa åt min vän att jag lovar att alla barnen LEVER när hon kommer hem... hur de sen är klädda är en bagatell.... så mitt mål för dagen var att behålla alla vid liv till klockan tre.....
Mitt första dilemma var vilken av tvillingarna man börjar med då båda tvillingarna vill ha uppmärksamhet och ny blöja på samma gång... det blev till att först välja den lite mer förnöjda som förste man för att få honom bytt på och hålla under uppsikt så länge man byter på den andra.... Ok.... så långt allt väl... Alla barnen hade ätit frukost och barnen fått kläder på sig.... det var under kontroll ... då jag kom på vad jag tyckte var den brilljanta iden att fara ut med allihopa...
Det  lät ju som en bra ide... men jisses vad svettig jag var innan jag förverkligat iden. Började med tvillingarna och satte dem i vagnen.... sen hittade vi inte jackan åt lilltjejen, mössan åt killen,   sen sprang en av dem in igen... med skor och allt... sen var det min egen dotter som plötsligt hade bort sin egen sko... den var BORTA... fanns ingenstans.. så då sökte vi den allihopa som pirater som letade efter skatter.... den visade sig hade fastnat under vagnen med tvillingarna... under tiden hade tvillingarna fått varmt och blev knälliga....
När jag en halv timme  efter min briljanta ide fått ut alla... så började det ...jepp... REGNA: He va int naana tå.... nåja... jag tänkte att det struntar vi i om de är nöjda med att vara ute ändå så är vi det... vid sandlådan utbrister plötsligt en av barnen att  " Jag måste kissa".... så det var bara att springa in igen och börja på nytt.

Jag var trött "in the head" när min vän kom tillbaka men jag klarade det.... och det var egentligen en ära att få tillbringa dagen med dem... Jag fick chansen att vara med dem ensamma och krama dem ...och jaaa... bara vara tillsammans.. och fast jag hade hjärtat i halsgropen ibland så hade vi såå roligt tillsammans... Just löööv those kids. En eloge till min vän och mamman till dessa härliga ungar... hon gör ett såå viktigt och bra jobb hemma så jag beundrar henne verkligen.

Här har jag försökt mata twinsen... hmm... vi hade nästan hälften RUNT munnen,... på stolen ... på golvet och på kläderna... både deras och mina.... Men glada var vi.... ;)

Emma har rollen som stora syster när vi är där och fullföljer sin uppgift med bravur godkänt.... hon hade stenkoll på de två äldre kidsen... och de bara ääälskar henne...

Vi hann också leka, shoppa loss, äta lunch på Svarta katten... besöka Johan som jobbade på Eckerö.. Simma på Mariebad... Hem åkte vi med nattbåten natten till söndag..

Måndag sov jag läääänge... sen Emma åkt iväg till skolan... och nu var det bara till att börja jobba igen. Resan var ett behövligt avbrott i vardagen.

Kram till dig Albin... Saknar dig tills nästa gång vi ses... Älskar dig...

Jag är inte ett träd.... WOW!

Jag tog in tidningen imorse efter att jag följt min dotter ut till skoltaxin.... ett papper hade följt med märkte när jag kom in, det var Socklotinfon som kommer regelbundet i lådan... trevlig sådan.... och jag möttes av den här sidan... och det var precis som om det talade direkt till mig... och jag fick tanken: Hur i hela friden visste de att jag behövde höra det där.... " om du inte trivs där du är, så ändra på det.- Du är inte ett träd! "

 Det var ett "ahaa-moment".... Jag är inte ett träd.... Tänk att DET visste jag inte! Fasiken va HÄFTIGT! Tänk va mycket roligt och intressant jag gått miste om då jag trott att jag varit ett träd... och så ÄR jag INTE det.... COOOLT! Jag har haft en period då jag ansett mig ha rätten att vara oförnöjd med jobb, rutiner, ensidigheten.... och knällt.... och hela tiden ansett mig vara ett träd... och så ÄR jag inte det... Tänk vilka oanade möjligheter som nu finns... hmmm... det här var så omvälvande så jag tror att jag måste fundera på vad jag ska göra i framtiden.. vi ska se.... om jag är en vind eller en snigel... men jag VET alltså från och med idag att ett träd är jag ialla fall inte. Himla häftigt!"

 Annars då... jag och min dotter var till Jeppis idag för att inhandla varmare jacka. Behövs numera ... minusgrader i morse rev upp ögonen för att hösten faktist är rätt långt liden... och nu har nog min dotter officiellt blivit stor... jag kände inte alls igen henne idag... och det är skrämmande.
När vi inhandlat höstdräkter tidigare har regeln varti denna... Rosa... rosa.... gullig figur på framsidan.... så de tittade jag till en början på innan min dotter gav mig en tydlig och ljudlig suck... " Men mamma... int vill jag ha rosa... de här svarta ser ju coola ut. ... hmmm... Ok.. vi kom hem med en svart och vit jacka... svarta byxor.

En varmare mössa skulle också behövas så jag plockade bland dem som hon brukade gilla... och då fick jag mitt andra " Nu är du jätte barnslig.mamma"-looken från Emma. "Såna där mössor har de som går i FÖRSKOLAN.... och jag går ju FAKTIST på TVÅAN!"
Så nu lärde jag mig igen nått nytt... en flicka på åk 2 ska tydligen endast ikläda sig huvudbonader som är så stora och sitter så löst på huvudet att de i vilken minut som helst faller av hjässan... och varför dåå... frågar man ju sig... Jo nu ska ni få tillgång till topp secret material..lyssna noga: 
Om man har en poatissäck på huvudet så SYNS den snett tillrättalagda luggen och det framåttillrufsade håret mycket bättre!

 Så nu vet jag det... hmm... och då trodde ju jag i mitt stilla sinne att jag kunde ta vilken potatissäck som helst... ni vet en sån där mössa som ser ut att vara dimensionerad för en elefant eller en stor tomte... men ack nej... Det ska vara den exakt rätta modellen... i val av färg, passform.. ju längre desto bättre... och nu kjommer det viktigaste: Så att den ser bäst ut med LUGGEN! vi provade mössor i 4 butiker innan hon hittade den rätta. Jisses....

En annan sak som också ändrat är min dotters tidigare fasination för kjolar... alldeles puts veck... nu är det jeans som gäller... och jeans passar bäst med håret i en svans... så nu förtiden väljer vi inte frisyr till vad vi hinner med utan nu väljer vi frisyr till vad vi har för KLÄDER... Jisses
Hon har numera en egen laptop som skolan rekommenderat oss att skaffa och hon håller på att bli skickligare än mig på dator redan nu...vi begränsar ännu lite tiden vilken hon ska sitta vid datorn....
men .. det är nya tider och nya seder....

 men jag kan bara helt kort konstatera att inte släktas hon då mig då hon står där och tillrättalägger luggen.... hon håller på att utvecklas till en helt egen person... så nu ska jag bara njuta av att få lägga henne på kvällarna så jag vet var jag har henne... snart är hon vuxen... Tiden går fort. Carpe Diem som sagt. Vi har mycket osett ännu....hujeda mig...

Ett år äldre...men visare?...njäää.... bara gladare.

 Så var man då officiellt ett år äldre..... 34 numera. .... och det känns inte alls annorlunda faktist. Känner mig inte direkt visare eller äldre på något vis....

 Men jag måste ärligt säga att jag är så där barnsligt förtjust i födelsedagar... det ger mig en sådär bubblig känsla i magen... och en glädje som bara kunde få mig att studsa i taket....
Och det är faktist värdefullt att få EN dag som är bara min.... Bara Annikas dag.. Då någon ser mig och uppmärksammar MIG... Det är roligt.... det behöver inte vara de stora presenterna ... bara att någon tar sig tid att SE mig ... den känslan samlar jag på.

 Jag blev uppsjungen på traditionellt vis på morgonen av Johan och Emmma.... Jätte tidigt.... men såå värdefullt. Emma hade gjort en duk med siverbroderier på åt mig med hjälp av fammo som var såå jätte fin att man nästan fick tårar i ögonen... hon är en liten estet den tjejen... och sist men inte minst fick jag ERIK SAADES nyaste skiva.... vol 2 ...och jag säger bara... WOW.... Hur kunde de veta att jag bara sååå ville ha den... kan ha att göra med att jag spelar hans låtar mest hela tiden på youtube. .. kanske jag har sagt att jag gillar honom... musiken alltså. :) Av min zonterapeut fick jag en geischa... och hur många får det då tro.... det är nog bara vi märkvärdiga.... PÅ jobbet fick jag en sång och flera varma kramar och jag är såå glad över varje kram....och kan ni tänka er att jag fick en lätt kram t.o.m av vår gårdskarl Peter och  nu undrar jag ju faktist hur många av bädden personalen som har fått det.?...  så nu klev jag FAKTIST ett pinnhål högre upp på märkvärdighetsskalan... Det värmde ...Peter.... ;)
 Min nära vän Tommy hade nästan bästa presenten när jag fick två lådor salmiak och ett underbart genomtänkt kort... jag har läst det många gånger idag... det var tanke bakom det kortet.. som avslutades med "Tack för att du finns".... du har mycket värme i dig du Tommy.... och han visste precis exakt vilken salmiak jag gillar... poäng för det Tommy...

Efter jobbet rusade jag hem, för att ställa klart till kalaset här hemma. ... samtidigt som jag slängde ihop någon föda åt resten av familjen. ... tände det sista ljuset kl 17:58 och gästerna kom... puh...jag hann.... Hade en såå trevlig kväll med familjen , mamma och pappa... syrran med sina härliga ungar.... morbror med fru och svärföräldrarna...  Jag fick presenter och blommor och kramar..( på tal om presenter så fick jag ett presentkort till g.a.r.n. butiken i Jeppis.... på en skala 1-10 var det en fullpoängare i glädje alltså på sant!!)   Mitt gudbarn Anton hade ritat en teckning till mig och han kan rita den killen... han hade ritat vår båt och oss alla i den... Skicklig pysselkille är det allt. Teckningen pryder vårt kylskåp och man blir liksom glad i hjärtat av den.
Jag har fått massor av gratulationer på facebook och ett mail av en nära vän ... små korta ord men betydelsefulla.

Ju längre dagen gick ju mer började jag uindra över varför jag inte hört av min lilla syster.... Hon glömmer ALDRIG min födelsedag... ALDRIG.... och jag hade inte hört nåt på hela dagen... kl 20:39 ringer hon äntligen... dröjsmålet visade sig ha en orsak så det var förlåtligt... Jag blev sååå glad när hon ringde eftersom hon inte hade möjlighet att komma ikväll.

Kl 21:30 ringde sen min BÄSTA vän från Åland och dagen var komplett.... Hon sjöng i telefonen som hon alltid gör... och skulle hon inte göra det hade jag blivit lite besviken... Vi pratade och skrattade som alltid...  Jag skulle som present få en middag hemma hos henne nu när vi kommer till Åland... och jag tyckte att det är ju inte mer än rätt då hon ringer så sent att jag får beställa TVÅ menyer... och det fick jag så när vi åker dit nästa vecka ska här ätas Laxsoppa ala Marianne... och en köttsås med kärlekskrydda... jag säger bara mums.

Jag har såå njutit av att för en dag.... bara en dag få stå i centrum.... få lite input som Viveka uttrycker det... och man njuter kanske mera av det när man annars tycker att man bara ger och inte ens får hälften tillbaka. Jag anser mig ibland som rätt ensam men det har visat sig att jag egentligen har rätt många vänner.  Tack alla som kom ihåg mig.... Från hjärtat Tack!

Uppmuntran och en ledig helg... I just lööv life...

När jag lämnade jobbet fredag eftermiddag gick jag lite rakare i ryggen lite gladare hem. Jag lämnade jobbet med en känsla av att fast allt ibland känns motigt och uppförsbacke så gör jag ändå skillnad just där jag är, jag gör ändå ett bra jobb och  berör någon och då käns det plötsligt som om jag visst är en sjuhelsikes sjukskötare just där jag är .. på mitt jobb.

 Denna känsla kom sig av att en patient frågade mig i fredags om jag går av skiftet nu 3 tiden.... Och jag svarade att jaa det gör jag och sen är jag ledig helgen. Då sätter patienten huvudet på sned och säger uppriktigt:
"Du borde vara här dygnet runt du, alla dagar för jag tycker du är så bra här. Nu måste jag alltså vänta till måndag innan du kommer.".. ...

och den tanken värmde min trötta känsla inför jobbet.... Jag var omtyckt och väntad måndag igen. Hon kunde inte veta att jag blev så glad över de orden att jag sparar dem för att ta fram de dagar jag inte har lust alls att stiga upp... Det var roligt....och betydde mycket för mig. Kanske det luktar lite skryt men varför inte... ibland måste man ju få gotta sig i beröm... eftersom det inte händer varje dag..

 Helgen var alltså ledig... den första hela helgen ledig sedan jag började på nytt efter semestern. Och det bästa var att jag inte hade nåt program alls. Härligt regnigt  väder har det också varit... fredagsmyset var komplett med regnljud på taket och eld i öppna spisen och ett glas rött.
Började lördagen med att städa... alltså riktigt storstäda huset, torka golven och städa Emmas garderober.Allt sånt som jag bara skjutit upp så länge att det började bli akut. Det var faktist riktigt roligt att plocka och greja och faktist inte göra nåt i all hast som annars. Jag hann bra ... och nöjd över mig själv när det var gjort.

 Johan stod på köket på kvällen och jag fick sätta mig till färdig mat... fiskkotletter stekta i gräddsås.... mums säger jag bara.

Idag har Emmas kusin Axel varit hos oss och det är alltid lika roligt. Han har så roliga funderingar den killen så det är riktigt berikande att tillbringa en eftermiddag med honom.
 Stickorna har också gått heta i helgen kan jag ju säga... åhh... så roligt. .... och en lite lustig grej faktist... När jag öppnade facebook i helgen hade jag en vänförfrågan av han i munsala där jag hämtar mitt garn... och det måste ju betyda att jag har varit rätt mycket där på sistone... hihhi... det var väl lite lustigt.

 Eftermiddagen har gått i bakens tecken så att säga. ... Har födelsedag som kommer upp denna vecka så jag gör som de stora kockarna och .. förbereder lite. Bakade lite långpannerutor med kokoskräm på och chokladglasyr. Blev riktigt bra fast jag inte gjort dem tidigare. hmm... det om det....

 Imorgon väntar den OBLIGATIRISKA friluftsdagen från jobbet. Vet inte varför jag kommer att tänka på den engelska leken "Simon says..." när jag tänker på den dagen... nåja... ju förr det blir måndag ju förr har vi den dagen undan så att så att....

Nu risgrynsgröt som är en återkommande söndagkvällmeny hos Johnsons. På återskrivande...

Säg lite oftare.. "Jag Älskar DIg"....

Gud som haver barnen kär
Se till oss som utan mamma är

.... jag bär med mig en ledsamhet i hjärtat....

Efter en singelolycka förra helgen dog en ung mamma inte långt härifrån. Och jag lider såå med hela familjen och de två små barnen 5 och 7 år gamla.  De förlorade sin mamma och deras pappa förlorade sin fru. Hon kommer inte hem igen, kommer inte mera från jobbet, nattar inte sina döttrar, kramar dem inte mer och jag blir så ledsen att det nästan gör ont i hjärtat.
Ett av barnen var nästan i Emmas ålder och vilken känslig ålder det redan är utan att därtill behöva förlora sin mamma.... så man behöver henne som mest.
De lämnade säkert hemmet den dagen som vilken annan dag som helst, bara tre kom hem.... kvar är alla saker prcis som hon lämnat dem när de åkte iväg. Hon kom inte hem...  Vilken overklighetskänsla det måste vara denna första tiden efter olyckan för resten av familjen eftersom alla saker är framme som hon lämnnat dem.


Hon har inte dött förgäves om alla tar sig en tankeställare och värdesätter varje ögonblick man har tillsammans och inte tar framtiden för säkert bara för att man är ung och mitt i livet. Det är inte bara gamla människor som dör.... precis när som helst kan det vara min familj som drabbas,.... eller din.... eller du själv. Jag säger inte att jag går och tänker på döden hela tiden för det gör jag inte... men jag har tänkt mera på att uppskatta livet och värdesätta mitt liv och min familj mer i ögonblicket än jag gjort. Jag har lite trott att jag är odödlig..att jag ska få följa med Emma genom konfirmation, födelsedagar, studenten kanske och kanske giftermål och barnbarn.... och sen  dö på ålderdomshem när jag är de 80-90.... det vet man inte..
Ni minns att jag nämnt att jag varje år min dotter fyller år känner en tacksamhet för att jag lever och fått följa med henne på hennes födelsedag ännu ett år.... Efter olyckan förra helgen har jag nu värdesatt VARJE DAG Johan kommit lyckligt hem från jobbet, att Emma och jag fått göra nått tillsammans, att jag fått skratta och bara leva i nuet. Varje ögonblick räknas.... PÅ SANT..... varje ögonblick.

Jag kramar min dotter en extra gång ... och säger Jag älskar dig... lite fler gånger så har jag ju sagt det om nu någontiong händer. .... för det vet man inte...
Familjen som lämnade ensam utan mamman har en lång väg att gå igenom sorgen och saknaden som säkert gör jätte ont.... Styrka till dem.

Carpe Diem .... Fånga ögonblicket och se dig inte själv som odödlig... det ger en större värdesättning på livet och på varandra.

Stickprojekts-uppdatering

Ok.... nu är jag rätt lugn igen faktist....  Jag sittter här ensam en lördag e.m. och det eftersom Johan och Emma packade matsäck och for med båten till Alören där vi har ett skogsskifte, och där stormen blåst ner lite träd häromsistens. En hel del att ordna upp där, dra ris och såga ved... Hade gärna farit med eftersom det är roligt att göra nåt helt annat ibland och bli riktigt svettig, sedan få sätta sig ner och dricka medhavd kakao och smörgåsar.... kanske grilla korv.... men jag fick snällt vara hem jag... ska på jobb i eftermiddag så de skulle inte hinna hem innan dess. Och vid närmare eftertanke är det rätt skönt att få vara ensam också... det är så tyst ...
Tänkte inte göra så mycket idag... kanske sticka några varv... Här är lite av de jag sysslat med i höst....

Mönsterstickade med mönster från garnstudio, svart Fabel och Flammigt garn från Drops Delight. Roligt och utmanande mönster... men akta dig för att stick fel på ett varv... sen passar inte mönstret och du får ta upp och korrigera... självupplevt.... huhu.... Lite irriterande är det att det flammiga garnet bytte färg precis som jag skulle börja ta ihop sockan... och sen till det ljusare... hmmm.... inte såå lyckat med just detta valda delight garn, hade blivt bättre med det mera enhetligt flammiga, men de här blev så här....

Restgarnssockor till, Emma... Gick suuper fort att sticka... tyyp en kväll...

Tadaaa..... Den röd vita tröjan jag utlovade i samma mönster jag gjorde i sommar. Problemet med den är att den är för liten... till tösen jag skulle ha den till så jag kom lite av mig... därav inte resåren färdig. Om nån behöver en tröja till en 12-18 månaders tjej....eller kille(varför inte?)... . här finns en....

Det här halsskyddet tänker jag inte ta åt mig äran av .... för det här fina fick Emma av sin farmor... Hon såg mönstret jag hade tagit ut från datorn hemma hos oss och ville ha nåt projekt så hon erbjöd sig att göra ett åt Emma... Jag hade överlopps garn av Karisma så hon använde upp restgarn, behövdes inte mycket av varje ... och så blev det så här skönt. Karisma rekommenderas för det är inte alls "stickigt" utan mjukt och skönt.

Babyfilten klar... Stickad i Shibuiknits garn från Garnstugan i Munsala. 55 % Kid Mohair och resten Merino ull.... UNDERBART mjukt och "gullot" garn.

Till de båda sockorna håller jag på med socka nr 2 till dem båda.... alltid lika slött att göra den andra sockan... jag är alltid redo för nya utmaningar efter första sockan... jag har ju redan gjort mönstret en gång... vill ha nått nytt.... man jag ska nog göra med klara. Sen är en del annat på gång..... men är hemligstämplat fram till jul. Tänkte göra ett par vantar faktist mönsterstickade som jag tänkte lotta ut här på bloggen som en julklapp... mera om det senare.

Varning för skolklass... spring för livet!

Nu ska här skrivas banderoller och demonstrera utanför simhallen imorgondagen.... Nu mina vänner är jag uppretad igen... jag tycks vara det var och varannan dag härefter.  Det går inte en dag som jag inte är arg... jag vet inte på sant vad jag har för fel. Som Emma sa häromdagen efter att jag som vanligt fräst åt dem där hemma. " Tu mamm e knärro precis heila tiin tu!..... och till det hade jag inget att säga.... fast jag annars finner mig rätt snabbt. Hon  har så rätt. Har nu varit ledig två dagar och det har gått rätt bra men idag igen blev jag sååå irriterad....

Emma och jag skulle ju fara till simhallen idag..... jätte bra ide.... NOT... visade det sig.. !!

Jag hämtade Emma från skolan och hon sken som solen då hon sprang till bilen... hon hade såå väntat på att jag skulle vara ledig så hon och jag kunde göra nåt tillsammans.... Vi for dit- betalade in oss... rätt tomt i omklädningsrummet och jag hann tänka att "va skönt att komma hit när det är lite lugnt".... Vi hann bara öppna dörren till själva bassängerna så med detsamma hördes liv och rörelse i andra änden av simhallen och en stooor skolklass vällde in... sa jag vällde.... ??

Det var ungar ÖVERALLT! Och inte tysta lugna små liv utan högljudda-spring i benen -plaskande små... rack....hmm... ungar.....  tyyp klass 3-6...... och med ens var de ÖVERALLT!!! Det plaskades och ropades, skrattandes och plaskandes... ahh... det sa jag redan...  Det var ungefär som en myrstack på våren...

I bassängen med rutschkanan var det fullt så vi tänkte kanske vi ryms i barnbassängen.... Noupp.... där hade de simlärare som höll simskola till en grupp barn... vi hade inte ens rymts med i ett hörn där eftersom de små liven skulle simma RUNT bassängen!..... Jag såg hur besviken Emma blev... det blev inte alls så roligt som hon hade tänkt sig idag...
Vi klämde oss in i bassängen med rutschkanan ändå till sist...ocj jag då med arga minen: "Bered plats eller så är det NÅGON som blir hivad på bassäng kanten och det med det samma- minen". 
Vi hade ju för bövelen betalat in oss och måste ju helst få blöta tårna. Vi fick hålla oss nere i det ena hörnet plaskandes en aning med tårna.... Emma kunde inte simma nån meter heller innan hon nästan dränktes av plaskande barn runt omkring henne.  Hon är inte såå bra att simma och vi har ju inte precis övat simning när "hela havet stormar".
 Hon måste stå i kö med de andra eleverna för att få rutscha ... så hon gjorde det EN gång.  Det var inte roligt alls.... så vi gav upp försöken att få simma efter en stund. Vi tänkte bubbelpoolen kunde vi ju sitta i en stund men precis som vi skulle trappa upp till poolen kom ett gäng tyyp 5-6 st och trängde sig före och tog med ens upp hela bubbelpoolen. SUCK.... säger jag bara.  Vi kunde inte vara nånstans så Emma började nästan gråta och sa att hon ville fara hem.

Jag tänkte inte låta detta förstöra "vår" dag så vi for in till stan och for på Fredrika cafe istället.... Emma bara älskar att gå på cafe så innalles var bokslutet ändå helt ok....

 Men jag hade faktist lust att fråga efter hälften av pengarna tillbaka när vi for ut från simhallen för jag tycker faktist inte det är rätt att det inte visas alls hänsyn till de barn som är där med sina föräldrar att de också ska få ta en liten plats i den stora simhallen.
Och jag förstår att skolorna har det på sitt program och det tjänar ett stort syfte med simundervisning för barn i nejden.....och att simhallen tar in stora inkomster på skolklasserna.  Men kunde de inte ha upp STORA varningstrianglar eller massor av skyltar så att man skulle veta när det är en skolklass där... så att man har en chans att svänga i dörren innan man betalar ca 9 euro för att  få duscha ... simma kan man inte.. .... och duscha  gör jag billigare hemma.
 Jag kände mig som en sur gammal tant som verkligen INTE är förtjust i barn så där aldrig någonsin.... och det kanske jag är.... ibland... mot stora grupper.... där barn är överallt.....
Om nu skolorna måste komma borde de ju kunna komma i mindre grupper som inte tar upp ALLA bassänger.  Nu tänker väl ni då... Hur sur är inte hon idag då..... ? Och din dotter far ju också till simhallen med sin skola.... och allt det där.. och det är ju helt rätt... men jag kan inte påverka hur stor grupp de åker iväg med från skolan... det står i läseordningen och jag kan ju inte ha hem min dotter då alla far bara för att "mamm e emot"...  Nej... men mera info när man betalar in sig vore trevligt.

 En lapp med texten:

VARNING VARNING!! Skolklass i ALLA bassänger!! Vänd om och SPRING FÖR LIIIVET!!

Vi hade vänt idag.

Puzzelsäsongen inledd...

Haft en ledig dag..aahh.... en Guda gåva. Så länge Emma var i skolan borde jag ju ha gjort en massa som borde göras.... men.... jag gick resolut och lade mig igen efter att dottern åkt iväg med skoltaxin. ..och sov till 10... sen tillät jag mig att göra ingenting f.m. och det behövde jag. Jag tittade lite tv, stickade på min babyfilt som snart är klar ( för alla nyfikna... inte åt mig...) Fick ett infall, satte mig i bilen och köpte ett puzzel från bokhandeln.. 1500 bitar. Min dotter och jag har alltid ett "höst-puzzel" på gång sådär i septembermörkret. När vi har ett sånt behöver Familjen Johnson ingen tv, vi är fullt sysselsatta ändå. Söker ett 2000 eller 3000 bitar men finns inte i stan så... måste kanske vänta till min födelsedag då ja... vink vink....

Jag fick tvättat vardagsrumsfönstret idag faktist... det hade lämnat så nu är alla fönstren tvättade... När Emma kom hem hade vi bara mysbyxor på hela e.m. ... vi byggde puzzel, tittade film och åt glass.... en tjej-dag helt enkelt.

Jag hade spontant bjudit min mamma och pappa på mat till kvällen så jag stod i köket en del också. När man har tid är det riktigt roligt att laga mat.
Det blev Leif Mannerströms pannbiffar med lök  (recept på recept.nu) och bärkräm och grädde till eftterrätt. Riktigt roligt faktist.... jag brukar ringa nu och då och bjuda dem på kvälllsmat en helt vanlig sketen vardagskväll... bara för att... jaaa... bara för att vi ska ju alla äta, roligare att göra det tillsammans då... och sen blir mamma alltid lika glad att komma... inte behöva koka och diska.... 
Kvällen då jaa... då puzzlade vi hela familjen så då var vi alla rätt upptagna med att få alla kantbitar på plats.... och det måste sägas i ärlighetens namn att vår dotter är världens hejare på att bygga puzzel... det är oftast hon som hittar de förlorade bitarna. Hennes förmåga att se helheten i de utspridda bitarna på bordet förundrar mig varje gång.Och alltid när nån hittat en bit vi sökt länge så "high fivar" vi alla...  "Bra jobbat". En riktigt bra dag inalles skulle jag säga.

Om någon söker information över vad som irriterat mig angående statusen på facebook.... måste de tyvärr sluta leta här. Jag kommer inte att berätta om det i detta forumet. ... har lugnat ner mig en aning. Men orsaken till att jag blev arg förvånade även mig till en början... jag blev bara arg då nån som inte känner mig... riktigt känner mig,  dömmer mig och mitt sätt att vara... och det lyssnar jag endast på om jag får höra det av en nära vän... som känner mig... inte när de som inte känner mig  tar sig friheten. PUNKT! Det om det!

Imorgon ännu en ledig dag och då tänkte jag ta itu med centralgarderoben... eller ... njaa... kanske sticka några var också.... och sen simhallen med den bästa tjejen i världen... Emma.


En parentes är att jag har spräckt 10000 öppningar på min blogg... många läser min blogg och jag blir förundrad varje gång att nån tycker det jag skriver är intressant. Jag tycker det är roligt att ni följer mig och läser det jag skriver. Ni får gärna kommentera om ni tycker som jag eller om ni INTE tycker som jag.... Jag kan ta kritik... EN gång... sen får ni börja sova med ett öga öppet så att säga.... Muhahaaa.... Nej skämt åsido....  Jag har upptäckt att jag bara måste få skriva av mig ibland och det här är ett bra forum för just det. Tack alla för att ni läser. ... värmer hjärtat!.

Den här tyckte jag är djuuuup.... en viss sanning i det också...  Tänk om man hade den tiden så man kunde sitta på vägkanten och hålla ett russin i handen och filosofera... och inte ha brått nånstans..... :

suck....* schyyy*

Jag vet inte riktigt vad jag har för fel men jag är irriterad nästan jämt. .... inte vidare trevlig faktist.... och det går tyvärr ut över dem där hemma. Jag har just nu bara en önskan om att få vara ifred, vara ensam. Jag kan i vissa stunder avundas dem som har en egen etta och som får vara ensam.... ända tills jag skulle få för dryyft och vilja prata och krama min familj antar jag.... men ibland så..... Det är alltid värre mellan vak... dagen då jag sovit och ska en natt till... då är jag dangerous...  Jag drar mig undan mest hela tiden och hoppas på att ingen ska hitta mig på en stund. Det känns som om det är för mycket prat omkring mig och att tystnaden är en bristvara i samhället i övrigt.
Jag hade absolut vunnit "tysta-leken" om vi lekt den. Jag kan känna mig irriterad på ALLT! ...som rörs och som låter ibland. Sen är jag mer och mer irriterad på att jag inte får bestämma över mitt liv ibland.... man blir bestämd över hela flocken kor på bete.....  och det blir jag irriterad på också. . "Jag får väl göra som JAG vill hade jag velat säga för det mesta".Jag vet inte om just det är en Jeppo-grej...?
Det värsta är att jag ibland inte kan hålla mig heller.... jag har börjat säga lite precis vad jag tycker...  Ibland tycker jag Jim Carrey spelar över en aning men ibland skulle jag ha lust att prata med "vissa" just så här......


Nu ska jag bara försöka lugna ner mig... ta en promenad med hunden som bara är glad över promenaden och inte håller på och frågar av mig " Vafö e to så knärro..?." Sen montera på smilet och ta sista natten på jobbet... Sen ska jag försöka hitta glädjen och samvaron igen... I hope...

Anhållan från MTÅF om mera tid.......

Ärade Tidsutgivare på Ministeriet för Dygnets timmar: 


Jag, undertecknad,  som ordförande för de stressades förening har efter extra inkallat möte sammanställt denna skrift som delges er som en förfrågan.

Undertecknad har efter intensivt arbetande nu tagit upp denna fråga till discussion om huruvida möjligheten finnes att erhålla tre tilläggstimmar på dygnet, det bliver  27 timmars dygn. Detta eftersom de redan befintliga 24 timmarna ej räcka till för alla de göromål vi ämnat göra.

En redogörelse för min förbrukan av de befintliga timmarna äro denna:

1. Utnyttjar den arla morgonstunden för att i gryningen räta upp min lekamen från liggande ställning till stående sådan. Snabbt intagande av frukost, leta en  icke  existerande strumpa. Sedan förflytta min lekamen till min arbetsplats. Efter att jag medvetet hoppat över kamningen av de på mitt huvud existerande hårstån i mitt letande efter strumpan.
2.Tillbringa största delen av min dag på min arbetsplats, ehuru den ibland testar både mitt tålamod och min ork. Men även i sällsynta fall även skänker mig glädje och omtanke. Samvaron med de godhjärtade arbetskamraterna skänker ibland mera ork och kämpparglöd.
 3. På min färd från arbetsplatsen inhandla ätbart och synnerligen snabblagad föda.
 4 Hämta min allra käraste avkomma Emma som  eljest voro full av ord och berättelser.
 5 Den inhandlade födan tillredes
 6. Födan intas.
 7. De kärl ur vilka vi inmundigat födan sköljes ur, och placeras i den för kärlen ämnade maskinen .
 8. Underteckand har ca 20 minuter att inta vågrätt ställning för att för ett ögonblick sluta ögonen och vila min lekamen.
 9. De ur träden fallna löven hinner räfsas ca 30 minuter innan jag återigen återvänder innomhus och hjälper dottern med de föreskrivna hemuppgifterna.
 10. Kvällens kaffe inmundigas samtidigt.
 11. Min älskade hund får sin dagliga motion, han får ca 20 minuter.
 12. Min lekamen tvättas.
13. Min man och jag avhandlar de ärenden som måste avhandlas innan dagen är till ände.
14. Jag tillbringar äntligen en timme framför den i vardagsrummet stående apparaten  med bild och ljud. Min stora hobby med stickor och garn får lika lång tid till förfogande innan aftonen är kommen och borstningen av de i munnen placerade tänderna borstas och lampan släcks.

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig mera. Föreningens alla andra medlemmar haver alla snarlika uppgifter dagarna i ända, därav räknas endast en medlems rutinmässiga dygn upp.

Jag har en lista på de icke med-hunna uppgifterna som även de måste rymmas med på ett dygn:

-  Så som städning av centralgarderoben eftersom jag i detta nu endast äger en höst sko, den andra borde troligen ligga i en låda längst in i garderoben.
-  Sökande av paret till min älskade dotters fingervantar i det att jag skulle hitta paret till de ensamma fingervantarna som nu saknar sin partner. 
- Plantering av lite tulpaner och övrig omskötsel av den för gården stora trädgården och dess rabbatt.
- Inklippning av den i trädgårdslandet växande persiljan. 
- Tentläsning för ett för arbetsplatsen krävande intyg.
- Egen skrivuppgift
- Temat "ta hand om sig själv, så som gymnastik, promenader och dylikt
- Allmän städning av skåp och lådor
- Tid för att ta hand om de ur träden nedfallna äpplen
- Mera tid för min hobby med garn och dess användningsmråden och tillika läsning av de i hyllan befintliga böckerna.
 - Sökande och återfinnande av underteckades känsla av Jaget, lugnet och ron som jag eljest endast hört talas om.

Listan kunno göras ännu längre men ehuru jag i detta nu har begränsad tid ej hinner räkna upp. Med tre timmar mera skulle en eller två saker till kunna tas med på listan över de utförda sakerna under ett dygn.

Med önskan om att önskan bifalles och ändring i dygnets timmar tillökes

Annika Johnson

ordförande för föreningen "Mera Tid Ått Folket"- MTÅF

Hela havet stormar

Ni vet sången med Lena Philipson... Det gör Ont, det gör ont..... ändra sedan orden Gör ont till Går Runt.... så har ni min dag i ett nötskal. Jag vet då inte riktigt varifrån det kommer men jag är yr...JÄTTE yr !

 Mamma och jag skulle till Kokkola på vår regelbundna inplanerade resa för att inmundiga "flott".... I bilen dit började hela världen att gunga. Kändes ungefär som när jag är på en finlandsbåt i storm. Hela världen gungade. Jag trodde först att jag drabbats av vanlig åksjuka men icke... När jag steg ur bilen på parkeringsplatsen skulle jag hämta en sån där parekringslapp... vilket var lättare sagt än gjort. Jag drog konstant till höger, det måste ha sett ut som om jag nog var ordentligt på lyran. Och jag svär att jag ej förtärt en droppe starkt. Det var lite obehagligt....Jag måste hela tiden koncentrera mig på att gå rakt.
Mamma insisterade på att vi skulle åka hem och att det var en aning otryggt för henne .... om jag nu blev riktigt sjuk.
Hon frågade vad jag hade tänkt att hon skulle göra då och jag sa att bästa sättet att reda upp den situationen skulle vara att fläkta med armarna och besinningslöst skrika HJÄÄÄLP! .... Mamma nickade och stillsamt frågade om det skulle passa in att ropa "HerreGuuuud" också... och det tyckte jag nog skulle passa strax efter Hjääälp.

Nu blev det hela inte så allvarligt men yrseln har liksom legat kvar i varierande styrka hela dagen. Jag vet inte varifrån den kommer och varför men ikväll mår jag en aning illa också... hmmm.... jag hoppas på bättre dag imorgon.

Jaa.... Kokkola då ja... Köpte lite kläder ... faktist lite åt mig själv  idag... Vet inte när jag gjorde det sist. En t-tröja åt Emma följde med hem med en häst på framsidan och den gjorde succe.... Hon skulle AAALDRIG ta den av sig.
Flottet åt vi på Hesburger... enligt tradition en "mega suuper duuper iso meny". De bjöd ut dipp till franskan men det kunde inte klassas som dipp enligt mamma.. hon tyckte det luktade tjära och funderade starkt på att ta hem den lilla burken och tjära nån list på deras lusthus. ...och mycket riktigt både luktade och smakade det tjära.

Om man är i Kokkola måste man ju besöka underklädesaffären Carolines. För oss lite "märkvärdiga" måste vi  ju fullfölja vår image och bara köpa "kvalitet"...
 Hon är bara för härlig hon som består den affären. Hon pratar bred Kokkola dialekt och skrattar mycket. Jag sa lite vad jag sökte efter och hon utbrister leende:
  "Tå haarr ja naa som sku pass gårrrr bra på de...."

Så nu äter vi knäckebröd här hos oss tills lönedag.... men man kan väl inte både äta dyrt och ha "grann tissar".?.. nej... tänkte väl det... :)

Nu ska det här skeppet knyta sig i sin båtplats till natten... och så hoppas vi på sjöbris till imorgon...