PåskAnnan Dagens strålande solsken

Vilken strålande och underbar dag...  Påsk Annan dagen. Hade jobbat större delen av helgen så idag när vädret visade sig från sin allra bästa sida åkte vi ut till vår sommarö. Äntligen! Johan hade varit några gånger tidigare redan ivår och färdigställt staket men det här var första gången Emma och jag .... och Donna följde med. Lite kallt på sjön men underbart vårvarmt väder väl framme. Och i år igen var allt sig likt... precis som man lämnade det när man bommade igen på hösten. Det luktade så där instängt och fuktigt rått inne i stugan och man fick börja med att elda för att alls kunna ta av sig jackorna.... men så är det ju alla år. Det var första våren man kunde ta upp dörren till sin alldeles egna sommarstuga eftersom förra året inte riktigt räknas.... Då var visserligen alla väggar upp och tak på huset men invändigt var det en byggarbetsplats. Man fick stiga över panelbräder det första man gjorde förra året man steg in. Nu var det bara att öppna dörren  och kliva  in i vårt "andra hus".
Man börjar med att bara gå runt och skadesäkra huset från allt som kan tänkas hända under en vinter, stormfallna träd.... möjlig mössinvadering m.m. I år hade vi just inget av ovanstående skador alls. Man går runt och plötsligt bara kommer en massa minnen från andra somrar över en plötsligt... Det kan vara en stenbit Emma hittat nere vid vattnet som hade speciell form och som hon sparat ...en pinne Donna hade ifjol och en påbörjad deckare av Anna Jansson som fortfarande hade ett bokmärke i sig precis där jag slutade ifjol. Allt är som vi lämnade det.

Vi räfsade och rengjorde takrännorna. Emma och Donna lekte nere vid stranden. Fönstren kunde jag ju ha tvättat men jag tänkte.... Njäää.... Allt har sin tid... Jag hinner.

Vi åt Picknick och grillade korv, En riktig utflyktsdag.

Äntligen tillbaka på ön.... nu väntar vi bara på mera grönska... lite brunt och öppet än. Observera det alldeles spegelblanka vattnet... We Jeppo-bos like very much!

Vår villa MED staket... Nytt för iår.

Dagens syssla.... löv... löv.... nämnde jag löv?... Jaa det kanske jag gjorde. Dagens roligaste kommentar: "Jag tror vi har mera löv .... än vi har träd......"  ;) 

Utsikt från verandan i dagens solsken... Kaffet smakade som bäst just här.

Kaffepaus på gång.......Vi längtar redan tillbaka.

Jaha, så var jag här igen då..... jyst så!

Bilden googlad

Jaa..... vad ska man säga... Sjukskriven nån dag igen. Suck!. Jag blir lite ledsen då min nacke faktist inte orkar hållas i skick... Det är bra nån dag så länge jag äter Voltaren ...sen tål jag inga stora rörlser med armarna så kommer det igen... den kännspaka första känslan av nackspärr och sen en ordentlig låsning. Jag hade nån dag ledig och kom på den brillianta iden att jag skulle tvätta fönstren i vardagsrummet och byta till vårgardiner. ...not a good Idea.... Jag hade nacksärr redan kvällen efter och hela följande dag. Det hela blev inte bättre av att jag på kvällen var ut med min hund, snavade över nåt på marken , Donna blev skraj och knyckte i kopplet så jag gjorde en sån där graciös flygning frammåt innan jag återfick balansen. Sen var det hänt. Låsningen var där igen. Värre denna gång faktist. Jag hade till och med vilovärk nu. Natten var inte en av de bästa. Fick krypa till korset och igen en gång hoppa över arbetsskift..... äta värkmedicin och söka hjälp. Inget roligt alls. Jag fick tipset om en som var suuper duktig på rygg/nacke i Jeppis och ringde upp, fick en tid samma dag och var in i en halvtimme och..... Tadaa... Jag kunde svänga på huvudet och värken var borta. Han måste ha haft magiska händer. Han liksom bara tryckte allt på plats igen.... Jag säger bara WOW! Jag var mäkta imppad. Har någon samma problem så rekommenderar jag Joonas Roslund..... så nära en magiker man kan komma....och såå vackra ögon... må vara en detalj i sammanhanget... men jag säger bara ojoj.

Så kommer ju det här känsliga ämnet i det hela.... mitt stickande och frågan om det möjligen är den som bidrar till nackproblemen.... jaa jag har fått frågan flera gånger och nu kommer ett ärligt svar: Jaa.... mycket möjligt...MEN... det slutar jag inte med. Stickandet behöver jag för att må bra, jag behöver det för att få känslan av att skapa, utmana mig själv och sortera tankar. Jaa.... jag har lovat mig själv att hålla upp nån dag framöver och kanske sticka en timme mindre /kväll.... men sluta helt gör jag ALDRIG!  Kanske en kombination av mera varierande rörelser  också är en lösning.... kanske flera raska promenader behövs som komplement. Så nu har jag hållit upp med stickandet i två dagar och det är sååå himla svårt.....

Ok med det sagt kan jag ju ärligt säga att mina problem KAN ha att göra med att jag fick den tokiga snilleblixten förra veckan att göra ett par mönsterstickade strumpor på tre dagar... började onsdag och hade tänkt ge bort dem på lördag.... Jag valde inte nån strumpa med bara mönster på skaftet ... nej... jag valde en strumpa med mönster hela strumpan... JÄTTE smart. Så jag stickade som ett tok för att hinna och vet ni vad... med ca 7-8 sm kvar tog det röda garnet slut.... alltså vad är oddsen.??  Såå jag tokstickade helt i onödan och såg mig besegrad av ett garn som överlistade mig. Såå jag fick ge mig iväg och köpa annat istället till lördagens jubilar.
   Allt detta KAN ha bidragit till min nacke ... jag säger inte att det gjorde det men det KAN ha bidragit. .... Fast sånt berättar man inte åt doktorn.... ;)  Fördelen med att vara arbetskollega med doktorn är att man faktist kan förhandla.... ;) och finns möjlighet så gör jag ju det... "Jaa, jag sjukskriver dig en vecka frammåt.... säger doktorn och börjar skriva.... just innan han trycker på print... säger jag att" Tack men nej tack... jag tar till söndagen... inte en dag mera".
Det är inte direkt första gången jag dikterar min egen förkortade sjukledighet så min doktor bara log och ändrade snällt. Han vet väl vid det här laget att det inte är lönt att protestera.Hans ide om att jag kanske kunde använda nackkrage för att avlasta musklerna i nacken stötte också på patrull.... Absolut INTE!  För då skulle man ju SE sjuk ut också...   Nu vila nacken nån dag. Så är jag snart tillbaka fit for fight!

Här är då strumporna som överlistade mig denna gång.... de röda i mitten, De lite längre bruna till vänster om dem är ett par barnstrumpor som ska till en tjej som fyller 9 år snart, storlek 32-34, stickad i Karisma. De glada-randiga till höger stickar jag till välgörenhets insamling, barnstrumpa i karisma st 28/29.