Vad gjorde du i helgen då?.... Jaa jag läste en bok om DÖDEN... så jag hade det riktigt bra tack!

Har polisen då inte tänkt på trafiksäkerheten vad gällande fartkameror.... Seriöst alltså... man förlorar för ett tag synen helt... i blixten...På riktigt eller om man har tendens till migrän är det en starkt utlösande faktor.

                                   
                                          


Vi skulle förgylla vår fredagkväll med att bevista Kockola revyn. Vi brukar nästan alltid vara på den... den unnar vi oss då vi ändå inte röker... ;)
På ett "omotiverat" ställe är plötsligt farten nedsänkt till 60....60!!..... att det är en korsning tycker ju jag är ovidkommande. ...... 60??
Vi missade skylten... och PAAAMM.... Man trodde för ett tag att något framföross EXPLODERADE!   Sen var ju böteslappen ett faktum. Nåjaa.... sånt händer...  Tur att vi inte miste synen på köpet. 

Revyn var bra .... så om ni har vägarna förbi.... gå gärna och se den... vissa av de som står på scenen behöver bara stå där tyst men har sådant uttryck i ansiktet att man skrattar ändå.... Roligt att förgylla januarimörkret med. Nästa vecka tänkte vi fara på Terjärv revyn... Den brukar också vara hejdlös rolig.

Helgen annars då..? Köpte mig en bok " Den där jävla Döden- Vi ska alla dö så vi kan lika gärna prata om det". Skriven av Anna Lindman.
Jag försöker leva så att jag utsätter mig för sånt jag är rädd för att avdramatisera det. Döden är ett av mina rädslor. Sen måste man utsätta sig för det när man jobbat 10 år på en bäddavdelning. Det går liksom inte att undvika döden på nåt sätt där.   Även de jobbiga känslorna just innan döden, anhöriga och ledsamheten, tårarna och vetskapen om att döden är en evighets avsaknad av liv.... Jag har genom åren försökt närma mig allt det här och faktist VÅGA stå kvar där. Möta den sjuke och dess anhöriga och våga stå kvar. Jättebra bok faktist för vårdpersonal.
 Boken är jätte bra.... Så bra att jag glömde bort min bröd-deg.... i si så där 4 timmar... Vi fick jätte-jätte mycket bröd hos oss kan jag ju säga. ;)  Johan bara log och sa när han gick om mig... " Det ska vara du att bli jätte-glad över att hitta en bok om döden- och sitta och läsa den hela din lediga dag och tycka jätte-mycket om den"

Den är skriven av denna Anna som även gjorde en dokumentär på svt för en tid sedan.... som hette Döden Döden Döden. 

                                 
 Annat då.... jaa... det slog mig häromdagen vilken "rutin-människa jag blivit i och med att jag nu har regelbundet jobb....
Nu ska ni få höra:
Onsdag är "winerbrödsdagen", då far jag via butiken på morgonen och köper winerbröd, de ska jag sen ha efter maten hemma hos mamma och pappa på lunch.... Fredag är "efterrättsdag" då har mamma efttrerrätt som vi tar upp önskemål om torsdag. Torsdag beställer jag mediciner till jobbet och fredag levereras de... alltid Fredag. Tisdagar kommer budbilen med sånt jag beställt till jobbet.
 Lördag äter vi hemma av någon okänd anledning alltid korv mitt på dagen.. det ska vara KORV. Söndag är "mos" dagen.. då äter vi potatismos. Glass till efterrätt. Söndag är "glassdagen".  På söndagkväll äter vi mannagröt... alltid! Lördag köper Emma och jag en Ässä lott.

Det  är lite nytt för mig att kunna planera... att göra rutiner... att alltid göra vissa saker en viss tid... alltid den tiden och ingen annan tid. Någon som alltid levt så kan ju vara uttråkad på sina rutiner men jag stortrivs och är hjärteglad och ett stort leende på läpparna när jag får hitta på rutinsaker och sen ALLTID göra så... Va himla häftigt. 

                                   

Jag hoppas ni alla får en bra jobbvecka.... Jag tänker ha en suuper vecka på mitt Jätte roliga jobb... ny känsla det också....   Over and Out!

Den kvarlämnade granen......

                                                           


Idag är det Jul-utstädning på programmet.... och i år är det extra motigt. Jag gillar aldrig att städa bort julen. Jag gillar att gå omkring och mysa med ljusstakar i fönstret, stjärnor, julgran med en massa glitter, myys ljus.... Det är ju inte måste att städa ut den just idag.... det vet jag men vi gör det nästan varje år. Vi ställer till ganska tidigt i andra änden istället.. och njuter i adventstid. ... det är inte riktigt det samma att njuta av den efteråt... det finns just inget att se vänta på då mera.

Och DET är också en känsla jag alltid har när jag samlar ihop alla tomtar... och juldukar överallt..... Vad ska man nu vänta på...?  Ungerfär samma känsla har jag också på villaavslutningen och man packar ihop.... Det är ett år till nästa gång jag tar fram just de här sakerna... var är jag då i livet... vad har hänt,  hur är allt då.... eller har det hänt just någonting alls?

Det lustiga med vår städninga varje år är att Johan vill ta en snabb drive genom hela huset... städa bort ALLT på en gång... och tadaa... nu ser vi fram emot våren... Jag däremot städar bort i etapper... plockar bort någon tomte sådär... och någon duk och sen plockar jag mera nästa dag. Kanske för att jag måste vänja mig att det är slut... en sorgeprocess... ;)
Och det blir samma varje år....Johan vill börja med granen men alla år säger jag bestämt att Nepp.. Granen är det sista som åker....  så vi börjar med juldukar.. tomtar... ljusstaken... och sen tänker jag ... " Njaa... jag tar julgardinerna nu med det samma då jag ändå håller på....".... och när jag väl är färdig är det mesta ändå bort... och sen står granen där i all sin prakt ännu.... men ser mer ochmer ut att inte alls passa in mera då alla tomtar tackat för sig för i år. Så nu har vi ut allt ... allt annat än granen som står och ser ut som om alla andra åkt på resa men han hann inte med bussen.....   Så nu överväger jag att kasta ut den med... utan allt annat verkar den malplacerad på nåt sätt.

Jag tycker det bara blir så tomt och vardagligt utan julen.... som om man borde ha nåt att se fram emot som en milstolpe i livet... och Johan föreslog våren... men njaa... det är ju ingen skilld högtid precis... och nu börjar Ox-veckorna då alla veckor ser likadana ut. ... det blir väl till att vänta på sin semester i februari nu då som nästa.

 Jag säger Tack för i år och på återseende åt tomten under granen..... ljusstaken och myysljusen... Vi ses nästa år igen.. förhoppningsvis lite klokare, lika rika på att ha alla nära och kära runt sig... och dåå lovar jag dig tyg-tomten att jag ska försöka njuta lite mer av dig och dina vänner redan i adventstid.... Tack för iår!

                                                      

Flyytet i livet..... det ska vara jämt bråttom hela tiden...

Jaa... jag gillar FLYYT!

Jag vet inte om det är mitt jobb som är roten till det eller om det ärför att jag håller på att bli äldre..... Jag såå gillar flyyt... när allt rullar på, allt klaffar EXAKT då det ska göra det och alla är happy happy.... Jag har mindre och mindre föredrag med "köproppar" och allt som hindrar mitt flyyyt.

Jaa jag vet att i en värld av ömsesidig respekt och alla är olika och så bortåt.... men jag blir alldeles ifrånmig när det inte flyter på.

 När vi var på bio sist .... och jag vill nämna i sammanhanget att vi var i en KÖÖÖ....

 Kö= människor som tagit sig tid att bevista samma tillställning som du och väntar på sin tur att köpa biljett. 

                                                    

Då är det en familj längst fram som inte förstod att andra också tänkte se samma film som de. Först skulle det redas ut barnens ålder för att få reda på priset per biljett... sen skulle det VÄLJAS PLATS.... voi Herranen Aika..... "Jaa... kan man välja här då.?.. *pekandes på skärmen som biljettkassan visar upp".... kassatanten nickar.... Jaa... "vad tycker ni familjen?".... Och banne mig ALLA hade olika åsikter om platsen... Då de ÄNTLIGEN enats om platserna... kom vi då till skedet" Godis/chips.... två skulle ha chips och en skulle ha godis men kunde inte bestämma sig riktigt viklket... Ena gossen ÄNDRAR sig just innan betalning att nog hade kanske det varit gott med godis... istället för chips...... "jaa.... jag tror jag tar godis istället när jag tänker efter....."   
Innan familjen betsämt sig hade jag kunnat börja skuffa på bakifrån....  När man sen tror allt är klart... så Nääe.... Växelpengarna man får måste man ju sätta tillbaka i sin börs I  kön..... inte stiga ut ur kön.... Nej nej... Papperspengarna i sitt fack och mynten i sitt fack.. ordning och reda.

Nåja... det blev ÄNTLIGEN vår tur... jag tog kommando direkt... "Två vuxna .. ett barn.... 6 raden stol 10-9-8-......+ den här godispåsen.... Jag betalade och fick mina biljetter... på mindre än två minuter... Jag gick stolt ur kön... hoppandes att andra efter mig skulle ta lärdom...

Efter bion lovade vi dottern  ett besök på Mac Donalds.... TROR ni inte då att vi hamnar bakom en barnfamilj... och jag bara suck.... Nu vet jag inte om det stressar för att jag bara har ett barn... men det blev precis som jag befarade... Det här var just en familj som jag tror hade blivit utskickad av "köpropparna AB" ..... Först en lånng discussion om vad alla ville ha ... sen tog mamman ordet... " Jaa... Två Happy Meal... men en ska vara utan lök.... och den andra ska ha lök men utan ost... Jaa... är mjölken laktosfri eller inte... för det behöver han här *pekandes på den minsta gossen. Sen ska jag ha en BigMac ... utan lök.... och Jaa.... vad ville du ha Fredrik.... ?"

Jag bara *Gaaaah*...... INGET flyter.... alla ska ha nåt annnat än standard och då flyter inte världen.... Jag gav min man en stressad blick... himlandes med ögonen... Min man som ser signalerna strax innan jag exploderar  frågar mig viskandes : Vart har jag bråttom.... det är lördag ... vi är lediga.... " och jag bara hade kunnat skrika högt "MEN DET FLYTER JU INTE ALLS!.... Ingen tar nåt som står på menyn..". 

Jag tror på allvar att Gud gett mig det antal barn jag har nerver till.... och Jaa jag är van att bara beställa för ett barn... betala biobiljett för EN.... men  just nu hatar jag OFLYT!  När man inte gör sitt ärende fort... stiger UR kön... släpper fram andra...medverkar till ett flyt i världen... visar hänsyn till att andra också vill ha sin biljett... eller sin Big Mac....  Kanske jag är stressad.... må så vara och kanske det är jag som borde visa hänsyn och lugna ner mig... må så vara.... men jag tänkte bara göra ett slag för Flytet.... för det jämna flytet.... 

Det ska vara jämn takt..... gå undan....  Jag borde meditera mera... leva nuet och inandas långsamhetens lov... jepp  ... det borde jag göra.... innan jag skriver banderoller utanför Mac Donalds... " Beställ det som är på MENYN.... allt utöver det... knapra bort SJÄLVA... TACK! "

Nytt år... men inga löften....

Ok.... Nytt år 2015 December flög fram som ett expresståg... hann nästan inte med så var julen här.. och nu har vi avslutat 2014 och blickar frammåt mot ett helt nytt år... en ny almanacka.. helt tom.

Faktist iår så kändes det inte alls som nyårsafton... som alls.
Jag jobbade som vanligt. Hann inte ens sluta tidigare utan jag jobbade en helt vanlig dag.... Ringde och bad Johan handla för jag skulle inte hinna hem. Johan hade inte bara handlat, utan stått i köket och gjort en helt underbar måltid med kött och potatisgratäng... då blev man riktigt glad i hjärtat... men ... det kändes inte ens då som nyårsafton.
 Jag tänkte att då Grevinnan och betjänten kommer.. DÅÅ skulle känslan infinna sig.. men Noupp... redan 11 tiden var jag dödstrött och 23:30 släkte vi lamporna vid Johnsons och somnade... Happy New year!

Och tänka sig.. det blev ett nytt år i alla fall. 2015. Och nu borde man ju summera året.. knyta ihop säcken så att säga... berätta om sina löften inför det nya året.. planer och så vidare. Så... Here we go....

2014 Året då

Vi hade underbart sommarväder.... och inte så många projekt kvar på sommarön att vi inte kunde passa på att njuta av sommarvärmen och lata dagar. Vi var mycket på sjön och bodde faktist mera där ute än hemma.

Lite mögelchock på mitt jobb... nåjaa, inte chock precis eftersom vi alla vetat länge men omfattningen av möglet större än vi kunnat tro.... Bädden stängde och vi skulle bort därifrån. År 2014 var således en uppbrytningens tid. All det alltför invanda byttes ut. Man var plötsligt "den nya" från att ha gått med huvudet högt och vana steg i korridoren på bädden.
 Jag bytte ut skifteslistorna mot en väst... bytte till hemsjukvården och det passar mig som handen i handsken, I just love it! Och i ärlighetens namn hade jag redan ett år haft drömmen om annat. Arbetstiderna ändrade också.. jag gick från att ha haft skifteslista med oregelbundana tider till att ha måndag till fredag 07:30-16.... helgerna lediga. Och det passar familjen mycket bättre.
Men ...ibland... kan jag sakna de ensamma förmiddagarna en helt vanlig onsdag morgon... eller Emmas glad min för att någon är hemma då hon kommmer hem från skolan... Allt har sina för och nackdelar.
Men några skifteslistor har jag sparat och tittat på dem ibland... bara för att. Flytten av bädden innebar också att alla for åt olika håll och jag kan skana mina arbetskompisar rysligt ibland. Kaffepauserna och stödet man fick, och det "gemensamma".

Vi bytte bil... med saknad lämnade vi kvar Primeran... och körde hem en Opel vectra...

Emma började fyran...och börjar mer och mer tycka att HON vet bäst... Mamma är tråkig... kan allt själv men plötsligt väldigt liten och vill sitta i famnen. På gränsen till mera självständighet. Så här smälls i dörrar... eller man får världens varmaste kram.. " Jag tycker såå om dig Mamma"

Året 2015 då...
 Tänkte inte lova något alls.... tänkte inte börja med någon diet... för jag behöver choklad för min mentala hälsa.

 Jag tänker inte köpa gymkort eller skidor... hatar nämligen båda... så det hålls jag inte med ... Jag tänker försöka lova mig själv att istället leva mera i nuet.... släppa lite oro. Jag är en orosbenägen person, jag oroar mig mycket för sånt jag "tror" kommer hända... oroar mig sen också för sånt som hänt...

 Tänkte leva mera i nuet och glädjas över att jag finns till just nu och ta saker i den ordning de faktist kommer och inte tidigare.
Kanske också att lyssna mera innåt... på mig själv.. hur jag mår och var jag är i livet. Ta hand om mig själv mera och ge mig själv mera tid för kanske sånt jag tycker om.

Jag har såå länge burit med mig två ideer till att skriva om... en berättelse för barn i läsåldern och en annan bok för vuxna.... Jag skulle så vilja hitta lite tid iår för att faktist börja projekten. Evert 74 år börjar påkalla min uppmärksamhet och vill ut.... ;) Han är huvudpersonen i min lite roliga deckare för barn... Nåjaa... vi fortsätter året... en dag i gången... lever i nuet... gör sitt bästa varje dag... så får vi se hur det blir. Tills dess... YOLO... ;)