Äntligen fredag......

Fredag. Den mest omtyckta dagen på hela veckan hos oss. Hela veckan har gått i jobbets tecken, kvällarna har gått så fort och så har jag faktist varit rätt trött. Maginfluensan går på jobbet men som sann Jeppobo har jag bestämt mig för att inte ha det i år så jag är rätt trygg.... jag håller tummarna. Men det skulle just vara min otur att få det nästa helg då jag ska på veckoslutsresa till Åbo med min bästis. I så fall lämnar jag in besvär högre upp...Skriftligt!  Jag undrar om Gud betalar ut ekonomisk ersättning också för tågbiljetter och hotellkostnader...och kompensationspengar till min bästis om  vi inte far..det borde han göra.

Emma i skolan just nu och jag har förmiddagen för mig själv. Härliga tid. Jag kan höra mig själv tänka. Jag har jobbat endast f.m denna vecka och det passar inte mig riktigt om jag får säga som jag har det. Skulle inte kunna arbeta så hela tiden. Jag har så stort behov av ensamhet ibland att om jag inte hade de lediga f.m. skulle jag bli en surkärring. Det att ingen vill mig nåt en stund på dagen behöver jag. Igår kväll sökte jag ensamhet lite hela tiden men lika ofta hörde jag min dotter fråga: "Vann e mamm?"  Så var ju inte jag alls när jag var liten.... (NOT! Jag var världens mamis) Så nu är jag ensam och nu njuter jag av att få göra vad jag vill göra.

Min dotter var till frissan igår och fick håret klippt. Skulle ha behövts för länge sen men hon störtvägrar. Om man blir korthårig kan man bli förväxlad med en pojke... åh du milde tid.... Krävdes t.om. övertalning för att få henne uppför trappan till frissan, ännu då vägrade hon. Kom med in bara när jag loovade jag skulle säga att hon inte klipper bara pytte-lite bak på håret. Efter lite förhandlande från bästa frissan i världen kom hon och Emma överense om exakt hur mycket hon fick ta. Efteråt förhandlade Emma sig till lockar i håret.. som belöning för kompromissen... Hon är affärskvinna hon . Efteråt var hon prinsessan Emma som absolut inte skulle ha mössa på sig... Spegeln var hennes bästa vän hela gårkvällen. "Damigheten"  har hon då inte ärvt av mig...Jag är glad bara jag hittar två likadana strumpor på morgonen.När jag kom från frissan sist och hade klippt mig ganska kort frågade jag henne vad hon tyckte...hon sa: "Hmm nåjaa..sådäär... he bliir braa tå he växer na liti..."

Nu väntar lite fuskstädning av huset, lite inhandlande av mat, och till kvällen bastu, god mat som min man kockat, ett vinglas, fötterna upp och kvällen avslutas med Lets dance och en sovande man i soffan bredvid mig... precis som det ska va... tänk vad livet är rikt ändå.