Nära proppen upplevelse.....

Lääget då??..... Not so good.... Vore glad om jag hade kunnat säga att allt ok....men noupp... just ingen feber idag.... men magen inte ok. Det som är värst att jag inte orkar vara uppe... alls.. igår kunde jag vara uppe ca 15 min i gången och lite bättre är det i dag men jag måste lägga mig ner om ca 45 min... orkar inte vara uppe.. får en känsla av att jag svimmar om jag inte lägger mig. I går hjälpte jag Johan att plocka lite bär ur svartvinbärsbusken, jag kände efter 15 min att jag måste lägga mig ner och det gjorde jag... på gräsmattan.... Johan undrade plötsligt vart jag tog vägen...Jag hade just varit där så han kom och sökte mig på andra sidan busken... och fann mig liggandes på marken.... Han såg så rädd ut att jag sa "Jag är nog ok... jag ska bara ligga lite en stund så kommer jag upp igen om en stund, allt väl"... Johan sa att om mommo ringer och frågar så mår nog Annika bra.... hon ligger bara och vilar sig lite...allt väl...visst visst"!.. han tyckte det var tur att vi bor åsides och inte så nära grannarna.... Undrar varför...?

Men fast man mår dåligt är det så många måsten... jag skulle helst bara ligga och stirra i väggen men Emma ska ställas iväg till skolan, frukost ska fixas, vänta ute med Emma på taxin, fixa mellanmål, göra mat, helst också handla men det fick jag skippa idag ... När jag kom in i affären var det en så helsikens lång kö att jag kände att om jag måste vänta i den kön kippar jag.. så jag for hem och skickade min man istället.
Jag tackar Gud för min man dessa dagar.. idag har han gjort kvällsmat, städat och moppat hela huset, tvättat kläder, tömmt diskmaskinen, handlat och grejat.... jag orkar inte... vill bara ligga. Jag ringde doktorn idag... och for dit för säkerhetsskull... han funderade mest på viss gallproblematik eller helt vanlig magsjuka...infektionsvärdet var ok, och inget tydde på nåt ovanligt så jag ska ta lite mer prov imorgon så får vi se. Infektionsvärdet var bar 10 så jag utbrast åt honom..."Jaa jyst så... he e feil millan örona" Han log stillsamt..."Inte nödvändigtvis....sa han. Han skulle skriva sjukintyg men jag vägrade vara bort så länge han tänkte skriva så jag övertalade honom om att jag SKAA till jobbet söndag...... han gav sig leende.... insåg nog sig besegrad av jepo- envisheten.....

Det var när jag kom hem jag blev rädd riktigt rädd... Jag satt vid köksbordet och pratade med Johan och Emma och jag började tycka vänster sida av Johans skjorta fladdrade lite, eller så var det nåt på glasögonen, försökte fokusera blicken...nej det var kvar... och det blev värre... jag började få svårt att fokusera blicken.... vänster sida av ALLT var suddigare och en massa stjärnor uppe i vänster tak på ögonfältet... överallt. Jag sa att nu är det något fel... riktigt fel med mig.... jag lyckades skrämma upp alla... och räddast var jag... jag lade mig och stirrade på mina krukväxter i fönstret jag såg bara halva växten klart... vänster var suddig... Jag hade diagnosen klar, jag höll på att få en propp....huvudvärken kom smygande och jag steg upp igen för att helst meddela min man att nu behöver jag hjälp fort! Jag tänkte att jag vill inte få en propp...jag är ju inte alls så gammal... Emma behöver mig... Synfältet smalt, nästan som en tunnel... det var "leikki pois" kan jag säga... jag sa åt Johan att nu behöver vi fara tillbaka till doktorn för nu är det nåt allvarligt på gång. Tog en Burana för huvudvärken och kände paniken.... vad ska hända nu... det var jätte läskigt! Plötsligt blev synfältet stadigare och fladdrandet bleknade mer och mer...Burana hade hjälpt, jag började se allt klart igen. Jag måste ha haft nåt migränliknade som gjorde att min syn ändrade... för jag tänkte hela tiden... jag kan röra båda sidor lika bra... Efter en stund gick det över och jag lämnade med illamåendet och lite stegring... och jag är SÅÅ tacksam för det lilla...
Det läskigaste för en sjukskötare är att inte må bra och inte kunna diagnostisera själv..OCH att gå till en doktor som man jobbar med... the BOSS! Man vet inte riktigt om man ska skaka hand eller inte..man är ju på sätt och vis kolleger... och det där med undersökning av mage och lägga sig ner på brits och all det där känns märkligt... men nåja...thats life!
Jag hade en nära proppen upplevelse idag och den var inte vidare skoj kan jag säga. Det har inte kommit fler gånger så jag hoppas det hade med huvudvärken att göra.

Kulturnatten pågår som bäst och jag hade gärna farit om jag mått bra men just nu är jag glad att jag inte är på väg till Tammerfors för propp i hjärnan.. Nu har jag två dagar på mig att tillfriskna..... och jag hoppas jag gör det..... för på Söndag FAR jag till jobbet! Så det så!!