Ack om man voro så bekymmerslösa som barnen....

Ibland hade jag gärna varit liten igen...i ålder alltså...

Visst är de inte bekymmerslösa så säg. Hittar man inte det man ska ha så ställer man sig bara mitt på golvet och ropar "MAMMA...." Jag hittar inte mina vaaantaaar". Sen är det bara att vänta och sen kommer de levererad och klart.
Egentligen inte bry sig om inköp av mat, ej heller behöva betala matkassen, inte heller behöva ställa igång hela köket för matlagning, bara att titta lite film... eller möjligen fara ut en sväng och sen när de ropar bara sätta sig till färdig mat..
 Ej heller bry sig destomer om disken utan bara avlägsna sig från bordet... säga Tack på väg ut och sen återgå till sitt. Inte behöva öppna kuverten med de där fönstrena på... ni vet räkningar... den ena summan högre än den andra. Hela tiden mest bara vara barn... ta dagen som den kommer... inte behöva jobba... inte ta lån för att kunna skaffa sig hus... bara vara... och njuta....

Det vore livet ibland......

 

Djuren hos Johnsons

Ok... efter att närpå satt mig på katten som i mörkret krupit upp i den svarta skrivbordsstolen... och sov... och  inte alls hade en tanke på att han kunde bli ihjäl sutten vilken sekund som helst... kom jag att reflektera över våra djur här på Åminne.  I bland är det så tokigt att man inte tror att man är riktigt sain in the head....
 Så länge vi bodde i lägenhet i stan... barnfri och ny inflyttad tyckte vi det kunde vara treevligt med nåt djur... men eftersom jag var allergisk skaffade vi akvarie och guldfiskar... Guldfiskar tycker jag om... de är stora .. man ser skillnad på dom så man kan namnge dem... Den första minns jag hette Nissi... och så hade vi en svart också som hette Gunnar.

Vi ville båda ha hund... trots min allergi och vi skaffade en Bichon Frisee hundvalp Milou som vi hade i två veckor... tills jag inte kunde vara hemma mer om jag då tänkte andas... Jag var gravid och kunde inte ta någon som helst allergimedicin.. jag reagerade såå starkt på valphåret att vi måste lämna tillbaka den.. Det var en sorglig dag då jag återlämnade hunden vi såå fäst oss vid ... och han med oss.  Jag storbölade ända hem. De hade fått tag i nya ägare i Kuopio så vår hundvalp skulle dit redan nästa dag... trodde vi. Hunden hade blivit så ledsen när vi åkte att han rymde från uppfödaren ... som ringer och vill att vi kommer och hjälper till med att hitta hunden... så det har vi också gjort.. sökt en hundvalp i hela lövöby...Så då kunde man bocka av listan " 99 huvudlösa saker man borde göra innan man dör"... 1. Leta sin hundvalp i Lövö... .  Den kom fram efter många om och men först då Johan lockade... stackarn han som var såå fäst i Johan.  Såå.. avskedet fick vi ta en gång till... jippi.... så jag storbölade hela vägen hem ...igen.

 Vi höll oss till fiskar..... som fick "vita pricksjukan"... alla som haft akvarie vet att den sprider sig snabbt och ALLA där dör inom någon dag... så ... JEPP... det gjorde de.

Vi flyttar ut till Åminne... hästar ÖVERALLT... har ingenting emot dem alls... riktigt fridfulla att titta på... så länge de hålls INNE i hagen... och inte i min trädgård... då får man ta på sig skor och helt enkelt leda bort dem igen... OM  inte.... unghästarna är på besök för då kommer inte bara EN... nej nej... då kommer 10... låter som en jordbävning i marken då de kommer och sen är de över allt. De skrämde Johan en morgon då han yrvaket stigit tidigt upp... skulle till jobbet... gick sin vana troget ner i källaren där vi har toaletten... en van sväng in i pannrummet för att kolla värmen då han lyfte blicken till fönstret står en häste böjd och stirrar in... sen tänker ju jaag då om han hann på toaletten. ;)
Efter det fick mina föräldrar kattungar  vi blev  övertalade att ta en kattunge... som BARA skulle vara ute.. en utekatt sådär för Emmas skull. Findus en svart angora flyttade in. Snart var han inne också... det var ju lite synd om honom allt ändå.
Kaniner har vi haft 2 och de har efter en tid alltid blivit förvandlad till minkar... konstigt?!
Findus som vi trodde var en pojke... visde sig inte vara det. ... och hos oss var snart också kattungen Simba.
Då kom vi på den geniala iden att skaffa nya fiskar till vårt akvarie och då flyttade Kurt, Maja, Nissi 2, Staffan in till oss...
När nu det gick så bra med katterna... kom vi på att vi ska skaffa hund... en ute hund när vi nu hade mera möjlighet till det.. vi hittade Donna på nätet.. en tjej som snabbt behövde bli av med hunden pg.a. flytt, vi kollade upp NADA köpte hunden och hade tur då det visade sig att Donna var hur härlig som helst. Hon var det mest impulsiva köp vi någonsin gjort... näst efter panelen till sommarstugan....
Så då hade vi en hund, två katter, 4 fiskar. När grannen åkte in på sjukhus flyttade hennes katt till oss... så då fick vi en fosterkatt.

Hunden var en utehund hela sommaren... på hösten tycket jag ju att det är väl inte så farligt om han är inne .. i källaren en liiiten stund... sen var han inne varje natt... sen kom han upp liite och nu sitter han med oss och fredagsmyysar i soffan.... Hon arbetade upp sig kan man säga.

Så nuu matar vi katterna i skift för de tål inte varandra... hunden försöker jävlas med dem och äter upp deras mat om man inte vaktar.. Donna gillar inte fosterkatten.. alls... så de bråkar så det finns ej dess like.. Försöker vi ge Donna nåt hon inte riktigt gillar och hon bara fnyser behöver man bara göra ljudet av att locka in en katt så äter hon koppen tom!   Fosterkatten kissar överallt nu så man kan inte ha ut nån matta på vädring.. om du hade tänkt ta in den igen... JÄTTE jobbigt! Så här håller vi på... Jag undrar vad vi ska hitta då som nästa... kanske marsvin... eller hamster eller nåt sånt.

Våra guldfiskar har faktist av ålder dött en efter en nu här kring jul... vi har haft dem i kanske 5 år så de har levt länge men idag dog även Maja... Efter en kort seremoni med diktläsning av mig och sång av Emma .. spolades Maja hem till sista vilan.  Rest in Peace Maja...

En dag på soffan med Les Mis...

En sjukskötare FÅR inte bara feber... bara så där... utan orsak... det händer liksom inte.... för DÅÅ börjar man analysera... och googla och till sist har du hjärnhinneinflammation oh får man inte vård inom 24 timmar kan det innebära döden. En sjukskötare får inte feber för någon ofarlig flunssa i kroppen.. nej, nej, det är ALLTID något döds allvarligt om man har feber utan annat fel.

I går kvälll när jag kröp till sängs började jag frysa något så.  i norden... jag hämtade en filt.. en filt till... ett par stickade sockor, byte till flanellpyjamas byxor, noupp.. räckte inte... steg upp och tog ännu på mig den tjockaste ylletröja jag hittade.. och jag frös ändå... Jag hade feber som var kvar ännu på morgonen, och jaag har tillbringat min lediga dag på soffan... med värk i kroppen och huvudvärk from hell. Mot kvällen måste jag ju upp för matlagning och läxläsning m.m. så jag tog en Burana, och febern släppte... och den har inte kommit tilbaka sen heller. Hmmm... varifrån den kom förbryllar mig.

Vad är då bättre än att ligga på soffan och njuta av min DVD skiv av Les Miserables in concert... som jag redan tittat tyyyp en miljon gånger men som är lika bra varje gång.


wow.... Men jag föredrar faktist Jean Veljan i denna versionen... need I say more than Alexander... noupp... i didnt think so either...

Urval av höstens och vinterns produktion....

Tänkte uppdatera mig lite vad det gäller stickningen... Tänkte visa några saker som jag gjort nu till jul och några nu lite senare.

De här blev ett par julklappssockar till min lilla syster.... som önskat de här förra året... och året innan det... och året... o.s.v. så nu fick hon dem äntligen. Mönstret är taget från Garnstudio och jag beställde det rekommenderade garnet Merino Extra Fine. De blev ganska tjocka så de blev kanske inte "in i skon" strumpor men "hemma-mys sockar.".... RIKTIGT roligt mönster. Rekommenderas varmt för hugade!

Så var ju detta då mitt STOOR-projekt... En flätad kofta åt min pappa till Julklapp. SOM jag jobbat med denna... men det var det värt. Länge sedan jag stickat flätor så det var lite pickligt till en början innan jag fick upp farten men sen körde vi på så utav bara sjutton. Inga flätor på ärmarna faktist och det är jag glad över, de gick fortare att sticka än fram och bakstyckena. Jag har stickat i Drops Alaska garnet, och den sticks inte alls. Mönstret är taget ur en Allt om Handarbete Stickmagasin tidning. Som knäppning är det blixtlås istället för knappar och det var bra så behövde man inte hålla reda på knapphålen när man stickade. Blixtlåset hjälpte min svärmor med att sy.Kragen gjorde jag i en kontrastfärg för att piffa upp färgen på hela tröjan... när han har uppe koftan har han en röd krage ...

Den här tröjan stickade jag för rätt länge sedan men den lämnade i lådan halvfärdiga projekt, när jag hittade den här om dagen gjorde jag den klar och ämnade ge den åt min systerson Malte... Det här är framsidan ni ser... Fisken närmar sig kroken...

Men simmar oberörd OM den..... och fastnar inte... allt enligt Maltes önskan.. "Det är ju synd om fisken om den fastnar". Figurerna är broderade på efteråt... och det här är då baksidan av tröjan ni ser.. Egentligen på mönstret så skulle fisken fastna på kroken... men vi körde Malte-style helt enligt önskning.

De här håller jag på med som bäst. Långskaftade norsk-mönstrade strumpor i grått... Mönstret från Garnstudio och garnet som används är Fabel grå och vit. Stickas på 2,5 så de blir lite tunnare men följsam och mjuka. Lite dryga är de att sticka men utmanande mönster. Jag har valt att inte göra dem så långa som måtten anger på mönstret eftersom de blir för lnga då till tjejen som ska ha dem.. så jag börjar med hälen nästan strax efter alla intagningar... men är helt ok det med. 

.

... och jag har hur många projekt som helst i huvudet... ju svårare desto roligare..

Jag har såå fastnat för mönsterstickningen, helst något norskt med mycket stjärnor.. mee like! Jag tänkte ju vara lite ego nu i början på året och sticka åt oss här hemma lite mer. Håller faktist på med ett par strumpor åt Johan men jag är lite besviken över färgvalet för mönsterstickningen.. mönstret syns inte så bra eftersom färgerna är väldigt nära varandra i nyans.. nåja.. jag ska göra dem klara så får ni se sen.

 Njaaa... det här var väl allt för denna gång... Kanske ni sett att jag har ändrat utseendet på bloggen en aning.. min första tanke med snö var faktist... hua va kallt... och jag tycker nog om snö... men faktist mest innifrån.. alltså om jag får vara inne och titta ut. ;) Men snötema och lila färg inspirerade mig just nu... jag ändrar den när det våras.

Jag övervann min rädsla... skickade mitt bidrag..Huvadådi..

Jag har inte hunnit uppdatera bloggen på ett tag och kanske i och med det tråkat ut några läsare kanske... Jag har skrivit lite annat denna vecka. 

En tanke föddes hos mig i höstas när jag såg en liiten liiten annons i Kyrkpressen. Där utlystes en tävling  i att skriva en barnbok  för barn i läsåldern, tyyp min dotters ålder för förlaget Fontana Media ... och min första tanke jag hade när jag läst annonsen var... " men... Hur svårt skulle då det vara..?"

 Jag har läst rätt mycket för min dotter och jag tror att vi är inne på vår 10 :nde LasseMajas detektivbyrå bok... på vår 6 Älvbok ( Älvorna i Regnbågslandet) och så har vi kanske plöjt igenom 4 Sigge ponny böcker. Så jag tänkte ... Upplägget är rätt enkelt... Kort inledning, historien ska faschinera redan på blad 1.... inkludera känslorna för den åldern... spännande och lite rolig handling.. lite lärdom och bra slut... Hur svårt är väl det.. egentligen... det är ju bara ord.

Hmmm.... Jag började inte skriva på en gång men jag lät tanken fästa sig... började grunna på en handling och lite personer...  Rubriken var fastslagen " En dörr på glänt"... Skulle handla om acceptans för det okända, tolarans, nyfikenhet , empati och hemlighetsfulla händelser, även kunna lära barn om något ämne som berör.

Plötsligt en dag ploppade ett namn upp .... Stina.... och så såg jag en tjej med lila klänning springa över gräsmattan med det svarta håret fladdrande i vinden och sin hund Mattson i hälarna.... och sen lämnade inte Stina mig  på hela hösten. Hon började leva sitt eget liv.... och det var bara för mig att skriva... och SOM  jag har skrivit och finslipat storyn... Jag har högläst för min dotter och märkt vad som är roligt och vad som visade sig vara tråkigt ... och så strök jag igen... och började på en annan vändning.

Jag hade väldig nytta av Archibald Morningtons författarskap i mitt skrivande.  ;) En väldigt erkänd författare... (Eller hur Tommy?) Jag hade lärt mig att inte skynda storyn bara för att man ville komma till slutet... fort... utan låta ögonblicken tala som för storyn vidare.

Så 9.1. postade jag mitt bidrag i tävlingen och mitt bidrag för "En dörr på glänt" är nu inlämnad för att läsas av en jury.... Fya dådi....
 Jag har aldrig skickat in något jag skrivit förr och troligen blir nog mitt bidrag vid gallringen rätt fort lagt till sidan... med orden: För kort, storyn oklar, språket flyter inte, ointressant berättelse, bra försök men Nej tack! 

Men egentligen gör det inget.... ärligt sagt så gör det detsamma. .. vore såå roligt att våga låta någon läsa sin text och få konstruktiv kritik så jag vet hur jag ska göra nästa gång ... för jag tänker absolut göra det här igen... Det var såå roligt att skriva.... sååå himla roligt.... och jag önskar jag hade möjlighet att göra det mer... jag har en hel drös med ideer för liknande böcker. Vore roligt att låta den svarthåriga Stina vara med i lite fler berättelser för så envis som hon är låter hon nog mig inte vara ifred förrän hon får sin vilja fram... och får leva ut alla sina ideer.  Det faschinerar mig att skriva för just den här åldern... de som just lärt sig läsa... och de som läst en tid men redan har läst alla de kända detektivböckerna... som söker annat... hmmm... en utmaning som heter duga.

Jag tänker fortsätta skriva i vilket fall som helst, om jag då inte får erkännade från något förlag nu så fortsätter jag öva .... och öva.... och öva... för någon dag ska jag ha ut mina berättelser... för .... jaaa ....bara för att de är mina....  
Jag läste upp mitt slutgiltiga verk för Emma innan det åkte iväg.... första kapitlet... och Emma satt alldeles tyst... drog lite på munnen ibland och följde med i texten och berättelsen... när jag slutade sa hon... " Nej... läs vidare"..... och DET är egentligen enda kritiken/ berömmelsen jag behöver.... Min familj tycker den var bra.... och då får det gå hur som helst i tävlingen... Min dotter tycker om den... så  om inget annat får hon den... vore bara lite roligare med inbundet material... än bara papper... men men... Emma tycker om den... och det betyder allt.

Så håll tummarna för att mitt bidrag räcker till genom första gallringen helst...  och egentligen har jag redan vunnit... vunnit över min egen rädsla för att jag vågade skicka den och låta någon annan läsa....  jag vågade... nu är det bara att börja skriva min andra idé.... och kanske min deckare också den storyn som jag har början i huvudet redan... " Mordet på La Scala"...... det finnas oanade möjligheter. 

Prytt-bytton

Trettondagen idag då... och julen är slut... Vi städade undan julen på lördag redan eftersom man inte ens kunde andas mera på vår gran innan den fällde ett hoper med barr som fastnade i allas strumpor och det var då att välja på att

1. Inte andas inne alls, ej heller bevistas i vardagsrummet överhuvudtaget... eller
 2. klä av granen och kasta ut den till hästarna som vi har lov till att göra varje år... hästarna äter bostavligen upp dem till intet.. Jag har tänkt att de borde ha utskrivet ett recept somac samtidigt... för jissese vad det ska riva i magen med alla barr.

Så vi valde helt sonica alt 2. att städa bort den... och sen det mesta annat också när man nu en gång var på hugget... alla tomtar och ljusstaken rykte... julgardinerna är ännu uppe eftersom en våg av "knärrhet" kom över mig... jag blev plötsligt och utan förvarning världens "prytt-bytto"... heila vääden låkta skiit...  jag blev osamt med min man om gardinerna som han tyckte vi skulle byta emedans vi ändå höll på... jag blev sur för att jag inte gjort annat den dagen än fejat på och städat ut julen... gardinerna kan vänta, nu ville jag göra nåt annat.... skiit...
 sen blev jag osams med min dotter som i ilskan över att behöva städa sitt klädskåp drog ut ALLT ur skåpet.. för såå ska man börja menade hon... sen orkade hon inte färdigt ( surprice, surprice) utan satte 2 byxor tillbaka... lämnade BERGET på golvet och for och tittade på en film... Jaja.... Jag förklarade att jag så sant som jag heter Annika Bernice Johnson... kommer jag ALDRIG och jag menar ALDRIG reda upp det där utan hennes hjälp. Så det resultarade i att jag vägrade- och hon vägrade. så jag tog hunden( den enda som förstår att vara tyst då jag är på dåligt humör).. och så for vi ut på en lång promenad för att klarna hjärnan.  Det visade sig när jag kom hem att högen var borta och skåpet städat.. Johan hade hjälpt henne ... för husfriden hade han sagt. Undrar vad han menade med det måntro... ??

Denna vecka som gått har jag varit sjukskriven igen för min arm... så de som irriterar sig på "tyck synd om mig bloggar" kan hoppa över detta stycke... Den fortsate vara dålig... riktigt dålig... kring nyår. Jag sov nästan NADA eftersom det gjorde så ont att vända sig... jag hade försdragit att sova sittande faktist. Så onsdag efter nyår fick jag ge mig och ta emot kortisonsprutan... men njaa.. inte riktigt imponerad. Dagarna efter hade jag lika ont.. om inte värre. Medicinen jag fått som kombination var ingen höjdare eftersom jag fick världens hjärtklappning och trodde jag skulle dö så jag tänkte den natten... att " Jaaa jyst he... he va inte naana tå... jag kan ju få hjärtproblematik nu med en gång så har jag ju fått det också när vi ändå är på gång". Jag har gått med armen i mitella och bara börjat kunna använda den i helgen så jag måste ge mig och förnya min sjukskrivning idag och en vecka frammåt.
Det var en väldigt lustig läkare som inte annars jobbar där men bara ibland. Jag satte mig och hann bara öppna munnen då han säger: "Jaa du söker för det samma som sist....... Det är ännu inte bra.... du behöver mera medicin... och du ska vara hemma ännu en vecka .... ska vi säga så... ?? Öööh... ja... så är det stammar jag... Han bara MÅSTE vara synsk den mannen.

Idag har vi varit på ett vackert dop och vi fick den stora äran av att vara faddrar till lilltjejen... en stor ära faktist. Planen var att jag skulle hålla i tjejen under cermonin men det lugna och förnöjsamma ansiktet ändrades på en gång när vi väl stod där framme. .... hon började gråta lite... sen lite mer och sist gallskrek hon... jag försökte plan a, b, c, d,..... sen gav jag upp... tillbaka till mamman och hon tystnade tvärt.... så att så att..... Min man som inte är riktigt bevandrad i det kyrkliga skulle som fadder tända dopljuset från altaret.... alltså med GUDS ljus... det är ju en viss mening med att hämta det därifrån... symboliken.... men han funderade innan vi åkte iväg till kyrkan att det borde ju gå lika bra att ha flinta i fickan så behöver man inte gå någonstans..... Jag hade en kort religionslektion i bilen... det fordrades kan jag säga er...Han tyckte: " Om jag bara får e ti brinn ere väl int na skillna vems eld he kom från, Gud ele me?" Jag ska säga er att det är tur att de har mig för den andliga utvecklingen här i huset.

Det slog mig där upp framme i kyrkan när jag höll i lilla Eleonora.... prästen pratade ... att det är nu 8 år sedan jag stod där med barn i famnen ... och jag trodde jag skulle få äran satt stå flera gånger.. men ödet ville inte så.... tösen jag höll idag var inte min. men trots att jag ibland är ledsen över att det inte blev fler så kan jag tillika glädjas över att jag har så många barn runtomkring mig som jag bara älskar... Filip, Anton, Nathalie, Melvin, Malte Milo, Axel x 2, Milja, Albin, Kalle, Eleonora, Jill och Rasmus... Jag finns till för dem också... så får jag låna dem allt emellanåt... och det är ju också värdefullt..... riktigt värdefullt....
En klok kvinna sa till mig idag... vi har just aldrig pratat förr.... bosatt i Munchen tyskland.... men hon och jag fann varandra rätt fort idag och hon sa när vi discuterade barnafåandet och svårigheter kring detsamma att
" Det är också rätt vilsamt i tresamheten".... och det var dagens sanning... Det ÄR rätt vilsamt i vår tresamhet... det är vår familj... den blev så här och det är gott nog.

Bokslut 2012- Framtidsvision 2013

För andra var det kanske nyårsafton och nyårsdag....

 för mig var det mest bara måndag kväll och tisdag....
 Jag vet inte varför jag inte hade någon nyårspartystämning iår.... inte alls faktist. Jag vet inte om det hade att göra med att jag jobbade måndag förmiddag.... It beats me....
 Jag hade inte den klassiska känslan över någonts slut och något annats början om man säger så... inget behov att gå igenom 2012..... ej heller att analysera vad som komma skall... Märkligt. Vi till och med missade Grevinnan och betjänten på tv.

Vi hade Mamma och pappa på mat så det förhöjde party stämningen och lite facklor på gården... faktist lite iår med tanke på att jag är en "fackelist".....25 st är ett minimum... iår hade jag hmm... låt mig tänka... 10 facklor... 4 stubbfacklor och 2 islycktor som by the way höll på att smälta i plusgraderna där ute.
 Vi hade dukat fint... ljus på bordet, fin porslinet... förrätt-huvudrätt och efterrätt... och allt var festligt, men det kändes som en vanlig lördag tyyp.

 Kl 22:30  när mamma och pappa åkt hem för länge sen var vi båda så trött att vi när och på kröp till sängs... men då har man officiellt blivit gubbe och tant så vi tvingade oss att vara uppe till tolvslaget... satte på tv från senatstorget i Hesa för den traditionella nedräckningen där en "Icke föranklad i verkligheten- leva ut sin verkliga ålder" till man hoppade runt på scenen... tills de plötsligt avbröt för 10..9...8...7...6... 0.... Hyvää Uutta Vuotta...!
Jag bara förvånat frågade högt var "Ukka-Pekka Laivasniemi" var.... Johan såg ut som ett frågetecken... och jag förklarade bestört att han "Ukka-pekka .... han porimestari över heila kaupunki"... som man inte alls förstår vad han säger men som SKA prata innan tolvslaget...Var va han??
 Jag suckade och konstaterade att ingenting får vara som förr.... Vi skålade i pommac sa godnatt och somnade ..... Inget bokslut över året inga förhoppningar om nästa... inga löften man ändå inte håller... och vi vaknade till en ledig tisdag...

Så nu kommer här då ett obligatorisk bokslut:

2012: Året då...

Vi unnade oss en resa till söderns sol Kanarieöarna.... och hittade ett litet paradis vi säääkert återvänder till när pengar finns.

Vi skeppade ut våra stockar.... till Råholmen ...i dimma...
plockade upp den och fick tak på hela shabraket innan hösten...

Undertecknad hade av ledbandet... gick med kryckor och stödskena.

Emma börjar i klass två och växer mycket inte bara på längden utan också mycket som person och beteende. Vi har aldrig någonsin varit så mycket i konflikt hon och jag... aldrig har gränserna prövats så hårt... som detta år... men heller aldrig förr har vi pratat mer med varandra, kännt igen varandra i betende, ej heller aldrig förr har vi skrattat och pratat så mycket med varandra som detta år och hon håller på att bli en liten tonåring redan... luggen ska sitta rätt... ha de rätta kläderna....men allt som oftast sitta i famnen och bli kramad.

Året då jag inser att jag inte är ett träd.... försöker mig på att ändra det jag är missnöjd med...

Året då vi får äran att vara församlingsfaddrar åt inte bara ett barn utan två.... jag bara såå älskar dem.... Albin och Eleonora..... ni finns i mina tankar.

Har en känsla av att jag är precis där jag vill vara i livet och att ALLT känns hur rätt som helst. Jag vågade , jag gjorde rätt.... allt har en mening.

Mina blickar frammåt ... 2013.... Året då:

Vi förhppningsvis får flytta in i vår egen sommarstuga och jag inte behöver sitta inne hos svärföräldrarna varje kväll... fast de är hur trevliga som helst...

Jag börjar min specialiceringsutbildning i Palliativ och smärtmdicinering... ska bli utmanande......

 Har på känn att det blåser lite förrändringens vindar... hmmm.....

Jag lovar att:

1. Leva mer i nuet
2. Inte klaga så mycket
3. Unna mig garn när jag behöver.... och så däremellan..
4. Ta mig tid att läsa mera böcker
5. Njuta av livet lite mer....
6. hitta kanske en eller två saker varje dag som jag är glad och tacksam över.
7. Tillåta mig var ledsen och knärro när jag känner för det.... ingen har dött allenast leende...
8. Ge positiv feedback runtomkring mig... när jag tycker det..... utom åt A då förståss...
9. LEVA.... så länge jag finns till.

Jag tänker inte lova att sluta äta godis... inte att inte ta ett vinglas till maten på fredagkväll... inte lova svära mindre... min ilska behöver ett utlopp... för att förhindra kroppsligt våld..;) Jag lovar ej banta... får jag infall av att äta mindre eller springa mera är det bara ett plus... jag lovar inget jag bryter 5.1.  

Nu börjar vardagen igen.... imorgon med ett besök till farbror doktorn med min arm dessvärre.... inget bättre alls....  Jag har gått med den i mitella idag... den har värkt minst då.

Jag tänker inte ha nyårshälsningarna här så slentrianmässigt som alla skriver på feijan... rätt tomma ord faktist. Jag föredrar att messa dem jag vill  prata med extra ... en kram och lite prat..... men till de läsare jag inte träffar eller pratar med får jag tacka för det gångna året... tack för att ni läst mina tankar och funderingar och följt mitt liv... och tack för de positiva responserna jag fått på min blogg. Det är roligt.
 Jag har ju min andra årsdag på kommande i februari.... och då kommer istället den utlovade utlottningen av nått stickat jag lovade till jul.... lite sjukskrivning kom emellan till jul men borde kunna genoföras till februari... mera om det senare.

LEV LIVET NI FÅTT - TA VARA PÅ ER SJÄLV OCH PÅ VARANDRA! Kram till er ALLA!