Första Advent

Första advent.... och Julen är på intågande. Jag bara myyser, älskar denna årstid. vi börjar fira rätt fort här i familjen. Plockar fram lite ljusstakar att ha i fönstren... oj... här hittade jag en lampa till, Kan vi hänga den här någonstans...? så här håller jag på.
Kanske för att November har varit så pass mörk iår att man riktigt längtar efter de kulörta lyktorna och "mysljusen... julsånger... pepparkaksdoft och julstjärnebak. Faktist sa de häromdageni radio att denna november har varit rekordmörk med bara 17 timmar sol under hela månaden... Inte undra på att man varit trött och kanske humöret även fått sig en törn allt emellanåt.

 Jag har såå njutit av att få vara ledig hela helgen nu denna första advent. De lediga helgerna är mig sååå värdefulla och jag njuter varje långsam helgmorgon då man inte behöver upp och iväg eller ha bråttom någonstans.... och sen att kanske krypa tillbaka under täcket efter morgonkaffet och bara läsa morgontidningen lååångsamt är såå skönt.
 Jaa... kanske jag saknar helgtilläggen i pengar... men när jag ser vad det betyder i kvalitetstid har jag svårt att sakna det på riktigt.

 Denna helg hade vi adventstema. Vi var på julmarknaden i stan och jag unnade mig att köpa krans till dörren iår... istället för att laga en, tänkte inte ta nån stress över det iår då jag sällan hinner hem på dagarna innan det är mörkt igen där ute. Då de finns de som säljer så .... varför inte liksom.... faktist första året jag KÖPER en men jag tänkte faktist ha december tema iår: En Stressfri December".
 Jag är såå inte på långt när i farten som jag brukar vara. Jag brukar göra en massa klappar själv och baka och ha mig men nu tänkte jag faktist inte stressa med det iår. Det man inte hinner... hinner man kanske sen nån gång. Kanske jag hittar en liten köpt julklapp istället till de jag annars brukar sticka själv nåt litet till. Så får vi igen se nästa år hur jag hinner bättre.

Sen gick lördagen i pyntandets tecken... Emma och jag var ut och sågade av en grantopp ur vår granhäck... tog in den i en gammal mjölkhink... satte röda ljus i och voilá.. Happy Little Christmas. Johan gjorde Pulled Pork i ugnen så det luktade gott här hemma hela dagen. Kvällen firade vi med god mat och lite småpaket.... eld i öppna spisen, fötterna upp och sticksömmen.

 Nu söndag tog jag fram "baken" och bakade en cheeskake och mjukpepparkaka... kaffe på det och en stilla promenad med hunden kompletterade en redan perfekt helg. Jag har fått vara med familjen, fått pynta till julen.... och levat i Nuet.

Emma frågade mig vad jag önskar mig till julklapp iår... och jag sa: Jag har redan fått den bästa julklappen av dem alla... jag får vara med dig... och med Johan... och får ha ledigt ALLA juldagar... DÅ behöver jag INGET annat, det är det allra bästa.. Det BLIR inte bättre än så här. Fridfull adventstid önskar jag er Alla.

Rapport från den värdefulla vardagen.....

Ibland bara är tiden såå värdefull och såå full av innehåll och man tycks riktigt LEVA varje minut... Sedan torsdagkväll 20:30.... och Lördag kl 14:30.... LEVDE jag.... Jag har fått ha min andra halva barn här hos oss och vi njöt av att bara vara tillsammans. 
Det märkliga är att han lämnade oss i februari .... och 9 månader senare så visste han precis i vilket skåp vi hade leksakerna, vilken låda vi hade de små plast bokstäverna med magneterna som man kan rada på kyskåpet .... Han var som hemma direkt. Och egentligen ska det inte vara möjligt för en liten kille att minnas allt det här... men det gjorde han. Vi har kramats, myst och lekt. På lördag kväll kom han och sa " Jag sova Annika och Johan inatt.... och det gjorde han. Stunden var så värdefull att jag tänkte att nu kan man ju inte ens slösa bort tiden på att sova... jag bara låg där och tittade på gossen.. och plötsligt somnade jag ändå.

Sen kom då det som alltid kommer förr eller senare... avskedet... han åkte igen... och det är alltid lika jobbigt... men jag har liksom lärt mig att jag får så lov att leva med det... ta det när det kommer och inte gruva mig för det .. för då förstör jag nuet.  Kramade hej då... och lät gå. Så är  det med det... man får ta de stunderna man får och så får man lära sig leva med det.Lite gråtande i täcket och en stunds ensamhet brukar reda upp det efter en stund...


Nu är det också lite enklare eftersom Johan och jag är på väg neråt för lite teaterbesök kring Lucia... så då får jag träffa honom igen...  :)  Oh Happy Day.....

Livet annars då... jaa.... Mycket har liksom ordnat upp sig... Jag har landat i jobbet... landat i rutinerna... i dygnsrytmen....  Börjat klara mig mer och mer självständigt på jobbet.... förstått vad jag ska göra hos vilka klienter... och utveckla arbetet så där smått. Jobbet intressant och utmanande faktist. Jag har nog märkt att efter alla dessa år med att bara jobbat med wc besök får jag nog allt som oftast uppdatera mig på diagnoser och mediciner som jag faktist inte vet. Så det är också utvecklade hos mig... jag börjar vara genuint intresserad av att lära mig mer.

Men trött har jag varit.... onormalt trött i kropp och själ på kvällarna... lite så där att man som sjukskötare verkligen trott att jag är ALLVARLIGT sjuk.. Ni vet ..vi sjukskötare har aldrig någon liten obetydlig sjukdom... vi är alltid sjuka PÅ RIKTIGT!!! Jag har haft hjärntumör, cancer här och där... som flyttar runt... haft VÄLDIGT lite tid kvar här på jorden.   Men som Johan sa när jag sa att jag är såå onormalt trött att jag säkert är alvarligt sjuk.... " Skulle du haft allt som du trott att du haft så hade du dött för länge sedan... Det är Höst... mörkt, nytt jobb, nya rutiner, ny dygnsrytm... så enkelt är det!"....  Jaha.... där fick man ju väldigt mycket sympati tycker ju jag då.....

Novembermörkret är ju fakitst väldigt bra tid att "skryypa" upp sig med lite kulturella evenemang.... som andra finkulturella i min "krets".  Så det har jag gjort.... För en vecka sedan gästspelade Åbo svenska teater med sin pjäs " The last Five Years".... men ingen mindre än Alexander Lycke... och kommer Alexander inom en så där 100 km radie från mitt område är min närvaro ett måste. Jag bara såå tycker om hans röst... kunde höra på den hur länge som helst... att han sen också ser bra ut är ju bara en underbar kombination. :) Den här låten är bra..... May I present...The one and ONLY.... Alexander.... :

I Lördags bevistade jag premiären av den lokala teatergruppen Norrskenet som spelade en pjäs på Scala... "Efterspel" En mycket tankvärd pjäs.... om syskon som ordnar upp efter mammans död opch en hel del minnen ... bra och dåliga... kommer upp till ytan. Bra skådespelarinsatser... trots lite "snedhet.... " ;)  Men sånt kan jag leva med. Jag var också där i egenskap av sjukvårdare eftersom min medbesökare ibland behövde påminnas att andas... som sjukskötare märker jag färgskiftningarna i huden då det börjar skifta i blått. Jag rekommenderar verkligen pjäsen .... gå och se den om ni har möjlighet. 

http://arenan.yle.fi/radio/2493410

Jaha.... nu ska jag fortsätta njuta av söndagen.... göra lite mat... kanske läsa bok... bara ta dagen som kommer med familjen.... 

Släpp kraven.... Lev i Nuet!

Ibland kan jag få ögonblick då det verkligen slår mig att..... Jisses Annika .... NU är du mitt i livet. Jag har man och barn, hus, egen tomt och bil av familjemodell med pplats för både barn och hund. Jag är inte längre liten....

Det är NU.... Och den här veckan som varit har jag verkligen jobbat med att hitta nuet... för det tappade jag bort en aning nu här då allt nytt började. Jag blev aningens för "upp i varv" och sov dåligt, men ändå ville prestera... jag oroade mig för det som varit och oroade mig för det som komma ska..." Jag kommer inte vara skärpt imorgon OM jag inte sover bra inatt... Tror ni jag somnade... som ALLS? Noupp. . jag levde aldrig i nuet.  For till jobbet fast jag hade sovit bara nån timme och var alldeles skakis när jag åkte till jobbet. Så denna vecka har jag haft "Jakten på Nuet".

Och jag hittade det.... åtminstone mestadels av det.... jag prövade på akupunktur och jag fann att Nuu måste jag börja lyssna på min kropp och släppa oron, förväntningar och stress, för det har min kropp försökt tala om för mig en tid. Jag ville bara inte verka vara dålig arbetstagare. Jag tyckte jag borde komma in i arbetet DIREKT... snajja allt första gången och vara "duktig flicka"... helst försöka klara upp det mesta själv för sån är ju jag .... "jätte-duktig"..... Nu har jag försökt släppa det här... leva Här och Nu, och ta det lugnare och släpp kraven.... det går så där... men jag fortsätter vidare. 

På akupunktur kände han på mina organ pulser och konstaterade att jag har svag energi...... och det är då märkligt att fast man gör något som är jätte roligt och som man väntat på... så hinner liksom man ändå inte med riktigt mentalt....
 Omställningen har stressat, övergången från 11 års skiftesjobb till dagsjobb,  övergång från 85%-100% arbetstid. Bara nya klienter att lära känna på jobbet. Inte hinna nåt in i veckan men ändå ha ett eget krav på att hinna en massa här hemma också. Jag hade föreställningen om att det skulle gå så lätt allting.... bara skutta över till annat jobb... för "Soom jag har väntat på just det.... ge 100 %... få allt rätt första gången... och vara SKIIT duktig!

Sen var det lite för mycket att ta in på en gång.... och det jag trodde jag bara kunde ta in första veckan... visade sig ta mycket längre..... Sen också arbeta lite mentalt på mitt sovande ... lyssna innåt på kroppen och släppa kraven. Det krävdes en gråtattack hemma hos mamma, simmande i ångest och självdömmande innan jag bara måste börja fokusera på NU.  Släppa kraven... det tar den tiden det tar att lära sig jobbet.... att börja sova bra igen.... men NU... just nu ska jag göra mitt bästa. Låta livet liksom hända som det händer.... släpp kraven på att kontrollera både dåtid och framtid.

Utåt har jag väl försökt ge sken av att jag mår bra.... men inom mig har jag verkligen kämpat med mig själv. och det blev så tydligt när min bästa vän direkt frågade av mig då vi träffades för nån dag sen..... Hon frågade inte går allt bra på jobbet.... hur har du det utan hon frågade direkt: Hur sover du nu då när du bytt jobb....?  DÅ känner man mig PÅ RIKTIGT! 
 Sömnen brukar bli min egen fiende alltid när det är en stor omställning i livet.... vet inte varför... det bara är så... sen tar det sin tid innan jag har rett upp det.... och det är lite så med sömnen att ju mer du försöker hitta lösning på problemet .... gör man det större.  Så nu jobbar jag på att låta det vara som det är... leva i nuet... inte oroa mig så för dagen efter ej heller ta fast tanken på katastrof om jag inte somnar. SKIIT svårt... men här har jag varit förr så jag vet att det ordnar upp sig med tiden. 

Tro inte jag inte älskar mitt jobb för det gör jag.... jag bara måste försöka hinna med  själv... acceptera att allt har sin tid.... ta en sak i gången och släppa kraven på att jag måste hinna så mycket annat in i veckan... inte uträtta några stordåd. Utan leva i nuet... Carpe Diem.... undras varför jag glömt mitt motto nu helt plötsligt.... Det gäller bara att hitta det igen. 

Och annars.... Akupunktur ÄÄGER liksom.... skrämmande effektiv.