Det var TREVLIGT att ni kom......

Försöker leva efter devisen "Carpe Diem"...Fånga dagen...Grip ögonblicket.... Försöker allt som oftast påminna mig själv om just det. Ibland kan orden ploppa upp i huvudet och jag försöker ta in allt jag kan på just den stunden. Häromdagen stannade jag upp och åt en Tomat... jag riktigt försökte känna smaken... jag ÅT tomat.... levandes i nuet.... en promenad en stund efteråt och jag försökte bara ta in frisk luft i mina lungor, se omkring mig på den bekanta vägen som om det var första gången jag gick där.... försökte vara närvarande i min dotters prat på kvällen då alla ord om dagen ska ut på en och samma gång.... "Och dåå mamma...så.kom.... och sen..... och sen sa hon"..... " och jag tänkte att ibland far väldigt mycket info om intet då jag inte egentligen hört på.... inte levt i nuet och inte gripit ögonblicket.... ibland svarar jag jasåå... men inte hört på nästan alls... för att jag hela tiden tänkt frammåt... på nåt annat.
När jag är ut och går tänker jag på vad jag ska göra när jag kommer hem igen... då har jag ju egentligen kastat bort just den stunden och egentligen upplevt framtiden två gånger... Då jag tänkt det och när jag sen gjort det... märkligt egentligen... varför gör man så?

En stund på dagen då jag och många med mig inte lever i nuet är när man hämtar barnen från eftis... Man har haft en lång dag själv, står och väntar hon ska klä på sig... helst snabbt... försöker skynda på henne....så man kommer sig hem.... tänker på den okokta maten , disken, handla, tvätten.... Lyssnar halvhjärtat på berättelser om dagen... möter en massa andra lika trötta föräldrar i dörren... som också bara vill hem...och som tänker på precis samma sak.... mat, disk, tvätt.. Men om man tänker att barnet väntat på just mig, så att hon ska få komma hem... och jag sen kommer.... blir samma upplevelse olika för henne och för mig, en transportsträcka för mig men dagens händelse för henne... märkligt egentligen..... Tänk på det nästa gång ni hämtar barnen.... Carpe diem... fånga ögonblicket. ...

När jag var och handlade ikväll... trött och halvt stressad.... märkte jag en liten obetydlig klisterlapp på dörren på väg ut ut butiken.. det stod: " Trevligt att du kom och handlade här".... och jag tänkte Tänk att de tyckte det var trevligt att jag kom.... va gulligt... det var TREVLIGT att JAG kom till deras butik.... va roligt...! Det är förvisso ett försäljnningstrick men ändå...Jag... stressad, lite trött inte alltid så behagliga mamma.... tyckte de att det var trevligt att jag kom.... då borde man svänga om ... gå till kassan och säga... "Tack för de orden... det var TREVLIGT att jag fick komma också..."
Och jag vill passa på att säga till alla er som hittat min blogg.... och jag menar orden... "Det var trevligt att ni kom....."

Då var det måndag då igen. Lillajulhelgen har kommit och gått.



Söndagen gick i jobbetstecken.Lite jobbig dag ...och ibland saknar jag lite längre arbetsväg.. man ska ställa om fort från sjukdom och jobbigheter till glada levnadsglada Emma som möter en i dörren, som har väntat flera timmar på just mig för att leka med lego. Hade velat köra lite längre igår faktist och stannat på någon skogsväg och stigit ur och satt mig på en stubbe mitt i skogen och bara varvat ner och laddat om...

Kvällen tillbringades med familjen, lugn kväll med lite replikövingar med dottern inför hennes julfest-teater. Vi kokade en helkastrull risgrynsgröt som traditionen säger man ska göra på första adventssöndags kvällen... och visst tusan hann jag få mjölken att koka över överallt på plattan.... som vanligt. Jag har konstaterat at det är omjöligt att INTE få det att koka över. Min dotter frågade när hon kommer in i köket att "He luktar bränt".... Va ere?.... men min man är så van så han sätter sig bara ner vid bordet och äter,låter bli att fråga ....för att undvika den irriterade blicken han får tillbaka... han vet att det kokat över ....igen. Nåja... gröten var det inget fel på... blev bara lite mindre än jag tänkt..:)
Idag har jag ledig dag och jag ska på jakt efter gult tyg till Nykarlebystjärnan.... hoppas jag inte behöver köra till Jeppis för en tygbit ... vi får se... på eftermiddagen föräldramöte med Emmas lärare. Nu först ut med hunden... På återseende....

Kommer du och dansar... med mig...?

Jahaa... andra försöket då... Jag hade skrivit ett helt inlägg med djupa tankar och funderingar för nån timme sedan och sen tryckte jag på fel knapp och alltihop förvann... sen fick det va... orkade inte börja skriva igen men nu tänkte jag ta nya tag innnan läggdax.

Jag börjar med att önska er God Lillajul allihopa... I fjol på lillajul var jag bortrest så det var extra roligt iår att få fira hemma med familjen. Dagen började med den traditionella julöppningen här i stan. Hantverkaremarknad på Normens skola.... Hittade lite av varje... tyckte inte mig ha råd med allt fint jag såg men jag kom hem med en kärve åt fåglarna som vi sätter ut på julafton och så understödde jag helt enligt tradition musiklekis som sålde bakverk. Pengarna kommer till nytta kan jag intyga. Min dotter är inte med iår men har varit och de lär sig mycket där....Sen hittade jag alldeles underbara handtillverkade ljus gjorda här i Soklot av en som gör dem hemma i sitt garage.... ljus som brinner länge och inte rinner... alldeles underbara ljus, köpte två ljus till julen och lite tvålar som hon också tillverkar. Kan varmt rekommenderas om nån har julklapps idetorka. "Hildas homemade"...
De hade också risgrynsgröt som man fick äta på torget... men kön var hur lång som helt och med tanke på de hårda vindarna som varit idag var det inte värt det så jag och Emma åkte hem istället och åt något som man fick sitta inne i värmen och äta.
Sen blev det till en promenad med hunden i skogen...med hem följde lite lingonris som nu pryder min adventsljusstake. Friska vindar och riktigt skönt att vara ute... solen sken vackert en stund idag så jag passade på att tanka lite D-vitamin.
Kvällen tillbringades med familjen , hade en liten skinka i ugnen idag så den åt vi med potatis och en helt underbar sås till. Lillajultomten hade traditionsenligt lämnat något paket på trappan till min dotters glädje som hade lagt ut lite mat på trappan med julklapps önskelistan under tallriken...som vanligt var listan borta och gröten uppäten en stund senare... mycket märkligt... "The wonders of christmas"... Ännu märkligare var det att han visste att jag tycker mycket bättre om Paradis askarna ( gula boxen) i stället för den röda Alladin chokladen... hur vet han det?? Märkligt!

Såå uppdatering på gårdagskvällen.... som många kanske varit nyfiken på eftersom så många kollat min blogg idag... kan jag tänka mig. ... Ok utslaget är denna... Det var riktigt roligt! Trevlig samvaro, vi var förvisso inte det enda sällskapet på plats... En massa andra företag hade hittat till Jugendsalen igår för en stunds samvaro och god mat. Maten ...ja... den var riktigt bra ... Skinkan var så där på gränsen men fiskbordet drog upp poängen rejält så man kan ju säga att det var bra... Jag kom att tänka på då man satt och åt ... och tog obegränsat med mat och man åt sig mer än mätt att man egentligen är priviligerad att få ha det så bra... överflöd av mat... Och egentligen för bra. Det finns många familjer som kämpar för sitt dagliga bröd och så har man förmånen att få äta julbord... en massa alternativ som är ett "måste av all sill och kallrökt och knackkorv och skinka och alla möjliga rullader... och ve den som inte hittar just sin favoritmarinerade sill på julbordet.. Och sen vilken mat som går till spillo som lämnar kvar... som kanske kastas.. vilket slöseri egentligen... Nåja det borde man ju inte tänka då man ska ha trevligt men tanken slog mig ändå igår....
Underhållningen efter maten bestod i ett lokalt band som spelade helt underbara covers... "Trenchcoat"... Jätte härligt band med en alldeles härlig solist och deras låtval hade inga bottennnapp... Vi var alla upp och skakade rumppan...nog för att vi jobbar med just det dagligen också... rumppan alltså... alltså inte egen.... men andras... nåja...hmmm ni vet... Det var roligt att umgås i annat sammanhang menar jag... och jag satt där efter maten och tittade på alla och tanken slog mig hur mycket jag tycker om dem alla. Vi är ett gäng väldigt olika till sättet men alla har den egenskapen som kompetterar den andra... Jag har ett härligt gäng jobbarkompisar.
Emellanåt kom de lugna låtarna och de tycker jag inte riktig om... då kommer dansens tid och nu kommer en känslig grej till varför jag inte tycker om dem...Jag har ALDRIG blivit uppbjuden av någon EVER! Då räknar jag inte Johan för visst bjöd han upp mig när vi var ut på danser förr men så där annars... bara för en dans har aldrig någon velat dansa med mig... aldrig någonsin... allt sedan konventens tid i högstadiet har alla mina bordsgrannar blivit uppbjudna men aldrig jag.... kanske är det så att jag ínte har utseendet till det men det är synd tycker jag... jag skulle också vilja dansa någongång... och bli uppbjuden till en dans... är det för mycket begärt. Nåja... liten parentes är att det var faktist en som bjöd upp mig i slutet av kvällen men då tackade jag faktist nej.... grejen som är sorgligt med oss som lämnas kvar är att man blir en "sluskmagnet"... Alla de som fått för mycket under hatten bjuder upp de stackarna som ingen velat ha... och jag vet ej om han hållts stående hela låten ut så honom räknar jag inte heller... Jag hoppas jag får uppleva att någon bjuder upp mig någongång så jag får dansa en dans... bara en dans... med en inte överförfriskad man som bjudit upp mig för att jag ser trevlig ut... hmm kanske min morbror kan bjuda upp mig någongång... bara för en dans... jag får väl hoppas på det...
Vad är då en dans på slottet alldeles ...dötrist och tråkig... och alldeles...alldeles underbar...

Julen ...varmt välkommen till Johnsons...

Nåjaa... äntligen är ordningen återställd och stjärnan hänger i fönstret. Härligt.. Julen flyttade in till Johnsons. Har inte hunnit städa så mycket men det tar jag idag. Igår bakade jag och Emma så att vi skulle få in lite judoft i huset. Jag brukar baka en kaka i långpannan, typ mjukpepparkaka, för då får man in pepparkaksdoften i huset utan att man ska behöva baka just kakorna som är lite tidskrävande. Tänkte ge vidare receptet om ni vill baka den:

Annikas Julkaka

5 dl surmjölk
4-5 dl socker ( Jag brukar lägga bara 4 dl)
1½ tsk kanel
1½tsk nejlika
2 tsk bikarbonat
2 msk lingonsylt ( kan man lämna bort)
100 g smält smör
6-6½ dl vetemjöl

Börja med att blanda mjölet med hälften av surmjölken för att förhindra klumpar. Blanda sen alla ingredienseran och rör dem till en slät smet, som gräddas i en stor långpanna i 200 grader i 25-30 minuter. Skärkakan i rutor när den svalnat.

Den sprider en härlig juldoft i huset må jag säga... Sen hann jag med en jullimpa och så slängde jag in några julstjärnor då ugnen ändå var varm.
Och Johan var såå lycklig då han för en gångsskull hade dopp till kaffet....och en lugn och harmonisk fru.... tänk vad en ledig dag kan göra underverk.

På kvällen ringde jag min vän och jag fick prata av mig..... Om jag hade varit på Åland i helgen hade vi farit tillsammans till Jar Karlsgårdens lillajul tillställning.... åhh... tänk ändå om man hade bott där.... tippa vi hade farit.... shoppat loss.... pratat och skrattat..... Nåjaa... jag får väl nöja mig med julöppningen här i stan på lördag.
Idag ska här städas, bytas lite gardiner, handlas mat och mot kvällen julfest med jobbarkompisarna... ska bli roligt.

För ett år sedan denna helgen satt jag på Åbo svenska teater och blev alldeles betagen av musicalen Les Miserables.... och lika betagen är jag fortfarande..... Lyssna och njut!

lediga dagar

Ok.... Nu har jag jobbat några dagar så nu har jag tre härliga dagar lediga att riktigt jula till här hemma.... Jag börjar vänta så på julen så idag kommer lite ljusstakar upp. så det så.... Dagen började bra... brukar sätta mig ner efter att Emma åkt iväg till skolan med en kaffekopp och läsa tidningen... gjorde mig en smörgås... Och tog en stor tugga av ett mögligt bröd.... huvadådi... Fick min dos av peicillin idag så jag åt inte mer.... bara kaffe gick också bra.. Det är väl ett tecken på att jag borde fara och handla idag... jag tänker bara i mitt stilla sinne om Johan tog med sig av det samma till jobbet... Åhh... vad överraskad och glad han ska bli då...:) Mörka dagar har det verkligen varit dessa dagar... det har inte hunnit bli ljust alls innan det mörknat igen... man blir trött i huvudet av det i längden... borde komma snö snart. En annan grej som var lite konstigt imorse var att när jag äntligen har en dag ledig så vaknar jag samma tid jag brukar... jätte pigg... så imorse steg jag upp och stickade lite... har så roligt mönsterstickningsprojekt på gång... så jag bara tänker "bara ett varv till så slutar jag.... och sen bara ett varv till....

Igår när jag kom hem från jobbet hade jag välkomstkommite'på gården... en ponny stod vid grinden och välkommnade mig..Hur många har det?... han stod just så still och tittade precis som om han väntat på mig... lite förvånad blev jag men ändå inte... vi känner varandra... grannens ponny rymmer alltid den här tiden på året för att han helst skulle vilja in i stallet tillbaka.... Han stackarn vill heller inte vara ut.... precis som jag.... känner lite för killen som måste vara ut... Som vanligt tog jag tag i grimman och så gick vi tillbaka till hagen.... :) På återseende kan man säga...

Idag är det zonterapi på programmet och så har jag lovat min dotter att vi ska fara på cafe'idag.. vi brukar göra det ibland då jag är ledig.... vardagspärla kallar jag det.... kanske jag hinner baka också lite ..om jag tycker jag orkar sen....
vi hörs igen...

Helt vanlig...Måndag.....

Jaha så har det hunnit bli måndag igen... och min lediga helg tog slut. Det har varit så skön... Fått gjort en del men även lite egen tid och samlat krafter. Har stickat en del också men innan jul är det topphemligt så därför inga foton av dem ännu.... Igår var det ju då äntligen minusgrader och rimfrost överallt... åkanten var frusen och det var så där härligt friskt och kallt i luften. Jag börjar faktist längta efter lite kallare väder och snö.... Emma hann ta fram pulkan på rimfrosten i gräset men nu idag är det varmare igen så där står den på den gröna gräsmattan.
Börjar också vänta såå på julen... kan nästan inte hålla mig till helgen då jag får ta fram lite ljus och öka mysfaktorn i huset... Sen börjar jag också bekymra mig för isläget i vintern... vi har faktist ett helt hus som ska ut till vår ö... på isen... så nu ska vi hålla tummarna för en kall vinter sen...
Idag väntar en eftermiddag på jobbet.... alltså en helt vanlig Måndag.....

Bekväm tant!

Ledig helg och jag njuter för fullt. Det är väldigt sällsynta de lediga helgerna så när de väl infinner sig är det hur bra som helst. Emma hade sin småkusin hit idag så hon var fullt sysselsatt med honom ett tag. Så jag passade på att städa huset. Välbehövligt. Sen tog jag en lika välbehövlig länk i det lite kalla friska vädret. I torsdags var jag med en vän till Wasa teater och tittade förställningen "Hemsång" och det var riktigt bra... rekommenderas. Bra skådespelare finns det verkligen...

Nu till en annan tanke jag haft en tid....

Har tänkt en del på en liten reklam inslag för ett program som visades för ett tag sen i FST... Programmet handlade om en man i ca 50 års åldern som for till Thailand för att hitta en kvinna att vara tillsammans med... Och han prisade de thailändska kvinnorna och deras smidighet och vackra drag. Han sa direkt att de finländska kvinnorna vid 40 års ålder blir feta, fula och bekväma.... inte attraktiva alls...."Varför skulle man stanna här i Finland och få en Sur och ful kärring.... Jag blev bestört då jag lästa citatet... Hemska saker... Jag vill inte fylla 40.... Men när jag tänkt på det ett tag tänkte jag att fast det han sa var lite kontroversiellt ligger det en viss sanning i det. Man blir bekväm..... Man slutar försöka piffa upp sig... man trivs bäst hemma i mysbyxor... Och jag som älskar mina mysbyxor.....
Katerina Janouch (samlevnadsexperten i sverige) sa en gång " Kissa aldrig med öppen toalettdörr"....det är också lite för hemtamt och totalt osexigt. Den bistra sanningen att när man varit så länge tillsammans som Johan och jag har varit sedan 1995 slutar man försöka.... slutar försöka imponera på den andra....man slutar stänga dörren varje gång man kissar... så är det bara.... Jag älskar mina mysbyxor... osminkad.... stickandes i soffhörnet... och de osexiga öronpropparna i öronen och den slitna och urtvättade nattskjortan på då jag ska sova den är såå "mojju"... och han älskar mig ändå... Han älskar tanten i mig... och då har man väl hittat rätt kanske... Eller borde man sminka och klä upp sig en lördag kväll bara för att inte bli en fet och ful 40 åring vad tiden lider..... Njäää.... Jag må ha mysbyxor och sticksöm men jag är en glad tant med ett varmt hjärta och ett varmt leeende.... ... Jag Annika blir ingen annan bara för att jag klär upp mig ... "what you see is what you get".... Jag tycker at motvikten till detta är äktheten.... Jag har mysbyxor men är äkta... vad är då bättre... ?? Mera tant fasoner och äkthet åt folket tycker jag....

Dröm eller fantasi......??

En tanke som jag har gått och tänkt på en tid är denna:

När blir en dröm en fantasi?

Det finns två möjliga alternativ:

1. Det är skillda saker, en fantasi är en fantasi... inte direkt möjlig men finns i tanken
och en dröm är uppnåelig och verkligt
2. Det är samma sak...bara att man tror lite mera på drömmen.... och därför blir det verkligare och nåt uppnåeligt.


Jag hade en dröm..... som jag tappade på vägen.... då när jag hade den var det för mig en dröm något jag jobbade för att uppnå... jag visste att jag hade det inom mig att nå den. Jag levde under devisen "Allt är möjligt...med lite svett och tårar kommer jag dit..."

Efter att jag tappade den... eller slutade tro på den blev det då en fanatsi?.... så känns det... eller var det samma sak hela tiden. Kanske drömmen aldrig var min.. bara en fantasi... och alltid varit det men jag såg det inte... Hur ska man då veta när en fantasi är en fantasi eller en dröm.
Jag undrar bara var jag tappade tron på drömmen... borde gå och leta....

Fönsterna är här..... Jippii!

Vaknade till en så där härlig dag då man efter man fått iväg Emma till skolan fick lägga sig ner med tidningen och kanske hinna läsa rubrikerna innan man seglar iväg på rosa härliga sovmoln....Jag vaknade ... sent.... men det tyckte jag inte gjorde nåt alls.... Dessa härliga förmiddagar då huset är tomt och tyst, och jag får göra det jag vill älskar jag.... Städade faktist akvariet som borde ha gjorts för länge sedan så nu har Kurt och Maja nystädat.
Efter att Emma kom hem, kom även solen fram idag så då tog vi en promenad i den sällsynta solen... Det var härligt väder ute, lite kallare men frisk luft och roligt att se solen allt emellanåt.
Vår hund tror vi är lite förkyld. Han är snorig och emellanåt så stockad i sin näsa att han får problem med andningen., värre då han är lite ivrig. Han lät så konstigt idag på vår promenad så han lät som om jag hade varit ut och gått med en anka. Först lät det lite lustigt men då han lät så också ännu när vi kom hem blev jag lite orolig .. han verkade ha problem med att anads på RIKTIGT!. Så då ringde jag veterinären och frågade... Hundar kan faktist vara förkylda och att man ska vänta ut det... OM han inte har feber... då måste vi in med honom... och HUR enkelt är det att mäta...?? Emma och jag kämpade tappert men fick ge oss. Han verkar då inte så slö ej heller riktigt varm skulle jag säga så vi avvaktar.

På tal om annat så har fönstren till vår sommarstuga kommit så nu är de här i väntan på isföre.

Det var så roligt att se dem... T-fönter ville jag ha precis som i gården tidigare. Och jag är hel nöjd. Lite konstigt var det att köpa fönster till den gamla gården, kändes nästan som om faffa gick bredvid mig med tobak i munnen och sa" Hmmm... no vaar di braa di häär noo...." Känns lite som om han är med mig i det här bygget och då har vi ännu inte börjat bygga upp stugan. Min mamma frågade mig vad jag skulle göra om han började spöka i stugan sen ... men då skulle jag nog säga... "Jaha... va tycker du om stället?.... Kanske du vill ha en kaffekopp"... för jag känner redan nu att han tycker vårt projekt är roligt.

Här är lite bilder på lite inredningsdetaljer vi hittade på Kodin Terra i helgen... Blev rätt snyggt va? Hittade mitt ordspråk också... vilken lycka....

Farsdagshelgen och lite pyssel....och tankar

Sedan sist har jag varit på en intressant kurs genom jobbet; säkerhets och självförsvars kurs. Jag kände mig lite som Benjamin i videoklippet till att börja med eftersom i kursen ingick Praktiska övningar... Huvadådi... Jag brukar undvika den typen av kurser. Men nödvändigheten av praktiska övningar visade sig också tydlig i en sådan kurs... vi lärde oss hur man kommer ur grepp ganska enkelt genom små små snabba rörelser... helt enkelt genom att med små medel övverraska förövaren och ta sig avstånd och tid att kunna sticka iväg. Han visste vad han pratade om den killen som höll den kursen. Han bad en av oss deltagare en stadig man på ca 40 år höll så hårt i honom att jag tänkte..."Det där klarar han aldrig.... och så vipps var han ur greppet plus att han höll "angriparens" hand bruten lite låst och i en lite onaturlig ställning... Autch... det såg att göra lite ont på riktigt för honom... Men rolig och matnyttig kurs... kommer kanske att behöva det en vacker dag...vem vet. Jag hoppas bara då att jag kommer ihåg alla "moves" eller om jag bara piiper Hjääälp!

I helgen har vi firat Farsdag.... hade ledig lördag och familjen Johnson tillbringade dagen i Kokola ...igen.... behövde byta ett par byxor åt Johan som inte riktigt passade... Så vi gjorde det till en heldag med lite annan shopping och cafeesök. Vi besökte en helt underbarbutik där... KOdin Terra... Johan och jag funderar allvarligt att fara och camppa till den butiken, för där fanns verktyg för "honom" och en massa härliga inredningstips för "henne"... Så dit far vi absolut fler gånger. På kvällen firade vi Min pappa och jag gjorde lite pyssel till honom efter att vi kom hem från stan samma dag... Jag har bevarat en massa tidningssidor som satt fast på väggen inne i den gamla gården vi rev i somras... min pappas hemgård...Den som ska bli vår sommarstuga. Tidningarna var de flesta daterade 1889... jag gjorde ett litet collage med lite urklipp som minne..
Det som jag tyckte var lite intressant i en av annonserna var att en liten obetydlig text annonserade om båt till Amerika... avfärd från Stockholm 1889.... En tanke slog mig plötsligt...: Tänk vad liten annons för ett STOORT beslut för en människa eller en hel familj..Och att sitta på en liten båt över hela atlanten... med alla faror bara det innebar, stormar, sjukdom, lite mat... och sen ändå valde en människa att ändå komma till det förlovade landet.. Var det såå dåligt ställt här i Norden då man ansåg sig få det bättre där... och fick dom det egentligen... Det har sysselsatt mina tankar sedan jag läste annonsen. Säkert såg någon annonsen och ett fullt skepp avseglade detta datum som annonserats.... Jag undrade vad som hände dem?.
Det här blev resultatet av mitt pysslande......Vad tycks??.....

Söndagen gick i jobbets tecken och kvällen bjöds vi på alldeles underbar god mat hos svärföräldrarna. Trevligt med en Fars-dag egentligen... Nu väntar en ny arbetsvecka.....

Guldkant på den grå vardagen

Idag gjorde jag nåt hemskt... Jag hämtade min dotter för sent.... och tårarna som rann var inte roliga att bemöta...
Jag jobbade förmiddagen, fick ett samtal av en äldre tant som jag brukar titta till lite nu och då, hon behövde nån som kom in en liten stund... Jag räknade ut att om jag sitter exakt 20 minuter efter jobbet skulle jag hinna hämta Emma från redskapsjumppan lagom i tid innan kursen slutar. Sen gjorde jag misstaget att besöka tanten som var så glad att få prata och jag som hade begränsad tid... Jag tittade stressat på klockan flera gånger och jag var på väg ut genom dörren då hon ännu måste berätta nåt.. Jag slapp därifrån och klockan var på pricken den tiden Emma slutar...jag hoppades i mitt stilla sinne att hennes kurs skulle dra ut nån minut som den alltids annars gör men ICKE!... När jag körde in på gården såg jag inte till några andra mammor eller pappor....oroande tanke..... jag sprang sista biten in och där stod Emma med sin ledare för jumppan och grät.. Hon trodde jag hade glömt henne. Jag var 5-6 minuter för sent men det spelade inte så stor roll för Emma... Det som spelade roll var att jag var för SEN PUNKT! JAg var inte där då alla andra hämtade sina barn... Och med våra tider hos oss, jag för till taxi faffa hämtar, faffa skjutsar ... jag hämtar ...eller så hämtar Johan... Vi går alltid igenom nästa dag på kvällen innnan så att hon ska veta vad som gäller just den dag... För alla dagar ser olika ut... Och nu trodde hon att jag hade glömt hämta henne... Blicken jag fick var en blandning av lättnad över att jag kom men även en gnutta besvikelse på mig. Jag kramade om henne och sa Förlåt...
Nästa gång är jag i tid....

På kvällen när vi kom hem var Johan redan hem och när vi skulle börja med kvällsmaten föreslog Johan vi skulle "skita" i det.... och fara till Jeppis...till simhallen och kanske fara ut och äta på restaurang alla tillsammans.. Och det min vän är det bästa när man tröttnar lite på vardagen... Gör nåt lite speciellt en helt vanlig sketen onsdag kväll tillsammans...
Så bokslutet för denna dag är en vardagspärla... Vi var tillsammans och hade roligt i simhallen... och sen åt vi gott på Sesam restaurang inne i Jeppis.. Dagen fick en guldkant bara för att vi inte gjorde som vi alltid brukar... Vi reste inte långt men vi tankade värdefull familjetid... och så den detaljen att vi inte behövde diska efter oss... och det var ju också bra... "Mer vardagspärlor åt folket" tycker jag.....

"Snopp-Tröjan"

Har haft en alldeles underbart ledig helg.... och vad som varit ännu bättre än jag kunnat önska är att det var såå härligt grått och trist väder. Jag älskar gråa och lite duggregninga dagar... för då får jag var inne... myslampor på och upp i soffan med min sticksöm eller en bra bok... Vi var bara tillsammans hela familjen, pratade och umgicks. Välbehövligt för hjärta och själ som man brukar säga.

Varit ledig ännu denna måndag och idag har jag haft en tjej-dag med min mamma i Kockola... på shopping.. Kom hem med mera än jag tänkte...men å andra sidan tänkte jag ju det också.. :) Lite kläder åt min man och dotter och nån tröja åt mig... roligt att fara med mamma på stan... Vi har så roligt när det är bara hon och jag. Vi pratar...skrattar...och provar kläder... sen är det tradition att när vi söker matställe så söker i efter det stället där vi får det mest "flottigaste"maten..... och då menar jag fett som nästan rinner... i dag provade vi på en Mega burger på Hesburger... "normalstor Mega-burger" och den var ENORM size.. så vi tänkte att nästa gång ska vi prova på PLUS storlek av Mega burgern.... bara för att se om vi orkar den... Vi var såå mätta när vi ätit färdigt så vi tog kaffe och en ostkaksbit till efterrät... det bara måste man ju om man bara tagit en "normal stor burgare... Det är väl vår humor för att protestera mot bantning och diet former av alla slag... för ett ögonblick bara.

Jag köpte en tröja åt Emma som jag trodde hon skulle tycka om och den ser väl helt gullig och oskyldig ut eller hur.....

Åhneej... det ska ni inte tro... Det blev jag varse när jag kom hem... Hon tittade på den och sa att "Hmmm nåjaa.... Det är ju en Snopp-tröja"..... Jag bara gapade... "ATT VA??
"Jaa... det ser ju ut som en snopp på bilden... "Ja kan noo haa an, men om naan märker att he e en snopp ... tå haar ja an ALDER meir!......
Jag bara tittade på min dotter... Vart är världen på väg egentligen.. Hon har då aldrig pratat såå... Kanske hemundervisning inte vore så dumt ändå...:)
Så nu kallar vi alla tröjan för "Snopptröjan"... och alla hos Johnsons vet vilken det är...

Flyttade om lite i min garberob ikväll och vi satte in hyllor i ett skåp där det varit en klädstång... så vi hade ut allt ur skåpet.. och innan jag hann börja med att ordna allt tillbaka så mötte jag denna syn när jag kom tillbaka....

Hon gör sina läxor i skåpet... och hon tyckte vi kunde sätta kläderna nån annanstans för det här var den bästa platsen hon gjort läxorna på ...EVER...! Sitter i skåpet och gör läxan ...i sin nya "snopp--tröja".... det är MIN dotter det... *ler*....

Till farfar.....

Till Johnsons familj kommer inget skelett, drakulatänder eller pumppalycktor.... jag är allergisk mot den ökande populariteten av den sortens firande då man helst ska ha halloween fest... ju mer sceary dessto bättre..... Det är inte det den här helgen handlar om.... Den här helgen handlar om eftertanke... och en stilla tanke på dem som varit här med oss... som betytt nåt för nån. Det är tradition hos oss att efter mörkrets inbrott far alla till gravgården...obligatorisk närvaro! Och det är MAGISKT! Ljus överallt... som om man skulle gå en ljusgata när man går fram efter gången där. Och man bara känner... Omtanke och kärlek och en stunds på minnelse av nära och kära. Såna som varit här en tid och sedan lämnat oss. Efter att Johan och min dotter satt sig i bilen dröjde jag kvar på gravgården ...i mörkret och bara tittade... blev alldeles varm om hjärtat av detta mäktiga eldhav.... Så nära magiskt man kan komma....
På allhelgona söndagen är det, tycker jag, förbjudet att vara alltför aktiv... kanske egoistikskt motiv men jag tycker man kan gott nog hålla sig stilla den dagen. Jag var ledig och efter en sovmorgon... lång frukost... långt läsande av tidningen... for vi alla till gravgården i Jeppo för att tända ljuset på min farfars grav... Erik. Han var min bästa vän när jag växte upp. Bodde i huset alldeles bredvid oss och han var liksom alltid där för oss syskon och jag tyckte såå om honom... Satte ett ljus på hans grav idag och han är mig i tankarna lite nu och då... speciellt denna söndag tänker jag alltid lite mera på honom..Han dog på -90 och jag var 12 år då han dog i cancer. Uppplever det lite synd att han inte hann uppleva min man och min dotter... han hade tyckt om min Johan.. det är jag säker på.. Men jag tror liksom att han ändå följt med mig på nåt sätt där uppifrån.

En lite rolig fantasi jag har om Allhelgona är att jag alltid fantiserat att de har fest i Himlen då... de är uppklädda, stående bord... ljus på borden.. buffe'både med förrätt ch huvudrätt..kanske sallad och fiskbord först och sen både kött och fiskalternativ... och underbart god efterrätt kanske ostkaka eller tårta av något slag... Och det är "Ät så mycket du orkar...och lite till". OCh alltid när vi kör till gravgården sitter vi alla och funderar ut vad de har för mat och vad de har på sig... vi trodde på oxkött till huvudrätten och kanske glass till efterrätt. Vad de än åt hoppas jag de blev mätta...

Min Farfar hade sin söndagskostym som jag minns... vattenkammat hår... ett leende på läpparna... pratade glatt med andra vid bordet... tog rejält med kött och sås... sen liite efterrät och sen gick han ut leende med en tobak i munnen... alltså en riktigt rolig kväll.... Det hoppas jag i alla fall... Hoppas du hade roligt Faffa... Häls åt fammo......och mommo och moffa om du ser dem där i vimlet :) Saknar dig.....

Drömmar... om nya disktrasor...

Jahaa har tänkt uppdatera min blogg hela dagen... en massa tankar jag kunnat skriva om har snurrat i huvudet flera gånger idag och jag har hela tiden tänkt, bara jag har lagat mat och disken så dåå.... sen tänkte jag; bara jag hjälpt Emma med läxan så dåå.... sen tittade jag lite tv, drack kaffe, umgicks med min familj och nu är huset äntligen tyst och jag har all möjlighet att skriva... men då är det också tyst och tomt i skallen.... Alla tankarna är nästan puts väck... Och jag som hade så fina tankar att dela med mig av idag... Nåja ni får föreställa er....

Har ni märkt att jag förnyat mig lite.. bakgrund och sånt... Kör på Paris temat en tid... så att jag inte förlorar drömmen om resan dit...
Försöker utforska mina möjligheter med bloggen men det går trögt.. Försöker komma underfund med en massa tillägg man kan ha.. men som jag inte ens vet vad det betyder... vad är t.ex. en gadget... Hur ska jag kunna veta om jag vill ha det om jag inte vet vad jag ska göra med en sån... dilemma dilemma... sen har jag inte tiden att sitta och ta reda på vad en gadget är så då hoppar jag över den frågan... Nåja... kanske med tiden blir min blogg riktigt "inne" vad tiden lider.... :)

Känner mig lite otillräcklig just nu, borde var på en massa ställen och det enda stället jag är hela tiden (känns det som ) är på jobbet. Sen räcker inte mitt tålamod riktigt hela dagen så när jag kommer hem exploderar jag för minsta lilla irritationsmoment... nåja... som tur är känner de mig ganska väl och låter mig vara ifred tills det går över.. Alltid när jag tycker att varje dag ser likadana ut börjar jag få mera drömmar att göra saker, resa, fara på teater... typ Hair på Stockholms stadsteater... Såg att Alexander Lycke ska spela en roll där... och han är min stora favorit just nu.. så den vore rolig att se, jag har lust att sätta mig på bussen och åka till Åland en sväng och prata av mig och bada bastu, har lust att fara till ... Jaa fast Oslo... Tittade ett program därifrån för en tid senan... och det såg ju ..trevligt ut där också så varför inte??.... Det är alltid så när höstens tristess och vardag blir alltför överhängande är det en liten fågel i mig som vill prova på nått nytt.... men jag får väl nöja mig med att "take a walk on the wild side "och försöka mig på att köpa en ny sort disktrasor eller en annan kaffe sort än jag brukar... Hmm... det ska bli såå spännande....
Nåja nya tag i morgon... en dag som ser nästan lika ut som idag... med den fina touchen att jag ska prova nya disktrasor... kan inte bärga mig.... Och föreställningen i Stockholm börjar kl 19 samma kväll... Vad är då en teaterkväll i Stockholm mot den nya upplevelsen av nya disktrasor.....suck... if only?