Helga vilodagen

En ledig dag..... Jag älskar att vara ledig en söndag. Då är det accepterat att vara lat. Det är jag annars också men är det söndag så FÅR man vara det. Vi for hela familjen ut på en promenad från morgonen. Riktigt uppfriskande faktist. Min man stod för söndagslunchen som blev suuper. Unnade mig en välbehövlig betraktande av ögonlocken från insidan... Bra dag men den har gått fort. Kanske för att man vred klockan frammåt en timme sista natt. Käns faktist av att man förlorat en timme någonstans.

Tänkte idag en stilla tanke att jag kanske skulle avsluta sorgeperioden och gå vidare i musikväg idag... Har bara hört på musiken ur "Les Miserables sen jag kom hem.... Men det gick inget vidare. Hade upp spotify... lyssnade på en slumpvis vald toplåt därifrån men det blev ingen höjdare och jag återgick till min musical. Det är bara att konstatera allt har sin tid... och jag kan inte gå vidare än.. om någonsin. På sant..!

Hörde om ett hastigt dödsfall igår och jag tänkte hela dagen på hur skört livet ändå är. Man tar det förgivet. Ringde upp min mamma i går och sa jag tänkte bara ringa och säga att jag tycker om er. Man borde göra det oftare... ta hand om varandra och säga hur mycket man uppskattar deras plats i ens liv. Jag vet inte om mamma funderade vad som kom åt mig men å andra sidan är hon ganka härdad vad gäller lite tokiga infall lite nu och då... Har aldrig varit riktigt som de andra barnen ...:)
I Onsdags ringde jag henne och sa att "Nu tycker jag faktist att hon kunde ringa mig och höra hur jag har det då vi inte hörts på länge"... Sen la jag på.... Hon ringde upp full i skratt... när jag svarade: "Men hej.. Är det du? Vad länge sen..Roligt att du tänkte på mig och ringde... ."....

Veckan börjar passligt med en ledig dag imorgon... Ska sitta och beundra min Hoya lacunosa som har knoppar... borde ta hela dagen. Bilder kommer sen när den slår ut.... åh du store tid!

Skoldag

Fredag... Idag stod det skoldag på min dagordning... det var flera år sedan det gjorde det. Det var öppet hus i dotterns skola och jag fick följa med henne en dag i skolan. Det var faktist intressant att få vara med och se hur hon fungerar i skolan. Vi hade teckning, handarbete och modersmål..Och det kom över mig samma känsla som när jag gick i skolan själv hur lite jag tycker om rasterna.. Har aldrig tyckt om dem. Nu kändes det som om man just hade hunnit in så måste man igen klä på sig och ut i kylan bara... Huvadådi. Att min dotter med följe sen ville att mamma skulle leka "tippa".... jippie... NOT! Jag bara väntade klockan skulle gå fort så jag skulle få fara in och rasten skulle vara slut.

Hemma brukar jag vilja leka "sten"... det går ut på att man ska efterlikna en sten... sitta så stilla som möjligt så länge som möjligt. ...den tycker jag är jätte skoj. Det är inte det att jag är Lat, bara att jag inte är så bra på att leka ..egentligen, har aldrig varit det. Jag läste på en blogg en gång raderna: "Jag är ingen lektant, jag är bara mamma". Halleluja... det finns flera som jag. Tredje rasten sa jag att jag tyvärr inte kunde leka tippa mera för att jag har blivit så allergisk, en av barnen frågade för vad: Och jag sa för "tippa". De visste inte om de skulle tro mig riktigt. Så till slut kan man säga att dagen var rolig men rasterna har inte blivit nå roligare än då jag gick i skolan. Kan man bara inte köra alla timmarna i ett och sen fara hem tidigare föreslog jag åt min dotter när vi kom hem... Hon tittade på mig som om jag inte var riktigt klok.

Fredagen annars har varit ledig men jag känner att jag inte är på topp... Känns som om jag haft feber ett tag idag, värk i kroppen och så in till döden trött. Skulle bara betrakta ögonlocken från insidan ett tag i dag men vipps så hade en timme farit sin kos. Bara det inte blir värre är jag väl "back on track" imorgon. Nu har vi haft en skön fredagkväll med bastu, god mat och glass... Allt väl så långt. Ska i Jobb imorgon.

En del av mig skulle ha lust att packa och åka iväg med nattbussen även denna helg till Åbo och uppleva allt en helg till men lite realist får man väl ändå vara. Visst får jag väl ha längtan ändå...? If only...Ja veit int om ja kombe över e naan gang!

Les Misérables (The 25th Anniversary Concert) - "One Day More (Encore)" ...

Ide` torka och tankar på annat håll

Ide torka på skrivarplanet....

Har haft mina tankar på annat håll på sistone. I mina tankar spelar ännu musiken ur musicalen Les Miserables. Jag vet inte vad det är som griper mig så helt med den. Historien, musiken , skådespelarna, den lilla intima teaterscenen som gör det möjligt att känna att man nästan är med i historien. Det känns som att man riktigt....saknar det... fysiskt! Jag försöker skaka det av mig men kommer inte över det. ...ja trour ja haar na feil..faktist. Den musikalen har berikat mitt liv så till den milda grad... Skulle kunna se den hur många gånger som helst...vilket djup i berättelsen...

När Jean Valjean har möjlighet att för alltid göra slut på sin förföjare till polis som låtit honom lida i 19 år i fängelse .... och sen inte gör det... visar bara på godheten som ryms i den mannen".... Jag saknar honom på RIKTIGT!

Vardagen har börjat ohjälpligt ändå denna vecka. Jobbat kroppsligen men mina tankar är kvar i Åbo, har svårt att koncentrera mig. Måste återkomma till bloggen då jag kan tänka på annat....kanske nästa år eller året därpå... vi får se...:)

Les Miserables in Concert - the 25th Anniversary - The First Attack

Hemma igen

Så var man då hemma igen.... och allt gick bra...men det visste jag ju, jag hann inte ens bli orolig...(hmm..som sagt). Veckoslutet var .... helt magiskt. Det var såå roligt!
På f.m shoppade vi loss i Hansa kvarteret i centrala Åbo. Fikade, åt och pratade..och skrattade. Vi lever helt klart flera år längre efter detta veckoslut.
När jag vid något skede satt och väntade på min vän.... slog det mig begreppet "Vad är normalt"? I Åbo verkar det vara normalt att vara onormal... Såna typer jag sett denna helg har jag då inte sett tidigare. och jag kom jag på mig själv att tänka på att stänga munnen och inte stirra... Jag har sett en kvinna i något som liknade en samedräkt, med ylletygsbyxor och knallrött hår, en man med väldigt stor hatt som bara pratade för sig själv, en man i rastaflätat hår som letade i soptunnorna, en dam som pratade med duvorna på torget. Där helt normalt... men för mig lite mer åt det onormala hållet. Jag kunde inte sluta stirra på dem. Det är då säkert: Hade jag börjat gå omkring i på Nykarleby torg med en sliten samedräkt, stor hatt på huvudet högt pratandes med duvorna hade jag nog säkert som ögat fått stämpeln på mig som inte riktigt klok... i BÄSTA fall... helt klart även en kandidat för en M1 direkt till Vasa i värsta fall . Mår de där lite speciella figurerna i samhället dåligt... eller är det faktist så att de mår bättre än oss "normala" just för att de vågar och tillåts vara sig själv fullt ut och faktist accepteras i samhället. Hmmm måste fundera på det där....

Kvällen spenderades på en club (numera används inte ordet disco mera).. vi tänkte släppa löös alldeles... Men efter ett tag insåg vi att vårt bäst före datum håller på att gå ut.. i clubsammanhang. Jag var en 32 årig mamma som i jäförelse med de andra som var där såg ut att vara uppklädd för ett 50 års kalas, prydligt och fint... och det är OUT! Man ska tydligen ha så lite på sig som möjligt och så tajt som möjligt..då är man INNE! Så där var vi inte länge...

Tågresan hem gick bra. Kom mig på rätt tåg OCH fick upp alla dörrar jag skulle ha upp....men det visste jag ju... En hop med enskilda individer även där... älskar sitta och iakta folk "in action".. nån pratar högt i sin telefon..inga hemligheter där inte, fick veta vad han beställt för mat av mamma när han kommer hem... två väninnor samtalade om kärleken... några helt försjunken i en bok, en studerande läste troligen till en tent. Tänk att man för en liten stund möttes där i tåget...helt unika individer och sedan skingras och aldrig träffas mer. Ganska häftigt... egentligen. Nu börjar arbetsveckan igen men jag gömmer minnen från helgen i hjärtat och tar fram det då och då.. den gav glädje och kraft i min vardag.

Åka bort ångest

Så var den då här...veckoslutet som jag väntat på länge. Jag kommer mig äntligen iväg på en egen liten veckosutsresa men min bästa vän. Vi ska äta gott, shoppa, prata... prata och prata, utan avbrytningar, barna gråt eller tidsbrist....nämnde jag att vi ska prata...
Åker iväg med nattbussen inatt. Det är konstigt med mig. Jag tycker om att planera resor...i huvudet och jag längtar bort ibland på resor som alla andra än jag har råd med. Sen när jag mot förmodan lyckas planera en resa så ju närmare jag kommer avresedatum ju mera nervös blir jag och dagen innan och samma dag man åker är jag ett nervvrak. Tankarna snurrar i huvudet. ... Jag måste liksom gruva mig för allt som KAN gå fel så att om jag råkar ut för något oplanerat som går fel kan jag tänka att" Jag visste" det... Och just innan jag åker kan jag tänka tanken att det är nog bäst att jag är hemma ändå.....

I mitt huvud har jag redan

1. Missat bussen.
2, Förirrat mig fel från busstationen till Åbo torg.
3. Fått kräksjuka och diarre på bussen.
4. Sovit alldeles för lite hela helgen så jag inte kan tänka klart när jag ska hitta rätt tåg hem
5. Har fel kläder med.
6. Missar tåget hem, eller missar tågbytet i Tammerfors.
7. Får inte upp dörren ut från tågvagnen vid avstigningsstationen och det är bara jag som ska av. ( Har förberett Johan på att om han ser någon kämppa vid tågdörren och jag inte stiger av... kör för tuusan till Kokola eller Uleåborg... vad gör man inte för kärleken tyckte jag men han tyckte att det finns gränser..:)

Om allt eller något av detta händer kan jag bara säga : Tänk det där VISSTE jag skulle hända.... Jag ska logga ut nu och lägga mig tidigt... så jag kan fortsätta oroa mig i sängen för om jag alls får tag i lite sömn innan bussens ankomst. Huvadådi... det blir länge till nästa gång jag åker bort. ... Men om nån frågar hur helgen varit på måndag kan jag med all säkerhet säga: Hur toppen som helst"....längtar till nästa gång...:)

Frihet

Ledig dag... och vacker väder....och här sitter jag. Men det är nästan enda stunden jag får sitta ifred så nu tänkte jag uppdatera min blogg innan jag far ut en sväng.
  Idag är det den 15.3 och lönedag. Borde ställa till med en lönedagsfest med strutar på huvudet och tårta. Som jag väntat på denna dag. Allt är så dyrt nuförtiden....det är svårt att handla billigt.
Hade sovdag igår efter vaket.. vaknade med huvudvärk som vanligt men efter en STOR kaffekopp redde det upp sig.

Nu är jag ännu en dag närmare målet för mitt projekt "Hållas frisk till helgen". Fyra dagar kvar och jag jag håller tummarna. Försöker känna efter lite hela tiden och t.om. lite snor kan få mig lite nervös. Med förkylning kan man åka men inte med kräksjuka. Skräcksenarion vore också en sån där knackhosta som kommer i attacker.... då är man mest ett störande moment.


Jag kan irritera mig på när det verkar konstigt bland den lite äldre generationen blir förvånad att jag åker på nåt ensam..... inte konstigt alls för oss. Min man fick frågan igår "Jaha så du släpper nog iväg henne ensam?" Han hade på tungan att säga "Gåår det att säga Nej?"..... Han är gift med en Jeppobo och vet att om han skulle motsätta sig en resa skulle jag i ren protest åka längre och vara borta mycket längre. EN äldre tant frågade mig om jag nog kan lämna Johan ensam med Emma en hel helg? .... Vad är det för skitprat... Han är lika mycket Pappa som jag är Mamma och vårt hem är så pass jämlikt att alla har samma ansvar och ingen ska behöva passa upp den andra.... Jag har en sån underbar man som alltid gett mig friheten att leva ett självständigt liv och att göra det jag tycker är roligt... så tack och lov att jag inte levde "förr i tiden" med föråldrade värderingar om kvinnan vid spisen och barnet i famnen..... då hade jag valt att leva ensam..... Jag är gift och är mamma men jag är också bara Annika... kommer alltid att vara det.

Har ett roligt stickprojekt på gång som jag tänkte visa er. Fick nya mönstertidningar hemskickade nyss så nya projekt står på kö... men det finns såå mycket mönster och såå lite tid... tyvärr.Denna kofta är stickad i storlek 18 mån. Nu ut i solen..... och tanka lite egentid och D vitamin.

Det övergivna huset

Helgen nästan över. Lördagen började med solen som gnistrade i snön....jag vaknade utvilad och det var ljust i rummet och det luktade kaffe i köket. Som vanligt var jag den sista att stiga upp en lördag morgon. Har ni märkt att våren är på väg? Härliga tid.

Jag tog med mig hunden ut på en promenad. Det var så härligt att se solen skina mellan träden i skogen. När man stod still så kunde man riktigt känna på tystnaden, förutom fåglarna då, som redan börjat sjunga sina vårsånger.
Jag går alltid till ett övergivet och gammalt hus längs med vägen. Jag vet inte varför men jag bara älskar det huset.... jag kan inte förklara det men om det är så att man levt ett tidigare liv så har jag bott där. Det är konstigt. Jag har en känsla av att se mig bo där, gå genom rummen, stå i köket där och sätta mig i soffan i vardagsrummet... har aldrig haft en sån känsla för nåt hus tidigare. Jag går alltid ner till huset och står och tittar en stund, fantiserar att jag ser vår bil på infarten Våra blommor och gardiner i fönstren. NU får ni inte tro att jag inte tycker om mitt eget lilla hus lika mycket men det är nåt speciellt med det där gamla övergivna gråa huset ...Tycker det är rätt tråkigt att det en gång för länge sedan lämnades. Huset liksom längtar efter liv...att någon skulle använda det. Om dom där hemma ibland undrar vartåt jag gått hittar de mig alltid där.... Jag föreslog Johan att vi kunde ju köpa det och bo där vintertid och bo i detta hus sommartid.... men jag kan inte förstå då han tyckte inte det var så ekonomiskt...konstigt..:)

På e.m fick jag hjälp med min dator och att installera den nya printern vi köpt...så Tack Jonathan! En värdefull källa av it-info vi har i den killen.

Hade den första av två vaknätter i natt... mitt i melodifestivalen...jyst tyypiskt! Men va kan man?.... Har spelat in det och vet redan vinnaren "Vi fick som vi ville, det blev våran kille"! Erik Saade. YES!. Jag blev uppdaterad via sms under kvällen av min trogna melodifestivalen-kompis syrran! Nästa år blir det chipskväll tillsammans. .... då önskar jag kvällen ledig...sääkert!

Sovit dagen idag och efter en promenad i solen och matlagning ska jag igen börja ställa mig till natt 2/2.  Förkylningen har hittat min man i helgen så det vore bra att ha en isolerinskammare...jag SKA iväg till Åbo på lördag! Så här spritas det både invändigt och utvändigt.... jaa inte överdrivet invärtes men en konjak kork är bra i förbyggande syfte...har jag hört.

Äntligen fredag......

Fredag. Den mest omtyckta dagen på hela veckan hos oss. Hela veckan har gått i jobbets tecken, kvällarna har gått så fort och så har jag faktist varit rätt trött. Maginfluensan går på jobbet men som sann Jeppobo har jag bestämt mig för att inte ha det i år så jag är rätt trygg.... jag håller tummarna. Men det skulle just vara min otur att få det nästa helg då jag ska på veckoslutsresa till Åbo med min bästis. I så fall lämnar jag in besvär högre upp...Skriftligt!  Jag undrar om Gud betalar ut ekonomisk ersättning också för tågbiljetter och hotellkostnader...och kompensationspengar till min bästis om  vi inte far..det borde han göra.

Emma i skolan just nu och jag har förmiddagen för mig själv. Härliga tid. Jag kan höra mig själv tänka. Jag har jobbat endast f.m denna vecka och det passar inte mig riktigt om jag får säga som jag har det. Skulle inte kunna arbeta så hela tiden. Jag har så stort behov av ensamhet ibland att om jag inte hade de lediga f.m. skulle jag bli en surkärring. Det att ingen vill mig nåt en stund på dagen behöver jag. Igår kväll sökte jag ensamhet lite hela tiden men lika ofta hörde jag min dotter fråga: "Vann e mamm?"  Så var ju inte jag alls när jag var liten.... (NOT! Jag var världens mamis) Så nu är jag ensam och nu njuter jag av att få göra vad jag vill göra.

Min dotter var till frissan igår och fick håret klippt. Skulle ha behövts för länge sen men hon störtvägrar. Om man blir korthårig kan man bli förväxlad med en pojke... åh du milde tid.... Krävdes t.om. övertalning för att få henne uppför trappan till frissan, ännu då vägrade hon. Kom med in bara när jag loovade jag skulle säga att hon inte klipper bara pytte-lite bak på håret. Efter lite förhandlande från bästa frissan i världen kom hon och Emma överense om exakt hur mycket hon fick ta. Efteråt förhandlade Emma sig till lockar i håret.. som belöning för kompromissen... Hon är affärskvinna hon . Efteråt var hon prinsessan Emma som absolut inte skulle ha mössa på sig... Spegeln var hennes bästa vän hela gårkvällen. "Damigheten"  har hon då inte ärvt av mig...Jag är glad bara jag hittar två likadana strumpor på morgonen.När jag kom från frissan sist och hade klippt mig ganska kort frågade jag henne vad hon tyckte...hon sa: "Hmm nåjaa..sådäär... he bliir braa tå he växer na liti..."

Nu väntar lite fuskstädning av huset, lite inhandlande av mat, och till kvällen bastu, god mat som min man kockat, ett vinglas, fötterna upp och kvällen avslutas med Lets dance och en sovande man i soffan bredvid mig... precis som det ska va... tänk vad livet är rikt ändå.

Det stör mig lite....

Nåt som stör mig så in i bomben är alla de här dockusåporna från sveriges tv som på bästa sändnings tid ska ha program som "Familjen annorlunda" och dagen till ära börjar en till serie strax efteråt som följer med i en förlossningssal, d.v.s en massa program om en massa föräldrar som får massor av barn. Så nu sitter jag här vid datorn istället i ren protest. Ämnet barnafödande och många barn är lite känsligt ämne för mig så jag har lite svårt att verkligen uppskatta ämnet om man säger så. Vi hade jobbigt att få till ett barn och ett syskon  verkar inte lyckas så jag tror att jag ska titta vetenskapens värld istället.... vad som helst är bättre än tv4 just nu! 

En annan sak som stört mig lite idag är tidningsprenumerationer. Jag har en tidning som jag så gärna skulle avsluta och man tycker att det skulle vara enkelt i dagens IT samhälle att meila dit att "Tack för denna tid men nu vill jag inte mer".... Men ICKE!  Meil adresser finns med färdigt ifyllda blanketter om du vill påbörja prenumerationer eller värva en ny prenumerant.  Försök hitta info om mail adress om du vill avsluta din prenumeration.... GÅR EJ! Då har man plötsligt endast en vanlig postadress, vanligt skrivet brev gäller då. Har försökt maila på en adress men det kommer tillbaka "kan ej hitta mottagare, returned mail". Får nog ta till penna och papper ser det ut som.

Annars då.... dagen har varit BRA! mycket bättre än jag trodde igår. Tycker såå om mitt arbete som jag sa redan igår.... :)  eller som ni förstår att jag menade igårdagens inlägg. En hel arbetsvecka ligger framför mig. Vardagen har börjat igen.

Nu lite stickande och lite vetenskapens värld... Då grisarna börjar flyga tittar jag på Familjen Annorlunda och förlossningsavdelningen.... och det lär inte hända...ever!

Vill- inte börja jobba-igen-ångest

Så har den här semestern kommit till sitt slut.... och jag har "vill-inte-tillbaka till-jobbet" ångest. Den kom smygande redan igår kväll men jag tröstade mig då med att jag hade ju ännu en dag ledig.... och nu är den också slut. Huvadådi! Jag borde inte ha en hel veckas semester för åtminstone jag upplever ledigheten som starkt vanebildande. Jag har fått umgås med min lilla familj en hel  vecka och det kallar jag kvalitetstid. Skulle bara vilja ha mer tid... Jag hade svårt i början av veckan att tillåta mig att koppla av så jag försökte hitta på aktiviteter av alla de slag för att bättre utnyttja den värdefulla tid jag  har... bara för att i slutet av veckan inse det som resten av min familj försökt säga mig redan på måndag ...: att bara vara tillsammans helt utan program är den bästa vilotiden och avkoppling. Och nu i helgen upptäckte jag det först. Det var precis samma i somras på semestern. Jag behöver en vecka på mig att dra i nödbromsen och få stresståget att stanna. Det är som mannen som söker sin hatt men hela tiden har den på huvudet.  

I dag tillät jag mig att bara fara ut med hunden utan destination och bara gå och njuta av promenaden just då och inte hela tiden planera vad jag skulle göra sen jag kommer hem. 
Efter boken jag just läst Eat pray Love har jag kommit mer och mer till insikt om att just det hon gjorde ska jag göra någongång också. Ta ett år ledigt och bara lära känna mig själv....man måste inte resa bort för det,  kanske man hittar sig själv på hemmaplan också.

Härligt soligt väder hade vi idag också. Vi for ut med sparken på isen och följde en uppkörd vinterväg från  hamnen. Vi for ut till vår tomt ute på Alören och åt lite matsäck i solen. Emma hade vår hund som draghjälp till sin sparkstötting så hon for i sån tuusans fart över isen så vi hann knappt med. Vi hann tillbaka för att se i tv när Vasaloppsåkarna kom i mål och det är alltid lika roligt att se när de första kommer i mål. Vad de kämpat och klarat det,  bra gjort måste jag säga. På e.m. skulle jag lägga mig ner och läsa en bok men jag somnade visst i misstag för jag vaknade med boken på magen men om nån frågar om jag somnat blånekar jag... Ok..jobbet väntar väl imorgon om jag inte bara struntar i det ... njää...är för plikttrogen för det. Suck!

För en stund liten igen......

Vaknade idag av en känsla av hemlängtan.... Visst var jag hemma  hos min egen familj men jag hade en stark längtan av att fara hem...hem till mitt barndomshem. Jag får ibland en känsla att jag vill HEM...jag vill bara HEM! .

Jag ringde mamma och sa att jag kommer HEM idag. Hon sa "dörren är öppen Kom bara"....  Jag meddelade övriga i min familj att jag sticker hem ett slag och min man är van vid att jag ibland bara måste hem ibland så han sa bara hej då....
Det känns såå bra att bo så nära min hemgård att jag har möjlighet att "få mina skov". När jag kom hem tittade mina föräldrar först en stund runt om mig på dörren jag just stängt och en fråga kommer alltid om min dotter inte är med, som om hon plötsligt skulle träda in genom dörren jag just stängt framför näsan på henne.  Men jag sa "det är BARA jag... JAG ville hem är det OK?!  Och visst var det det.

Jag drack kaffe med mamma och vi pratade och pratade... precis som förr i världen, förr i världen då man bodde hemma och inte hade eget hus med eget ansvar och egna räkningar och inte var mamma själv. När man idag har dottern med till sina föräldrar får man då minsann vänta på sin taltur och får lite mindre uppmärksamhet. Det var skönt att äntligen få prata med mamma till punkt.  Mamma och jag tog en promenad som vi två gjorde mycket förr.... och bara var tillsammans. Det var en bra dag idag. Vi gjorde inte så mycket men vi hade kvalitetstid...tillsammans.

Det  slog mig när jag körde hem att min längtan att ibland åka hem också är en längtan att få leva i en annan roll än den man har varje dag.  Jag är hustru, syster, mamma, vän,  sjukskötare och fortfarande min mammas barn och ibland bara måste den här 32 åringen bara få vara min mammas barn.  Sen när jag tankat lite egen tid körde jag hem och redan på väg hem i bilen blev jag igen den ansvarsfulle mamman med eget hus och egna räkningar och ansvar men för några timmar fick jag vara liten igen....och DET behövde jag.

Frö-optimist

Torsdag redan... veckan går fort. Vackert väder även idag, det är roligt. Blir liksom glad i själen av det.

Idag packade vi ryggväskan med varm kakao och gick ut på isen strax nedanom vårt hus. Vi följde ett scoterspår så det var lättare att gå.  Vi knäppte lös vår hund och som hon sprang.. njöt av friheten. Vi hittade några stubbar i utkanten av en skog där vi satte oss i solskenet och åt vår matsäck. Det blev riktigt varmt när man var i lä och solen sken. Det liksom luktade vår i luften.

Det som var kvar av eftermiddagen följde jag vårkänslan och sådde lite frön som jag inhandlat. Jag frö-optimist men inte plant-optimist. Det vill säga att när våren kommer handlar jag frön i massor och tycker alltid att de sätter väldigt lite frön i påsarna nu förtiden. Sen vårdar jag ömt och vattnar och pysslar. Sen exploderar det och jag har enormt med plantor som borde planteras en och en i varsin kruka. Har sen varken krukor eller utrymme för såå herrans många plantor som det blir. Men fast jag är urled mängden plantor sen så ska de i jorden och därmed BASTA! Har planterat lite violer, panseer och stockros.

Torsdag på sportlov innebär ju för de flesta barnfamiljer "Onnis runda". Inte för vår del i år faktist. Emma har varit med två år i rad men ville inte vara med iår. Hennes kommentar var endast: "Men mamma jag har redan två stycken medaljer, vad ska jag med en till för"? Och den frågan var helt befogad så det hoppade vi över iår.

Har läst ut boken Eat, Pray Love idag och kan rekommendera den varmt. Känns lite sorgligt att behöva lämna Lizz och Ketut och den snygge passionerade brasilienaren, de har blivit mina vänner och känns nästan som om jag tagit farväl av dem idag. ... Kan inte börja på någon ny bok än ikväll känns det som, måste smälta den här först. Tar min sticksöm istället. Blir en barnkofta i lila med mönstrat ok för en tös på Åland som fyller 1 år nu i Mars.

Ledig ännu helgen så hinner göra massor än ...I LIKE!

Ute-Lov

Sportlov..... Att sätta en rubrik på ett lov irriterar mig en aning har jag märkt. Sportlov har ju en antydan om aktivitet av något slag och det stressar mig. De flesta har nån aktivitet inplanerad, är det inte slalomresa till Lappland, shopping resa till Tuuri eller längre bort, så är det kanske södern resa. Det känns som om när man är hemma alla en veckas tid MÅSTE man göra nåt skillt.  T.om. på förskolan före lovet skulle det frågas vad alla barnen nu skulle göra på sin lediga vecka. Sen kommer alla program nerdimppande om aktiviteter för ditt barn på sportlovet, skidkul, dag i stallet m.m.

Jag känner mig lite stressad... Jag känner att vi borde göra så mycket som möjligt av allt bara för att vi nu har tiden...känns som om den dyrbara "vi" tiden rinner en mellan fingrarna om man inte tar tag i den och gör nåt stort.  Jag håller på och frågar hemma vad ska vi göra i dag då och Emma och Johan bara tittar på mig och Emma säger alltid: Vi ska bara vara ut. Då skulle jag ha lust att säga Vadåå bara ut...vi måste ju fara nånstans som alla andra så att vi kan säga att vi gjort nåt  skillt.. annars går bara dagarna och vad har vi gjort : "Varit UTE"!  Ska Emma behöva gå tillbaka till skolan och säga att hon "Varit ute"  Nej det duger inte..... för MIG (har jag konstaterat) Det är ju det hon vill .

Jag får väl lugna ner mig och bara ta dagen som den kommer och bara vara ute; för när det kommer till kritan: Är det min dotter eller jag som vill fara på alla barnaktiviteter? JAG !  Jag tyckte jag hade planerat dagens program så bra, vi skulle fara till Jeppis och fara på bio alla och sen ut och äta. Det visade sig att disneyfilmen visades inte idag så vi for inte utan istället hyrde vi en film, köpte chips och godis och anordnade vår egen bio hemma i vardagsrummet. Lika så bra om inte bättre. Sen åkte vi pulka i åbranten hemma.  Det blev en suuper dag och vi följde inget program och dyrt blev det inte heller. Så hädanefter heter inte familjen Johnsons ledighet Sportlov utan "Ute-lov" Och imorgon hade vi tänkt:. . . . . VARA UTE.