Dagens citat..... dag 2

Dagen presenteras inte i bild denna gång utan i en mening som surrat mig i huvudet idag :

Mitt liv är rikt.... Det blir inte alltid som man tänkt sig.... det kan bli ännu bättre... ;) 

Jag behövs..... och DET är meningen med mitt liv just nu....

Dagens bild nr 1

Ok...... Tadaa.... Dagens bild... Grrr... I am a Tiger... Beware!  Hittat så härligt garn med djur mönster.. Hjertegarns animal garn. Direkt jag såg det så visste jag precis vem som skulle storgilla just djurmönstret.... så de är på väg sen till en 4 årig kille... Härligt garn, mjukt och skönt och förståss som alltid tunnt... stickas på 2,5 stickor.

Och det belyser alltså dagens tema eftersom jag haft ledig dag idag. Den sista av fem jag haft på raken. Det har varit så skönt och jag har fakitst hunnit landa i mig själv och bara unnat mig dagar av att göra det jag vill... därav temat stickning. ;)

Efter att jag använt ugnen idag då jag lagade mat lät jag den vara på och Emma och jag snurrade till en rulltårta till kvällskaffet... med egna hallon i och grädde. Emma slog en signal till sin farmor också och bjöd dem på kaffe så vi drack kvällskaffe tillsammans. Borde faktist spontanbjuda folk ibland.... det är riktgit roligt. Alla ska vi ju dricka kaffe så varför inte göra det tillsammans... helt ledigt sittandes med mjukisbyxorna på och bara prata... Varför måste det vara fest alla gånger innan man bjuder hem folk...hmm.... det där borde vi göra oftare. .

Jaja... så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter..... Imorgon jobb. Få se vad den dagen har att erbjuda.....

Helge är bara för bäst :)

Helge har gjort det igen.... Fångat min känsla .... ;)


Tänkte rycka upp mig litenu och försöka hitta humorn igen i livet.... Elsa hade inte velat att man grötat mer sig i ledsamhet hela tiden ......  hon var alltid glad och tyckte om att skoja så nu är det dags att hitta lite humor i livet också... och så sörjer man ibland lite nu och då....

Jag hoppas att jag inte förlorat så många av mina läsare pga min bloggpaus.... för det är roligt att ni läser och tycker om min blogg... Det är så mycket som kommit ivägen... och tillika när jag började känna skrivflowet igen.... så gick datorn sönder.... huvudkortet i datorn pajade och vi fick vänta en vecka på nytt kort. Så nu tar jag ny fart....
 
Vad har då hänt här emellan då... Njaa... jag fyllde 35 år mitt i uppståndelsen, sorgen och begravning.... så den passerade nästan helt obemärkt förbi.... Jag hade tänkt ställa till med ett hejdundrande kalas nu när jag fyllde " jämt".... men ingen hade lust med det mitt i sorgen... inte heller jag så jag hade ett litet kalas med mina föräldrar och Johan föräldrar den dagen jag fyllde och resten var grattisar på Facebook och teefonsamtal... blev glad för alla ihågkomster.  Men utan kalas känns det liksom som om jag inte ens fyllt år ... som alls... Nåjaa... Kanske jag firar 36 mycket större... Kanske jag då får min dröm uppfylld om att få fara på Bokmässan till Göteborg... det bara måste jag göra en gång i livet.... men kanske nästa år... kanske... eller när jag fyller 37..... Eller fara på teater resa till Stockholm och sova på hotell... allt sånt man inte anser sig ha råd med eller unnar sig annars.
Jag kan tycka att första delen av trettio.... fram till 35 låter rätt ungt... men senare delen av trettio... dvs efter 35 så börjar man använda uttrycket "snart 40..... och DÅÅ får man nästan ångest.
 
Häremellan har vi också haft fullt upp med mitt andra mål i livet... nämligen att vara stödföräldrar... Vi har en del uppdrag via socialen och det är sååå roligt och givande och faktist en utmaning för hela familjen.  Vi har hela familjen blivit vana med socialens besök lite nu och då och man har blivit med tiden lite mera "laid back"... Inför socialens hemutredning, första besöket,  for jag över hela huset som en virvelvind... ALLT skulle städas... t.om. ett skåp nere i källaren och kylskåpet torkades ur... dammet torkades.  Men nu har vi dem hit alltid lite nu och då.... och jag damsuger och plockar upp lite... annars är jag som vanligt.... och livet har blivit såå rikt... Endera dagen har vi nån som sover i vagnen ute, man fick plocka fram undangömda barnmatstolar och leksaker...och en annan dag är det fullt ös med ett dagisbarn.... eller så sitter vi i soffan och pratar med en tonåring..... Och jag har dem alla i mitt hjärta och de är mig så kär.... Det här att öppna sitt hem för de som behöver har blivit viktigt för mig. Emma är ibland "stora syster"och hjälper mig skutta vagnen  och ibland sitter hon uppkrupen i soffan och äter chips med sin "storasyster" och kollar film.... Det är lite roligt att se hur hon anpassar sig såå alldeles lätt till alla som vi "lånar" en stund. Några enstaka fall av upplevd avundsjuka och kamp om uppmärksamhet har vi haft men det brukar vi alltid prata om och vara öppna med vartefter de kommer. Det bara känns att det är såå rätt... och då vår fyraåring svänger i dörren och kommer tillbaka då han ska hem och kommer och ger mig världens kram.... Då känner man bara att det är sååå värt det... kramen var den bästa belöningen....Det ger mig såå mycket att få låna dessa underbara barn en stund... min famn saknar längre inte inte nån.

Nu tänkte jag att för att inte slentrianmässigt lämna bloggen lika länge.... att jag skulle ha en vecka då jag presenterar dagens bild.... eller låt.... En bild eller låt som belyser dagens händelser.... eller sinnesstämning... Vad sägs om det... Tänkte börja imorgon... så kolla in det om ni vill.... Nu tänkte jag fortsättningen av dagen njuta av ledigheten och kanske sticka lite eller läsa vidare min bok 1Q84 av Haruki Murakami... riktigt bra faktist.

Orsak till bloggpaus

 Det här skrev jag redanför någon vecka sedan.... men publicerade aldrig.... det kom så mycket annat emot... mycket jobb, skola... sorg över att Elsa var sjuk och sen dog... begravning. Så det här är skrivet innan Johans mormor dog... men jag publicerar det ändå....Vill lite belysa orsaken till att jag varit borta från bloggen ett tag. Livet går liksom vidare trots någon man älskat gått bort. Vi kommer alltid bära med oss Elsa i våra hjärtan....


Och så plötsligt blir man varse livets gång och att livet faktist är förgänglig.

Jag har länge levt med tanken att livet bara flyter på, vardagar kommer och går.... allt är sig likt. Man har föräldrar ännu i tryggt behåll, sitt soiala nätverk med familj, släktingar och vänner är i det närmaste intakt och oförändrad. Behööver man barnvakt tar man bara upp telefonen ochvips så hittar man alltid endera far eller morföräldrar som ställer upp....  Man tror att så här kommer det alltid att vara... alla andra blir äldre och Emma växer för varje år som går... men jag och den äldre generationen runt omkring mig ska lltid vara den samma....

Menså är det inte....plötsligt blir ens föräldrar pensionerade,  sååå gammal visste inte jag att de ens var kan jag tycka.... de har börjat pensionera ungt folk nuförtiden kunde jag tycka. Emma blir 9 år och går redan på 3:an... men jag och Johan blir ju inte äldre... nej nej.... Artister och skådespelare som visat sig på tv under hela min uppväxt börjar nu bli gråhåriga..  synas mindre och mindre och de nya "idol"tillskotten som man inte ens vet namnen på mera dyker upp..... man har lite lust att ställa sig upp och fråga .. vart i hela fridens dagar tog Tommy Nilsson.... Nicklas Strömstedt vägen....Och jag har faktist lite svårt att acceptera att folk runt mig blir äldre...och sämre... de ska alltid finnas där..... ALLTID.....

Nu blev  min mans mormor dålig  och vi kan liksom inte riktigt acceptera det faktum att vi kommer att mista henne.... hon har juliksom alltid funnits där.... grejandes... alltid upptagen med det ena eller det andra. Har det inte varit grejandes i pannrummet... å var det grejandes inomhus... eller så var hon ute  donandes med alltmöjligt... räfsa löv var en hobby... och när löven var borta kunde hon nästan fara och peta ner några löv bara för att de ska ju ändå ner så de kan ju lika bra komma ner när jag ändå håller på och räfsar.  Hon är en person som bara sååå älskar hela sin familj...  barn, barnbarn, ingifta, barnbarnsbarn.... Man kommer aldrig opassligt hem till dem.... alltid lika glad och älskvärd. Hon och Emma har haft en sådan fin relation... ALLT som emma berättar är intressant och följs med stort intresse.... Alltid när vi kommit in har Elsa klappat i händerna och sagt.. " Nej men Emma..... va roligt att du kom... nu ska vi ha glass.... Men haar du ny mössa....? En sån skulle jag också vilja ha.. säg mig.. får jag prova den.... ?? Så vi har provat många mössor ... den en och samma många gånger men vad spelar det för roll.. den är ju ALLTID ny.... ;)

Den här striden med cancern kommer hon inte att vinna och vi lever nu i det vakum alla anhöriga lever i då "sista tiden" är inne.... och vi får bara acceptera att hon kommer Dö... Så nu har vemodets och sorgens fågel landat på vårt tak.... Det är en sträng av vemod över hela huset... över allas sätt att inte riktgit orka vara glada... var och en drar sig tillbaka och sörjer redan nu.... och vi gråter mycket.... åtminstone jag som på dagen är hennes vårdare och ska vara proffessionelll... och redan i bilen på väg hem och hemma öppnar jag kranen och så gråter jag... floder... Nu är ju jag ingen "stillsam gråtare... nej nej... jag är en "Högt och ljudligt hulkande gråtare med tårar som sprutar, snoret som rinner och ljudligt inragande av luft däremellan gråtare....Jag hade önskat att jag varit en stillsam, tårar sakta rullandes ner för kinderna gråtare.... men Noupp... Tyvärr!.....

Elsa dog den 3.10. Du fattas oss.....