Det här skrev jag redanför någon vecka sedan.... men publicerade aldrig.... det kom så mycket annat emot... mycket jobb, skola... sorg över att Elsa var sjuk och sen dog... begravning. Så det här är skrivet innan Johans mormor dog... men jag publicerar det ändå....Vill lite belysa orsaken till att jag varit borta från bloggen ett tag. Livet går liksom vidare trots någon man älskat gått bort. Vi kommer alltid bära med oss Elsa i våra hjärtan....
Och så plötsligt blir man varse livets gång och att livet faktist är förgänglig.
Jag har länge levt med tanken att livet bara flyter på, vardagar kommer och går.... allt är sig likt. Man har föräldrar ännu i tryggt behåll, sitt soiala nätverk med familj, släktingar och vänner är i det närmaste intakt och oförändrad. Behööver man barnvakt tar man bara upp telefonen ochvips så hittar man alltid endera far eller morföräldrar som ställer upp.... Man tror att så här kommer det alltid att vara... alla andra blir äldre och Emma växer för varje år som går... men jag och den äldre generationen runt omkring mig ska lltid vara den samma....
Menså är det inte....plötsligt blir ens föräldrar pensionerade, sååå gammal visste inte jag att de ens var kan jag tycka.... de har börjat pensionera ungt folk nuförtiden kunde jag tycka. Emma blir 9 år och går redan på 3:an... men jag och Johan blir ju inte äldre... nej nej.... Artister och skådespelare som visat sig på tv under hela min uppväxt börjar nu bli gråhåriga.. synas mindre och mindre och de nya "idol"tillskotten som man inte ens vet namnen på mera dyker upp..... man har lite lust att ställa sig upp och fråga .. vart i hela fridens dagar tog Tommy Nilsson.... Nicklas Strömstedt vägen....Och jag har faktist lite svårt att acceptera att folk runt mig blir äldre...och sämre... de ska alltid finnas där..... ALLTID.....
Nu blev min mans mormor dålig och vi kan liksom inte riktigt acceptera det faktum att vi kommer att mista henne.... hon har juliksom alltid funnits där.... grejandes... alltid upptagen med det ena eller det andra. Har det inte varit grejandes i pannrummet... å var det grejandes inomhus... eller så var hon ute donandes med alltmöjligt... räfsa löv var en hobby... och när löven var borta kunde hon nästan fara och peta ner några löv bara för att de ska ju ändå ner så de kan ju lika bra komma ner när jag ändå håller på och räfsar. Hon är en person som bara sååå älskar hela sin familj... barn, barnbarn, ingifta, barnbarnsbarn.... Man kommer aldrig opassligt hem till dem.... alltid lika glad och älskvärd. Hon och Emma har haft en sådan fin relation... ALLT som emma berättar är intressant och följs med stort intresse.... Alltid när vi kommit in har Elsa klappat i händerna och sagt.. " Nej men Emma..... va roligt att du kom... nu ska vi ha glass.... Men haar du ny mössa....? En sån skulle jag också vilja ha.. säg mig.. får jag prova den.... ?? Så vi har provat många mössor ... den en och samma många gånger men vad spelar det för roll.. den är ju ALLTID ny.... ;)
Den här striden med cancern kommer hon inte att vinna och vi lever nu i det vakum alla anhöriga lever i då "sista tiden" är inne.... och vi får bara acceptera att hon kommer Dö... Så nu har vemodets och sorgens fågel landat på vårt tak.... Det är en sträng av vemod över hela huset... över allas sätt att inte riktgit orka vara glada... var och en drar sig tillbaka och sörjer redan nu.... och vi gråter mycket.... åtminstone jag som på dagen är hennes vårdare och ska vara proffessionelll... och redan i bilen på väg hem och hemma öppnar jag kranen och så gråter jag... floder... Nu är ju jag ingen "stillsam gråtare... nej nej... jag är en "Högt och ljudligt hulkande gråtare med tårar som sprutar, snoret som rinner och ljudligt inragande av luft däremellan gråtare....Jag hade önskat att jag varit en stillsam, tårar sakta rullandes ner för kinderna gråtare.... men Noupp... Tyvärr!.....
Elsa dog den 3.10. Du fattas oss.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar