Hellre Överviktig- Än Skitviktig

Jag är sååå inte intresserad av min vikt just nu... vissa stunder i livet är jag väldig mycket inne i bantnings -tänket... och visst kanske något tycker att jag borde vara det lite oftare och jämnare men det strumtar jag i. Och faktist ärligt sagt har jag glömt bort det på sistone... Jag har varit fullt upptagen med annat i vardagen som jobb, villabygge, läxläsning, sticknings-hobby.... jag har bara levt och njutit...

Det slog mig det plötsligt när min vän och jag satt och åt glass .... Hon frågade mig om jag håller på med någon diet just nu.... har liksom provat en del tidigare... både hon och jag ... och då slog det mig plötsligt att : Borde jag kanske det...? Tänk att det hade jag alldeles glömt bort.... jisses... jag har en längre tid glömt bort att banta.... du store tid....
Mitt svar kom blixtsnabbt och ärligt... Nej faktist inte ... Jag njuter och lever!
Och det kom från hjärtat. ....
 Det går åt en massa energi att banta... gå ner i vikt och undvika allt som är gott... röra på sig som är bara svettigt och jobbigt...och varför förvägra sig det goda i livet... egentligen.. bullar är väl till för att ätas.... eller??
. Njäää... just nu äter jag det jag har lust med... njuter av smaker och livets goda... förstås i måttliga mängder men jag förvägrar mig inget som alla andra äter.. sen sysslar jag med endast  vardagsmotion.. Jag stiger inte upp i arla morgonstunden och joggar ..FÖRE frukost bara för att man förbränner mera då... vilket säkert är alldeles sant.. men I dont care..det skulle i så fall ta tid av min sömn och tid att mysa under täcket...  och det är såå befriande att inte bry sig .
Jag älskar att cykla så den motionen gör jag faktist... så spinning kursen jag är med i . Annars kör jag mest vardagsmotion så som : tar bilen till jobbet, tar bilen till butiken, nyttjar en hiss om det finns möjlighet... ni vet all den motion som finns i vardagen...:)

.Jag utsätter mig inte för skammen att väga mig heller för det är så med min och vågens relation att då vi börjar träffas kan vi inte sluta.. Jag väger mig och väger mig och börjar räkna kilon och räkna ut minus kg och plus kg... och så går jag med konstant dåligt samvete för att jag faktist njöt av bullen jag tog till kaffet i söndags.

Jag hör ibland på jobbet när patienterna ibland inte vet mitt namn så erinrar jag till namnet " hon den ganska stora"..... hört många varianter faktist... " ganska stadig"... "den lite större sköterskan"... osv... och visst blir man lite ledsen i hjärtat för ett ögonblick...och mera ont gjorde det förr.. då jag var yngre.. nu känns ett litet hugg en stund sen bara tycker jag att det där bryr jag mig inte i... vad vet de om mig som person anyway.... är det då inte hjärtat som räknas.. hur du behandlar dina vänner och medmänniskor... hur du sköter patienterna, hur du är som mamma, hustru, vän och medmänniska....
Jag brukar skämtsamt säga till min man ibland att tänk om han istället hittat en fru åt sig med samma omkrets runt midjan som jag har runt mitt ena lår... tänk va roligt det hade varit att få armarna runt henne två gånger istället för knappt ett varv.
Men då brukar han säga att han fick den med det varmaste hjärtat.....
och det var väl diplomatiskt och vackert så säg.

Jag må vara överviktig, har lite större kläder, handtag kring midjan och stort omfång på låren men jag är rätt nöjd, njöd över mitt liv, glad över att jag är frisk... än så länge, glad över min familj och vänner och jag ... jaa... jag lever... och är LYCKLIG:...  Min övervikt definierar inte vem jag är, kanske hur jag ser ut ibland, men inte hur jag ÄR:.... Jag är en fet lycklig människa..... och jag är hellre det än smal och olycklig.
Som det stod på en ordspråkstavla någon hade målat i en liten butik i Mariehamnscentrum... bland många andra tavlor stod den ut... men texten:

Hellre Överviktig   - Än Skitviktig! 

Älska mig  för den jag är.....: Överviktig tjej med varmt hjärta....som inte bantar.

Åland i mitt hjärta....

Så var jag då hemma igen efter några dagar på Åland. Hade lite semesterdagar att ta ut som brände i fickan så jag tog ut dem nu då Emma hade höstlov. Vi åkte ner redan natten till onsdag med nattbussen. och sen färjan över potten... Hade tänkt ta flyg som passar bättre för oss "märkvärdiga".... men de upptrissade priserna förhindrade det denna gång.... flyget hade kostat Emma och mig 570 euro...EN VÄG till Åland så då tyckte jag att jyst SÅÅÅ märkvärdig är jag ju inte... Vi löste det hela med att ta en hytt på båten så att vi fick vara märkvärdiga ifred och inte behöva beblanda oss med "vanligt" folk. ... HiHi.... skämt åsido.

Resten av veckan gick onödigt fort  och jag njöt verkligen av att vara hemma hos min kompis och få krama om min fadderpojke Albin som är mig såå kär.
Tvillingarna som nu är 8 månader redan hade utvecklats till verkliga personligheter... såå olika till sättet... och hur Härliga som helst. Det blev mycket kramar och pussar.

 Jag hamnade i skärselden redan första dagen efter som jag i ett svagt ögonblick lovat barnpassa hela torsdagen.... alla hennes 4 barn och min egen dotter ...innalles 5 barn... Efter en kort genomgång fladdrade min vän iväg till sitt den dagen och jag stod där med 5 barn i pyjamas, alla hungriga och förväntansfulla... Jisses...hur ska det här gå tänkte jag då.... ??!
Men jag sa åt min vän att jag lovar att alla barnen LEVER när hon kommer hem... hur de sen är klädda är en bagatell.... så mitt mål för dagen var att behålla alla vid liv till klockan tre.....
Mitt första dilemma var vilken av tvillingarna man börjar med då båda tvillingarna vill ha uppmärksamhet och ny blöja på samma gång... det blev till att först välja den lite mer förnöjda som förste man för att få honom bytt på och hålla under uppsikt så länge man byter på den andra.... Ok.... så långt allt väl... Alla barnen hade ätit frukost och barnen fått kläder på sig.... det var under kontroll ... då jag kom på vad jag tyckte var den brilljanta iden att fara ut med allihopa...
Det  lät ju som en bra ide... men jisses vad svettig jag var innan jag förverkligat iden. Började med tvillingarna och satte dem i vagnen.... sen hittade vi inte jackan åt lilltjejen, mössan åt killen,   sen sprang en av dem in igen... med skor och allt... sen var det min egen dotter som plötsligt hade bort sin egen sko... den var BORTA... fanns ingenstans.. så då sökte vi den allihopa som pirater som letade efter skatter.... den visade sig hade fastnat under vagnen med tvillingarna... under tiden hade tvillingarna fått varmt och blev knälliga....
När jag en halv timme  efter min briljanta ide fått ut alla... så började det ...jepp... REGNA: He va int naana tå.... nåja... jag tänkte att det struntar vi i om de är nöjda med att vara ute ändå så är vi det... vid sandlådan utbrister plötsligt en av barnen att  " Jag måste kissa".... så det var bara att springa in igen och börja på nytt.

Jag var trött "in the head" när min vän kom tillbaka men jag klarade det.... och det var egentligen en ära att få tillbringa dagen med dem... Jag fick chansen att vara med dem ensamma och krama dem ...och jaaa... bara vara tillsammans.. och fast jag hade hjärtat i halsgropen ibland så hade vi såå roligt tillsammans... Just löööv those kids. En eloge till min vän och mamman till dessa härliga ungar... hon gör ett såå viktigt och bra jobb hemma så jag beundrar henne verkligen.

Här har jag försökt mata twinsen... hmm... vi hade nästan hälften RUNT munnen,... på stolen ... på golvet och på kläderna... både deras och mina.... Men glada var vi.... ;)

Emma har rollen som stora syster när vi är där och fullföljer sin uppgift med bravur godkänt.... hon hade stenkoll på de två äldre kidsen... och de bara ääälskar henne...

Vi hann också leka, shoppa loss, äta lunch på Svarta katten... besöka Johan som jobbade på Eckerö.. Simma på Mariebad... Hem åkte vi med nattbåten natten till söndag..

Måndag sov jag läääänge... sen Emma åkt iväg till skolan... och nu var det bara till att börja jobba igen. Resan var ett behövligt avbrott i vardagen.

Kram till dig Albin... Saknar dig tills nästa gång vi ses... Älskar dig...

Jag är inte ett träd.... WOW!

Jag tog in tidningen imorse efter att jag följt min dotter ut till skoltaxin.... ett papper hade följt med märkte när jag kom in, det var Socklotinfon som kommer regelbundet i lådan... trevlig sådan.... och jag möttes av den här sidan... och det var precis som om det talade direkt till mig... och jag fick tanken: Hur i hela friden visste de att jag behövde höra det där.... " om du inte trivs där du är, så ändra på det.- Du är inte ett träd! "

 Det var ett "ahaa-moment".... Jag är inte ett träd.... Tänk att DET visste jag inte! Fasiken va HÄFTIGT! Tänk va mycket roligt och intressant jag gått miste om då jag trott att jag varit ett träd... och så ÄR jag INTE det.... COOOLT! Jag har haft en period då jag ansett mig ha rätten att vara oförnöjd med jobb, rutiner, ensidigheten.... och knällt.... och hela tiden ansett mig vara ett träd... och så ÄR jag inte det... Tänk vilka oanade möjligheter som nu finns... hmmm... det här var så omvälvande så jag tror att jag måste fundera på vad jag ska göra i framtiden.. vi ska se.... om jag är en vind eller en snigel... men jag VET alltså från och med idag att ett träd är jag ialla fall inte. Himla häftigt!"

 Annars då... jag och min dotter var till Jeppis idag för att inhandla varmare jacka. Behövs numera ... minusgrader i morse rev upp ögonen för att hösten faktist är rätt långt liden... och nu har nog min dotter officiellt blivit stor... jag kände inte alls igen henne idag... och det är skrämmande.
När vi inhandlat höstdräkter tidigare har regeln varti denna... Rosa... rosa.... gullig figur på framsidan.... så de tittade jag till en början på innan min dotter gav mig en tydlig och ljudlig suck... " Men mamma... int vill jag ha rosa... de här svarta ser ju coola ut. ... hmmm... Ok.. vi kom hem med en svart och vit jacka... svarta byxor.

En varmare mössa skulle också behövas så jag plockade bland dem som hon brukade gilla... och då fick jag mitt andra " Nu är du jätte barnslig.mamma"-looken från Emma. "Såna där mössor har de som går i FÖRSKOLAN.... och jag går ju FAKTIST på TVÅAN!"
Så nu lärde jag mig igen nått nytt... en flicka på åk 2 ska tydligen endast ikläda sig huvudbonader som är så stora och sitter så löst på huvudet att de i vilken minut som helst faller av hjässan... och varför dåå... frågar man ju sig... Jo nu ska ni få tillgång till topp secret material..lyssna noga: 
Om man har en poatissäck på huvudet så SYNS den snett tillrättalagda luggen och det framåttillrufsade håret mycket bättre!

 Så nu vet jag det... hmm... och då trodde ju jag i mitt stilla sinne att jag kunde ta vilken potatissäck som helst... ni vet en sån där mössa som ser ut att vara dimensionerad för en elefant eller en stor tomte... men ack nej... Det ska vara den exakt rätta modellen... i val av färg, passform.. ju längre desto bättre... och nu kjommer det viktigaste: Så att den ser bäst ut med LUGGEN! vi provade mössor i 4 butiker innan hon hittade den rätta. Jisses....

En annan sak som också ändrat är min dotters tidigare fasination för kjolar... alldeles puts veck... nu är det jeans som gäller... och jeans passar bäst med håret i en svans... så nu förtiden väljer vi inte frisyr till vad vi hinner med utan nu väljer vi frisyr till vad vi har för KLÄDER... Jisses
Hon har numera en egen laptop som skolan rekommenderat oss att skaffa och hon håller på att bli skickligare än mig på dator redan nu...vi begränsar ännu lite tiden vilken hon ska sitta vid datorn....
men .. det är nya tider och nya seder....

 men jag kan bara helt kort konstatera att inte släktas hon då mig då hon står där och tillrättalägger luggen.... hon håller på att utvecklas till en helt egen person... så nu ska jag bara njuta av att få lägga henne på kvällarna så jag vet var jag har henne... snart är hon vuxen... Tiden går fort. Carpe Diem som sagt. Vi har mycket osett ännu....hujeda mig...

Ett år äldre...men visare?...njäää.... bara gladare.

 Så var man då officiellt ett år äldre..... 34 numera. .... och det känns inte alls annorlunda faktist. Känner mig inte direkt visare eller äldre på något vis....

 Men jag måste ärligt säga att jag är så där barnsligt förtjust i födelsedagar... det ger mig en sådär bubblig känsla i magen... och en glädje som bara kunde få mig att studsa i taket....
Och det är faktist värdefullt att få EN dag som är bara min.... Bara Annikas dag.. Då någon ser mig och uppmärksammar MIG... Det är roligt.... det behöver inte vara de stora presenterna ... bara att någon tar sig tid att SE mig ... den känslan samlar jag på.

 Jag blev uppsjungen på traditionellt vis på morgonen av Johan och Emmma.... Jätte tidigt.... men såå värdefullt. Emma hade gjort en duk med siverbroderier på åt mig med hjälp av fammo som var såå jätte fin att man nästan fick tårar i ögonen... hon är en liten estet den tjejen... och sist men inte minst fick jag ERIK SAADES nyaste skiva.... vol 2 ...och jag säger bara... WOW.... Hur kunde de veta att jag bara sååå ville ha den... kan ha att göra med att jag spelar hans låtar mest hela tiden på youtube. .. kanske jag har sagt att jag gillar honom... musiken alltså. :) Av min zonterapeut fick jag en geischa... och hur många får det då tro.... det är nog bara vi märkvärdiga.... PÅ jobbet fick jag en sång och flera varma kramar och jag är såå glad över varje kram....och kan ni tänka er att jag fick en lätt kram t.o.m av vår gårdskarl Peter och  nu undrar jag ju faktist hur många av bädden personalen som har fått det.?...  så nu klev jag FAKTIST ett pinnhål högre upp på märkvärdighetsskalan... Det värmde ...Peter.... ;)
 Min nära vän Tommy hade nästan bästa presenten när jag fick två lådor salmiak och ett underbart genomtänkt kort... jag har läst det många gånger idag... det var tanke bakom det kortet.. som avslutades med "Tack för att du finns".... du har mycket värme i dig du Tommy.... och han visste precis exakt vilken salmiak jag gillar... poäng för det Tommy...

Efter jobbet rusade jag hem, för att ställa klart till kalaset här hemma. ... samtidigt som jag slängde ihop någon föda åt resten av familjen. ... tände det sista ljuset kl 17:58 och gästerna kom... puh...jag hann.... Hade en såå trevlig kväll med familjen , mamma och pappa... syrran med sina härliga ungar.... morbror med fru och svärföräldrarna...  Jag fick presenter och blommor och kramar..( på tal om presenter så fick jag ett presentkort till g.a.r.n. butiken i Jeppis.... på en skala 1-10 var det en fullpoängare i glädje alltså på sant!!)   Mitt gudbarn Anton hade ritat en teckning till mig och han kan rita den killen... han hade ritat vår båt och oss alla i den... Skicklig pysselkille är det allt. Teckningen pryder vårt kylskåp och man blir liksom glad i hjärtat av den.
Jag har fått massor av gratulationer på facebook och ett mail av en nära vän ... små korta ord men betydelsefulla.

Ju längre dagen gick ju mer började jag uindra över varför jag inte hört av min lilla syster.... Hon glömmer ALDRIG min födelsedag... ALDRIG.... och jag hade inte hört nåt på hela dagen... kl 20:39 ringer hon äntligen... dröjsmålet visade sig ha en orsak så det var förlåtligt... Jag blev sååå glad när hon ringde eftersom hon inte hade möjlighet att komma ikväll.

Kl 21:30 ringde sen min BÄSTA vän från Åland och dagen var komplett.... Hon sjöng i telefonen som hon alltid gör... och skulle hon inte göra det hade jag blivit lite besviken... Vi pratade och skrattade som alltid...  Jag skulle som present få en middag hemma hos henne nu när vi kommer till Åland... och jag tyckte att det är ju inte mer än rätt då hon ringer så sent att jag får beställa TVÅ menyer... och det fick jag så när vi åker dit nästa vecka ska här ätas Laxsoppa ala Marianne... och en köttsås med kärlekskrydda... jag säger bara mums.

Jag har såå njutit av att för en dag.... bara en dag få stå i centrum.... få lite input som Viveka uttrycker det... och man njuter kanske mera av det när man annars tycker att man bara ger och inte ens får hälften tillbaka. Jag anser mig ibland som rätt ensam men det har visat sig att jag egentligen har rätt många vänner.  Tack alla som kom ihåg mig.... Från hjärtat Tack!

Uppmuntran och en ledig helg... I just lööv life...

När jag lämnade jobbet fredag eftermiddag gick jag lite rakare i ryggen lite gladare hem. Jag lämnade jobbet med en känsla av att fast allt ibland känns motigt och uppförsbacke så gör jag ändå skillnad just där jag är, jag gör ändå ett bra jobb och  berör någon och då käns det plötsligt som om jag visst är en sjuhelsikes sjukskötare just där jag är .. på mitt jobb.

 Denna känsla kom sig av att en patient frågade mig i fredags om jag går av skiftet nu 3 tiden.... Och jag svarade att jaa det gör jag och sen är jag ledig helgen. Då sätter patienten huvudet på sned och säger uppriktigt:
"Du borde vara här dygnet runt du, alla dagar för jag tycker du är så bra här. Nu måste jag alltså vänta till måndag innan du kommer.".. ...

och den tanken värmde min trötta känsla inför jobbet.... Jag var omtyckt och väntad måndag igen. Hon kunde inte veta att jag blev så glad över de orden att jag sparar dem för att ta fram de dagar jag inte har lust alls att stiga upp... Det var roligt....och betydde mycket för mig. Kanske det luktar lite skryt men varför inte... ibland måste man ju få gotta sig i beröm... eftersom det inte händer varje dag..

 Helgen var alltså ledig... den första hela helgen ledig sedan jag började på nytt efter semestern. Och det bästa var att jag inte hade nåt program alls. Härligt regnigt  väder har det också varit... fredagsmyset var komplett med regnljud på taket och eld i öppna spisen och ett glas rött.
Började lördagen med att städa... alltså riktigt storstäda huset, torka golven och städa Emmas garderober.Allt sånt som jag bara skjutit upp så länge att det började bli akut. Det var faktist riktigt roligt att plocka och greja och faktist inte göra nåt i all hast som annars. Jag hann bra ... och nöjd över mig själv när det var gjort.

 Johan stod på köket på kvällen och jag fick sätta mig till färdig mat... fiskkotletter stekta i gräddsås.... mums säger jag bara.

Idag har Emmas kusin Axel varit hos oss och det är alltid lika roligt. Han har så roliga funderingar den killen så det är riktigt berikande att tillbringa en eftermiddag med honom.
 Stickorna har också gått heta i helgen kan jag ju säga... åhh... så roligt. .... och en lite lustig grej faktist... När jag öppnade facebook i helgen hade jag en vänförfrågan av han i munsala där jag hämtar mitt garn... och det måste ju betyda att jag har varit rätt mycket där på sistone... hihhi... det var väl lite lustigt.

 Eftermiddagen har gått i bakens tecken så att säga. ... Har födelsedag som kommer upp denna vecka så jag gör som de stora kockarna och .. förbereder lite. Bakade lite långpannerutor med kokoskräm på och chokladglasyr. Blev riktigt bra fast jag inte gjort dem tidigare. hmm... det om det....

 Imorgon väntar den OBLIGATIRISKA friluftsdagen från jobbet. Vet inte varför jag kommer att tänka på den engelska leken "Simon says..." när jag tänker på den dagen... nåja... ju förr det blir måndag ju förr har vi den dagen undan så att så att....

Nu risgrynsgröt som är en återkommande söndagkvällmeny hos Johnsons. På återskrivande...

Säg lite oftare.. "Jag Älskar DIg"....

Gud som haver barnen kär
Se till oss som utan mamma är

.... jag bär med mig en ledsamhet i hjärtat....

Efter en singelolycka förra helgen dog en ung mamma inte långt härifrån. Och jag lider såå med hela familjen och de två små barnen 5 och 7 år gamla.  De förlorade sin mamma och deras pappa förlorade sin fru. Hon kommer inte hem igen, kommer inte mera från jobbet, nattar inte sina döttrar, kramar dem inte mer och jag blir så ledsen att det nästan gör ont i hjärtat.
Ett av barnen var nästan i Emmas ålder och vilken känslig ålder det redan är utan att därtill behöva förlora sin mamma.... så man behöver henne som mest.
De lämnade säkert hemmet den dagen som vilken annan dag som helst, bara tre kom hem.... kvar är alla saker prcis som hon lämnat dem när de åkte iväg. Hon kom inte hem...  Vilken overklighetskänsla det måste vara denna första tiden efter olyckan för resten av familjen eftersom alla saker är framme som hon lämnnat dem.


Hon har inte dött förgäves om alla tar sig en tankeställare och värdesätter varje ögonblick man har tillsammans och inte tar framtiden för säkert bara för att man är ung och mitt i livet. Det är inte bara gamla människor som dör.... precis när som helst kan det vara min familj som drabbas,.... eller din.... eller du själv. Jag säger inte att jag går och tänker på döden hela tiden för det gör jag inte... men jag har tänkt mera på att uppskatta livet och värdesätta mitt liv och min familj mer i ögonblicket än jag gjort. Jag har lite trott att jag är odödlig..att jag ska få följa med Emma genom konfirmation, födelsedagar, studenten kanske och kanske giftermål och barnbarn.... och sen  dö på ålderdomshem när jag är de 80-90.... det vet man inte..
Ni minns att jag nämnt att jag varje år min dotter fyller år känner en tacksamhet för att jag lever och fått följa med henne på hennes födelsedag ännu ett år.... Efter olyckan förra helgen har jag nu värdesatt VARJE DAG Johan kommit lyckligt hem från jobbet, att Emma och jag fått göra nått tillsammans, att jag fått skratta och bara leva i nuet. Varje ögonblick räknas.... PÅ SANT..... varje ögonblick.

Jag kramar min dotter en extra gång ... och säger Jag älskar dig... lite fler gånger så har jag ju sagt det om nu någontiong händer. .... för det vet man inte...
Familjen som lämnade ensam utan mamman har en lång väg att gå igenom sorgen och saknaden som säkert gör jätte ont.... Styrka till dem.

Carpe Diem .... Fånga ögonblicket och se dig inte själv som odödlig... det ger en större värdesättning på livet och på varandra.