Hellre Överviktig- Än Skitviktig

Jag är sååå inte intresserad av min vikt just nu... vissa stunder i livet är jag väldig mycket inne i bantnings -tänket... och visst kanske något tycker att jag borde vara det lite oftare och jämnare men det strumtar jag i. Och faktist ärligt sagt har jag glömt bort det på sistone... Jag har varit fullt upptagen med annat i vardagen som jobb, villabygge, läxläsning, sticknings-hobby.... jag har bara levt och njutit...

Det slog mig det plötsligt när min vän och jag satt och åt glass .... Hon frågade mig om jag håller på med någon diet just nu.... har liksom provat en del tidigare... både hon och jag ... och då slog det mig plötsligt att : Borde jag kanske det...? Tänk att det hade jag alldeles glömt bort.... jisses... jag har en längre tid glömt bort att banta.... du store tid....
Mitt svar kom blixtsnabbt och ärligt... Nej faktist inte ... Jag njuter och lever!
Och det kom från hjärtat. ....
 Det går åt en massa energi att banta... gå ner i vikt och undvika allt som är gott... röra på sig som är bara svettigt och jobbigt...och varför förvägra sig det goda i livet... egentligen.. bullar är väl till för att ätas.... eller??
. Njäää... just nu äter jag det jag har lust med... njuter av smaker och livets goda... förstås i måttliga mängder men jag förvägrar mig inget som alla andra äter.. sen sysslar jag med endast  vardagsmotion.. Jag stiger inte upp i arla morgonstunden och joggar ..FÖRE frukost bara för att man förbränner mera då... vilket säkert är alldeles sant.. men I dont care..det skulle i så fall ta tid av min sömn och tid att mysa under täcket...  och det är såå befriande att inte bry sig .
Jag älskar att cykla så den motionen gör jag faktist... så spinning kursen jag är med i . Annars kör jag mest vardagsmotion så som : tar bilen till jobbet, tar bilen till butiken, nyttjar en hiss om det finns möjlighet... ni vet all den motion som finns i vardagen...:)

.Jag utsätter mig inte för skammen att väga mig heller för det är så med min och vågens relation att då vi börjar träffas kan vi inte sluta.. Jag väger mig och väger mig och börjar räkna kilon och räkna ut minus kg och plus kg... och så går jag med konstant dåligt samvete för att jag faktist njöt av bullen jag tog till kaffet i söndags.

Jag hör ibland på jobbet när patienterna ibland inte vet mitt namn så erinrar jag till namnet " hon den ganska stora"..... hört många varianter faktist... " ganska stadig"... "den lite större sköterskan"... osv... och visst blir man lite ledsen i hjärtat för ett ögonblick...och mera ont gjorde det förr.. då jag var yngre.. nu känns ett litet hugg en stund sen bara tycker jag att det där bryr jag mig inte i... vad vet de om mig som person anyway.... är det då inte hjärtat som räknas.. hur du behandlar dina vänner och medmänniskor... hur du sköter patienterna, hur du är som mamma, hustru, vän och medmänniska....
Jag brukar skämtsamt säga till min man ibland att tänk om han istället hittat en fru åt sig med samma omkrets runt midjan som jag har runt mitt ena lår... tänk va roligt det hade varit att få armarna runt henne två gånger istället för knappt ett varv.
Men då brukar han säga att han fick den med det varmaste hjärtat.....
och det var väl diplomatiskt och vackert så säg.

Jag må vara överviktig, har lite större kläder, handtag kring midjan och stort omfång på låren men jag är rätt nöjd, njöd över mitt liv, glad över att jag är frisk... än så länge, glad över min familj och vänner och jag ... jaa... jag lever... och är LYCKLIG:...  Min övervikt definierar inte vem jag är, kanske hur jag ser ut ibland, men inte hur jag ÄR:.... Jag är en fet lycklig människa..... och jag är hellre det än smal och olycklig.
Som det stod på en ordspråkstavla någon hade målat i en liten butik i Mariehamnscentrum... bland många andra tavlor stod den ut... men texten:

Hellre Överviktig   - Än Skitviktig! 

Älska mig  för den jag är.....: Överviktig tjej med varmt hjärta....som inte bantar.