Kiss och Bajs humor

Välsignade söndag. ..... Vaknade till doften av kaffe i köket.... varmt och "moijjut" under täcket... låg och drog mig en bra stund... Kan tycka det är en gudagåva att få ligga och göra det... Dagen har varit rätt kall.... -13 på ett ungefär och ME LIKE! Vi var ut på en promenad med hunden och sen for vi in YES! Kanske jag sagt att jag tycker om att vara där. Lade ner lite extra tid på maten idag också... då man har tid... och i mitt fall lust.... vi lagade grisytterfile under currytäcke i ugn och hasselbackspotatis till, bärkvarg till efterrätt.... rätt bra faktist.

Nu väntar en av två vaknätter på jobbet. Har några semesterdagar i sikte så det känns att det skulle behöves nu faktist. Planet mot Åland lyfter Onsdag så då far jag och laddar lite skratt och kraft. På tal om lite skratt.... Jag tänkte på en sak...

Tittade barnprogarmmen med Emma häromdagen och jag såg nog ett nytt program som jag inte riktigt vet hur de tänkte.... programmet heter Kiss och Bajs.... och nog för att det är väldigt populärt och orska till mång skratt i barnaåren men det här var nog tror jag bland de värsta jag sett. I programmet sitter tre personer En heter kiss... och han ÄR kiss! Iklädd en gul dräckt som ska förställa en kiss-stråle, sen en brun rund dräckt... med hål för ansikte armar och ben... får jag presentera: Bajskorven... och sen det värsta.... en sitter med en enorm stjärt på huvudet och hans uppgift lär vara bla. annat att göra prutt ljud.... Kan verka lite skojigt men hur de människorna kan värdigt sitta där med sina kostymer och seriöst hålla ett barnprogram är för mig en gåta.

Jag kan bara tänka mig om man träffar en av dem på stan och någon frågar vad de jobbar med... "nåjaaa... jag jobbar som kiss-stråle".... eller" Jaa jag har börjat min sprillansnya karriär som bajskorv".... Eller... "Nääe... ja frilansar som stjärt... och det ger mig såå mycket". Ni kan se en länk till programmet härnedan...



och sök efter denna själv... så får ni se... STJÄRTEN!
http://svtplay.se/v/2680307/pruttigt

Jag får bilden i huvudet av en arbetsförmedling dit man kanske kommer in... har varit arbetslös ett tag och pengarna börjar tryta... och man säger att "Jag kan ta vad som helst bara jag får jobba".... Och sen säger tanten bakom disken... "Men duu.... vi har faktist ett jobb ledigt... som stjärt. Du ska bara sitta med i ett tv program med en enorm STJÄRT på huvudet... inget annat.... jaa... kanske också prutta litegrann men det grejar du säkert... Jobbet skulle passa dig precis."..
Och jag kan slå vad om att hade man inte dåligt självförtroende från förr så får man. Tiderna när man tittade på informativa program som "från A till Ö", fem myror... och liknade de kommer dessvärre inte tillbaka. Tänk om min dotter växer upp och kanske tänker att hon ska bli så lärd och studera hårt så hon en dag ska kunna bli en enorm bajskorv... det är ju hemskt... Jag vet inte hur de tänkt. Den som övervakar var som visas på tv måste ha varit sjuk just den dagen...

Hmmm... det om det... måste duscha innan jobb så jag måste skriva mer en annan gång. Många har anmält intresse till lotteriet och det är ju kul... ni hinner med de som vill ännu, drar vinnare nästa veckas söndag. Har en massa ideer olika saker som passar åt olika av de anmälda ..hmmm... spännande värre... jaa jag glömd nästan... duscha var det ja...

Snart ett år på bloggen..... Pristävling utlyses!

Hmmm.... Jag har tänkt ett tag på hur jag ska uppmärksamma årsdagen av min blogg... Den infaller den 13 februari... då jag skrev mitt första inlägg. Bloggen har utvecklats under tiden... men jag kan tycka när jag läser igenm den att stilen har ändå inte riktigt ändrat och jag har hittat sättet att skriva på.... Det här sättet är "safe" för mig. Avhandlar heller inte allt vardagligt... ni vet ej ännu vad jag hade på smörgåsen eller hur många gånger jag bevistat toaletten den dagen... jag avhandlar heller inte min och min familjs innersta tankar och förhoppningar eller besvikelser... dem håller jag för mig själv.... för dem gör mig till mig.... men jag tycker om att skriva lite tankar och framför allt så har jag upptäckt att det är lite roligt att skriva av sig... att öva sig hur man sätter orden för att uttrycka det man tänker och tycker. Det har varit en utmaning... rolig sådan... först tar vi bloggen.... sen tar vi utgivning av egen bok... :)
Skämt åsido..... som sagt har jag ett ökande antal läsare och det är såå roligt.... att någon tar upp min sida och tycker om att läsa det jag skriver.... så därför tänkte jag så här då årsdagen närmar sig utysa ett litet lotteri bland mina läsare. Jag fick iden av min syster som också bloggar och som älskar att sy... hon på hennes bloggs årsdag lottade hon ut en grej som hon sytt... så nu tänkte jag ha ett lotteri på något som jag stickat....och då tänkte jag så att det är lite svårt att bestämma ett pris eftersom en sak inte passar alla ... men vi kan säga så att jag i slutet på vecka 5 söndagen den 5.2. drar en vinnare... och sen tänker jag ut något personligt... det kan ju ta en liten tid eftersom det tar en liten tid att få färdig men priset kommer så fort jag får den klar... ska vi säga så... Alltså då kan ni som vill medverka i mitt lilla lotteri skriva under kommentar här nera på sidan och säga att ni gärna är med i utlottningen... välj "anonym" om ni inte har nåt konto och så gärna namn under så jag vet vem ni är.... Drar sedan en vinnare under en övervakande av en oberoende familjemedlem.... Drar en vinnare bland dem som meddelar här ....inte om man "gillar" på fb.... för då vet jag inte om man vill vara med eller inte... ska vi säga så..... Let the show begin...!

Dansen i livet!

Nåjaaa.... äntligen kallt väder..... "leta koma bara"... Vi här hos Johnsons har väntat länge på detta väder... hoppas bara det håller i sig.. Personligen älskar jag detta väder för då behöver man inte vara utomhus... och sen växer isarna ocoh det gillar vi JÄTTE mycket. Det börjar se lite mörkt ut med vår villa till skären. Att få ut den till holmen över isen börjar se lite orealistiskt ut. Men det löser vi i så fall på annat sätt... inget stoppar oss nu!

Har tänkt på en mening som Jonas Gardell uttryckte som en titel på sin bok för några år sedan:

"Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter"

Kan tycka att mitt liv bara har vardagar numera... och vardagen är ganska trist. Man gör samma sak.... som dagen innan ... och dagen innan det... och dagen innan det.
Johan åker iväg innan jag hinner upp. Min klocka ringer strax efter att min man stänger dörren och åker till jobbet. Äter frukost borstar tänderna , inväntar faffa som ska väcka min dotter lite senare för taxi. Åker själv iväg... dag på jobbet... suck..... svänger in via butiken ... tar nåt snabbt.. som helst borde varit färdig ..IGÅR.... hämtar upp Emma från Eftis... börjar med maten... äter... försöker få alla att berätta om sin dag... så man har liite koll... disken... och äntligen soffan...trött i kroppen .. sover en stund... kaffekopp... en stunds samvaro innan man igen går och sover alla för att vakna till en ny vardag. Jag kan tycka att mitt liv rinner iväg.... i de rutiner man skapar för att få Johnson ab att fungera...
Jag kan komma på mig själv att varkligen fundera på om jag vill arbeta bort mitt liv, för det känns så. Man tycker man är mera borta än hemma... och man gör bara det allra viktigaste hemma för mer hinner man inte innan man igen måste iväg till nästa skift. Då jag hade sommar semester i fyra veckor kunde jag känna att det tog två veckor men sen landade jag... landade i mig själv och landade i livet... jag hade ro i kroppen och ro i tanken.... livet stannade och jag hannn med detaljerna i livet.. behövde inte bara skumma på ytan...
Man kunde ju säga upp sig men då är ju det den detaljen med pengarna... har vi inte dem har vi plötsligt inte råd med att bo kvar och ha två bilar igång m.m. ... och sen tycker jag faktist att jag har lite yrkesstolthet också... Jag är en jäädrans bra sjukskötare också...:) Hmmm dilemma dilemma..
Vore jag inte så ängslig så borde man resa mera... se andra kulturer.. våga fara... dansa i afrika... de kan ju släppa lös... t.o.m. med "tissan bar"... våga fara till Thailand och prova på dykning... shoppa i London... fara till Cuba och pröva en sån där cigarr... vandra vandringsleden Santiago de Compostela och hitta sig själv, ta jobb som druvplockare i italien på en vingård...
Man borde våga utmana sig själv och sina rädslor och bara göra sånt.... Jag kan tänka mig att sedan på åldringshemmet... om man inte helt förlorat sig själv i demensen.... kan man tänka tillbaka och minnas " Nu ska jag berätta, mina barnbarn, om den gången jag.:... såg Paris från Eiffeltornet.... eller vandrade den berömda vandringsleden... och ni kan aldrig gissa hur många orginella människor jag mötte där ... ""Jassåå barn ni har ett akvarium .... jaa vilka fina fiska ni har där... men vet ni barn.. såna där har jag sett på riktigt .. den gången jag dök i Thailand.. och vattent var såå klarblått.... eller då jag dansade med folket i Afrika... Jag tror vardagen då är som en grå dimma som egentligen inte är något att berätta... då berättar man guldkornen i livet ... och inte "jag minns den gången jag steg upp 5:30 och åt en smörgås."..... Kanske livet går ut på att samla guldkornen av upplevelser för att ha nåt att berätta.

Emma kom in en dag efter skolan och radion var högt på och Emma sa "Ha du dansa nu igen?".... och jag sa att "Jaa absolut... dansen pockade på och ville ut.... Livet är för kort för att inte släppa ut dansen då den vill ut"... det förgyller vardagen.... och sen dansade vi tillsammans ... på köksgolvet... vi leta e koma ut.... och det borde man göra i livet.... annars blir den bara full av vardager som sen blir en grå obetydlig massa minnen.... men dansen minns man....vi är lite crazy i vår familj men Emma och jag är aldrig rädda för att dansa ... då dansen vill ut.... och man blir såå glad i hjärtat. let shake it!

Lugnat ner mig.... är tillbaka..

.... Ok.... nu är allt frid och fröjd... ordningen är återställd. Jag har fått tillbaka min lugna och behagliga röst. Fick vara en dag ledig igår och det gjorde susens. Jag fick vara ifred och göra det jag ville hela dagen så nu har jag landat i mig själv igen.

Helgen annars då Presidentvalet.... Gjorde min medborgerliga plikt. Hade faktist inte satt mig i debatterna ej heller kandidaterna denna gång. Det blev lite icke-picke-pöö faktist. Men jag röstade faktist språkpolitiskt denna gång. Det blir ju en andra gång och då har jag min kandidat färdig faktist... och den avslöjar jag icke!
Lite rolig ordval i dagens kolumn idag i vasabladet...
" Kanske Väyrynen föll på eget grepp då han de sista dagarna före valet på ett lumpet sätt försökte RIDA på Haavistos sexuella läggning.?"
Jag har förstått att Haavist redan är i ett stadigt förhållande....och inte intresserad av några ridturer... :)

Skämt åsido så tycker jag inte att det spelar så stor roll egentligen, har egentligen aldrig tyckt att homosexualitet är något konstigt faktist. Alla människor får väl välja vem man vill dela sitt liv med. Viktigast är väl att man är lycklig. Det är väl ett förhållande lika jämförbart med man-kvinna.... Hoppas bara inte att hans homosexualitet blir nåt som dras upp och blir till Haavistos nederlag.. eller så gör det det och han får mera röster p.g.a. den. VI får allt se.Jag kan tycka att han är modig... och att samhället förändrats så alla tycker det är ok tycker jag är tummen upp. Må bäste man vinna.

I helgen har vi bevistat den årliga traditionen med besök på Kockolarevyn. Vi brukar fara dit varje år för att bara få sätta sig ner och bli underållen... och speciellt bra var det för mig att fara ihelgen... för där vill ingen någonting av mig på flera timmar och jag fick bara sitta och bli underhållen. Kanske inte den bästa revyn iår fakitst.Har sett bättre.
Flera av de gamla revyrävarna var borta iår och som på ALLA andra ställen mest en hel massa ungdomar.. så skrattsalvorna var då inte överröstande men de sjöng bra... och mycket.... nästan föör mycket, men helt ok ändå. Det är bara en massa nya överallt... i hejla väääden! Kan int naa få vara som he ha vari....??

De gör ju alltid lite narr av Jeppisborna och i programbladet var det lite skojiga meningar....

"Kurs i Jakobstadsdialekt för kineser:

Vi skulle ju träffas först nästa vecka = Wah Joo Doh Ko Mah Hiid Noh
Kom ihåg att plocka upp efter dina husdjur = Whan Ha Hon Din Then Shi Tih
Nu ska vi visa er Jakobstads affärsliv= No Fa Wi Thi Kok Ku Lah

och den bästa är den här:

Hur tänker ni nu då? = Dom Ho Wo

I kväll väntar kvällsjobb och jag borde ha hunnit byta gardiner på förmiddagen för jag har upp julröda rutiga gardiner ännu men jag hann inte för jag måste ju... läsa tidningen... dricka en jääätte stoor kopp kaffe... titta tv... uppdatera bloggen... och slappa... borde plocka upp litegrann här också men jag har kommit på att man kan stiga över det också... så alla måsten tar jag tag i torsdag då jag är ledig... om naan moijttar.... fåår di göra e... så he så.... Man ska int arbeit i hääl se. :)

Stresstålig ....NOT!

Jag vet inte vad jag har för fel nuförtiden. ... Jag är arg på det mesta... hela tiden. Jag flyger iu taket för småsakert så jag blir riktigt skrämd själv.

Jag flyger i taket för att :

1. Jag glömde köpa ost när jag helg handlade.
2. Jag hittar inte min mössa, och jag kan ju inte glömt den nån stans ... nån har ju tagit den i ren elakhet. Var är förnuftet i världen.
3. Jag har svårt att somna då jag vet att jag har sovmorgon och får sova hur länge som helst... jag somnar INTE! Tänker på jobbet och stressar upp mig.... hjärtklappning. Skiiit!
4. Jobbet ska vi inte börja prata om ens.... borde byta till parksittare eller bladvändare istället... åtminstone för en tid.
5. Kaffet i morse räckte till bara en Mega stor kopp... borde helst ha räckt till 1 ½.
6. Alla vill nåt hela tiden... vart har ensamheten tagit vägen i VÄRLDEN?
7. Alldeles för behagligt väder... man måste ju vara ut för tusan.... fyadådi....
8. Min spark gick mycket trögare än alla andras på vår sparkutflykt i morse.... inget fel på föraren... spark-sjutton var TRÖÖG!.
9. Hushållerskan har helgen ledig .... blir til att börja göra mat nu då.... he va int naana tå!

Nåjaa.... en ledig dag som denna brukar ordna upp det mesta.... har jobbat ganska mycket och har slut på mitt lager tålamod. Lite ledighet idag och en stunds ensamhet är en lisa för själen. Borde ha lite semester sisådär en 6-12 månader....
En ljuspunkt är ju ialla fall att min garnbeställning från lankanet anlänt och helgen är räddad..... stickning lugnar ner nerverna. ....Jag kunde bara sitta med garnnystanen uppefter kinden och bara njuta. Garn är då det bästa de uppfinnit i världen. På återskrivande när jag lugnat ner mig.

Alkobesöket.... farfar och jag.....

Jag kan tycka att det är lite wow egentligen... då jag kollar min statistik över bloggen blir jag bara förundrad över så många som läser den. Firar ett år på bloggen tror jag den 13 februari och hittills är över 5000 sidöppningar på min blogg. Ibland kan jag inte förstå vad det är att läsa om i mitt liv där just ingetr intessant händer.. tycker jag då. Men roligt är det att ni läser. Ni är så välkomna.

Jaa nått nytt då.... Jo en sak som hande igår var att jag fick överta några helt underbara Hoyor av en annan samlare som tänkte göra sig av med några hemma.... så jag fick dem. Och jag är så glad! Jag bar älskar dem. Hade egentligen behövt ha tjänstledigt för att bara sitta och beundra dem. Det var en Hoya Paziae, Dennisii, obscura, Bella albamarginata, och keysii.... såå roligt.

Annars då.... Måste berätta att jag var till Alko häromdagen..... Alltid bra att ha hem lite konjak, för förkylningar och sånt. Jag klädde som vanligt ut mig i en lång brun rock. hatt och solglasögonen, lösskägget kliade en aning och ena skalmen som höll upp skägget fäste inte riktigt bra vid öronen men jag borde hinna ut och in innan det föll av beräknade jag. ... förvandlingen var komplett.

....... näää jag bara skojade men tanken har slagit mig. Jag skäms över att gå in dit, har alltid gjort det. Känns som att man borde skämmas en aning, man kollar lite runt så att ingen man känner ser att man far in dit. Man kan riktigt höra hur de talar. " Nu far hon in ti alko och mamma som hon är och allt.... undrar om socialen vet om vilka problem hon har"... och jag får för mig att hon i kassan tittar på mig som om " ... och du är en mamma du... skäms på dig".

Innerst inne vet jag att ingen egentligen bryr sig. Att man har lov att köpa en flaska vin till helgen, konjak om det fodras. Har haft "skämmes"känslan med mig ända från min uppväxt. Och det var kanske bra så där i tonåren. Jag kan inte påminna mig om att mina föräldrar ens satt sin fot innanför deras dörr när jag var liten. Att vara till alko förknippades åtminstone förr som nåt skämmigt och att man hade problem med spriten om man visade sig där... och om nån såg en trodde man att rykten började gå... men det kanske det inte gjorde... men man trodde det. Nu är samhället annorlunda och det är helt vanligt med ett glas vin till helgens middag.
Jag gick längs hyllorna hittade min konjakflaska, gick om ett riktigt gott vin som jag tänkte det kunde vara trevligt med ett glas till lördagkväll till maten. Då stod jag inför ett dilemma.... skulle jag ta båda och skämmas i kassan eller skulle jag välja den ena.... Jag tänkte nån sekund.... sen tog jag mitt modiga beslut. Jag skulle ta båda... Det betyder ju inte att jag sätter mig väl hemma och häller i mig båda två.... Jag tänkte modigt ta båda! Väl framme vid kassan drog hon dem igenom kassan, tittade upp och sa summan att betala, jag granskade hennes ansikte om där skulle vara någon förebrående blick men hon presenterade priset och väntade på pengarna.... sen tyckte jag att jag borde kanske förklara mig lite.... det var ju ändå TVÅ flaskor... och jag vet inte vad jag ficl för infall... jag log lite och sen sa jag : "Jag tror det var det här märket konjak farfar skickade mig för att köpa"..... :) jag drog en rövare, kändes lite bättre att få dem att tro att åtminstone var konjaken inte min... .... Jag sa inte att min farfar varit död i över 20 år. Så när jag gick ut ur butiken pratade jag med faffa som jag gör ibland i mitt huvud ... och han skrattade till och sa att "det där gjorde vi bra... njut när du tar dig en skvätt av MIN konjak..".:)

Matnyttig kursdag!

Dagen idag har varit intressant... faktist!. Varit på en himla bra föreläsning om åldringsvården, rehabiliterande tanke sätt som hölls av en rikssvenska Lisa Andersson. Hon är fysioterapeut bl.a. och hon visste vad hon pratade om. Hon tog upp sammarbete yrkesgrupper emellan och brådskan på en avdelning och ifrågasatte den... det har jag aldrig gjort. ...

Man jobbar på som en tok.. rusar iväg... utvecklar ett gångsätt som innebär ett lätt joggande gående så att allt ska gå undan, rusar igenom avdelningen, alla ska upp upp.... fort fort,... Jassåå .. JAG kan knäppa knapparna Alma så går det fortare.. rusa vidare... JAG kan kamma ditt hår om du inte når... fort fort... Oj.. matkärran är här... platserna färdiga gå... UUUT med maten systrar... fort ska det gå... Jassåå Erik har du ätit färdigt.. då tar jag tallriken... Allt är en enda brådska... varför då??... Jo för att bli färdiga... Färdiga till vad kan man ju fråga sig... Så man ska bli färdig... men blir man det på en geravdelning egentligen.. Är det för att jag ska få fara hem.... eller skyndar man med maten för att disken fort ska tillbaka till köket.. och varför är DET livsviktigt? Ser man patienten i all den brådskan man har eller är man själv lika institutionaliserad som man ser vissa patienter blivit. OCh svaret är jaa! Föreläsningen gav en insikt big time över ens eget arbete och hur avtrubbad man själv blivit och hur rädd man blivit för ifrågasättande och förändringar.
En ny vikarie ifrågasatte en detalj i våra "rutiner" nyligen ... och jag svarade .. Jaa såå gör vi bara ... och jag tyckte frågan var hur dum som helst... och jag rullade (när vikarien inte såg) med ögonen så där så det nästan hördes... "Med det ordlösa uttrycket ... Jisses... komma här och ifrågasätta...".... Men frågan var befogad... och jag hade egentligen inget svar... bara att vi "brukar" göra så... men det var att hon ifrågasatte MIG som varit där ett bra tag... som störde mig mest... Jag har blivit precis på rutininriktad som jag täkte att jag aldrig skulle bli då jag började på avdelningen. De mesta förändringar som kommer... tänker jag.. He gaar alder! Kursen var nyttig just nu eftersom jag har lite "leidon".. jag känner att mitt jobb inte riktigt är såå viktig, de som får jobba med mera sprutor och dropp, med mera ordinationer och får vara med då det händer... de JOBBAR på RIKTIGT! Inte jag... Men jag tänkte då jag åkte hem att jag jobbar ju också... med det som är viktigt... för DEM.... för den som är gammal.. och vilken rikedom det är egentligen... bara man ser den.
Min vän sa nyligen till mig att hon ser en glädje i arbetet, och jag tänkte... Bra för dig... verkligen... tur att någon gör det... Men det liksom lämnade kvar i mitt medvetande det där uttrycket... Glädje i arbete.. Inte hade jag heller mått bra av att vara bara hem.. jag är inte så som person... och när tempot hålls nere och man hinner prata med patienterna ... dååå kan jag tycka att jag har ett så himla bra jobb, med bra arbetskamrater... och en enorm levnadsvisdom innnanför väggarna. Hoppas jag hittar tillbaka till den känslan... det hoppas jag verkligen...en dag i taget!

Den seeega dagen

Det har varit en seeeg dag idag. Varit på jobb kroppsligen men i tankarna längtat hem. Hade velat ha en lugn och skön förmiddag med sovmorgon, doft av kaffe i köket då jag vaknar, hunden som försöker väcka mig med en nospuss... Frid och lugn...med min familj.. men icke! Jag brukar inte vara så där avstängd som jag var idag. Jag jobbade på men engagerade mig nada... ville hem.... jag räknade timamrna... fem timmar kvar.... fyra och en halv.... fyra... o.s.v. Jag ville ha tystnad runt mig idag... tystnad och en stunds ensamhet....

Jag kan tycka ibland att det är för mycket ord i omlopp.... att det pratas för mycket... att ingen är tyst nån gång, och att man anväder för många ord i en mening, det borde gå att få fram ett budskap med kortare meningar och få ner antalet ord per minut... Går det inte med kortare upppmaningar och ett svar som ja eller nej... PUNKT! vissa saker behöver man inte berätta alls.

Och vissa har den effekten på mig att jag inte direkt tycker personen i fråga är intressant någonstans.... och allra minst det personen säger, jag hör inte på egentligen... han/hon använder för många onödiga ord och för lite innehåll.... Jag tror alla har träffat på just den människotypen... och vissa människotyper går bara inte tillsmmans.

Jag kan bara ibland bli trött på onödiga ord... låt mig ge ett exempel: "Och då sa hon...bla...bla..." Och den andra svarar med jassåå... sa hon så....?
Varför gör man såå. Hon sa ju det just... där hade man kunnat spara in på orden Sa hon såå?... Helt onödig upprepning egentligen och man hade vunnit lite tystnad och lugn och ro nån sekund. ... och om alla skulle spara lite på sina ord kunde man kanske få ner det onödiga snarvlet i.... om inte värden... så i näromgivningen.

Dessa dagrar drömmer jag mig till vår sommar ö.... vattnet som skvalpar tyst och stadigt mmot stenarna, fågelljud, jag och en bok i solen, och ljudet av pssst.... då Johan öppnar en bastu öl... DET är frid.... det är tystnad och lisa för själen.

Kanske borde man söka sig till nåt tystare jobb.... vad kunde det vara då..... Nunna i ett kloster... där är det tyst men det är ju liksom lite för sent med det där hm hm.....kyskhetsgrejen... och ingen kontakt med yttervärlden, naamakirja och datorn och tv....så helt ok den första veckan men sen Noupp.... Och det där med bönen... Kontakten med Gud har jag inget problem med men jag har inte så där mycket att säga till Gud att det skulle räcka att prata med honom hela dagarna.... och då är man ju inte heller tyst i huvudet..... Så njaa... tror inte det...
Kunde ju bli författare och vara hemma och skriva en bok... det hade varit tyst och härligt... hmmm..... nåt annat kan jag inte komma på just nu.... så få se om jag kör på det där författare en vacker dag. Om aldrig författare så har jag faktist lekt med tanken på att våga skicka in någon kolumn till nån tidning nån dag. Vore roligt att se sina tankar publicerade... så det kanske jag gör nån dag....
Och sen då min bok kommer ut... så vet ni att jag hittat tystnaden i livet...

Les mis..... I wish.....*suck*

I går kväll var jag kroppsligen på jobb.... men ju närmar kl blev kl 19 flög mina tankar iväg till Åbo och Åbo svenska teater... och nypremiären av Les Miserables... the best ever!. Och prick kl 19 kunde jag nästan höra inledningsmusiken ihuvudet.. och jag hade gärna suttit där när ridån gått upp...

Mästerkocken.... never in my life.....

Ok.... alltså det där tv programmet "Mäster kocken".... som går på tv just nu....

Lite kul är det att följa med programmen och deltagarna .... men jag skulle ALDRIG i hela mitt liv utsätta mig för just den tävlingen...
För det första lagar jag vanlig husmanskost till min familj.... helt ok... men heller inga experient med kryddor och smakkombinationer... De är jätte duktiga måste jag säga... att kunna koncentrera sig på sin egen rätt.... tiden och utan att snegla på vad andra gör. Jag hade kännt paniken och jämfört mig med andra hela tiden... och sen sabbat bort min egen mat.
Sen domarna är ju en helt kapitel för sig själv... Stone -faces..... allvarlig med stoort A!.... och han Per .... jag hade inte gillat honom... han ser ju direkt farlig ut..... och om han den äldre kommit nära och liksom lutat sig mot min matlagning.... och han sagt...BU! Hade jag börjat gråta... säkert som bara den....

Lite intressant med den tävlingen att de som ställer upp där måste säkert älska laga mat... och kunna det där med smakkombinationer ..... och sen vågar stå där med sin rätt och få kommentarer som: ... " och saltet... det glömde du helt eller"?..... "Dålig presentation".... "barnsligt upplägg".... "Smakar tråkigt, så som upplägget"....
Jag hade sagt jaa jyst så... om he e på de häär sätti... får e vara!

Hade nog återvänt från den tävlingen... efter att blivit förnedrad... i TV och kanske blivit som den här kocken Pierre.... jag älskar hans humor.... bara för att han inte har nån .... han är arg på hela världen...Ville vara på en stor restaurang men hamnade som tv kock.... och visar det en aning.... Jag hade också stått och visat hur man brer mackor.... utan minsta leende....:




Vi tittade ikväll då de tog ut tävlande som skulle vidare till Stockholmsfinalen.... och då förvånar jag mig över att allra flesta tävlande börjar hoppa upp och ner, armarna i luften och skriker rätt ut... YEES!.... Tjohooo..... Varför måste de skrika... jag förstår att de är glad men jag hade ALDRIG hoppat upp och ner som en gummiboll framför en tv kamera utmärkt mig så till den milda grad..kan man bara inte stillsamt bli glad i hjärtat....
(Nåjaa.... nu tänker ni kanske.... och du tror att du hade gått vidare då så att du hade behövt hoppa men .... jag snackar OM.....)
Johan sa också att jag hade nog bara spruckit upp i ett enda stort leende och tackat dem för det.... sen gått ut och börjat oroa mig för kommande tävlingar .... där precis allt kan gå fel och man måste oroa sig för alla eventualliteter.... och DET är mera ME!
Men jag önskrar dem lycka till verkligen... men vilken rikedom i världen att vi alla är så olika.... det behöver finnas dem som tänker ut nya recept..... och nån som lagar dem.... och så finns de dom som är bra på att vara inomhus... och sticka....... som jag tillexempel.... :)

När det värsta redan hänt... i huvudet.... då är man "safe"

OK.... vi är mitt i veckan och vi har osdag ännu en timme frammåt.... Jag skriver för det mesta sent på kvällen eftersom den enda som är uppe då är jag... Emma sover för länge sedan och Johan som ska upp tidigt är viktig med att lägga sig tidigt. Och plötsligt... då huset blir tyst..... så hör jag mina egna tankar.... de kommer runt mig plötsligt och jag bara måste skriva av mig... Så nu sitter jag här igen .... framför datorn ...med hunden liggandes bredvid mig... det har blivit lite av "vår" tid tillsammans... och det bästa med min hund... det jag älskar honom mest för är .... Att han ät TYST.... och det behöver jag den här tiden på dygnet....Tystnad och lugn och Ro.... när man jobbar med folk hela dagerna är tystnad en Gudagåva.....


Fixade passen till min dotter idag... inför resan till Gran Canaria... Ju närmare det kommer ju nervösare blir jag.....hur i världen kom jag på att åka dit... tänk om det blir Döds-resan för oss alla.... Jag resonerar så att om jag redan tänkt på det värsta kan jag säga sen när det händer.... Att jag inte visste DET! ..... Jyst så..... ja visst hedee sku händ....

Vi har redan....

1 Glömt någons pass eller plånbok hemma.... och märker det på flygfältet...

2. Flyget kommer ner!.... och jag hade beställt dödsresan frivilligt. jag tar bort hela Emmas framtid....Kanske man hinner säga farväl och tack för mig på vägen ner....

3. Vi äter nåt opassligt och blir sjuka... allihop.... eller så blir Emma sjuk och ligger till sängs hela veckan.

4. Det blir SKIIT väder.... blåsigt och kallt....Kallt badvatten

5. Vi blir rånade... har inga pengar.... jaaa jyst så....

6. Hotellrummet är rena bedrövelsen... med mycket ljud och dåligt iskick....

7. Jag har inga sommarkläder.... men vänta nu.... det har ju redan hänt... för det har jag inte.... SHIT!

8. Vi far på en BÅT utflykt.... för att titta på det marina... och i nyheterna läser de upp :

"Flera turister ännu inte hittade efter att en turistbåt på ön Gran Canaria i närheten av Purto Rico kapsejsade av okänd anledning... en möjlig orsak kan vara den myckna antalet turister som stod vid relingen och spydde.... kan vara så att för många stod till samma sida och båten kantrade.... Olyckan utreds... några räddade ur havet och vårdas på det lokala sjukhuset. Sökningar efter överlevande upphört men sökning av kroppar påbörjats... "

9. Vulkanen aktiv på ön... turister måste evakueras.... o.s.v.....

Eller så blir det en helt underbar semester med avkoppling... färdig mat.... solsken.... bad och avkoppling... i trevlig samvaro..... Men jag har ju garderat mig ialla fall... nu kan allt detta få hända och jag kan säga... JAA JYST Så... HE VA INT NAANA TÅ!

Vardagen börjar igen...... slut med sovmorgon.... suck!

"Världens äldsta människa dog i november. Hon var 116 år. Hennes släkt skickade ut ett pressmeddelande där de berättade att hennes frånfälle kom som en fullständig överraskning.
Jaha... För mig kommer varje ny morgon som en fullständig överraskning.
Oj tänker jag. Ännu en ny dag? Det var ju så sent som igår.
Sen somnar jag om. Jag sover så mycket, så när jag dör kommer min släkt att skicka ut ett pressmeddelande och berätta att det kom som en fullständig överraskning att jag fortfarande levde."

Ett citat ur Mark Levengoods bok Hjärtat får inga rynkor. Jag bara älskar hans böcker.... det är min humor precis. Rekommenderas faktist.

Det där med att sova känner jag igen mig i faktist detta jullov. Har njutit mera av jullovet än min skolflicka jag. Hennes lov innebär för mig att jag får sova tills jag vaknar eftersom ingen ska iväg tidigt med taxin. Vi har sträcksovit vi tjejer hos oss och vaknat först nio tio tiden.
Men de senaste dagarna har hon varit rastllös och lättirriterad. Hon hade tråkigt och saknade sina kompisar. Så allt har väl sin tid. Det var en glad tjej som skuttade iväg ut till taxin idag. Behövde inte tjata ens en gång. Hon hittade t.o.m. vantarna själv. WoW.
Så nu har jag ännu en dag ledig att spendera för mig själv. Åtminstone halva dagen.
Emma och jag har börjat med ett stickprojekt tillsammans... vi ska sticka en filt tillsammans med lappar... lapparna stickas räta alla varv och det kan Emma så hon satte igång genast.... Det likar lite ett symöte nu på kvällarna hos oss. Vi sitter ihopkrupna båda tjejerna i soffan och stickar. Jag hänger på bara jag får mitt projekt klart först... håller på med lite babykläder i ett helt underbart garn, Merino Extra fine från Dropsgarnen... helt underbart garn att jobba med. Det ska ju klargöras att babykläderna är inte till vår familj... så har jag förhindrat alla rykten... har flera "magar " att tänka på... :)

Denna helg har jag varit ledig och det är LYCKA det. Att få vara ledig tillsammans med sin familj och ta dagen som den kommer är en Guda gåva. Vi har egentligen inte haft så stora projekt utan bara varit. Vi var ut och körde i söndags... mot Seiplax till , i Oravais. Johans jobb bygger ett hus där så vi kollade in det. Jag hade aldrig varit till Seiplax... riktigt fint ställle faktist. Vi sa när vi kom hem att va trevligt det var att fara ut och se nåt annat... hihi.... vi behöver inte mycket vi för omväxling... Oravais räcker.... ;)

Ett avslutande citat från Marks bok:

Morfar blev gammal. Jag brukade skrikande fråga honom vilken del av siitt långa liv han mindes bäst, och han svarade alltid: "Frukosten imorse".
Mitt mål är att hinna uppleva så mycket som möjligt, så jag har en massa saker att glömma sen när jag är 116.

Amen till det.... ;)

Verklig dröm.... vilken tur bara en dröm....

zzzz..... ahh....*drar in luft plötsligt* och vaknar med ett ryck. Jagh vaknade mitt i en dröm... och vilken dröm sen... den var hemsk.

Det var vinter... jag körde bilen... helt klart var jag på väg hem till mina föräldrar... det var mycket snö på vägarna.... nerkörd... vi åbron fanns det två djupa hjulspår som man borde hållas i för att bilen skule hållas på vägen. Bron är en så där bro som är smal och EN bils bro.... Jag ser en mamma och en tjej på cykel komma emot på bron... De hålls ganska långt åt sidan och jag minns att jag beräknade att om jag bara hålls i spåren händer inget. När flickan ...på ca 9-10 år... var framför bilen slinter hennes bakhjul och hon kommer med cykeln mitt i mina hjulspår.... Jag hinner inte stanna.... och jag kör på cykeln... riktigt hör hur jag kör på den. Flickan flyger av framför bilen med en duns. Jag tvärnitar... träffar inte flickan men hon hade flugit av rätt ordentligt. Jag tänker att det här händer inte... kanske det inte var så farligt men jag ser flickans mamma i ögonen och ser paniken... jag hade orsakat olyckan. Jag springer ur bilen... Flickan ligger på marken... halvgult axellångt hår... röd tunn jacka... egentligen för tunn för årstiden.... blåa jeans... lenkkiskor. Hjälm på huvudet... Tack Gud för att hon hade hjälm.... Flickan har öppna ögon... men tittar en aning slött på mig... ser panikslagen ut i blicken. Jag ber mamman ringa ambulans och försöker prata med flickan... hon svarar ... heter Amanda... har ont i ryggen........ingen annanstans... men känner inte av sina ben alls.... SHIT! Det hade hänt nåt allvarligt... jag hade på ett ögonblik förändrat hela hennes liv... hennes framtid.... Jag var såå rädd... Ambulansen kommer och jag ser en anklagande blick från mamman.... Och jag vaknar... Jag har aldrig varit så glad över att vakna henna i min egen säng... som då... och inte körandes.. Det var en sån där känsla att för ett ögonblick försökte jag tänka efter vad jag gjorde igår... för känslan av skam och rädsla satt liksom kvar mycket verkligt. Huva dådi.... jag undrar vad det betyder.... Jag har tänkt på drömmen hela dagen...

Idag då.... har jag varit ledig.... en härlig ledig dag... plockat undan lite och framförallt plockat undan julen. Vi tog efter moget övervägande även ut granen idag....
Kallare har det ju blivit så jag ska be att som ML-MM :s ordförande tacka vädergudarna för det kalla vädret.... inte en formbar snöboll så långt ögat når. .... och nästan för kallt att vara ute... YES! Har fått vara inne nästan hela dagen.... med undantag för en liten promenad med hunden. Nu har jag även köpt skivan med Les Miserables.... så den lyssnar jag på igen...och igen....och igen.... Just nu tycker jag sååom den här.... Lyssna och njut...



och den här.....



Nu en lugn och skön kväll... Tv blir det inget av eftersom vårt tv inte fungerar på det är över 15 grader kallt ute.... men jag kan ju inte klaga på det också då jag ju egentligen beställt vädret.... så jag får väl sitta och sticka framför brasan istället.... inte illa pinkkat det heller...Jag har ju så bra skiva att lyssna på så jag lider inte..... På återskrivande....

Trettondagsafton

Trettondagssfton då..... haft ledigt idag och haft en riktigt lååång sovmorgon. .... MIn hund väkte mig tio tiden... och det var sååå skönt med sovmorgon. ...och brått hade jag inte heller väl jag äntligen steg upp. Det blev så att säga en pyjamasförmiddag. Betalade lite räkningar och klädde mig till tillsist och for in till stan för lite inköp inför helgen.
Jag plockade faktist bort lite tomtar och rött tyg ur dekorationen idag. ... Tänkte faktist plocka ur julgranen också och avsluta julen hos oss men då jag föreslog det för Emma tittade hon på mig så alldeles bestört att jag visste dirket att det gör vi INTE! Så den får stå kvar över helgen så åker den ut måndag. Emma och jag fräächade till oss idag och besökte frissan.... jag blev betydligt kortare...på ena sidan... Emma var så rädd om sitt långa hår så frissan fick ta knappt topparna av hennes hår..
Ikväll väntar Revyn på tv med Eva Rydberg.... wouldnt miss it for the world....

En skriftlig anmärkning

Bästa och Ärade Vädergudar

Jag har som ordförande i föreningen "Mindre lek- Mera Mamma" fått i uppdag å styrelsens vägar rikta offentlig och skriftligt kritik mot det omväxlande vädret vi i vår nejd haft på sistone.

Vi är i detta nu rätt många i vår förening, som bildats med anledning av att vi vågar stå upp för det faktum att vi inte leker så bra med våra barn, vi önskar ej av fri vilja ligga på golvet och leka välregisserade lekar, och om vid tvång så leker vi högst halvtimmen, då räcker det.
Vårt slagord är : "Jag är ingen lektant, bara en förbaskat bra mamma". Vi älskar våra barn över allt annat och ställer upp för dem i vått och torrt,vi ger många kramar, sitter med läxor, ordnar och fixar, tar gärna barnen i famn för en stillsam pratstund även högläsning uppskattas även av oss, men vi vill helst inte leka, har ej fantasin eller barnasinnet så pass intakt mera att det kommer sig naturligt. Vi uppmuntrar gärna lek med andra barn, helst hemma hos komipsen, vi skjutsar och hämtar gärna, men undviker till varje pris att själv bli indragna i en lek.

Nu har dagens väder vållat problem hemma hos alla medlemmar i vår förening och då tyckte vi botten var nådd. Den myckna snön var ett plus, tyckte vi i föreningen för då kommer en massa snö som barnen sysselsätter sig rätt bra själv med. Men dagens varmare väder bidrog till detta förargliga "blidväder" vilket innebär snögubbe- snöhunds, och snökojebyggande... och DÅÅ blir man indragen i den ena leken efter den andra. Och det var verkligen just så förargligt skönt och behagligt väder ute så man kunde inte ens skylla på att man inte kan komma för det är för kallt. Nej, på med ute byxorna bara ..Huvadådi... Värsta vädret...med formbar snö... man blir ju VÅT. Och jag talar för alla i föreningen då jag säger att DET tycker vi INTE om! Man har rullat kanske två ordentliga bollar snö till en snöborg och du är genomvåt, byxorna är våta, och för att inte tala om vantarna. Man vill ju fara in efter den första snögubben... men nej... då ska man ju bygga hela familjen inte bara en gubbe. Jyst så..! Hade ni fortsatt det kalla vädret hade en snöbolle inte gått att forma och man hade fått avlägsna sig tidigare och blivit mycket mindre våt än idag. Vi kommer att fakturera er för den ökade energin i värme som behövts för torkning av så mycken våta klädesplagg, efter enhälligt beslut på föreningens extra inkallade krismöte tidigare ikväll.

Vi mammor som gillar att vara inne, helst donande med nåt eget, vill rikta vår varmaste bön till Eder att vädret skulle kunna bli lite kallare för att minska vårt obehag av egnavåta kläder. Inget vidare obehag finnes för barnens våta kläder så länge de leker själv.
Med önskan om beaktande av vår vädjan inför planeringen av kommande väder.Vi gillar kallt väder, riktigt kallt, snöbolls-oformbart väder, torrare kyla, men ändå så att barnen kan sysselsätta sig mest på egen hand ute.

Vi i föreningen fortätter vårt arbete och kan vidhålla att vi följer med resulatet av vår vädjan och påminner er om att vi är snara att klaga.

Trots det förhoppning till Eder om en fortsatt trevlig dag

Med vänlig hälsning
Annika Johnson,

Ordförande för föreningen
"Mindre lek-Mera Mamma"

Första dagen... på resten av ditt liv....

Ett nytt år är då här...1. januari 2012.... känns som man borde lova nåt .... men det tänker jag inte göra... inga löften om mera gymppande... eller bantnings löften eller godisstrejk... fastän det skulle kanske behövas... :) Jag tänker fortsätta som vanligt... d.v.s. äta måttligt... motionera när jag hinner och tycker det är roligt... och unna mig en chokladbit alltid nu och då när livet är tröttsamt... och allt däremellan också...! Jag borde lova mig själv att inte haka upp mig på det negativa i livet och försöka tänka lite mer positivt... tankens kraft ni vet... så det förhållningssättet ska jag försöka ha i livet 2012.....

Igår väntade vi förgäves på 12 slaget.... man vet att man blivit gubbe och tant när man tycker det tar så länge tills klockan blir 12 och man äntligen får gå och lägga sig... hade lust att fara redan 22:30 men det är väl en dödssynd... så vi satte tändstickor så ögonen skulle hållas öppna... 00:10 borstade jag tänderna...ÄNTLIGEN! Vi hade en riktigt trevlig nyårsafton ändå... vi åt gott, stöpte lite tenn... nyårslyckor kallas det bestämt. Det är ingen tradition jag har fört med till hemmet men Johans familj har alltid gjort det så nu gör vi alltid det också hos oss. Omöjligt att egentligen se vad figurerna betyder men det liknar alltid nåt man önskar själv...:)

I går e.m. for jag och hunden ut på en promenad i den härliga nyfallna snön... det snöade lite fortfarande och det var riktigt skönt i luften.... jag kände på några ställen att det var is under snön men jag trodde bara det var på några få ställen... det trodde jag ända tills jag plötsligt låg vågrätt och tittade upp i himlen.....min hund svängde och kom och tittade medlidsamt på mig... varför i världen jag bestämde mig för att ta en tupplur under själva promenaden... Jag föll så handlöst bakåt att jag hann tänka att nu tar huvudet stöten.... men jag hann sekunderna innan ta emot mig med armbågen... sen en lite smäll i bakhuvudet... "He tejsa i skååpi" kan man ju säga... Nåja det kunde ha gått riktigt illa.. så jag hade lite tur men jag måste ha sträckt nackmusklerna lite för de stelnade till i natt så idag svänger jag huvudet med hela kroppen så att säga... borde ha en sån nack-krage som han i Beck filmerna som bjuder honom över på en liten stänkare helatiden. Jag kunde ha fått en liten hjärnskakning så det gick förhållandevis bra.

Idag har vi haft en skön ledig dag... varit ute i snön ett tag också... Emma har hittat på egen Agility Johnson style.... och det upptar deras dag rätt länge.... och hunden gör det för de goda godisarnas skull... :)

Hon har en hög sällskapsfaktor för min dotter våran hund...

Nu väntar en vaknatt på jobbet så borde ställa mig ditåt så småningnom.... På återskrivande....