"Världens äldsta människa dog i november. Hon var 116 år. Hennes släkt skickade ut ett pressmeddelande där de berättade att hennes frånfälle kom som en fullständig överraskning.
Jaha... För mig kommer varje ny morgon som en fullständig överraskning.
Oj tänker jag. Ännu en ny dag? Det var ju så sent som igår.
Sen somnar jag om. Jag sover så mycket, så när jag dör kommer min släkt att skicka ut ett pressmeddelande och berätta att det kom som en fullständig överraskning att jag fortfarande levde."
Ett citat ur Mark Levengoods bok Hjärtat får inga rynkor. Jag bara älskar hans böcker.... det är min humor precis. Rekommenderas faktist.
Det där med att sova känner jag igen mig i faktist detta jullov. Har njutit mera av jullovet än min skolflicka jag. Hennes lov innebär för mig att jag får sova tills jag vaknar eftersom ingen ska iväg tidigt med taxin. Vi har sträcksovit vi tjejer hos oss och vaknat först nio tio tiden.
Men de senaste dagarna har hon varit rastllös och lättirriterad. Hon hade tråkigt och saknade sina kompisar. Så allt har väl sin tid. Det var en glad tjej som skuttade iväg ut till taxin idag. Behövde inte tjata ens en gång. Hon hittade t.o.m. vantarna själv. WoW.
Så nu har jag ännu en dag ledig att spendera för mig själv. Åtminstone halva dagen.
Emma och jag har börjat med ett stickprojekt tillsammans... vi ska sticka en filt tillsammans med lappar... lapparna stickas räta alla varv och det kan Emma så hon satte igång genast.... Det likar lite ett symöte nu på kvällarna hos oss. Vi sitter ihopkrupna båda tjejerna i soffan och stickar. Jag hänger på bara jag får mitt projekt klart först... håller på med lite babykläder i ett helt underbart garn, Merino Extra fine från Dropsgarnen... helt underbart garn att jobba med. Det ska ju klargöras att babykläderna är inte till vår familj... så har jag förhindrat alla rykten... har flera "magar " att tänka på... :)
Denna helg har jag varit ledig och det är LYCKA det. Att få vara ledig tillsammans med sin familj och ta dagen som den kommer är en Guda gåva. Vi har egentligen inte haft så stora projekt utan bara varit. Vi var ut och körde i söndags... mot Seiplax till , i Oravais. Johans jobb bygger ett hus där så vi kollade in det. Jag hade aldrig varit till Seiplax... riktigt fint ställle faktist. Vi sa när vi kom hem att va trevligt det var att fara ut och se nåt annat... hihi.... vi behöver inte mycket vi för omväxling... Oravais räcker.... ;)
Ett avslutande citat från Marks bok:
Morfar blev gammal. Jag brukade skrikande fråga honom vilken del av siitt långa liv han mindes bäst, och han svarade alltid: "Frukosten imorse".
Mitt mål är att hinna uppleva så mycket som möjligt, så jag har en massa saker att glömma sen när jag är 116.
Amen till det.... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar