Redo att städa bort.... och vända blad.

Nu är jag redo.... Redo att göra mig av med lite barnkläder. Och DET mina vänner är revolutionerande. Emma fyllde 10 år i sommar och jag har gjort endast halvhjärtade försök att städa garderoben... en misslyckad loppisgång då jag bara hade det några dagar och sen hämtade jag hem det igen... men nu har jag igen tagit mod till mig och städat bort en aning. En del åkte iväg till Emmas kusin  och en del ska jag faktist sälja bort eller stuva ner i Retrolådan.... Det är dags!  Jag Annika Johnson fick ETT barn... inte BARA ett barn utan ETT barn. Sen jag kompletterat mitt liv med stödbarn i alla de åldrar tycker jag mig faktist få det hålet fyllt som jag tyckte mig ha. Meen.... babykläderna släpper jag aldrig... de kommer hitta dem ännu när de städar efter mig när jag dött. Mängden de sen hittar kommer bekräfta det faktum som är uppenbar... De kommer säga: " Nog visste jag att hon var en aning speciell hon Annika men att hon var så här pass .... det visste ingen" ;)

 

 Sååå det har jag gjort idag... plockat kläder... och känslan var helt ok... jag brast inte ut i gråt... kände mig inte direkt ledsen heller....  så jag har kommit långt i livet. Acceptans heter väl det. ;) Jag säljer på Källbacksloppis imorgon om nån är intresserad av att fynda lite flickkläder.

Annars dagen i övrigt....Här sitter jag ensam... och njuuter. Övriga familjen skulle ju prompt ut till sommarstugan idag men INTE jag.. jag stört vägrade... och då en Jeppobo inte bara vägrar utan STÖRT-VÄGRAR... får ingen på denna jord ut denne. Johan fick sin semester nu och jag avslutar min... jag hade ingen lust att fara ut och "slappa och njuta av ledigheten... jag håller på att gå in "the working mode".... så jag var hemma. Jag har suttit ute i gungan och virkat.. druckit kaffe, prissatt lite kläder, cyklat en sväng till gravgården.

Ganska skönt att vara ensam också. Och fast jag älskar min familj så kan man nöta lite på varandra också... och jag kan sakna min "Annika" tid... jag är mest bara hushållerska, sambandscentral för att få vardagen att fungera, fixar och grejar, lektant, tjatmamma. Så faktist är det ändå rätt ok att återvända till jobbet som är MIN tid... bara min... bara Annikas!  Emma är också i åldern: " Ibland vill jag sitta i famnen och vara liten men för det mesta är jag irriterad på dig mamma för jag kan allt själv"
Och en tråkig dag tar det ut det värsta i oss båda. I går fredag till exempel blev det fullt krig hemma över ett... Fönster.... är det inte moget så säg..?  Emma skulle absolut ha ÖPPET ett fönster.... mot Norr... och vinden som kom in var svinkall.. så jag stängde det då jag gick om... ingen stor grej tänkte ju jag... MEN DET var det!  Emma blev stört arg för att jag bara stängde det så där utan att fråga.. och jag bara sa att det kommer in så kall vind att jag börjar frysa.  Det ska tilläggas i sammanhanget att hon var ute och jag inne. Jag sa att jag som är INNE fryser... så jag stänger det.. Emma kommer inrusande och i klartext förklarar att om det ska vara på det viset så är hon också  inne och så satte hon sig demonstrativt bredvid fönstret för att VAKTA det. På en gång handlade det inte om fönstret mera utan om att ha RÄTT.  Hon är aningens trött på mig tror jag. En paus nu när Johan får semester behövs för oss båda tror jag.

Det bästa med att vara ensam idag nu är att jag får ha mina egna tider... jag får äta när jag är hungrig, vara på datorn så länge jag känner för det utan att nån väntar på sin tur.... och jag får ha tv-kontrollen hela kvällen.... men vänta nu... det har jag nog annars också... men nu får jag titta vad jag vill.... och så har jag chips. Carpe Diem.... visst borde man det en dag som denna.

Searching for my Happy place....

                                                     


 Midsommar.... En helg som jag aldrig varit riktigt förtjust i. Den föregås av en "Kravens Vecka" då man borde städa... ALLT! Och föregås nästan alltid med uttrycket... " Jag passade på att göra det nu till Midsommaren åtminstone".. och då kan det gälla allt från skåpstädning, inköp av blommor, mat eller golvboning. Man kan ju inte åka ut till sommarstugan och i misstag ha glömt den kallrökta laxen hemma.... då får man skämmas hela helgen. Man förväntas reda upp allt runt sig, och skura wc.... Må förbannelse komma över den stackare som firar midsommar i oreda. Sååå man skrurar och fejar och klipper gräsmattan..... Sen åker man BORT.... Man är inte ens hemma sen.... för midsommar MÅSTE ju firas på sommarstugan, med rent wc hemma.

Såå... huset var städat hemma och gräset klippt och så åkte vi iväg till sommarstugan... och jag måste riktigt ärligt säga att jag inte hade så stor lust att åka dit i år.... Jag hade gärna varit hemma. Jag vet inte om jag har fått nåt fel iår men jag gillar vara hemma... Nåja... det kan ha att göra med det kalla vädret också men jag njuter av att vara hemma i år också utan att ställa sig bort hela tiden, packa i och packa ur.... Tro inte att jag inte uppskattar vår sommarstuga men faktum är att man på sommaren har två hushåll igång.. hela tiden. Det innebär också en del planerande.

Nåja... vi åkte ut redan torsdag och jag lite mindre entusiastisk men helgen blev riktigt bra ändå.... trots att jag var en aning  emot att åka. Vädret var ju kanske inte det bästa och det var rätt kallt i luften, men vi hade ju en varm stuga att vara i så det var sist och slutet rätt mysigt att sitta inne och elda också... Jag hade inte glömt nåt i matväg... puh... så vi åt gott på midsommarafton och badade bastu. Nu söndag morgon åkte vi hem igen. Så då packade vi igen.

Nu inleder jag sista veckan av min sommarsemester... suck! Riktigt varmt väder har jag ju inte haft men faktist så har jag fått en del andra saker uträttat istället som också behövde göras.

Jaa.... jag har hunnit en sväng till Kauhajoki och Tapion Lankakauppa också under semestern. De hade rea på ett bomullsgarn så jag passade på att handla hem lite garn till en gungstolsmatta.... som jag bestämde mig för att virka... Jaa ni hörde rätt... jag beslöt mig att virka den för att få bättre tyngd i den än om man stickar. Så då ringde jag min syster och viskade hjälplöst *hjääälp*... Efter en kvällskurs och det faktum att min syster gjorde början kom jag igång. Så nu är jag på gång... och jaa aningens för färggrannt än vad jag brukar använda men jag kallar projektet " Searching for my HAPPY place". Det här har jag hunnit göra i brist på värmen denna helgen.

Mönstret är egentligen ett filtmönster från Drops sidan... men min syster mätte ut en kortare version så den fyller funktion som matta istället. Paris bomulls garn med virknål nr 5

Vantarna gjorde jag som ett "mellan-projekt" för att jag blev förtjust i mönstret i en bok jag lånade vid bibloteket "Solveigs vantar".... Vantarna heter faktist "Kimo-vantar" och är ett gammalt mönster från Kimo....riktigt roligt att mönster sticka.

Inneboende Mr Oro

Jag vet intte varför men jag har på senaste tiden haft en inneboende hos mig...i mig... han heter Mr oro och ängslan. Jag oroar mig för allt... får jag en orostanke biter den sig fast hos mig. Sen känner jag inte riktigt igen mig själv. Sånt jag tyckt var roligt... tycker jag mindre om plötsligt.

Sitter nu på sommarstugan... åkte hit idag på min dotters begäran, och nåt inom mig sa redan då att jag skulle hellre varit hemma... och det vill jag än. Jag sitter i vår alldeles egna sommarstuga, nåt som många bara drömmer om och vill hem. Jag oroar mig för vädret, för vattenståndet, för vinden, för möjligen... möjligen åska... så den oroar jag mig för fast den inte kommit än... om den alls kommer. Jag oroar mig för att nåt ska hända då jag är på en ö... dåligt väder och jag kommer inte härifrån.... Jag oroar mig för att nåt ska hända Emma, att hunden olyckasn här och jag inte hinner härifrån med henne. Jag orar mig för jag har läst att det kan komma kraftiga åskväder här över ..KANSKE ...imorgon.. och nu har jag då räknat ut att det kommer att komma just då Johan är på väg ut med den långsamma båten.... båten kantrar i stormen och jag är änka innan morgondagen.  Jag oroar mig för den analkande natten... nån borde ju vara vaken och varna alla andra OM nåt händer.  Jag känner såå inte igen mig själv... bara förra året var jag ron själv och var flera dagar här med Emma UTAN båt...och oroade mig inte ett dugg. Nu bara tyker jag faror lurar överallt. Jag är ett orosknippe hela jag.

Jag borde bara bestämma mig för att bara slappna av och ha roligt.. jag har ju semester. ... men oron lämnar mig bara inte idag.... vet inte varför. Jag måste bara låta den vara där ett tag så kanske den flger sn kos vad tiden lider... hoppas jag.

Semester ÄNTLIGEN!

Ok.... Sommarlovet kom som ett expresståg efter att jag försökt bli frisk, och vi kom hem från Helsingfors.  Som tur hade vi kläderna klara för vårfest.. och det tackar jag min skapare och Gud att vi gjort nån vecka innan.
Emma gick ut trean och vi hade vårfest. Strax efteråt hade vi kalas då Emma fyllde 10 år veckan efter. Jag började semester och tur var väl det för jag vet faktist inte i vilket skede jag hade hunnit vara på plats. Så som sagt har jag börjat min Juni semester. ... och jag fattar inte det än... Det kan vara för att just ingen annan har semester som jag känner mig ensammast i världen som har ledigt eller om det är det faktum att jag haft för fullt upp att verkligen njuta fullt ut än. Nåjaa... jag hinner.
Måndag hade vi släktkalas för Emma och tisdag hade vi kompiskalas.... som jag alltid lite gruvar mig för. Jag är ju inte sååå bra på att leka om man säger så.... men min dotter håller faktist på att bli äldre. I år ville hon inte alls ha nåt program..."Vi hittar väl på nåt".... var svaret jag fick när jag funderade om jag borde bjuda till lite i programmet i år. Och det gjorde gänget verkligen
Det var första året jag bara behövde hälla i lite saft.... sen var liksom mitt uppdrag färdigt...Det var så ovanligt att jag nästan inte kunde slappna av heller utan satt som på helspänn alltid redo om jag mot förmodan behövdes.
 Det discuterades smink och parfym, betyg och lite pojkar... Beteendet ändrar med åldern såå sant. Jag behövdes inte nästan alls.... och blicken jag fick när jag föreslog en lek tidigare på dagen som man kunde ta om ni blir utan att göra.. Men mammaa.... Barnsligt.... och ögonen himlade så det hördes.

Nu är allt kalasande över och jag njöt ute i gungan idag.... NU tar jag semester ...PÅ RIKTIGT... och till helgen väntar sommarstugan. 

Trevlig sommar ALLA!

Äntligen Helsingfors....

                               Änligen iväg.... iväg till min älskade stödpojke..

Jag och Emma satte oss på tåget och kom till Helsingfors söndagkväll. Efter att vi kommit ut från perrongen syntes en ljushårig kalufs i folkvimlet. Han kom i famnen och kramade mig.... och kan ni tänka er.... han har lärt sig säga Annika under tiden vi varit ifrån varandra. Det var roligt... för när han var hos oss... kom det bara Anni.... Han ville kramas med både Emma och mig.
Sen var allt bara som vanligt, vanligt på ett bra sätt. Det fanns ingen tid för att lära känna varandra igen... den hoppade vi över... vi kände varandra redan.
Vi spenderade två hela dagar med familjen och gossen skolkade från dagis två dagar och tog två dagar Nyykaabi-style.... ;)  Vi morgongoosade med lite film, tog nån promenad allt emellanåt... försökte söka nån lekplats som var ite intressant en tid. Och jag har sagt det förr men säger det igen... ibland stannar tiden upp lite för att den verkar dyrbarare på nåt sätt. Man liksom suuger in allt , lever i nuet och bara njuter av att få vara tillsammans.  En tur ut till IKEA hann vi med... och jag som inte skulle ha nåt alls... hmm... nåt lite följde med hem om vi säger så.   Det måste i sammanhanget sägas  att jag njöt så alldeles av att få gå igenom IKEA i lugn och ro... ni vet så där att jag kunde bra stanna upp och titta på detaljer utan att nån stressade vidare. Jag måste ärlig säga att jag inte visste att man kunde vara så där länge i IKEA... detaljen i story är att jag bara varit där med Johan tidigare... viktig detalj. ;)

En sak som berörde mig rätt starkt var en grej i gossens rum. På en låg byrå i hans rum stod vårt foto, det vi gav honom sista dagen han var hos oss... och han ställer själv alla sina leksaksdjur vända så att de ska titta på kortet. Han leker med dem emellan men alltid då han är klar sätter han tillbaka dem just som de stod innan... Det måste ju betyda att han också har oss i tanken... åtminstone inbillar jag mig det. Sen ramsan man hör från honom allt emellanåt...: Annika..... Emma ..och Ohan.

Sista morgonen smyger gossen in till oss tidigt på morgonen, lägger sig mellan Emma och mig och bara somnar om.. som om det vore den naturligaste saken i världen, Emma bara registrerar att han kommer, sätter armen om honom och somnar om... där ligger de båda och sover mina 1 ½ barn..... och jag bara måste titta på bilden av de båda... såå naturligt och såå vackert.... kunde man spara ögonblick hade jag sparat just den.

Dagarna tog oundvikligt slut och tågtiden närmade sig. Vi blev skjutade till tågstationen.... Hej Då kramar och Farväl.... Gillar inte sånt. Emma brast ut i tårar så fort vi åkt iväg.... Och jag svalde för att kunna hålla mig.

Längtar redan till nästa gång....
Jag vet inte varför men jag har honom sååå i hjärtat och tanken... 

Toncillitis acuta...

Nu har det då äntligen lugnat ner sig en aning hos Johnsons att jag hinner sätta mig ner och skriva igen. Har haft en massa funderingar under tiden som jag tänkt " Åhh.. det där är en rolig tanke jag borde plita ner i ett blogginlägg men inte idag..... sen har tanken flugit sin kos. Slutet av Maj och alldeles i början på Juni är en intensiv period hos oss... med avslutningar och Emmas födelsedag. Nu därtill en resa ner till Helsingfors och lite sjukdom.... Och så vet jag inte varför men jag som alltid kunnat hålla på med mycket sent på kvällarna har varit såå kvällstrött... så när huset tystnat och jag äntligen skulle få tankarna samlade så trillar ögonen igen.... så tänker jag ju "Men imorgon... då ska jag skriva....

Men vi börjar med mitten av Maj.... och jag blev sjuk på riktigt. Vi snackar feber som inte ger med sig alls.... sängliggande. Och vet ni hur man vet att jag är sjuk på riktigt... jo jag slutar sticka... och har faktist ingen lust alls att ens se på mina projekt... DÅÅ är Annika sjuk. Ont i halsen och jag som skulle till Helsingfors till helgen blev lite smått nervös. Fick ta plan B och uppsöka läkare som tyckte hela jag var ett klart fall av Toncillitis acuta... Angina. Jag blev så pass bra att jag packade väskan lördag och åkte iväg med tåget Söndag.... För om jag vägde de båda emot varandra så kom jag fram till att jag skulle vara sjuk i båda fallen.... åkte jag så skulle jag ha sjukt i halsen ändå men skulle jag stannat hemma hade jag haft både sjukt i halsen OCH i hjärtat av saknad.... så jag åkte....

 Angina visade sig sedan inte ge med sig så lätt och efter en kur kom symptomen tillbaka så jag åt en kur till Penicillin innan det gav sig. Till allt detta lägger vi lite ögon inflammation och grönt snor så är väl berättelsen klar.... men jag tänkte som så att nu är jag klar för hela sommaren.

Det jag tappade då var matlusten... och den har inte synts till efter det.... så om nån ser det så säg att jag letar efter det. Hittelön utlovas.