Jag vet intte varför men jag har på senaste tiden haft en inneboende hos mig...i mig... han heter Mr oro och ängslan. Jag oroar mig för allt... får jag en orostanke biter den sig fast hos mig. Sen känner jag inte riktigt igen mig själv. Sånt jag tyckt var roligt... tycker jag mindre om plötsligt.
Sitter nu på sommarstugan... åkte hit idag på min dotters begäran, och nåt inom mig sa redan då att jag skulle hellre varit hemma... och det vill jag än. Jag sitter i vår alldeles egna sommarstuga, nåt som många bara drömmer om och vill hem. Jag oroar mig för vädret, för vattenståndet, för vinden, för möjligen... möjligen åska... så den oroar jag mig för fast den inte kommit än... om den alls kommer. Jag oroar mig för att nåt ska hända då jag är på en ö... dåligt väder och jag kommer inte härifrån.... Jag oroar mig för att nåt ska hända Emma, att hunden olyckasn här och jag inte hinner härifrån med henne. Jag orar mig för jag har läst att det kan komma kraftiga åskväder här över ..KANSKE ...imorgon.. och nu har jag då räknat ut att det kommer att komma just då Johan är på väg ut med den långsamma båten.... båten kantrar i stormen och jag är änka innan morgondagen. Jag oroar mig för den analkande natten... nån borde ju vara vaken och varna alla andra OM nåt händer. Jag känner såå inte igen mig själv... bara förra året var jag ron själv och var flera dagar här med Emma UTAN båt...och oroade mig inte ett dugg. Nu bara tyker jag faror lurar överallt. Jag är ett orosknippe hela jag.
Jag borde bara bestämma mig för att bara slappna av och ha roligt.. jag har ju semester. ... men oron lämnar mig bara inte idag.... vet inte varför. Jag måste bara låta den vara där ett tag så kanske den flger sn kos vad tiden lider... hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar