Redo att städa bort.... och vända blad.

Nu är jag redo.... Redo att göra mig av med lite barnkläder. Och DET mina vänner är revolutionerande. Emma fyllde 10 år i sommar och jag har gjort endast halvhjärtade försök att städa garderoben... en misslyckad loppisgång då jag bara hade det några dagar och sen hämtade jag hem det igen... men nu har jag igen tagit mod till mig och städat bort en aning. En del åkte iväg till Emmas kusin  och en del ska jag faktist sälja bort eller stuva ner i Retrolådan.... Det är dags!  Jag Annika Johnson fick ETT barn... inte BARA ett barn utan ETT barn. Sen jag kompletterat mitt liv med stödbarn i alla de åldrar tycker jag mig faktist få det hålet fyllt som jag tyckte mig ha. Meen.... babykläderna släpper jag aldrig... de kommer hitta dem ännu när de städar efter mig när jag dött. Mängden de sen hittar kommer bekräfta det faktum som är uppenbar... De kommer säga: " Nog visste jag att hon var en aning speciell hon Annika men att hon var så här pass .... det visste ingen" ;)

 

 Sååå det har jag gjort idag... plockat kläder... och känslan var helt ok... jag brast inte ut i gråt... kände mig inte direkt ledsen heller....  så jag har kommit långt i livet. Acceptans heter väl det. ;) Jag säljer på Källbacksloppis imorgon om nån är intresserad av att fynda lite flickkläder.

Annars dagen i övrigt....Här sitter jag ensam... och njuuter. Övriga familjen skulle ju prompt ut till sommarstugan idag men INTE jag.. jag stört vägrade... och då en Jeppobo inte bara vägrar utan STÖRT-VÄGRAR... får ingen på denna jord ut denne. Johan fick sin semester nu och jag avslutar min... jag hade ingen lust att fara ut och "slappa och njuta av ledigheten... jag håller på att gå in "the working mode".... så jag var hemma. Jag har suttit ute i gungan och virkat.. druckit kaffe, prissatt lite kläder, cyklat en sväng till gravgården.

Ganska skönt att vara ensam också. Och fast jag älskar min familj så kan man nöta lite på varandra också... och jag kan sakna min "Annika" tid... jag är mest bara hushållerska, sambandscentral för att få vardagen att fungera, fixar och grejar, lektant, tjatmamma. Så faktist är det ändå rätt ok att återvända till jobbet som är MIN tid... bara min... bara Annikas!  Emma är också i åldern: " Ibland vill jag sitta i famnen och vara liten men för det mesta är jag irriterad på dig mamma för jag kan allt själv"
Och en tråkig dag tar det ut det värsta i oss båda. I går fredag till exempel blev det fullt krig hemma över ett... Fönster.... är det inte moget så säg..?  Emma skulle absolut ha ÖPPET ett fönster.... mot Norr... och vinden som kom in var svinkall.. så jag stängde det då jag gick om... ingen stor grej tänkte ju jag... MEN DET var det!  Emma blev stört arg för att jag bara stängde det så där utan att fråga.. och jag bara sa att det kommer in så kall vind att jag börjar frysa.  Det ska tilläggas i sammanhanget att hon var ute och jag inne. Jag sa att jag som är INNE fryser... så jag stänger det.. Emma kommer inrusande och i klartext förklarar att om det ska vara på det viset så är hon också  inne och så satte hon sig demonstrativt bredvid fönstret för att VAKTA det. På en gång handlade det inte om fönstret mera utan om att ha RÄTT.  Hon är aningens trött på mig tror jag. En paus nu när Johan får semester behövs för oss båda tror jag.

Det bästa med att vara ensam idag nu är att jag får ha mina egna tider... jag får äta när jag är hungrig, vara på datorn så länge jag känner för det utan att nån väntar på sin tur.... och jag får ha tv-kontrollen hela kvällen.... men vänta nu... det har jag nog annars också... men nu får jag titta vad jag vill.... och så har jag chips. Carpe Diem.... visst borde man det en dag som denna.