Kello on jo paljon..... skynda skynda......

Vår dotter ville gärna titta en film för nån dag sedan och hon ville titta Lotta på Bråkmakargatan.. Den filmen där Lotta blir arg på sin mamma för att hon måste ha en tröja som hon tycker killas och sticks... så hon rymmer resolut hemifrån och in till grannen Tant Berg. Emma älskar just detta avsnitt och det kanske för att vi brukar ha lite flyttningstendenser själv här i huset. Vi tittade en stund tillsammans och när vi kom till stället i filen när mamma och Lotta är oense om tröjan och mamman blir stressad säger Emma plötsligt: "Hon låter som dig... Lottas mamma låter som dig... jaa så där stressad och arg i rösten". Och jag bara frågar " men så där låter jag väl inte?".... "jooo det gör du för det mesta säger Emma. OCh jag tyckte med ens det var så sorgligt... pratar jag såå hela tiden... det visste inte jag...

Och när jag rannsakar mig själv har jag omedvetet lagt in en högre växel på sistone.. jag stiger alltid upp lite för sent... hinner med det jag ska men med minutskema... jag kommer inte för sent men får alltid bråttom innan jag kommer mig iväg. Tänker hela tiden frammåt just aldrig på nuet. Jag till och med går snabbt när jag är ute med hunden, inte för att få upp ett nyttigt flås utan för att jag ska komma hem fortare. Jag och Emma var ut på en promenad en kväll och jag kom på mig själv att tycka att hon borde kanske gå fortare så vi kommer hem lite fortare... hur i all världen tänkte jag då??
Jag äter snabbt som min kära familj lugnt konstaterade i helgen då jag hade ätit upp min portion då de bara var halvvägs ännu.... Jag sa att det gör jag väl inte, det är ju ni som äter långsamt..... men det verkade inte som om de höll med mig.
Jag handlar snabbt i butiken, blir fort stressad om inte alla har lika bråttom som mig eftersom de hindrar min väg i slutändan. Jag skyndar på Emma vid nattningen ... "ok klockan är mycket ... hepp hepp... borsta tänderna... ikväll är klockan så mycket så vi hinner inte med någon saga ... ok ögonen fast... Godnatt min skatt förresten..."

Jag borde lugna ner mig, men hur gör man det. Det kan så vara att jag tillbringar så mycken tid på jobbet och skiftar så att rutiner blir lidande och att jag tycker att de stunder jag ÄR hemma borde jag hinna med så mycket som möjligt.

I klassrummet där min dotter har sin pianolektion har någon klistrat ett stort papper över hela klockan, så man inte alls ser varken siffror eller visare och på lappen står det..
. "Kello on jo paljon"...
och jag småler varje gång jag ser den lappen. Det borde hänga en sådan lapp över alla mina klockor här hemma... Kello on jo paljon... Klockan är redan för mycket... mer behöver inte jag veta för så lever jag hela tiden... Klockan är alltid redan för mycket så det är bäst att skynda sig med ALLT... man är alltid lite för sen hela tiden... frågan är om man borde ha en lapp där det står" Klockan är ännu inte så mycket" .... Kanske man då skulle coola ner... för än finns det tid.. hmm kanske... borde tänka på det där. ....

"Arbetslivet blir ett år längre"..... He vart int na he!

Jag läser i dagens tidning:

"Arbetslivet blir ett år längre"
Arbetsmarknadsorganisationerna lyckades komma överens om förlängning av finländarnas tid i arbetslivet...... Enligt Finansministeriets kalkyler kan det minska det strukturella budgetunderskottet med upp till två miljarder euro....

Och till det säger jag att det SKIITER jag i... ursäkta språket... men det gör jag då grisarna börjar flyga.
Hela den här discussionen om förlängd arbetstid... pensionen skjuts hela tiden upp med flera år.. det oroar mig en aning. Jag är nog från Jeppo och tycker överlag inte om då nån annan... som tror sig vara bättre än jag .. säger åt mig att göra något.... men jag blir såå irriterad på denna debatt. Det är ju förbaskat MITT liv de sitter och beslutar om. ... min livskvalitet, min familj, mina intressen och hela min tid här på jorden och till det säger jag bara HELL NO!

När jag var 30 började pensionsspara och det var just för att jag skulle hinna LEVA sen utan väckarklocka. ....Jag tycker åtminstone att det är mitt liv hemma, med min familj, våra intressen, skratt kring matbordet, mysiga hemmakvällar och en stilla proomenad med hunden, båtutfärder och villa livet det är LIVET.
Arbetslivet utmanar en attt lära sig mera, ger vardagen en rutin och inkomsten behövs. Ingalunda vantrivs jag på jobbet, nejdå, men mitt liv som jag värdesätter högst är hemma med min familj. De stunder man är hemma alla är värdefulla eftersom man många dagar bara möts i dörren, hämtar upp Emma, äter kanske middag tillsammans och sen far på varsitt håll igen.... Stunderna när alla är på ett ställe värderas högt.
Med mitt skiftesjobb får man redan bara acceptera det faktum att det rullande semestersystemet innebär att jag har Juli semester var tredje sommar, detta innebär att en gemensam semester alla tillsammans hade vi då Emma var 2-5 och nu 8 år.... tänk att man måste redan vänta två år innan man kan vara tillsammans en hel månad... det har någon också bestämt... att man inte får.

I mitt jobb har jag kommit att känna flera som väntade på sin pension för att DÅ skulle de göra det och det, de skulle resa, se världen, vara på villan så fort man får ut båten och stanna där till hösten, få leva utan väckarklocka och ta dagen som den kommer, umgås med fin famij och kanske sköta sina eventulla barnbarn... och sen har de plötsligt fått cancer.... en kort sjukdomstid och sen var de bara borta. Allt det som de tänkte göra var inte längre möjligt, arbetslivet hade redan tagit den tid den ville ha och kvar var inte mycket för egen del.
Om man trivs med sitt jobb och inte riktigt trivs med stillsamheten hemma ska möjligheten finnas, javisst, att jobba längre. Men att någon där i Helsingfors sitter och bestämmer att JAG MÅSTE arbeta längre är det ett rån tycker jag... De stjäl ett år från mitt liv... ännu ett år och he sejr ja bara att He vart int naa he!
Med treskiftesjobb i vårdyrket, ska man inte behöva gå med rullator och dela ut medicinen åt andra, arbetet i sig är tungt och tar på kroppen. Jag vill ha lite hälsa kvar och rörlighet så att när jag TAR pension hittar ni oss ut på villan på somrarna, ut och cyklandes på höstarna och på Kanarieöarna på vårvintern. De kommer inte att få mina sista rörliga och friska år.... och om jag sen får cancer kan jag sedan ändå vara nöjd då jag sitter i dödens väntrum ... för jag har hunnit LEVA...riktigt LEVA..! Amen....

Leret och kletet.. huvadådi

Onsdag då igen då... Början av veckann var jag på en två dagarskurs i palliativ vård ( döende vårdskurs) som hölls i Vasa... Föreläsaren var Peter Strang, proffessor i palliativ vård nånting... Jätte kunnig och han visste vad han talade om. Intresset för just döende vården och cancer har alltid varit intressant tycker jag. Tungt och kräver sin man i både kunnighet och hjärta och styrka men vore såå utmanande att utbilda sig lite längre i området nån dag... då jag får mera tid... om nu den dagen kommer...

Kursen hölls i min gamla skola där jag gick till sjukskötare och jag behövde bara gå om det obeskrivliga konstverket utanför byggnaden, som ser ut som en brandstege men inte är det... för att få flasch-backs..konstverket förbryllade mig redan då.... Sen öppnade jag dörren och hela aulan där inne luktade inlämnade arbeten, nervositeten inför ett föredrag. Innan jag for in i auditoriet hade jag en känsla som bara kom över mig plötsligt... "hjälp nu gäller det med den här tenten."... Nästan så man började söka efter in penna och suddgummi. Vi hade nämligen nästa alla våra tenter där slutterminen...och det märkligaste var när jag sprang in på toa under en av våra pauser.. jag låste dörren och plötsligt kom en känsla över mig och en mening " SHIT! Den där tenten kommer jag att behöva ta om"... Jag minns att jag satt även då för snart 10 årsedan och begravde huvudet i händerna på just den toaletten, just i det båset och tänkte "förbaskat också!... Skiit! Jag hade skrivit en tent då vill jag minnas, jag tror i nåt av de vårdvetenskapliga ämnen Och min 33 åriga själ vill bara krama om annika 22 år och säga... Titta här... med eller utan just den tenten gick det bra för dig... och du blev en helt ok sjukskötare. Konstigt vad platser och dofter kan få en att minnas så många detaljer man trodde man glömt.

Ok... vädret då... ingen höjdare..Det är väl allt jag kan säga om det. Det envisas ju med att vara vackert väder... så inne får man ju inte vara nejnej.. sen är det ju takdropp och då förväntas man ju spricka upp i ett enda stort leende och säga glatt och trallvänligt... "Åhhh va roligt... är det inte så säg?.... Nu kommer VÅREN!"... Och våren får riktigt bra komma för mig men jag tycker INTE om klottet... det kanske jag nämnt nån gång tidigare... hmhm....
Min bil är lerig... allas skor är leriga vilket betyder att vårt hall golv är lerigt, och HELA hunden är lerig efter en liten promenad. Det rinner vatten längs med hela vår infart och när det är som värst måste man känna till var någonstans man ska börja ta fart för att inte fastna i leret och kletet i sträckan mellan postlådan och vårt hus. Fya dådi...
Och kom då inte på tanken att begiva dig på finare tillställning... hur mycket du än putsar skorna INNE så är de lika leriga framme vid bilen igen.. Jag var på teater här i Nykarleby i kväll ("Kontrakt med Gud" som var jätte bra, by the way.. borde ses) Mina skor... dem med klack var förstås borta då jag skulle ha dem. Såg dem igår men ALLTID då jag ska ha just de skorna är de spårlöst försvunna..
Jag tror att de rackarna medvetet springer och gömmer sig några minuter före jag ska iväg... "Hold position friend.... vänta ... vänta... än ska hon inte ha oss... nu tar hon på sig jackan.... så NU... Run Friend.. Run...." fick ta de jag hittade putsade upp dem... gick till den leriga bilen... och skiit ... jag var lika lerig om skorna igen... whats the point liksom...? Gick lite för nära bilen efter att jag parkerat och får lera och smuts på jackan.. Jaa jyst så... he va int naana tå... den här lortgrisen kunde lika gärna åka hem igen... men då tänkte jag att prisa Gud för släckta lampor i salongen.....

Gyn-dilemma.....

Den efterlängtade lediga helgen kom och gick men blev just så skön som jag väntade... har laddat ny kraft och tålamod. Har haft en lugn helg också vad gäller trotset.... och ett lugn har legat över Johnsons hus hela helgen. Det var skönt!
Lördagen städade jag hela huset och torkade golven... behövdes verkligen... minns inte när jag gjorde det så där grundligt sist...Kvällen spenderades vid mina föräldrars villa. Vi var bjudna på bastu och god mat.. Och nu ska jag be att få berätta att den bastun skiljer agnarna från vetet eller.. skiljer de modiga från de "fisiga". Den är HET så det förslår, jag måste ju vara ut med Johan ibland för att han skulle få lite frisk luft... hmhm.. inte för att jag behövde det... nejnej... men av omtanke var jag ut med honom. ... :) eller hur det då var...??
Pappa hade rökt jätte god fisk och vi hade en trevlig kväll.

Idag har Emma haft kompis så de har lekt hela dagen... och hade man deras energi och engagemang hade man fått världen färdig. Ena stunden är de i lekstugan och kokar "rapa-soppa", den andra stunden är de upp på vedhopen och leker att det är ett skepp, sen vips så är de iklädda ballerina kjolar och är uppfluga på terass staketetoch dansar till musik. Man blir ju trött bara man tittar på deras fart. Jag har således fått en söndag alldeles fri från lek.. åhh Prisa Gud.
Helgen börjar lida mot sitt slut och imorgon bär det av till Vasa för en kursdag. Ska bli intressasnt faktist.

Annars besökte jag årsbesiktingnen hos gynekologen förra veckan... och nu kommer mitt stora dilemma. Hur sjutton gör man med strumporna. Denna fråga tror jag har förbryllat kvinnor i alla decennier inför jyst detta besök.... då står man där utan byxor och skor... men tröja på.. och i den stunden tänker jag alltid: Hur göra med strumporna? Ska man ha dem PÅ eller TA DEM AV? I det läge kan man ju inte göra som man ser alla andra gör eftersom man är inne hos doktorn ensam. Då tänkte jag som så... det är ju inte fötterna för Herrans namn han ska undersöka... men ser det dumt ut att komma ut och ha tröja ...och strumpor men ,....alltså ... inget däremellan .. förstår ni?.. Jag har liksom inte kommit på rätta svaret ännu, så om någon vet så kan de ju informera mig... Jag brukar göra lite olika.. men jag försökte kombinera rätt strumpr som matchade med tröjan denne gång så därför behöll jag dem på ... men är det kanske meningen att foten liksom hålls bättre om man inte har dem på... dilemma...dilemma. vet nån?

Prövningens tid är inne....

The BIG Trots is in the House!..... När jag tror att det inte kan bli värre så blir det ännu lite värre... Min dotter som för några veckor sedan var min bästa vän har nu sakta och säkert blivit arg på det mesta.... och förmålet för förargelsen är oftast JAG.. ! Så får jag presentera för er The mother from Hell... Annika! Det är Emma och Pappa mot monstret Annika.. så känns det ibland.

Hos oss är numera övergången mellan gråt och skratt hårfin... Vi skrattar och kramas ena stunden till att vi i nästa är arg som ett bi. Hon vill officiellt frigöra sig från föräldrarna (:läs Mamma).... och vara stor flicka. Vad andra vuxna säger tycker hon också kan vara sant... mer sant än vad mamma säger... och oftast ÄR det ju FAKTIST så....! Så om jag trodde att jag var allsmäktig i denna världen så har jag totalt misstagit mig.. Svaret på det mesta jag säger är ett så stort himlande med ögonen att det nästan hörs i rummet. Gå inte och säg att hon ska städa rummet eller hjälpa mig med disken....

Vi har våra duster i ett...Senaste tiden har hon kommit på att spontant "sluta " med allt... bara för att se om det går... Vi skulle sluta gymnastiken... vägrade åka då faffa skulle skjutsa henne dit.... vi skulle sluta med eftis efter skolan... dit far hon aldrig mera... och det sa jag bestämt att det gör du så sjutton heller... vilket hon svarade att det gör hon visst... SÅ DET SÅ! PÅ frågan varför svarar hon bara "därför". Det har blivit ett standard svar hos oss nuför tiden... Bara därför!

Det går absolut inte att resonera med henne eftersom hon kan använda orden den tjejen... Hon kommer med så rappa svar att jag ibland blir alldeles mållös... och mållöshet har jag lärt mig dessa dagar är det samma soma att ha förlorat ordstriden.Jag har lärt mig att försöka räkna ut vad hon säger för att hitta ett svar lika snabbt. Hennes timing är också gränslöst oberäknelig. .. Allt är helt lungt och ok som lugnet före ett riktigt oväder... så där som när fåglarna tystnar av någon anledning ute inaturen. ...ända .. tills... man just ska ställa sig iväg och DÅ bryter helsiket ut!* Mamma... jag far int naa... Så he så! *Till pianolektionen bestämde hon det då bilen var framkört... 10 minuter innan kursen började.. Och jag blev såå irriterad. Jag fick henne inte övertalad fast jag sa att då tar jag flickan under ena armen och skorna i den andra och sätter i bilen , men då tittade hon bara triumferande på mig att varsågod.. "Det vill jag se" och det blev till att ringa återbud.
När denna veckas kurstid kom sa jag redan på morgonen att IDAG far vi dit... jag hämtar dig från Eftis och om det så krävs så kör vi runt i stan 2 timmar och far direkt till kursen för att inte ge henne möjlighet att fara hem och strejka igen. Denna vecka for hon plötsligt... helt utan problem.. Jag fattar ingenting. Allt var bara bra nu plötsligt. Jag ska be att få understryka att jag inte tvingar min dotter på något hon inte vill... trotset går liksom ut på att få en nyck.. och sen bara göra så för att se om det går... bara för att testa liksom.

I lördags satt jag i all sköns ro och drack mitt morognkaffe och njöt av en kaffekopp... just gotta lööv life liksom.. Emma hade redan farit ut på gården och lekt, hon kommer inrusande och säger glad och med andan i halsen att idag far vi till stan CYKLANDE... Jag sätter nästan kaffet i halsen.. Det har då sällan varit såå halt som det är just nu.. Jag sa att det kan vi inte göra vi kommer att bryta benen innan vi är i stan.... och då såg jag på en gång blicken ändra.. och så bröt det lös igen: "Du kommer då AAALDRIG cyklande med mig någonstans... AAALDRIG gör du ju det...
Jyst så he va int naana tå.. hon vänder varje nej sägning till ett aaaldrig någonsin....
"Jag vill inte komma just nuu... men när snön smält ska vi börja cykla.. idag tar vi bilen" försökte jag lugnt säga men då satte hon armarna i kors och deklarerade att kommer jag inte med cykeln sätter hon heller inte foten i min bil så det så!

Vi håller på så där i ett... vissa strider vinner jag och vissa vinner faktist hon.. för att jag blir alldeles mållös... och det märkligaste av allt är att det inte är några problemn då Johan har befälet... men då MAMMA kommer dåå... De lugna dagarna hos oss är ett minne blott just nu....

Men då i allt trätande så spricker solen fram igen och hon vill kramas, sitta i famnen och prata om sin dag...jag får en teckning som hon ritat med en flicka på en äng, solen lyser och en stor leende mun på flickan som plockar blommor... "den här har jag ritat till dig mamma... för att jag tycker om dig."... jag får natta och läsa bok, säga godnatt och hon frågar att visst väcker du mig imorgonbitti och jag svarar jaa det gör jag min skatt.... och jag smyger mig in i rummet då hon sover och bara tittar på det värdefullaste jag har i livet och kan tycka att hon är hela mitt liv, rättar till täcket över henne och smyger ut igen... Imorgon väcker jag henne som jag lovat och en ny dag med nya drabbningar väntar... det är bara till att rida ut stormen... Vi älskar ju varandra...

Rätt låt vann!

Ha... RÄTT LÅT VANN!! YES! Tänk om jag blivit synsk... med tanke på att jag rekommenderade klippet för nån dag sedan. Låten är gripande på nåt sätt... och så annorlunda att den är jätte bra. Vakade in resulatet med syrran hemma i Jeppo... med chips och dipp och resonemang då den ena inte höll med den andra... om låtens kvalitet alltså. Men iår måste jag säga att vi var väldigt samtämmiga.... Tummen upp för Loreen... ! Och vad förgyller inte en melodifestival om ej besök av självaste Mr Pop himself... May I present the one and only: Erik Saade!



Gårdagen annars försökte jag vara ledig och göra ingenting... problemet med dessa dagar att hur mycket jag ser fram emot dem så när de kommer går jag runt och har en del dåligt samvete för att jag inte tar tillfället i akt och gör allt det där jag inte hinner när jag jobbar.... så som städa... plocka upp... stryka ... o.s.v. Och så var det så förargligt vackert väder i går så man bara måste ju vara ut... jag måste säga att jag inte tycker om den här "klott-tiden"... Det droppar av taken... leret kommer fram och man blir först våt... sen till råga på allt blir man ju lerig också.. och så tar man ju in allt lera också.....huvadådi... Det kunde bli torrt och sommar på en gång... Och idag hoppades jag på riktigt dåligt väder så man kunde få vara inne men... Nehej... UT måste man... He va int naana tå..... Ska bara lyssna lite på låtarna från igår... och så den låten och så den.... Tyckte faktist den här sketchen var lite bra... :



"... Erik Shadey....Sadey.... Shadeydey....."

Välsignade fredag kväll.....

Dagen då bygglovet är inlämnat. Prisa Gud!.... Papprena är klara för vår sommarstuga och alla nödvändiga papper är klara för behandling. ... och sommarstugan står fortfarande på vår tomt. Suck! Vintern och isföret var verkligen inte till vår fördel denna vinter. Rätt så typiskt faktist. Vi har inte vågat fara ut med stockarna och flera har avrått oss.. för dåliga isar... så vi tar till plan B. Vi gör grunden åtminstone i vår-sommar och sen ser vi om vi kan flotta ut stockarna på pråm i sommar eller om vi försöker få ut den nästa vinter. Återstår att se... men roligt är det i alla fall att papprena är inlämnade.

Jaja... fredag kväll då ja... och jag är såå glad att jag har nästan ledig helg. Det har suttit i tätt med jobb sedan jag kom hem. Jobbade fredag + hela helgen after att vi kommit hem. Sedan endast måndag ledig och sen resten av veckan ppå jobb... så nu är min ork och mitt tålamod slut för denna vecka. Emma sover och Johan tittar en Wallander film... som jag inte våg... hmhm,,, väljer att inte se... inte för att jag är "fisin"... nej då... men jag väljer att avstå helt enkelt ....och det ger mig tid för mig själv ett tag... och det är bara för härligt! Ska försjunka mig i en bok alldeles strax... skaa bara...

Beställde annars en del böcker från Adlibris denna vecka ... jag kundeinte hålla mig då jag såg så intressant bok.. och så den ... och så den.... En var skriven av hon mamman till Madeleine Mc Kan.... Flickan som blev bortförd under semesterresan.... spårlöst... fem år sedan nu faktist. och mamman har skrivit en bok om kampen för sin dotter. Vet inte om jag vågar läsa den se..men jag bara måste beställa den... Jag är lite blödig då det gäller böcker som handlar om barn som far illa. Jag säger sen vad jag tyckte.
Imorgon hela dagen ledig och jag tänkte ta en "utan måsten" dag... med att jag bara tar dagen som den kommer... kvällen ska tillbringas med min syster och melodifestivalen... "just like old times".... blir till att köpa hem lite chips och dipp.... Må bäste man vinna. Den här tycker jag om faktist.....ju mer man lyssnar på den... en favorit är också Lindgrens låt...



Tyckte den här faktist var årets bottennapp: Jag säger bara "Grow up"!



Ok... boken var det ja.....

Skrivtorka... eller författare.... ?

Ok... lite skrivtorka efter resan.Jag hittade vardagen precis som jag hade lämnat den innan vi for... men ändå kände man sig utvilad och hade en hel del orka som man inte haft på ett tag. VI har fått ha sovmorgon, ta dagen som den kommer.... i solen. Men jobbet kaller och fast man ville hålla kvar känslan så försvinner den sakta men säkert. Men jag tar ibland upp bilderna i huvudet och minns... och det har jag ju kvar.

Har jobbat rätt mycket efter resan . Vi kom hem torsdag och redan fredag var jag på jobbet så det blev en rivstart... Mest jobbat efter det.

Vi hade träff med bokcirkeln en kväll och det var roligt som vanligt. Vi discuterade deckaren vi läst och vår uppgift vara att skissa upp handlingen i en egen deckare som skulle utspelas i Nykarleby.Sådana uppgifter är roliga. Jag har en del historier i huvudet redan så det var bara att sätta ner en av dem på papper. Och det var så roligt att när jag skulle fara hem kallade vår ledare mig tillbakla och sa att hon vill belöna den med den bästa historien med ett pris och hon tyckte min story var bäst... WOW! Det var roligt. Funderar faktist allvarligt på att skriva nåt nån dag... och kanske försöka skicka det någonstans... Det kommer antagligen tillbaka med texten.. "vi tackar för ditt manuskript men vi är inte intresserade denna gång"... men då hade man ju försökt. En dag ska jag ha ut en bok... Hur svårt kan det vara egentligen... det är ju bara att skriva... jaja...

Har annars följt med en tv serie på tv senaste tiden... "Mot alla Odds" Det är ett gäng handikappade på olika sätt som ska vandra en utgiven väg genom landskapet i Afrika. Två i rullstol, två som är synskadade. Flera utan ben eller armar.... och jag säger bara: Även med armar och ben och syn i behåll hade jag inte vågat vara med i den excursionen,,... no way... den resan är tuff även med ben.. springa undan bufflar... Lycka till. Hade de träffat på något farligt djur hade de inte haft en chans.. beundrar modet hos både deltagarna och hon reseledaren... Det är såå farligt att man nästan beundrar dem...I den här situationen hade jag velat hem... springandes..:



Idag som omväxling väntar ett kvällsskifte på jobb... hade velat sitta hemma idag och sticka ... det hade inte varit illa det inte. ....

RESAN- På återseende......

Då man ser en omgivning som är så vacker och mäktig att det tar andan ur en ..... då var det värt varje cent....

Hemkommen efter en underbar resa till Gran Canaria ön och Puerto Rico.... Det var så roligt och välbehövligt att jag inte ens kan beskriva i ord. Vi har haft vackert och soligt väder hela veckan och det var nog bara shorts och topp som gällde. Vi hade bra hotell, underbar terass, pool på hotellet och vackra vyer... Jaaa jag vet inte var jag ska börja.... Man vande sig förvånansvärt fort att det var shorts som gällde.. redan från första dagen... Puerto Rico är en typisk turist stad... Hotell... och hotell så långt ögat når men ändå så oerhört mäktigt. Och folket är så alldeles gästvänliga och ser barnen på ett sätt som de inte blir här hemma. Vi kom dit torsdag kväll och det var alldeles underbart att komma ut på sin balkong första kvällen och dra in en ljum kvällsbris från havet i lungorna. Vi hann med dagar på stranden, kvällar vid poolen, grillkväll ordnat på hotellet, dans där Emma stal hela showen....båtutflykter till Mogan... Kanieöarnas Venedig som det kallas, staden var överfull av smala gränder och blommor i massor.

Vi besökte även en vattenpark i Maspalomas. ca 20 km från Puerto Rico.... men den var ingen riktig höjdare... De var väldigt strickt med barnens längd där och många av rutschkanorna hade en längdbegränsning på 120 cm... och Emma är 128... så endera var hon för stor för barnbassängen och blev bortkörd därifrån eller så var hon för liten att åka annat... så där var vi ingen lång stund.... men jag hann ändå på den tiden nästan ta livet av mig...Emma fick åka en tur där i sällskap av vuxen och Johan åkte med.. för jag hatar alla former av vattenkanor... det enda man såg var att man skulle sitta i en liten gummibåt med plats för två och att man skulle åka ner i ett slutet rör... När de kom upp tillbaka efter att ha åkt en gång sa Johan att det där måste du bara prova Annika för det där var jätte kul.... Yeah right..! Jag åkte en gång med Emma och jag trodde på sant att jag skulle dö... vi hade fått två fribiljetter in till parken... och jag tänkte mitt i tunneln att "tänk att jag fick en fribiljett till döden"... Det for jätte hårt... i en massa svängar och då man trodde att... Jag överlevde!... var man mitt i ett vattenfall och man for rakt ner.... huvadådi... sen tog vi taxi hem och jag gladde mig åt livet... och att jag hade det i behåll.

På kvällarna unnade vi oss att äta ute för det mesta och det var gott om restauranger... och "inkastare"... folk som försökte få in en till just deras restaurang... de var faktist lite jobbiga ibland. ... Men vi var till en rastaurang två kvällar efter varandra... en härlig kille där... han skojade med oss alla och trollade för Emma... Emma bara älskade hans restaurang och sista kvällen ville hon gå om där för att vinka hejdå men då var han inte där ... så nu när vi är hemma kan hon ibland säga att hon måste ju tillbaka dit och hälsa på honom igen....

Johan som var mest tveksam till hela resan visade sig njuta mest av oss alla av värmen och jag tror faktist att jag får honom dit igen... han njöt verkligen där.. En kväll då min mamma och pappa hade hand om Emma for Johan och jag ut på en irländsk pub vi hittat, på ett glas wiskey.... och när vi satt där och tittade ut över shoppinggatan kom sakta ett äldre par gående med stavar... de sätter sig tysta på en bänk och lutar sig över sina gångstavar och betraktar folk... och Johan sa att kanske det där är vi när vi blir gamla .... då vi är vintrarna här... gåendes med stavar... och betraktar tyst de andra turistterna i vimlet... Vem vet?:...
Här kommer lite bilder....

Spana in Emmas frisyr som hon gjorde där... Jag fick matchande band som hon.. det där silver -röda bandet som hänger på vänster sida... "tjej-band" som Emma kallade det... med jag skippade flätorna....

Stranden vid Puerto Rico:

Emma på vår balkong... enda eftermiddagen det var lite moln.... :

"The girls":