Vår dotter ville gärna titta en film för nån dag sedan och hon ville titta Lotta på Bråkmakargatan.. Den filmen där Lotta blir arg på sin mamma för att hon måste ha en tröja som hon tycker killas och sticks... så hon rymmer resolut hemifrån och in till grannen Tant Berg. Emma älskar just detta avsnitt och det kanske för att vi brukar ha lite flyttningstendenser själv här i huset. Vi tittade en stund tillsammans och när vi kom till stället i filen när mamma och Lotta är oense om tröjan och mamman blir stressad säger Emma plötsligt: "Hon låter som dig... Lottas mamma låter som dig... jaa så där stressad och arg i rösten". Och jag bara frågar " men så där låter jag väl inte?".... "jooo det gör du för det mesta säger Emma. OCh jag tyckte med ens det var så sorgligt... pratar jag såå hela tiden... det visste inte jag...
Och när jag rannsakar mig själv har jag omedvetet lagt in en högre växel på sistone.. jag stiger alltid upp lite för sent... hinner med det jag ska men med minutskema... jag kommer inte för sent men får alltid bråttom innan jag kommer mig iväg. Tänker hela tiden frammåt just aldrig på nuet. Jag till och med går snabbt när jag är ute med hunden, inte för att få upp ett nyttigt flås utan för att jag ska komma hem fortare. Jag och Emma var ut på en promenad en kväll och jag kom på mig själv att tycka att hon borde kanske gå fortare så vi kommer hem lite fortare... hur i all världen tänkte jag då??
Jag äter snabbt som min kära familj lugnt konstaterade i helgen då jag hade ätit upp min portion då de bara var halvvägs ännu.... Jag sa att det gör jag väl inte, det är ju ni som äter långsamt..... men det verkade inte som om de höll med mig.
Jag handlar snabbt i butiken, blir fort stressad om inte alla har lika bråttom som mig eftersom de hindrar min väg i slutändan. Jag skyndar på Emma vid nattningen ... "ok klockan är mycket ... hepp hepp... borsta tänderna... ikväll är klockan så mycket så vi hinner inte med någon saga ... ok ögonen fast... Godnatt min skatt förresten..."
Jag borde lugna ner mig, men hur gör man det. Det kan så vara att jag tillbringar så mycken tid på jobbet och skiftar så att rutiner blir lidande och att jag tycker att de stunder jag ÄR hemma borde jag hinna med så mycket som möjligt.
I klassrummet där min dotter har sin pianolektion har någon klistrat ett stort papper över hela klockan, så man inte alls ser varken siffror eller visare och på lappen står det..
. "Kello on jo paljon"...
och jag småler varje gång jag ser den lappen. Det borde hänga en sådan lapp över alla mina klockor här hemma... Kello on jo paljon... Klockan är redan för mycket... mer behöver inte jag veta för så lever jag hela tiden... Klockan är alltid redan för mycket så det är bäst att skynda sig med ALLT... man är alltid lite för sen hela tiden... frågan är om man borde ha en lapp där det står" Klockan är ännu inte så mycket" .... Kanske man då skulle coola ner... för än finns det tid.. hmm kanske... borde tänka på det där. ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar