Jag läser i dagens tidning:
"Arbetslivet blir ett år längre"
Arbetsmarknadsorganisationerna lyckades komma överens om förlängning av finländarnas tid i arbetslivet...... Enligt Finansministeriets kalkyler kan det minska det strukturella budgetunderskottet med upp till två miljarder euro....
Och till det säger jag att det SKIITER jag i... ursäkta språket... men det gör jag då grisarna börjar flyga.
Hela den här discussionen om förlängd arbetstid... pensionen skjuts hela tiden upp med flera år.. det oroar mig en aning. Jag är nog från Jeppo och tycker överlag inte om då nån annan... som tror sig vara bättre än jag .. säger åt mig att göra något.... men jag blir såå irriterad på denna debatt. Det är ju förbaskat MITT liv de sitter och beslutar om. ... min livskvalitet, min familj, mina intressen och hela min tid här på jorden och till det säger jag bara HELL NO!
När jag var 30 började pensionsspara och det var just för att jag skulle hinna LEVA sen utan väckarklocka. ....Jag tycker åtminstone att det är mitt liv hemma, med min familj, våra intressen, skratt kring matbordet, mysiga hemmakvällar och en stilla proomenad med hunden, båtutfärder och villa livet det är LIVET.
Arbetslivet utmanar en attt lära sig mera, ger vardagen en rutin och inkomsten behövs. Ingalunda vantrivs jag på jobbet, nejdå, men mitt liv som jag värdesätter högst är hemma med min familj. De stunder man är hemma alla är värdefulla eftersom man många dagar bara möts i dörren, hämtar upp Emma, äter kanske middag tillsammans och sen far på varsitt håll igen.... Stunderna när alla är på ett ställe värderas högt.
Med mitt skiftesjobb får man redan bara acceptera det faktum att det rullande semestersystemet innebär att jag har Juli semester var tredje sommar, detta innebär att en gemensam semester alla tillsammans hade vi då Emma var 2-5 och nu 8 år.... tänk att man måste redan vänta två år innan man kan vara tillsammans en hel månad... det har någon också bestämt... att man inte får.
I mitt jobb har jag kommit att känna flera som väntade på sin pension för att DÅ skulle de göra det och det, de skulle resa, se världen, vara på villan så fort man får ut båten och stanna där till hösten, få leva utan väckarklocka och ta dagen som den kommer, umgås med fin famij och kanske sköta sina eventulla barnbarn... och sen har de plötsligt fått cancer.... en kort sjukdomstid och sen var de bara borta. Allt det som de tänkte göra var inte längre möjligt, arbetslivet hade redan tagit den tid den ville ha och kvar var inte mycket för egen del.
Om man trivs med sitt jobb och inte riktigt trivs med stillsamheten hemma ska möjligheten finnas, javisst, att jobba längre. Men att någon där i Helsingfors sitter och bestämmer att JAG MÅSTE arbeta längre är det ett rån tycker jag... De stjäl ett år från mitt liv... ännu ett år och he sejr ja bara att He vart int naa he!
Med treskiftesjobb i vårdyrket, ska man inte behöva gå med rullator och dela ut medicinen åt andra, arbetet i sig är tungt och tar på kroppen. Jag vill ha lite hälsa kvar och rörlighet så att när jag TAR pension hittar ni oss ut på villan på somrarna, ut och cyklandes på höstarna och på Kanarieöarna på vårvintern. De kommer inte att få mina sista rörliga och friska år.... och om jag sen får cancer kan jag sedan ändå vara nöjd då jag sitter i dödens väntrum ... för jag har hunnit LEVA...riktigt LEVA..! Amen....
Bra rutet Annika!
SvaraRadera