Julen hos Johnsons

Så har vi då kommit så långt som till Julannandagen redan.. Julen är inte officiellt över förrän ikväll... och jag stör mig en aning på alla uttalanden om att julen är slut redan julaftonskväll... när alla paketen är öppnade. Julen är väl tre dagar och så är det .... Fokuset är mer och mer på konsumerandet och julklapparna... och då de är öppnade är julen slut... men jag försöker mer och mer ju äldre jag blir även njuta av Juldagen  och Julannandagen...

Julaftonen fick jag vara ledig och det är ju som alla vet som haft barn den läääängsta dagen på hela året. På dagen pyntades det lite, dukades bordet, skinkan i ugnen spred en härlig julig doft i hela huset, mot eftermiddagen borde jag ju ha besökt kyrkan och julbönen men skam till sägandes hoppade jag över det i år också... fast jag hade tänkt fara iår då jag inte behövt vara på jobbet. Någon måste ju vakta skinkan i ugnen och det ansvaret tar min man på sig varje år då kyrkan och julbönen kommer på tal. Emma var sååå otålig då redan och sneglade förväntansfullt på paketen under granen så hon bara vägrade komma någonstans. ... så jag valde att faktist denna dag inte vara på väg någonstans utan bara vara hemma med min familj Jag riktade en bön uppåt och bad Honom förlåta mig  men han sa tt det var ok... bara jag skänkte Jesusbarnet en tanke allt emellanåt.... så det lovade jag.
,.. Skinkan i ugnen spred en härlig juldoft i hela huset och jag bara njöööt över att få vara hemma och inte ha bråttom någonstans. Johans föräldrar kom mot kvällen och vi satte oss ner och åt allihopa, tittade lite Kalle Anka och senare julklappsutdelning. Även jag fick några ... det skulle man ju inte trott om han tagit i beaktande alla de gånger jag varit på dåligt humör den senaste tiden. Jag blev så av hjärtat glad över alla julklappar, julafton är bara för härligt... Emmas ögon som strålar.... juldoft, glada skratt och samvaro.

Juldagen har vi en egen Johnsonsk tradition ... vi badar julbastu tidigt på Juldagsmorgonen... alla tillsammans.... har en "gå i pyjamas läääng-dag" på juldagen och bara plocka gårdagens klappar, Emma leker med sina.... och man bara njuter av granen och lite julmusik. Mot kvällen for vi hem till mina föräldrar och åt tillsammans med mina syskon.  Min pappa tyckte om sin kofta jag hade stickat åt honmom och det gjorde mig glad. Bildbevis kommer senare.. Och min syrra var även hon rätt nöjd över de mönsterstickade strumporna jag stickat.... så som hon tjatat kunde man inget annat... ;)
 
Idag har vi en "vila kroppa och själ-dag" och vi ska göra ingenting.... Jaaa kanske sticka några varv då.... Jag har bestämt att efter nyår ska jag ha en "ego månad" eller två.... när jag såg Johan sitta med en stickad socka (olika)av varje på sina fötter så insåg jag att det håller på att bli lite som med skomakarns barn som går med de sämsta skorna. Jag har helt glömt bort/ eller inte hunnit sticka åt min familj på JÄTTE länge.... så nu ska jag faktist ta mig tid att sticka åt oss lite.... och inte ge bort allt.... utom de knälånga socksorna jag började med igår, norskmönstrade svårt mönster.... hur coola som helst... .... som jag ska ge bort... men ...sen....

Ikväll är julen officiellt över och jag måste ärligt säga tt det vore roligt att lyssna lite annan musik redan och se fram emot ett nytt år och nya möjligheter... och jag har på känn att det blåser förändringens vindar 2013..... hmm.... intressant....

Julefrid till er alla!

Och DÄR inleder jag nu officiellt min julefrid..... Nu är allt inhandlat, paketerat, levererat och klart. Jag har försökt tänkt på alla, köpa alla ingredienser, stressat fram och tillbaka, försökt tänka på alla detaljer, drogs med i stressen som jag bestämt gör varje år fastän jag varje år  lovar dyrt och heligt att inte göra det. Men nu är allt klart, varje garände är fästad, varje tejpbit på plats så nuuu tänker jag börja njuta och låta julefriden komma in. Är nu ledig två dagar och tänker faktist bara vara med min familj, njuta av gemenskap och glädje. Jag hann.... iår också.... du milde tid.

Nu tänkte jag resten av helgen fokusera på Jesusbarnet och gemenskapen....  Jag ska faktist knyta mig... skriver mer imorgon när jag inte har tejpbitar överallt och presentpapper över hela golvet. Har mycket att skriva om och jag bara bubblar av meningar jag borde pränta ner men vi tar det imorgon.

Tänker inte föja massan och framföra julhälsningar på facebook i år.... utan gör det här.... Jag föredrar att krama "in person".... men de som följer min blogg vil jag önska inte en klyschig God Jul.... utan helt enkelt Julefrid.... en varm Julefrid så det är så där varm och moijju stämnning... Ta hand om varandra så länge vi har de nära omkring oss... Varm Julkram till er alla!

julklappsinköp... man borde blivit född som man

Började jobba idag igen efter en veckas sjukledighet med min sjuka arm. Tänkte inte klaga mer på den nu för Who cares anyway?... Och det "går" att jobba men bra är den inte...jag gjorde mitt bästa.
  Om man tänker efter och anpassar rörelserna så kom jag igenom dagen.

Dagen blev rätt lång eftersom Johan och jag gjorde ett tappert försök att inhandla julklapparna ikväll efter jobbet... vilket visar sig varje år vara en riktigt dålig ide... jaa alltså att fara på julklappsinköp efter jobbet och mörkrets inbrott. Det verkar alltid som om kropp och knopp tar kvällen redan när man kör ut från parkeringen på jobbet.... det är samma varje år...vi sparar det så sent så vi är tvugna att fara kvällstid för att fara tillsammans, sen är vi båda jättetrött redan innan vi kommer till stan. Hjärnan fungerar inte för att tänka ut bra julklappar så till sist blir det "grej-plockning" dvs man tar något från en hylla bara för att få åka hem så fort som möjligt.
OCH så  har man EXACT 32 minuter på sig innan min kära man blir lite knärro.... 40 minuter på sig innan har blir riktigt knärro.... och hungrig... sen får du skippa julklapparna för att istället söka efter "mat-första hjälpen"
 Även det facto spelar in att min man är totalt ointresserad av julklappsinköp... sorgligt men sant. Han önskar sig en julklappsfri jul... Man skulle slippa stressa ut i folkvimlet bara för att man måste ha nåt NU.. spendera pengar... mycket pengar på sånt som egentligen ingen behöver...då man egentligen skulle behöva varje cent själv... och på sätt och vis håller jag med honom. Det går pengar... mycket pengar... på julklappar. Allt är så fruktansvärt dyrt... Man får ju helst inget lego för under 30 lappen... de som verkligen hade varit en utmaning för Emma så som tecniclego fär man inte för under 70 lappen.
Då står man inför en discusion om man ska ta EN dyr julklapp som hon har att göra flera dagar... eller ska man ta flera små saker... som egentligen är onödigt krimskrams. Dilemma...
Och att sen börja jaga en massa småsaker då man egentligen bara vill hem och dricka en stoor kopp kaffe framför öppna spisen är självbehärskning big time. fast jag håller med min man lite så är jag ju ändå barnsligt förtjust i julklappar, att få se ett paket under julgranen som står mitt namn på är barnsligt spännande.
 Jag älskar att någon bemödat sig att tänka ut nåt åt Annika... nåt åt bara MIG.

Till Hushållsgrejs... säger jag "Tack...åh va roligt " men gläder mig faktist inte lika mycket som nåt jag får som bara är MITT!

 Så slutresultatet är hos Johnsons att JAG tänker ut vad vi ska köpa... JAG inhandlar det samma.... och JAG skriver upp på en liten lapp vad JAG vill ha och så får jag det.... inget utrymme för överraskningar. Han behöver inte tänka själv...

 Och då kan man ju fråga sig varför jag skriver upp det jag vill ha... varför jag inte bara låter det vara... Jo det ska jag säga er.... då får jag garanterat hushållsgrejer... och DET är det mest oglädjande jag kan tänka mig på jul.
Jag hade gärna haft en man som inhandlat smycken.... men det säger han alltid... " men du har ju så många halsband redan"..... så att så att...

Nåja... det om det. Slutsaldot idag blev att vi har nästan färdigt... och den som får "äran".... som vanligt att springa ihop det sista äääär: Annika... surprice...

 Julpyntet har kommit på plats och julgranen hittades igår söndag. ...
Väl i skogen tog vi hem en åt mamma och pappa också som måste ha haft tillfällig sinnesförvirring och hotat med att ha plastgran iår.... Jag säger bara "Herre min tiiid"... kommer inte på frågan... never! Jag sa klart och tydligt åt pappa i telefonen att jag kommer dit med en gran... och att en plastgran är "huvudlös ide".

Mina stick projekt är avslutade och jag hann.... i år också... tack min skapare och Gud. Nu börjar det vara lite allmän städning i slutet av veckan så får julefriden sänka sig här. ... Bara den sista slutspurten nu då...

 Jag undrar om man kan säga upp sig som familjens planerare och ställare...Jag hörde om en som gjorde det... Män har liksom en förmåga att bara surfa på vågorna i julstressen... det vill jag också göra nån gång... de verkar komma så lindrigt undan... men mycket ljud kring dem när de MÅSTE anstränga sig. Idag köpte vi 4 julklappar... jätte tungt.... men då har jag inte ens nämnt de 7 jag köpt innan.... Jisses!
Nåjaa... thats life.... imorgon är en ny dag med nya möjligheter... och snart är julen över... man borde minnas att njuta också.

Skönhetstävlingen Lucia och Dörrkransar...

Torsdag.... 13 December och redan Lucia.

Började dagen lite tidigare med dotterns skola som idag började en timme tidigare för Lucia programmet som föräldrarna var välkomna på. Jag är ju som sagt hemma denna vecka så jag satt gärna med på programmet.

Armen jaa.... vad ska jag säga. Bättre och bättre i vila och med värk/inflammationshämmande medicin på så går det skapligt.  Jag får upp armen ca 45 grader nu och det är framsteg big time. Jag får på mig jackan själv och har inte längre lika ont. Men så fort jag icke-genomtänkt snabbt sträcker mig efter nåt river det ordentligt till i armen... uppe i axeln så jag får nog vara försiktig.
Men idag torsdag kunde jag inte hålla mig längre ... jag bara MÅSTE sticka idag... jag höl på att förlora förståndet med att bara titta på alla mina projekt som borde bli färdiga innan jul och alla roliga mönster.... Jag bara MÅSTE få börja.. så det gjorde jag.
Jag fick rådet att återvända fredag till läkare om armen inte är RIKTIGT bra men jag vet inte.... faktist inte... jag vet att jag i såfall blir erbjuden kortisonspruta och det borde man inte ta.... har jag hört från "säkra källor"....
På tal om källor... jag har världens bästa vän och zonterapeut som efter att ha läst mitt blogginlägg förra gången ringde mig och erbjöd mig en tid för behandling redan nästa dag... för att hon "läst på om hur vi ska göra med min arm" Viveka min vän är bara för BÄST!!!
Jag får se hur jag gör..... hmmm..... Det är inte riktigt bra.... inte alls men det kanske blir så vi ska se.
Jag har haft ett lite större stickprojekt denna höst som SKA bli färdig till jul och ikväll när jag inte kunnat hålla mig stickade jag det sista färdigt... och jag frågade Johan vad han tyckte om det färdiga resultatet... Han sa "Jätte fiint.... men det har kostat din arm"..... Men då sa jag att "Det var det värt".... Är faktist SKIIIT-nöjd om jag får säga det själv.

Denna vecka då borde jag ju ha vilat... legat på soffan och läst... och det gjorde jag... första förmiddagen... sen har jag fakitst julstressat... skam till sägandes. Jag har inte kunnat hålla mig då så mycket borde göras. ... men det mesta har varit helt roligt... Har bakat lite till jul.... lussebullar som är ett måste på lucia... pepparkakscupkaces... Städat lite köksskåp med höger hand..... julpyntat... hängt upp julgardiner... med höger hand... allt går bara man vill... och idag märkte hur många måsten jag egentligen hade ... i mitt eget huvud.. Jag hade egentligen inte suttit ner på hela dagen... fläktat på som  om det var sista dagen på jorden.. Bytt gardiner, paketerat och skickat julpaket till Åland, plockat fram lite julpynt... m.m.   Och fast jag var rätt trött i armen och fick ta en till värktablett så tänkte jag ännu börja göra julkransar till dörren ..bara för att det ska vara ..... sagt och gjort... jag tog med min dotter och hund och skulle till skogen och plocka ris... väl där fick vi först gräva fram ris och man fick bara några strån igången... och det kändes rätt tröstlöst när jag bara plötsligt satte mig ner på en sten i skogen och sa åt Emma... " Nej nu går vi hem.... vi skiiter i kransen iår... jag vill hem". Jag bara kände plötsligt att vi bara var där för att jag fått för mig att jag MÅSTE ha krans på dörren... vem har sagt det... ?? Jag är ju sjukskriven för bövelen... och tagit extra värkmedicin och här sitter jag i skogen och tror att jag måste ha en krans på dörren... annars kommer inte julen... den kommer väl ändå... fast jag sätter nåt annat på dörren... Emma sa förvånat... : Men kransen då...?? Den skiiter vi i sa jag och så gick mor, dotter , hund hem och tittade på en film istället.  Och jag tillät mig vila mitt i jultillställningen. Så om julen inte kommer i år får ni skylla på mig... för jag SKET i kransen.

Kvällen stod vi traditionsenligt på torget i snöfallet och tittade på skönhetstävlingens vinnare : stadens lucia.  Har faktist förlorat lite tron på den rätta lucia andan... Det är Decembermånads skönhetstävling... det såg man även på skolnivå.... den sötaste tjejen med det längsta håret ... lockar i... söt ansikte blir lucia... sen den med den vackraste  sångrösten och det varmaste hjärtat är den ständiga tärnan  längst ut på kanten.  Det är inte alltid de två egenskaperna sammanfaller.  Jag röstar alltid på de kandidaterna som har kort hår och som ser snäll ut i ögonen... kanske för att jag själv alltid var den ständiga tärnan... längst ut på kanten... inte utseendet alltid till min fördel men varmt hjärta... Jag undrar vad luciorna tänker när de kommer skridande in till stan och stiger ur sin hästdroska...Är det:  " Nu ska jag glädja er och ge er julefrid ... eller är det... " Yes... jag vann.... jag var snyggast.".. Jag tror det senare.

Jag är mest till torget denna kväll för att höra stadsdirektörens utlysning av julefrid över staden... Fin tradition... Enligt den får man från och med idag inte reta upp sin medmänniska för att man inte ska störa julefriden... och jag lutade mig fram till  Johan och påminnde honom om att inte reta upp mig nu då före jul... för det säger stadsdirektören... då han  lugnt  och bestämt säger... " Men Annika.... Det vet jag aldrig ... förrän efteråt.... " ;)  

"Akta dig för vad du ber om- du kan FÅ det"

Den meningen ringde mig i huvudet idag. Jag har länge önskat mig ledig tid att julmyyyysa och få vila kropp och själ... och jag såg såå fram emot min semester mot slutet av denna kommande vecka.. Då skulle jag riktigt ha behövlig semester.

Och NU är jag sjukskriven.... He va inte naanna tå. Jag har haft vänster arm som bråkat ett tag, styrkan har varit riktigt dåligt och den har börjat värka på nätterna. jag har inte kunnat ta i på jobbet som jag brukar. Några dagar nu har den varit akut dålig.
 Jag har sett lustig ut när jag har envisat med att klara mig ändå... det blev en helt egen konstform med att försöka få på sig bh:n och tröja på morgonen. Efter att ha sett min unika konstform imorse tvingade min kära man mig till att beställa tid till läkare IDAG!! ... Ok ... med lång tänder ringde jag.... och jag dealade till mig en tid kl 14.. strax innan mitt eftermiddagsskifte börjar.
Johan tyckte jag verkligen har byggt bo där de eviga gökarna gal när jag fiffigt nog kombinerade mitt läkarbesök med min jobbtid.... då han samtidigt fick hjälpa mig på med jackan när jag mekaniskt lyfte vänster arm med den högra för att åka i väg.
 Han muttradde något om "faanens envis".... men det kan ju också ha varit "graanens elviisp".... jag hörde inte så noga... vad han då menade med det hann jag aldrig fråga upp.

 Väl inne hos doktorn tyckte han jag skulle ta av mig tröjan för att kunna undersöka min axel... Jaa jyst så he va inte naana tå...
 " Jag frågade farbror doktorn och han rimligtvis kan gissa hur länge det just hade tagit mig att få PÅ fanskapet... som jag nu då alltså måste ta av mig.
 Att få av mig den tog ävenledes lika länge... nästan så att jag såg honom hejda sig i en rörelse att börja hjälpa mig. Han gav mig fort diagnosen muskelfästeinflammation.. ordentlig sådan.
Eftersom jag redan bytt om till jobbkläder frågade han mig hur länge jag har kvar att jobba idag, och jag svarade att jag KOM  ju just... till jobbet... hela mitt skift låg framför..samtidigt som jag smidigt och mekaniskt lyfte upp min vänster arm med min högra upp på bordskanten för att se så där världsvan och viktig ut där på andra sidan bordet...  Han tittade på mig över glasögonen och tänkte säkert att hon där är nog inte riktigt klok.

Jag blev sjukskriven alltså från iḿorgon måndag och en vecka framåt. Så slutsaldot blev att jag fick ledigt.... mera ledigt än väntat men inte i stånd att göra allt det där jag hade tänkt. Sickandet kanske jag håller upp med ... halva dagen imorgon.
Han frågade fakitst om jag jag gjort ensidiga rörelser som kunnat orsaka Inflammationen men jag tittade bara lite tankfull ut satte huvudet på sned... gjorde en konstpaus och sa sen fundersamt... Neej.... det kan jag inte påminna mig om att jag skulle gjort...!

 Jag jobbade kvällsskiftet med hjälp av bra arbetskamrater som avlastade mig med de tunga sysslorna... så nu tar jag en Voltaren och går och lägger mig.... Imorgon blir det vila ... och en bra bok... sen stickar vi vidare. :)

storlek 42

Jag har haft en tanke rätt länge om nya skor. Ingen skillnad alls faktist,  bara de passar något sånär.... jaa... så att jag kan gå i dem rätt löst och ledigt... bekvämt i dem.  Men det fanns just inte alls skor i någon affär just då så jag skulle få meddelande om när de skulle få in de skorna som passade mig.

I torsdags ringde de, de hade skor.... enda kruxet är att de inte var i min storlek. Jag har storlek 39... har ingen erfarenhet alls av 42:orna.... jag hade önskat jag hade det men tyvärr var jag endast bekant med storlek 38-39.  annars tror jag seriöst att skorna de bjöd ut var nästan presic så som jag hade förställt mig...

Så ja tog dem.... ändå....
Så nu står jag här med lite för stora skor.... jaa rätt mycket större än jag tänkt.....
och jag vet inte om jag kommer att snubbla lite mera, vira in mig i mina egna skor... och hur det går när jag ska springa det vet gudarna... men inte blir det väl värre än att jag får stiga upp igen och fortsätta.

Så att så att... här står jag med mina nya skor.... lite för stora, men röda och fina.... och jag kan änd känna mig lite stolt över att få ha dem.... de är ju trots allt skor... som jag önskat mig... Nu börjar vi gå då.... jepp det gör vi......