Du måste flytta på dig..... Hell no!

Jaha.... Söndag kväll då.... Kanske ni kan gissa vad jag gjorde i helgen då...:  Och alla som gissade jobbat får kärlek och omtanke hemskickat. .... och det var det jag ville prata om det för denna gång.... vill INTE prata om jobbet just nu....

så att så att...

Jag skulle i jobb lördag eftermiddag så jag spenderade f.m. med min familj. ... och senast jag hade en lördag förmiddag ledig var....6 oktober. Vi for till Jeppis och sonderade terrängen med vilka öppna spisar det finns nu och i vilken prisklass. Alltså en öppenspis att elda i till sommarön. Vi tittade på flera.... behövde inte den i detta nu men vi ville titta på olika alternativ.... Emma och jag shoppade loss på Tiimari lite julpyssel... vi tänkte prova på tovning den här gången. , och lite vanligt filttyg gliter band... m.m.... Vi brukar pyssla lite till jul så vi köpte lite material ... men  vi började titta i pysselböcker hemma sedan så behöver vi nog mera i sinom tid... så det blir nog en till resa dit snart. Jag ääälskar det faktum att vi närmar oss jul... jag skulle bara kunna plocka fram alla mys-.ljus och sitta och myysa.... kanske det är avsaknaden av snön som gör en lite extra förväntansfull till de extra ljusen i fönstret. Jag ska försöka hålla mig så att jag inte sätter fram ljusstaken i fönstret före lillajulshelgen....men hur farlig är väl det om jag sätter fram den redan... fredag... eller kanske redan torsdag... mitt i allt är onsdga också en bra dag... hmmm...

Det var ju julöppning i stan och fullt med folk överallt i lördags, både i och utanför affärerna. Och här kommer nu något jag faktist irriterar mig så i bomben på... och jag skäms för att säga det men det irriterar mig så till den milda grad.... BARNVAGNAR!! Jag har försökt analysera varför det retar mig men jag förstår bara inte hur det kommer sig att där det är som mest folk, mest trångt mellan hyllorna så finns alltid "Mamma-barngruppen"... oftast hela föreningen ...PÅ SAMMA STÄLLE... med VARSIN barnvagn och de har liksom inte bråttom någonstans... nej nej... är man mamma ledig så är man... De får oftast ha hela hyllan för sig själv eftersom de samtidigt barrikerar densamma.... med sina vagnar. Det är liggdelar... sitters som de kör med sig i butiken med eller utan barn i. Sen när det är som folktätast kring dem har de satt i system att omedelbart till synes utan förnuftig anledning göra en u-sväng med hela ekipaget... eftersom de glömt nåt... tror de... och så vänder ALLA i föreningen om och skuffar sig en väg fram. Många tittar väldigt irriterat på en för att man står i vägen ... som om nog jag... verkligen är bredare än  mamma-vagn-barnet ekipaget tillsammans.... och det är JAG som är ivägen.

Det kan ju vara så att jag har blivit en "prytt-bytto".... " knärr-kärring"..... med redan rätt stora självständiga barn och att jag tappat förståndet och förståelsen för mammorna idag.
Det kan vara så att jag ogillar när någon stör flytet i vardagen... hindrar flytet... skapar köer och väntande... 
Eller så har det alltid stört mig att folk tar plats.... jag har aldrig velat ta plats... aldrig velat vara ivägen för någon... Ibland när Emma var liten och det var mycket folk i någon butik, kunde vi lyfta ur flickan ur vagnen medans vi var inne och lämna vagnen ute... i hänsyn till de andra som var där.. så att man inte skulle vara ivägen.
Det gör man inte nu... man TAR plats.... och ANDRA får flytta på sig....

Nu får man en blick av mammorna som om det är mig de är irriterad på för att inte DE slipper fram... Ok... Kanske det är en kombination av de två ovanstående. Jag har då börjat stå kvar... ibland demonstrativt länge där jag ämnar stå... och så kan vi alla titta lite irriterat på varandra... för det är kanske Jeppobon i mig som lever efter devisen: "Om någon sjasar undan mig för att få min lekamen ur dess väg... får ta en lyftkran till hjälp. Försök få en Jeppobo att göra något på kommando.... - och jag ska säga dig att det är lättare att stanna tåget..... I FARTEN  "

Passande låt va.... och min dotters danslåt i detta nu......

En dag för Lego-lek

Idag har varit en alldeles ...alldeles härlig ledig dag..
 Dagen började med att jag väckte min dotter med att fråga henne vad 8 x 5 är... Klockan var sju och dags att stiga upp... Hon hade femmans tabell till läxa för dagen så jag tog ett stickprov så där i arla morgonstund...

 " Emma... Vakna... Jag undrar om du kan säga mig vad 8 x 5 är?"... Emma... Godmorgon"
.. jag stryker henne lätt över kinden.. "8 x 5"??
 En morgontrött mumlande röst hörs innifrån täcket.. " 40 ".. mumlar hon yrvaket.

Vi steg upp, satte på lite julmusik i vardagsrummet och så kröp hon upp i min famn och vi myyste en stund innan gröt och taxi väntade. Just då säger Emma alldeles tyst: " Det är såå roligt när du är hemma med mig, det är bara för BÄST när du väcker mig".
 Och jag blir alldeles varm om hjärtat. Min älskade älskade dotter, min hela värld. Tillika känner jag ett uns av att tiden rinner ur mina händer och att jag arbetar bort tiden jag får med henne innan hon försvinner ur huset.. blir vuxen och inte behöver ha mig hemma mer... lite sorg i hjärtat tillika. Leker med tanken på att vara hemma men vem kan vara det idag.. med huslån, billån och dyr mat... och sen alla räkningar... inget alternativ... det blir nog till att försöka hitta de små stunderna av mys som kommer i ens väg och vara närvarande i nuet när de kommer.

Efter att min dotter åkt iväg väntade en hel del som måste göras. Tvättkorgen var full, räkningarna skulle knappas in på datorn, hunden skulle ut och uträtta sina behov, huset skulle röjas upp åtminstone så man skulle kunna gå, mat skulle inhandlas. Jag hann precis klart innan Emma kom hem och jag tänkte att idag ska bara hon och jag göra nåt tillsammans så idag hade vi jätte-rolig LEGO-DAG. Vi byggde lego för kung och fosterland.... och fast jag annars inte är så förtjust i lekar så tyckte jag det här var jätte roligt.

Ser ni vad som hänt här.... Tjuven i svarta hatten har sprungit och knuffat till en cyklist som fallit och skadat sig.... kompisen till höger ringer efter ambulansen med sin suuper smidiga telefon... och ambulansen kommer ... med sirenen på... Suuper spännande...

Här är vår legostad... med ambulans-station och ett sjukhus... en polisbil skymtar på vägen....

Polisen jagar tjuven som tappat sin hatt..... hmmm... bevismaterial...

Här är det suuper-detaljerade sjukhuset.... med läkarrum och röntgenrum och patientrum.... 

Efteråt bakade vi lite pepparkakor med deg köpt från butiken, det spred sig en härlig mys-jul-doft i huset.... vi bakade också lite bröd idag.
Johan och jag tänkte ha en "bara hembakat-bröd vecka". Är faktist rätt trött på de köpte bröden... rågbröden hinner man bara hem med så är de skarpa som en skosula, eller så är ljusa bröd så full med luft att man fiser en gång så är man hungrig igen.:)
 Här är receptet på det vi bakade ... blev faktist jätte gott... :

 5 dl vatten, 50 g jäst, 2 tsk flytande honung, 1 msk salt, 7-8 dl vetemjöl, 3-4 dl grovt rågmjöl.

  Vattnet värmes till ca 37 grader och jästen löses i vattnet, sedan blandas alla ingredienser och degen får jäsa 45 min, bakas ut och sätts i 2 formar, och får jäsa igen ca 30 min. Bröden penslas med olja och ovanpå strör man en blandning av rosmarin 2 tsk och flingsalt 2 tsk...  Gräddas i 200 grader 35-40 min.

Underbar doft i köket. Pröv baka den om ni vill. Nu ska jag knyta mig efter en dag av mycken lek, och mycket tid tillsammans med min älskade dotter. Vi ska se vad morgondagen har att erbjuda.... kanske mera lego-lek... vem vet...?!

Helgens HAIR.... jaa inte min frisyr då inte...

Hemkommen efter helgens upplevelse. Ett trevligt avbrott i vardagen i den mörka november.
Tillbringade helgen med min syster i Åbo, vi hade sedan länge planerat ett systerbesök dit redan då de släppte biljetter till svenska teaterns höstsatsning.
 Vi åkte tåg ner och hann med lite julshopping innan föreställningen på Åbo Svenska Teater började.
Jag köpte lite julklappar och en t-tröja till mig själv..... jaaa och så köpte jag faktist Mark Levengods nyaste bok... "Rosor min kära bara rosor".... kanske lite onödigt men den unnade jag mig... jag bara älskar hans sätt att skriva om de små iaktagelserna den killen har. Vi unnade oss faktist att äta på Fransmanni också.... dyrt men himmelskt gott.. Vi som är lite "märkvärdiga måste ju följa sin image... fullt ut så att säga.

 Vad har jag då att säga om föreställningen..... Jaa du.... Spontant kan jag säga... Bra.. en upplevelse och trevlig föreställning...med bra sångare, bra show, mycket färger, bra senografi, bra samverkan med publiken.... men jag satt hela tiden och väntade på att hitta den röda tråden... vad pjäsen handlade om egentligen... vad vill pjäsen säga... ? Men den hann sluta innan jag fått grepp om det. Den handlade om... : INGENTING... eller så är det så enkelt att den handlade om 60 talet..PUNKT!

Det var tydligen mycket influenser i rörelse då och orden Peace LOVE and understanding var slagorden. ALLTING verkade vara fritt... öppna fria förhållanden verkade mera regel än undantag.. haschrökning likaså.. demonstrationer för protesterandets skull osv..
Jag måste ge en stor eloge åt de män som i förställningen klädde av sig HELT nakna och stod bara med händerna över de mera ädlare delarna... det hade jag INTE gjort för allt smör i småland! MODIGT!
Så  det var lite naket, lite flower power, lite sexuell frigörelse, lite hasch... ( jaa inte intagande av densamma men....) och det är pjäsen i sin helhet. Den är sevärd om man vill ha show... men är man ut efter pjäs som berör kanske jag inte skulle välja just den. .. Men personligen skulle jag då inte vilja vara utan upplevelsen....
 men som sagt... pjäsen har en bit kvar innan den blir lika bra som Les MIs...med Alexande Lycke  men det tror jag just ingen kommer upp till...

Söndagen åkte vi hem igen efter en ordentlig hotellfrukost.... just löööve frukost på hotell då man inte behöver varken handla hem alla ingredienser, tillreda den eller ens diska. Det var roligt att komma hem också.. min dotter hade väntat hela dagen på mig.

Det bästa var ändå med hela veckoslutet att jag fick tillbringa den med min syster... vi fick för en helg bara vara Annika och Benita... inte sjukskötare, mamma, eller allt i allo... vi fick vara två systrar som för en gångs skull fick gå till färdig mat, shoppa ensam, gå så länge vi ville, äta på restaurang ensam , och sedan sist men inte minst prata till punkt...utan att någon annan avbröt. och det visade sig att fast vi med åren blir äldre och har egen familj så i helgen var vi syster Annika och Benita.. just like old times... och DET ver ett guldkorn i höstmörkret.

Vi bestämde att nästa år samma tid åker vi igen till Åbo... oavsett vad de spelar.. fast de skulle ha värsta trikå-baletten där... bara för att hålla syster traditionen vid liv.

Gammal... njää... jag skulle säga VIS

En av våra patienter på mitt jobb frågade häromdagen om jag har barnbarn redan.... och jag tackar min skapare och Gud av hon bevisligen ser dåligt utan glasögon. Jag börjar känna mig gammal....
Man märker att man börjar bli gammal när:

1.  Jag kan förfära mig åt att polisen numera ger ut körkort åt så unga... inser de inte risken för liv när så unga får köra på vägarna.

2. Jag har en handlingsväska.... med märket S-Market på.... Jag köper mer i gången och tar ut vagnen till bilen. Vuxenpoäng.

3. Jag gillar garn... stickning överlag... inget är omöjligt. Jag sitter hellre och stickar uppkrupen i soffan hemma än far ut på bio en lördag kväll.

4. Jag iriterar mig på de "ungas" arbetsmoral... för det är numera bevisat att unga idag har ingen.... arbetsmoral... ALLS!! Här ställer vi inte mera upp för arbetsteamet.. nej nej.. arbetet är ett måste för att få pengar att konsumera... sen gäller det bara att försöka glida undan så mycket tungt jobb som möjligt. Deras devis är " Varför göra idag vad du kan få någon annan att göra imorgon.." De gör det sedan med en sådan skicklighet att man inte riktigt vet hur det kommer sig att man plötsligt bara utför göromålet själv... bara för att det går snabbare då. Hade jag velat lära upp ungdomen idag hade jag utbildat mig till stödlärare och gått i peffan. Mitt jobb är att vårda mina patienter,.... inte att lära upp ungdomen idag...

5. Man börjar tycka att en basker kunde man faktist ha.... en röd...

6. när ens barn åker hem till kompis.... vars förälder gick på samma klass som en själv i skolan.... märklig känsla... Hämtade idag min dotter från kompis vars pappa tog studenten samtidigt som mig... nu är barnen suuper kompisar.... Tänk om man hade vetat det då... Och man känner sig ännu mera gammal när man hämtar upp dottern från någons hem där man inte känner föräldrarna... men barnens farfar/farmor....

7. när man tycker gummistövlar är rätt bra  skor och stiger i dem hemma så fort man ska ut på gården... att man tycker det praktiska i ett föremål går framom det coola.

8. Man orkar inte titta ens en film till slutet för man somnar i soffan efter kl 22. ... Jag har sett många Beck filmer... början av dem... men vet inte hur just någon av dem slutar.

9. Man börjar FAKTIST säga till... stå på sig mera och säga vad man tycker. Kanske man numera har själförtroendet att verkligen göra det. och det är faktist rätt befriande. Nej det är bara utför nu... snart har jag basker och runda glasögon... Sticksömen är redan här... irritationen på de unga är redan här... så nu väntar bara pensionen och kanske en rödrutig damkappa. ....

Kanske det är så att man är så gammal man känner sig..  så då får jag be att presentera: Annika Bernice  53 år gammal.

 Forgive me for what I have done.... cause Iḿ Old....

Dagens utmaning..... klarades nästan....

Jag måste börja med att kommentera inlägget jag gjorde för någon dag sedan om att jag är lite stressad.....  Jag har nämligen mött många huvuden på sned med ett medlidsamt uttryck i ansiktet... Men Stackars dig Annika... och jag blev varse min bloggs genomslagskraft. Och jag måste faktist erkänna att jag inte är medveten om den alla gånger. Min blogg är mitt forum att skriva av sig. Jag ämnar inte skriva för att medvetet skryta eller bli tyckt synd om... jag skriver för att jag bara måste skriva av mig. ... som en dagbok nästan...  och visst vet jag att många läser och jag skriver inget som jag annars inte skulle säga in real life.men jag har fått ett behov av att ventilera... och det gör jag här. Jag har fått många värmande tankar och boktips vilka är jätte bra så jag tänker läsa Tommy Hellstens nya ... bara jag hinner.... min vän Viveka påminde mig och undrade var jag hade nuet och jag skämtade bort svaret .... men det tog jag med mig i alla fall... och tänker nu ta en stund i gången... den här månaden tar slut också... Allt har sin tid.. en dag i gången... och gör det bästa av den. Tanken lugnade mig en aning...  Du vet alltid vad som EGENTLIGEN är problemet du Viveka..... Jag blir glad i hjärtat av att ha dig i mitt liv... och jaa tack alla som gett mig omtanke... med bekymrad min.

Och det ökade läsarinloggningen på min blogg idag .... har jag på känn har att göra med Love tenten som jag gjorde idag. Och jag klarade den ..... nästan... men jag är faktist nöjd. Av innalles 5 tenter idag  klarade jag 4... läkemedelsräkningen klarade jag en del,  men i.v. delen hade jag ett fel och godkändes därmed inte på just den. Det betyder att jag skriver om endast den delen. Resten är avklarat och godkänt.  Lite harmar det mig eftersom jag först hade rätt svar.... men ändrade när jag dubbelkollade för att jag blev osäker... jag litade inte på mitt första svar... utan ändrade just innan jag meddelade att jag var klar... Just den frågan hade jag fel och mitt ursprungliga svar hade varit rätt... men nåjaa... jag är rätt nöjd ändå. Jag behärskade frågorna och har ett stressmoment undan. Skönt. Ska anmäla mig igen till räkningen fortast möjligt så jag får den undan. Känns skönt att inte behöva läsa mer på det där.

Kvällen spenderades ikväll på Wasa teater och pjäsen"Orgelbyggaren"... och jaa....  vad ska man säga.... hmmm... Jag har sett bättre.... så kan jag börja. De som läst boken innan kanske hade mer behållning av pjäsen...
Det handlade om en man som förlorat sin fru i Estoniaolyckan och i sin ensamhet och sorg/skuldkänslkor bygger han en orgel i sitt vardagsrum och isolerar sig. Mannen har en hel del sorger inom dig... sorgen efter sin fru, sogen efter sin dotter som dog i cancer då hon var 30, sorgen efter umgänge,... skuldkänslor efter ett brutet äktenskapslöfte.... Mycket sorg ÄR det... och så är han med om en massa olyckor... Stukar foten, bryter handen och sist bryter han lårbenet... Det hade varit rätt uppbyggande att en fredagkväll få bli lite underhållen med lite lättsammare päs... så man kunnat skratta lite också...
 Jag får känslan av att allt i huvudpersonens liv är rätt USLIGT!  Rätt mycket känslor i pjäsen,men ändå  lite humor i karaktären Berg som spelas av Boris Bränn... men annars tung pjäs... och just ingen scenografi alls. Tomt rum med några orgelpipor längs ena kanten. Det var svårt att föreställa sig scenbyten.... om de var ute eller inne... lite väl enkelt uppyggt. De borde haft Adam där... ;) Nåja... jag var där med min bokklubb för att vi läser just den boken den här månaden... Orgelbyggaren.  Vi ska se sen om boken är bättre än pjäsen.

Nåja det här var alltså fredagen som kom och for... en annorlunda fredag... jag utmanade mig själv med tenten...klarade den ...nästan.... en fråga från godkänt... . och kan nästan lägga den till sidan... sedan lite kultur... hmmm.... Nu ska jag knyta mig och åka till jobbet lördag morgon.. Är det nåt som är säkert i livet så är det det att då det blir helg är Annika på plats ... på just jobbet. Skriver mer en annan gång.... 

Kort från Gud.....

Jag tog in posten här om dagen och längst ner skymtade ett kort... som jag var nära att missa i brådskan men handen letade ner i postlådan och där låg detta kort med denna slående text...
och lite passande var det att jag just vaknat efter mina vaknätter och fann detta i lådan ... Good morning....
 Det var precis som att få post från Gud själv eftersom en del annat hände den dagen som jag tyckte var jobbiga att ta itu med.
 Mest älskar jag meningen... and I Dont need your help.... Underbart vilsamt i den meningen... Det är bara att luta sig tillbaka då.
Jag fick kortet av en för mig kär vän.... men av buskapet på framsidan hade det kunnat vara från Gud själv. Detta kort pryder nu mitt kylskåp och påminner mig varje dag ... att inte försöka fixa allt... att lite luta sig tillbaka och bli hjälpt också... Tack för kortet Margareta!!

 Jag känner mig lite stressad just nu... jag tycker att jag sitter på ett tåg som färdas så fort att jag inte bara kan hoppa av bara så där.... sen krävs det överallt att jag ska vara allt för alla. Jag förväntas nästan bo på jobbet, ska försöka hinna vara hemma med min familj, hinna läsa på tenten som närmar sig, hinna göra det jag tycker om, hinna se de pjäser jag såå skulle vilja se, hinna överallt... vara överallt. Jag bara väntar på december då mitt liv lugnar ner sig en aning.

 När jag backar ut min bil ur bilgaraget har jag börjat göra en överdriven rivstart med gasen... ni vet så där så att bilen lite slirar på stället ... just då jag backat och jag sätter i 1 an och far framåt.. målet varje gång är att göra en fart-rand som syns...
 Det går min man på nerverna för man gör rätt fula märken på gårdsplanen, och jag vet inte varför jag börjat göra det.. jag bara MÅSTE göra ett märke på gården... lite som att " Annika has left the building"...Jag måste göra ett avtryck att jag åtminstone nog har varit hemma en stund.. kanske bara för att svänga .. men gropen i marken visar att jag åtminstone varit där...
Märkena blir lite djupare för varje gång och jag har två mörkare streck på gården som inte tycks gå att riktigt räffsa ut. Jag vill ha dem där..
 Min familj saknar mig, mina kompisar kanske saknar min uppriktiga engagemang, så även jobbet, och först och främst saknar jag mig själv.... Min själ skulle behöva ett halvårs ledighet... med att bara var hemma... hemma då min dotter kommer från skolan, prata om hennes dag... dricka mjölk och äta bulle... kanske besöka simhallen, jag skulle behöva de stilla promenaderna med min hund som jag aldrig hinner med, jag och Johan borde komma bort och göra nåt roligt och prata annat än pengar, räkningar, jobb och fixande och ordnande. Min själ saknar ro...
 Jag kan inte vara allt för alla... fast jag så gärna vill... jag räcker inte till. Jag får börja med att hitta de små stunderna av lugn och ro först.... och kanske mig själv också. Jyst nu finner jag mig själv bara göra någon besviken för att jag tycks ALLTID behöva befinna mig på två ställen, både hemma och borta... och jag lämnar alltid ett läger som i slutändan blir besviken.... vilket i sin tur inte ger mig riktigt glädje över det valda stället. Jag är inte DÄR helhjärtat.

GUD hälsade mig "Have a Nice Day".... och jag ler... när Gud säger nåt så kan man inte låta bli att faktist njuta och ha en Nice day... Mitt hjärta ler ...ändå...mitt i brådskan. Kring jul tänker jag ha lite mera ledigt så jag ser fram emot den tiden med mera mys hemma.  JDet finns väl nåt som heter Julefrid... det låter härligt just nu... Cant wait!

vardagstankar......

Fick kort och ett litet paket på posten idag.... Min vän hade skickat lite Åländskt chocklad med salt på... just MIN favorit....med följde ett litet kort med texten att jag är värdefull i just hennes liv... och det gjorde hela min dag. Jag blev varm om hjärtat, kände mig speciell.... så det var dagens höjdpunkt. Nu mumsar jag på den gooodaste chokladen i världen.... och njuter!

Veckan i överigt har gått i jobbets tecken.. har just avslutat två nätters vak... gäääsp.... Det var motigare dessa två nätter än vad det brukar.. jag var så in till döden trött första natten och jag somnade som när man släcker lampan då jag kom hem. Natten därpå var inte heller mycket bättre. Jag vet inte om det är vädret som gör mig tröttare eller om jag bara har en liten svacka... Jag saknar lite egen tid.

Håller just nu också på att läsa till LOVE tenten som jag ska tenta nästa fredag. Det är en tillståndsutbildning+ tent för att uppdatera sitt iv- tillstånd för jobbet. Vi får tre timmar betald läsning men materialet är såå digert och packat med info att det tar måååånga dagar att alls komma sig igenom läsmaterialet. Sen återstår även uppgifterna i läkemedelsräkningen. Idén med tenten är inte dåligt och man får sig till livs mycket glömt kunskap men jag är inte riktigt hundra med på att behöva sätta så mycket av min egen tid till läsningen. När man redan jobbar snäppet på 100 % är det redan svårt att hinna med hushållet här hemma och sedan försöka få någon egen ledig tid är ett puzzlande men.... jag ska i alla fall försöka få den undan så behöver jag inte fundera på den mera. Rykten säger att om man inte klarar den på x antal gånger kan man förlora rätten att jobba som sjukskötare. ..... och det oroar mig inte dessto mer... det ger mig en anledning att börja med nåt annat... som jag ser det.. Kanske jag borde ta upp iden vi hade på stickgruppen om att jag kunde köpa en " garnbuss"... bli återförsäljare på dropsgarn och köra runt i nejden... Garnförsäljare helt enkelt..... hmmm... ingen dum ide...

Om ni ser en buss med texten " Garnakuten".... kom gärna in och nava mina garn.  Då vet ni också hur det gick i tenten för mig... följaktligen...

I morgon är jag ÄNTLIGEN ledig ...EN dag.... och All Helgona Helgen
börjar, med helg jobb IGEN för min del...jag sååå har helgjobb upp ihalsen just nu.. *suck* har haft så få lediga helger i höst så det går lätt att räkna på jaaa två fingrar faktist...
.Helgen innebär ljuständning på gravgården för vår del. Här klär vi inte ut oss till spök och drakula utan vi kommer ihåg de som inte längre är med oss... det växer Emma upp med och det är en stilla och respektfull helg tycker jag. Att gå på gravgården och se alla ljus som är tända på alla gravar är så vackert att man blir nästan rörd. Det brukar vara ett eldhav av omtanke i de där många ljusen. Ska traditionsenligt åka hem till Jeppo och tända ett på min farfars grav...  Jag har sedan jag var liten alltid trott att just den kvällen är det fest i himlen... Stående bord och "ät så mycket du vill"... Jag hoppas faffa tar riiiikligt...

Nu borde jag knyta mig fast jag inte alls är trött mera ... har ju just sovit om man säger så... ska fortsätta läsa Gardells bok"Torka aldrig tårara utan handskar"... en bok jag rekommenderar. Djup och tankevärd bok, intressant, välskriven och framförallt sorglig bok om HIV smittades situation i 80 talets sverige... Skrämmande. Läs den om ni vill ha boktips... och jaaa tentläsningen .... det gör jag imorgon... kanske... eller dagen efter det... eller så köper jag buss... endera...