Jag tog in posten här om dagen och längst ner skymtade ett kort... som jag var nära att missa i brådskan men handen letade ner i postlådan och där låg detta kort med denna slående text...
och lite passande var det att jag just vaknat efter mina vaknätter och fann detta i lådan ... Good morning....
Det var precis som att få post från Gud själv eftersom en del annat hände den dagen som jag tyckte var jobbiga att ta itu med.
Mest älskar jag meningen... and I Dont need your help.... Underbart vilsamt i den meningen... Det är bara att luta sig tillbaka då.
Jag fick kortet av en för mig kär vän.... men av buskapet på framsidan hade det kunnat vara från Gud själv. Detta kort pryder nu mitt kylskåp och påminner mig varje dag ... att inte försöka fixa allt... att lite luta sig tillbaka och bli hjälpt också... Tack för kortet Margareta!!
Jag känner mig lite stressad just nu... jag tycker att jag sitter på ett tåg som färdas så fort att jag inte bara kan hoppa av bara så där.... sen krävs det överallt att jag ska vara allt för alla. Jag förväntas nästan bo på jobbet, ska försöka hinna vara hemma med min familj, hinna läsa på tenten som närmar sig, hinna göra det jag tycker om, hinna se de pjäser jag såå skulle vilja se, hinna överallt... vara överallt. Jag bara väntar på december då mitt liv lugnar ner sig en aning.
När jag backar ut min bil ur bilgaraget har jag börjat göra en överdriven rivstart med gasen... ni vet så där så att bilen lite slirar på stället ... just då jag backat och jag sätter i 1 an och far framåt.. målet varje gång är att göra en fart-rand som syns...
Det går min man på nerverna för man gör rätt fula märken på gårdsplanen, och jag vet inte varför jag börjat göra det.. jag bara MÅSTE göra ett märke på gården... lite som att " Annika has left the building"...Jag måste göra ett avtryck att jag åtminstone nog har varit hemma en stund.. kanske bara för att svänga .. men gropen i marken visar att jag åtminstone varit där...
Märkena blir lite djupare för varje gång och jag har två mörkare streck på gården som inte tycks gå att riktigt räffsa ut. Jag vill ha dem där..
Min familj saknar mig, mina kompisar kanske saknar min uppriktiga engagemang, så även jobbet, och först och främst saknar jag mig själv.... Min själ skulle behöva ett halvårs ledighet... med att bara var hemma... hemma då min dotter kommer från skolan, prata om hennes dag... dricka mjölk och äta bulle... kanske besöka simhallen, jag skulle behöva de stilla promenaderna med min hund som jag aldrig hinner med, jag och Johan borde komma bort och göra nåt roligt och prata annat än pengar, räkningar, jobb och fixande och ordnande. Min själ saknar ro...
Jag kan inte vara allt för alla... fast jag så gärna vill... jag räcker inte till. Jag får börja med att hitta de små stunderna av lugn och ro först.... och kanske mig själv också. Jyst nu finner jag mig själv bara göra någon besviken för att jag tycks ALLTID behöva befinna mig på två ställen, både hemma och borta... och jag lämnar alltid ett läger som i slutändan blir besviken.... vilket i sin tur inte ger mig riktigt glädje över det valda stället. Jag är inte DÄR helhjärtat.
GUD hälsade mig "Have a Nice Day".... och jag ler... när Gud säger nåt så kan man inte låta bli att faktist njuta och ha en Nice day... Mitt hjärta ler ...ändå...mitt i brådskan. Kring jul tänker jag ha lite mera ledigt så jag ser fram emot den tiden med mera mys hemma. JDet finns väl nåt som heter Julefrid... det låter härligt just nu... Cant wait!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar