Giv mig ej glans, ej guld ej prakt i signad juletid....

Så var då äntligen julen här....och jag får nypa mig i armen allt emellanåt för att faktist kontrollera om det är på riktigt på sant att jag får vara ledig..... hemma med familjen... utan dåligt samvete.... HELA helgen. Jag är såå inte bortskämd med det. Senaste gång var för tio år sdan då Emma var baby och jag var mammaledig.

Tiden nu innan har varit minst sagt stressande.... på jobbet har jag åkt runt som bara sjutton för att få alla dosetter delade innan jul, se till så att alla har sårvårdsmaterial för hela helgen, hämta ut mediciner på apoteket, ge alla injektioner innan jul ..  Jag har haft fulla dagar kan man ju säga och en massa saker i huvudet.... som jag bara inte får glömma.... mail jag måste skicka och samtal jag måste ringa. 

Hemma har jag försökt hinna med ett tag med julstressen och städandet och sånt... men jag fick förklara det slaget förlorat redan före lucia... jag kommer aldrig hinna. Ekvationen går inte ihop att jobba övertid och på riktigt mena få alla skåp och tvättrum städade. Det som stressat mest var julklapparna och julkorten... och hur märkligt det än är så är nog allt färdigt då julaftonsmorgonen kommer. Lite sent började jag med en del och vissa saker lämnade jag helt bort... Julen fick komma ändå... och så blev det. Och tänk... de ställde inte in julen i år heller fast jag inte hann tillverka så många egna julklappar iår....  Jag stickade några julsockor faktist åt Johan och Emma... och jaa... en julkudde åt mamma. ...sen fick det räcka.


Julen handlar inte om det egentligen.... Det handlar om att vara tillsammans och vet ni ju äldre jag blir är det de enkla sakerna som fyller mest glädje... Inga extra "blink-blink" ute i trädgården som det gör ont i ögonen av att titta på... inga dyra julklappar... En enkel Hyacint, en vit julblomma jag fick av mamma.... en gran i huset, julmat, en ynnest att få ha våra föräldrar här på julafton...och glädjen i Emmas ögon.  DET gav mig större glädje nu än en massa saker.... Hua dådi... jag håller på att bli gammal.

Detta till trots får det inte missförstås att jag inte tyckte om julklapparna jag fick.... Alla jag fick var "uttänkta" och personliga och jag tillbringar juldagen med att plocka med dem lite nu och då.  Min syster var faktist lite finurlig i år... förra året gav jag henne garn.... eftersom min systers ögon alltid brukar lysa till lite extra då hon får garn tänkte jag att det vore bra julklapp.... Iår fick jag tillbaka garnet... just det garnet jag gav henne... men nu i form av en alldeles härlig och mjuk sjal som jag älskar..... hihi... man kan ju inte ta illa upp av det ens en gång... bara lee stort.

Vi firade en riktigt rolig julafton tillsammans igår.... med faklor ute...antalet många.( Har det efter min mamma som tycker att om man ändå bara får ha ETT ljus får det vara helt och hållet....)  julklappar, julmat alá Johan och svärmor... skratt kring bordet och Emmas leende.
Juldagen börjar varje år hos Johnsons med tidig julbastu... vi var i julbast redan efter 7...och en liten toktradition hos oss är att på juldagen hämta en björkvast ur frysen.... Vi fryser nämligen alltid ner en björkkvast som vi plockar varje år på midsommarafton innan vi far till villan... och har den sedan i bastun på juldagen. Härlig doft i julbastun... som ett tips.....
Idag sitter 2/3 i familjen Johnson böjda över tok-svårt tekniklego och bygger lastbil... och jag kan nog inte avgöra vem av dem som är mest engagerad... det verkar som om Johan ett slag trodde att det stod JOHAN  på paketet. :)

Jag bara går runt i mjukisbyxor och  njuter av att inte vara på väg någonstans... får sätta näsan i en av de böcker jag köpte på Stockmans... Akademen....  Jaa visst ja... det har jag inte berättat... Johan och jag var på Mamma Mia musikalen luciahelgen.. UNDERBAR föreställning... Gå och se den... men far inte dit som vi gjorde med en busslast från nån sjukdomsförening .... då man trodde att nu kan de inte bli långsammare.... så blev de mirakulöst långsammare... i kassan.. på toaletten... bara med att komma sig in i bussen. Johan fick behärska sig ibland för att inte börja skuffa på bakifrån i kön.... En tumis resa som vi behövde och fick fungera som en upplevelsejulklapp.... så fort vi slapp umgås med resten av "de långsammas förening". 

Nu tillbaka till min bok....  Just gotta looove Christmas......

Vem hade du bjudit...?

Jag är ju till sinnes ibland som en tant.... med en tants intressen. Ett av mina intressen är fredagkvällar med Go Kväll programmet på Svt. Att efter bastu och god mat få bänka sig framför tvn och titta det programmet... Fredagsmyyys på hög nivå.
Nu tittar jag ju främst på boktipsen som alltid kommer då... en panel som presenterar böcker, nya eller annars intressanta. Man brukar få rätt bra tips på läsvärt där.  Men det som jag tänkte prata lite om är den programpunkt som kommer strax efter boktipsen... de har bjudit in en kändis som har fått bjuda in 4 personer... döda eller levande som på något sätt inspirerat dem i livet, eller som de sett upp till eller annars skulle vilja träffa. Det sitter alltså inga runt bordet annat än programledaren och huvudpersonen, bordet är dukat men ingen mat.
Johan himlar alltid med ögonen åt det där programmet... då han inte ser någon vits med att bjuda in folk som dött... och sen inte får riktig mat heller dessutom.  Och jaa.-... till en början följde jag med bara så där med ett öga eftersom jag väntade på mera boktips efteråt men när man faktist börjar lyssna så är det rätt intressant.

Den inbjudne kändisen börjar med att få välja plats.... en plats där middagen äger rum... påhittat eller verkligt ... och sen presenterar han vilka gäster han har och varför just denne... Det kan vara allt från Diana... Einstein... moder teresa... sin egen farmor som varit ens förebild.

Såå när jag börjar tänka mig i situationen har jag mer och mer tänkt vilka skulle jag bjuda.... och varför. Vilka skulle jag vilja träffa och prata med, vem har jag som förebild eller vem har influerat mig i livet, vem är viktig i mitt liv.

Såå nu tänkte jag bjuda in till min middag.

Ett bord dukat för 6.... eftersom jag inte har någon programmledare.... Jag på änden av bordet... Rätt enkelt dukat med  svarta tabletter under, vit servis... vinglas, vattenglas tätt intill, fint bestick, en glasgrönvas på bordet fulla med Pioner, rosa och röda sådana... Röd-rosa servetter till.... Vi skulle sitta i vår sommarstuga på skären... som är mitt paradis på jorden. Vi skulle äta en förrät med skagenröra på kavring med dillkvist på toppen. Marinerat nötinrefile till huvudrätt med potatisgratäng... efterrätt vitchoklad moussé med hallonsås....

1. Första gästen på min högra sida: Fredrik Backman... Svensk författare. Som skriver tokroliga böcker... "Boken om Ove" "Min mormor hälsar och säger förlåt."... "Brittmarie var här".... Han är bara bäst.. han liksom skriver som jag tänker.. Språket i böckerna lättläst, man sugs in i historien och han blandar skickligt stora känslor som ensamhet och sorgsenhet med humor. Han skriver hur det är att vara människa på riktigt med alla känslor som finns på riktigt.  Älskar hans böcker. Han förgyller mitt liv med sina böcker. Skulle gärna prata med honom om författande, hur bygga upp en bra story, hur börjar han, vet han slutet då han börjar skriva eller visar det sig liksom under vägen. Hur hålla historien levande ända till slutet.... Hur kom han på Ove... Han är min förebild i författande och skrivande.Fredrik alltså.... inte Ove.

                                                            


Min andra gäst på min vänstra sida: Alexander Lycke. Svensk musikalartist, medverkat i flertalet uppsättningar, Les Miserables på svenska teatern i Åbo... lika verksam i sverige som Finland numera, vilket jag tycker är modigt gjort av en svensk artist att våga komma hit till Finland och jobba. Han har en röst som jag bara kunde lyssna på hur länge som helst. Såå... jag antar att jag kanske inte skulle höra på så mycket VAD han sa bara sluta ögonen och ta in ljudet.... Hade såå velat träffa honom och prata med honom om hans jobb... pendlandet till Finland och höra hur en finsk publik skiljer sig från en svensk.  Hur mycket saknar man ensamblen och sin karaktär efter att ridån gått igen efter sista föreställningen. Hur mycket uppskattar man blommorna efter en föreställning....

                                     

Min tredje gäst bredvid Alexander: min mormor Selma. Som jag efter hörsägen liknar väldigt mycket till utseende.... jag lär ha hennes händer på pricken. Selma dog våren innan jag föddes på hösten, dog plötsligt och oväntat i hjärtproblem.  Så jag växte upp utan både mormor och morfar... hade såå velat lära känna henne...Hur hon var, se likheten i mig och henne, och likheten mellan mamma och henne... Höra henne berätta om sitt liv, få lite grund att stå på varifrån jag kommer. Foto saknas.. men tänk er en blandning av mamma och mig och... voilá där har ni Mormor Selma.

Min gäst bredvid Fredrik är Jenni Haukio... Presidentens fru. Jag vet inte .... men hon tycker jag är rätt intressant... de två ser ju så omaka ut... Jag skulle såå vilja veta vad hon ser i vår Sauli.... och så skulle jag vilja veta om han kan le utan att det ser ut att göra ont i ansiktet.  Om han kan vara glad "på riktigt". Hade varit lite roligt att även prata om åldersskillnaden dem emellan... hon är bara ett år äldre än mig född 77....37 år  och är gift med en man född 48, 66 årig gubbe. Jag har säkert lite fördomar men det hade varit roligt att veta om åldersskillnaden påverkar vardagslivet.  Jag tycker hon är väldigt representativ för vårt land och som presidentfru... Bra på svenska och verkar vara genuint intresserad av omgivningen och sakfrågor. Jag tror hon skulle vara genuint intresserad av vad mormor säger.

                                                               

Den sista stolen.... måste jag säga att jag har rätt många kandidater kvar.... en är Prinsessan Victoria... som jag tror hade varit lätt att prata med och hon verkar vara så vanlig... det hade varit roligt att veta om det stämmer... Hon och Fredrik skulle säkert hitta varandra i humorn. President Obama hade också varit intressant att prata med.. utan livvaker och ståhej... hur är han som person utan uppståndelsen runt hans ämbete.... Hur bevara familjelivet, vardagen med hans jobb, resor och åtaganden... hade varit roligt att veta. Saknar han inte att kunna gå på gatan utan livvakter... bara gå in på en Mac Donalds med barnen och bara vara en i mängden. Är det värt att offra det för att  vara världens mäktigaste man.
Min vän Marianne hade jag också velat ha med.... Jag har inte många vänner men hon jag har... vet mest.... och är mig så kär. Hon har jag på känn hade inga problem med att prata med alla kring bordet på ett lättsamt sätt. Hon är viktig för mig.
Hmmm... jag måste fundera på den sista stolen än...



                                                   

                                                         


Men tänk på saken själv... Vem hade ni bjudit... vem har influerat er i livet... vem hade ni gärna träffat.... lite roligt är det ätt tänka ut det... det säger också lite om en själv... vem man influeras av... bara en tanke om ni är utan att tänka på...Denna andra advent.... Önskar en vilsam söndag... med två tända ljus.