Jag har inte "bara " ett barn

Haft en trevlig dag med syrran idag.  Vi pratar med varandra om det mesta och vi ventlierar ämnet barn alltid nu och då. Jag ventilerar ämnet med min syrra helt fritt eftersom vi alltid varit väldigt öppna och djupa med varandra när det gäller just det. Har alltid varit skönt att prata med henne om det eftersom hon aldrig ansett sig behöva " tycka synd om mig". Mina systrar har tre barn vardera och jag har ett. Ett eget barn men förvisso inte utan barn...

Man behöver inte sätta huvudet på sned och säga "bara" ett... som om livet skulle ha orättvist gett mig mindre än någon annan, som om jag vore missbytt av livet självt för att jag har ett barn och inte tre-fyra men nu kommer sanningen här ... Håll i er: ... jag anser mig på riktigt ha fått den största gåvan i hela världen, då folk skulle veta vilken stor gåva jag fick av livet då jag fick min dotter. Hon var det barn jag inte trodde jag skulle få och när jag idag ser vilket utrymme hon fyllt i vårt liv och i vårt hem kan jag bara känna en varm tacksamhet för det livet gett mig. Att få följa med henne och se vilken personlighet hon får och vilka drag vi känner igen hos oss själva.... är en sådan rikedom.
 Visst sparar jag babykläder och visst behöver jag ett litet hopp om fler barn inne i hjärtat men jag är inte ledsen och besviken på livet mera. Man kan inte gå och vara ledsen hela sitt liv. Mitt liv blev så här, Emmas liv blev så här och jag är helt nöjd.
 Jag känner ibland att jag har så mycket kärlek och omsorg innuti mig så det skulle räcka för ett helt fotbollslag... men jag har ju barn runtomkring mig att ge det till . Jag har mina härliga syskonbarn, med härliga funderingar och enastående humor, jag har mina älskade fadderbarn som jag kan krama om, Emmas småkusin Axel som är mig så kär. Jag har ju barn runtomkring mig som jag bara kan tycka om och finnas till för.... så jag är ju inte alls missbytt.  Och får jag för mycket längtan tar jag bara flyget till Åland och kramar om mitt fadderbarn och hans underbara syskon där.  Kanske det är min plats i livet... att bara tycka om alla barn runtomkring mig...  kanske blir uppgiften som fosterförälder någongång min uppgift i livet eller kanske inte, kanske jag aldrig behövs... men då har jag ju i alla fall bjudit ut min famn och mitt hem och mitt överskott av kramar.

Vårt liv blev så här... vår familj blev så här... med lite extra kärlek som blev över från syskonet som aldrig kom ... all extra kärlek samlade vi i våra hjärtan så vi borde sätta annons eller skylt vid vägen:

" En kram och en tröstande famn bortskänkes GRATIS  om någon behövande finnes,
 mängd: obegränsad mängd i lager"

Hem ljuva hem!

Tänk... Jag fick vara till Nabben! Och jag är såå glad.  Eftersom vi bygger denna sommar har vi varken haft tid eller pengar att göra någon längre resa eller utflykt. Johan sa jag fick välja ett ställe söder om Kokkola och norr om Vasa så kommer han med.... Och ett förslag hade jag... Nabben i Maxmo. Hade hört av en granne att han varit dit och ätit världens godaste laxsoppa på just Nabben och att ska man ha bra mat och utsikt så skulle man fara till Nabben. Så sagt och gjort... Nabben blev det. Vi var allt som allt 1 / 3 som ville dit men när vi väl var där var de rätt nöjda.... Maten var supergod och jag fick min utflykt med lite nya vyer. Nåjaa... nya och nya... vi tog vägen genom Österö... och precis den vägen jag cyklade när jag var med i Botnialoppet.  Känns länge sedan. Det var roligt. Kanske någon gång sen.... när jag har cykel och fot i skick.

Vi kom upp från skären måndag och jag bara kände att jag måste upp... annars börjar jag simma... Jag älskar min ö... men efter tre intensiva veckor med byggande och dåligt väder tycker man sig ha sett varenda sten och hört på repriserna av dagens sommarpratare på radio många gånger. Att man sen lever väääligt tätt inpå varandra på ön hjälper inte till precis...

Men vi har kommit så långt så det har gått mycket bättre än vi först trott var möjligt. Vi har huset tätt.... och golvet in och lackat. Johan har jobbat upp hela sin semester fast jag försökt lugna ner honom lite.... visade sig vara lättare att stanna tåget i farten ... men men...jag är såå stolt över honom. Huset känns varmt och välkomnande redan... precis som om de gamla generationerna välkomnar oss. Vi ska inreda i gammal stil för att göra huset rätt. Inget modernt ska sticka i ögonen. Det kommer att bli såå bra.

Den här tavlan jag köpte måste jag bara hänga upp där på väggen... och där stannar den.

Emma hjälper med golvläggningen

Blev såå kär i dessa gångjärn som jag köpte på Gammaldagstorget i Jeppis... från Lundagård... inte sista uppköpet därifrån inte... I will be back!

Så här ser villan ut i detta nu... vi håller på att klä in den i vindskivor och det börjar se mer och mer ut som ett hus.. Tycker ni inte det?

En lite tråkig dag gjorde Emma och hennes Farfar en fågelholk åt en Skrake... vi har haft flera par i år som häckat vid stranden och då vi hittade måtten på en skrakeholk i en fågelbok skulle vi ju pröva på... bräder hade vi ju... Emma och jag har kallat en Skrake för Gertrud... så därför byggde vi en holk åt... just Gertrud... Därav texten på holken " Gertruds Hem"....


Jaa.... mitt ordspråk för denna vecka är.... : Hem ljuva hem.... Passande va?? 

Underskatta inte enkelheten!

Vecka 28 till ända. Det enda jag tänker säga om vädret var ... regnigt. Så finns det inte mer att säga om den saken..... Jaja....  Men sånt skrämmer ju inte oss som sagt. Vi var ute på ön ändå från tisdag till söndag. Ganska skönt ändå att vara där trots vädret. Lycka var faktist att vakna till regnsmatter på taket  och när man öppnar ögonen brinner en brasa i spisen.... och knastrar så där mysigt som öppna spisar gör.... Häärligt. Man bara myste ner under täcket igen och somnade om... inte bråttom någonstans. Det är det bästa med en gemensam "semester".... Man får vakna tillsammans varje dag och inte ha någon tid att passa... om man vandrar på i nattskjortan hela förmiddagen gör det inte så mycket alls.

Vi bygger vidare på stugan och det händer en hel del där också. Vi har golvet isolerat och golvbräder är på väg ut i detta nu. vi har jutit grunden för skorstenen och "vedahällon"... men dessa tar vi ut först nästa sommar. men grunden är färdig. Fönstrena är insatta och målade på utsidan. Insidan blir denna vecka. Jag har målandet på mig jag.... utom på de högre höjderna för då måste jag ha hjälp. Taket är "rotat"... dvs bräder spikat på taket.

Jag vet inte om det är inbillning men det känns mer och mer som om huset har en själ redan... som om de som bott där en gång i tiderna välkomnar en när man stiger in... konstig känsla faktist. Det börjar kännas mer och mer som ett hus, ett varm ombonat hus. I lööv it.

Foten är .... hmm... vad ska jag säga. Jag går rätt bra nu med skena. Lite känns det ont i foten när jag ska köra bil och trycka på kopplingen... men jag rör mig rätt obehiondrat med skenan på. Försökte häromdagen med att lämna bort skenan men fick nog lägga den på igen efter en timme. Foten är ostadig och sjuk när jag har den bort. Min sjukskrivning förlängdes en vecka. Sen är det meningen att skenan ska av och det ska vara bra... hoppas det.

Mitt ordspråk denna vecka blev.... " Det finns inget dåligt väder... bara dåliga kläder"..... och underrubriken..: Underskatta inte enkelheten! 

Vi var på skären trots dåligt väder... med regnkläder och paraply får man ändå gjort oväntat mycket. ... på holmen lever man enklare... och man inser hur lite man egentligen behöver av grejer och sånt. Dessa två dagar vi varit hem har vi uppskattat att man har el i väggen och rinnande vatten... och det bästa av allt: Man kan spola ner sitt Kiss och Bajs... WOW! Johan tyckte i morse när jag gladde mig åt just det... att jag är då glad över de småsakerna i livet.  ;)

Så gott folk... njut av att kunna spola kisset och tända en lampa... lite häftigt är det allt. Slluta inte med att förundras över livet.

Flodhästen i vattnet

Uppdatering från sommarön.... vi är hemma några dagar för att proviantera och betala räkningar och annat som är måste i det vardagliga livet. Sen behöver jag också hem ibland för att tanka lite tålamod.... varför... låter jag vara osagt.....

Vi har tillbringat en vecka ute på ön och vi har fått ha härligt väder med sol och värme. Och om ni undrar om jag kom mig ur båten kan jag ju säga att det gick rätt bra ändå. Johan "lastade" mig och ett lass brädor från lastbryggan... lättare att sätta sig på kanten där och rutcha ner i båten. Väl framme vid ön kröp jag så där "kvinnligt och smidigt" ur båten..... NOT! Såg säkert lite roligt ut men vadåå... hur många såg mig där ändå... ??Bildbevis finns ej.. tack och lov..
 Ur kom jag och veckan har gått rätt bra där ändå.

 Lite frustrerande har det varit att inte kunna vara igång som jag brukar. .... har inte kunnat alls vara med och bygga... gå därute på stenarna har jag heller inte kunnat.. *suck* men jag har kunnat sitta och sticka och läsa så det har förgyllt mina dagar.
 Jag tog tag i en utmaning jag och min vän hade ställt upp för oss själva under vår resa till garnbutiken i Kauhajoki. : Uppdrag " Köp ett garn som är såå INTE du"...sen gör något fint av det". Grönt och brått flammigt garn är såå inte jag. Men  jag tänkte som så att jag kombinerar det garnet med vitt för att få lite kontraster till det flammiga och "tadaa"...

jag stickade en tröja av bara farten denna vecka. Blev en tröja till min gudson storlek 6-9 mån, mönstret från garnstudios babysidor. Har beställt garn idag till en likadan tröja men i vitt och rött, till min efterlängtade systerdotter som min syster med familj hämtar från Thailand denna vecka. Vill så gärna sticka nåt till henne också.. så jag kan visa bild då den blir klar. . Rätt bra blev den här tröjan tycker jag faktist själv när jag fick den klar.
Läser en toppen rolig bok just nu som jag lånat av en god vän: Svinhugg av Marianne Cedervall. Den är tokbra! Har just läst ut den första... del 2 väntar på mig och den tredje beställde jag idag från adlibris. Rekommenderas om någon vill ha lite lätt sommarläsning. Stugan då... jaa det förlöper helt enligt planerna. Vi stolpade upp vindens lågsidor och högsidor.

Har satt upp takbalken... fast den proceduren vågade jag inte titta på.. jag var liksom fullt upptagen med att ha hjärtat i näven om man säger så. Det säger sig självt... något stort och tungt ska upp på en höjd där man måste balansera för att komma upp till önskad höjd.. och sen få något gjort som att spika och sånt. Hade jag varit däruppe hade jag bergis glömt bort att spika alldeles eftersom jag varit upptagen med att hålla i mig. Men jag har som tur är inte lika rädd man så det gick bra fast jag hade räknat med några brutna ben eller armar. Efter balken skulle takstolarna upp
 

och sen var det bara till att klä in taket och lågsidorna av vinden med vindpapper som stiftades fast. Sist kom "aluskate" på plats. En sorts plast som är tät som ska vara under plåten och för vår del fungerar som tak tills vi får ut plåt till stugan. Så nu börjar man se mera proportioner inne i stugan. Vi höll en liten "taklagsfest" inne i stugan den kvällen. Den "riktiga" festen tar vi senare.



Sen så var det ju det förargliga simmandet som retade mig hela veckan. Emma simmade så det stod härliga till men jag vågade inte riktigt med min skena på foten. Jag har fått börja gå utan kryckor vad smärtan tillåter men skenan måste vara på för att ledbandet ska växa ihop rätt längd så att säga.
Fredag måste jag erkänna att jag...*schysch** viskar*---- simmade ...litegrann... men om min läkare frågar mig så blånekar jag. Nåjaa..simmade och simmade... mest låg i vattnet.. foten tyckte inte om sparkande simtag så jag låg ju mest där ... som flodhästar brukar göra ni vet.. bara ligger där och blåser ut luft genom näsan. Detta gjorde mig till lovligt byte av de nyss komna bromsarna som gillade att jag inte kunde röra mig så fort och inte skvätta så mycket vatten. De andra var märkligt nog mycket mera skonade... märkligt!

 Imorgon fortsätter byggandet trots att de lovat regn... men lite regn skrämmer inte oss.. nej nej... jag har ju min bok och mina garnprojekt. Vi har fått ut fönsterkarmarna till våra T-fönster så snart sätter vi in dem. Ska bli roligt att se.
Tänkte jag skulle här på bloggen uttrycka min vecka i "veckans ord"... och denna veckans livsdomsord jag lärt mig är : "Lagom är bäst.... och för mycket och för lite skämer allt".. Såååå sant så sant! ...i flera avseenden.... ;)