Jag har landat.... i Jeppo.... and I like it... A LOT!!

En lördagstradition hemma hon oss är att Emma och jag om vi har en helt vanlig lördag far en sväng till R-kiosken och köper en Ässä lott. ..... och varje vecka hoppas vi att vi vinner ... helst mycket.... för då skulle vi fara till Kanarieöarna... PuertoRico.. ligga på stranden och gräva ner fötterna i härlig solvarm sand.... Nåja denna vecka gick det inte så bra.... så vi jobbar väl en vecka till nu då så får vi hoppas på nästa lördag.

Detta till trots skulle jag för alla pengar i världen inte sluta jobba..... never.... för nu är jag på precis det rätta stället och jag stortrivs. Jag har nu jobbat 3 veckor i Jeppo, på hemsjukvården och jag har det hur bra som helst.  Jag har börjat kunna fara ensam på de flesta hembesök, jag delar dosetter, följer upp hur de mår hemma, ger injektioner, och tar blodprover.  Jag jobbar bara dagtid och vardagar det blir rätt sena kvällar.... och på den punkten har jag varit rätt blåögd och trott att man bara så där kunde ställa om sig till annat jobb system.... men faktist har den omställningen varit jobbigast. Jag är inte längre ledig alls in i veckan så det mesta på " to do" listan flyttas fram till lördag.... då man får börja kruxa i vart efter man åtgärdat nåt.  Men jag tror nog att allt eftersom tiden går blir man vanare och faller in i rytmen.

Jobbet då.... jaa från att ha jobbat i team är jag nu ensam.... och det är jag inte direkt rädd... det vågar jag vara , men jag kan tycka  att jag kanske kan sakna det där att fundera med nån om hur ska vi göra det här... hur brukar du göra..?.. Jag måste lära mig ta egna beslut och sen göra så... PUNKT slut. Det ger mig en känsla av frihet och kunnande men även en känsla av velande och osäkerhet.
 Nu börjar jag ha snajjat vilka dagar jag besöker vem och vad jag ska göra på ställen och det fyller mig också med en känsla av mer och mer säkerhet. En kommentar jag fick av en tant var så enkel... men betydde såå mycket för mig då hon sa: " Jaa.-... jag såg din bil uppe i backen så jag kom för att öppna dörren".  Det betyder att hon börjat känna igen bilen och mig och att jag var väntad... Jag blev faktist lite glad i hjärtat av den kommentaren.

En annan sak jag stött på är att allt måste bli rätt på det hembesöket jag gör.... dosetten MÅSTE vara rätt delad.... jag måste göra rätt.... för annars vet ingen om att det är fel innan jag kommer tillbaka... efter en eller två veckor. På avdelning är patienten hela tiden under övervakning och såklart har jag alltid velat göra rätt men nu måste man skärpa till sig och göra rätt... dubbelkolla medicinen innan man far hem, minnas ställa de rätta frågorna om måendet innan man far....och jaa.... vissa tar jag ju med mig i tanken då jag åker hem, för det vara BARA jag som var dit.... Hade jag behövt göra annorlunda.... ?

Jag tvättade min väst idag och vet ni.... jag ska erkänna en lite löjlig grej.... Jag kände mig ... hmm... riktigt stolt över att hänga upp den....Den var MIN... min väst... och jag är såå Stolt över den... Jaa det är bara tyg... men för mig är det vägen till förändring, ett erkännande att du kan visst än en massa Annika..... Jag är en stolt bärare av den västen... och den här möjligheten släpper jag aldrig.... aldrig!   Jag är glad över att få fara till jobbet, att det kunde vara så här roligt att jobba .. det visste jag inte. :)

                                                  

I am ready for the Dark Style- Jeppo Here I come

Förändring.... Förändring.... and I soo LOVE it!!

Tänkte uppdatera er lite om hur det går för mig och mitt nya liv.... för ett nytt liv är precis vad det är.
Har jobbat efter imorgon en vecka på Hemsjukvården i Jakobstad och har trivts riktigt bra när jag väl kom in i hur allt funkar och det är som det alltid är " När man väl börjar snaja nåt så slutar man".... Jyst typiskt.
Måndagen måste jag erkänna var rätt kaotiskt. Vi kom in i en korridor FULLT med folk, hemvårdare och sjukskötare om vartannat, den ena springandes med dosetter, den andra med nycklar och listor och jag skulle tydligen vara i Team 6.... Ok Var var det då?... Man kände sig rätt ivägen första timmarna och man visste ingenting... Det här var såå långt borta från min verklighet att jag försökte bara inte göra väsen av mig alls och bara sitta på min pall och försöka iakta allt till en början.
Jag fick jätte bra sjukskötare i Team 6 som har tagit hand om mig suuper bra hela veckan. Vi har åkt runt i Jeppis till en massa höghus, bostadshus och radhus som man inte visste ens fanns. I områden man inte alls visste fanns och hade jag stigit ur bilen där hade jag inte hittat tillbaka. :) Vi har delat medicin, skött om sår och en del annat. Eftermiddagen har gått i dokumentationens tecken, och det finns det MYCKET av, Vanlig patientdokumentation, statistik, och Rai.... så det har jag en hel del framför mig. Har försökt anteckna och minnas koder och program... för framtida behov. Har suttit på Team möten och rapporter sjukskötare emellan.  Och de som jobbar där är hur trevliga som helst, hade kunnat jobba där faktist när som helst. :)  Jag har märkt att det är inte alls långt till Jeppis... inte långt alls.... Varför for jag inte hit för länge sedan... det frågar jag mig.

Imorgon är min sista dag och då börjar min inskolningsvecka i Jeppo.... och jag är sååå Fit For Fight ! Det ska bli så roligt att komma igång.... I detta nu beställs skrivbord, stol, skåp och dator och telefon åt lilla mig... WOW!
För första gången på HUUUR länge som helst har jag sett fram emot nästa dag och faktist älskat jobba.... Det ni är en världsnyhet! Jag känner att jag är på precis rätta stället där jag borde vara.

Jag tycker också att alla år av erfarenhet gör att jag har ett självförtroende jag inte trodde jag hade visade det sig.... Jag har inga problem att vandra in till ny klient och jag pratar finska rätt ok om så fordras....  Är inte längre så rädd. Och allt det nya borde ju skrämma mig ooch det hade det säkert gjort för några år sedan men nu har jag en sådan längtan till just det här att jag inte förstår att vara rädd...  Som Pumba och Timon säger i Lejonkungen " Jag skrattar faran rätt i ansiktet: Ha Ha "!!

Sen är nog allt detta omställning i vardagslivet också.... och jag har upptäckt att jag måste börja planera bättre framåt, för kvällarna är lediga jaa, men går fort, och man kommer hem mycket senare än jag annars gjort då jag kunnat komma hem efter två redan. Nu är det redan för mycket om jag måste handla OCH koka mat på samma gång.... sen är det disken, tvätten, Emmas läxor, hundpromenad, allmän städning och så vill man gärna hinna sitta en stund också.  Måste tänka ut ett system med att göra mer mat på en gång och möjlighet att värma nästa dag så går det bättre. Sen är jag nog lite bortskämd med tanken att "Jag är ju ledig imorgon, så då kan jag göra det och det på f.m. imorgon"..... nu är det slut med det. Nu är vi två som jobbar hela dagen och bank besök och stadsresor måste planeras annorlunda.
Sen har nog det nya också tagit på denna vecka och man har varit jätte-trött i huvudet då kvällen kommit.  Imorgon är sista dagen och lite synd är det allt, för jag tänker redan i huvudet att medicinen till lilla tanken i gråa huset ska ju ha dosettbyte måndag... Men vänta nu... Då är jag ju inte längre där.... Hmmm... Synd! Men det betyder ju att jag snajjat tänket... och vad är väl bättre än det.

Som komplettering till mina förändringar bytte vi bil här hemma så där hux flux. Såg den på nätet torsdag, hämtade hem den Fredag... snabbt beslut, men vad då... man lever ju bara en gång. Numera kör vi en Svart Opel Vectra från 07, farmar modell. Jag färgade mitt hår Mörk-Mörkt så jag skulle passa bättre in med bilen.... köpte nya svart höst skor och Tadaa... förvandlingen är komplett... Jeppo Here I come!

P.S
Och jag  passar skiitbra i Hemsjukvårdarväst.... med nyckelrem om halsen och deciflaska i fickan.... tänkte bara säga det.... ;)
 Sa jag att jag älskar livet just nu.... Jaa det kanske märks! Jag är ett Hangökex hela jag..... :)