Spökskåpet .... muhahaaa.... Vi har väckt upp Elias

Ju längre in vi kommer på sommaren desto mer upptagen blir jag... och uppdateringen av bloggen går ibland jätte trööögt... De stunder jag inte är på jobb är vi ofta på villan... och donar.  Det finns hur mycket att göra där som helst och det är riktigt roligt att göra nåt annat ibland. Göra nåt kroppsligt... nåt kreativt.... och göra farfars stuga klar.

Tänkte uppdatera er lite med bilder därifrån.... för när Johan få stunder kommer sig ut dit händer det grejer.... Jag bannades i söndags när jag upptäckte att hans "bättre" sandaler var alldeles smutsiga i bygg damm och cement... och jag frågade lite förebrående varför han inte kunde byta till de sämre innan han började på och jobba....  Svaret kom medans han oberört tuggade en kaka och log stort... " Jag hann inte... " Så nu är det tredje söndagskvällen i rad som jag tvättar skor.

Vi börjar få inflyttning inom syn håll och det sporrar verkligen till att jobba ännu hårdare. Vi börjar få trångt där i vår bastustuga och verkligen längtar in i vårt hus.

Johan har öppnat upp taket... murat upp sista biten av skorstenen ... på med plåtbitarna . Nu är det nära att få lite värme i huset. Jag med andan i halsen ... som alltid då jag har någon av dem på taket.

En STOR dag för familjen Johnson.... vi får upp lite värme i egen stuga. Vi bara satt och tittade på elden första gången... alltså WOW... nu är vi så här långt...  Som ni ser har vi en massa material liggandes på golvet... bräderna i bild ska som takpanel till vinden... så vi har inget "mys" utrymme än faktist.. men snaart!

Då vi murade väggen bakom spisen hjälpte alla till.. Jag körde stenarna från stranden  i skottkärra, och Emma bar in dem vartefter Johan behövde dem... Team Johnson.... :)

Tadaaa..... Den rödtegel murade väggen klar.... och jag är helnöjd.... Kolla på samma gång in den vitrappade skorstenen...vilket verk... vilket hantverk.... Made by Annika herself... just gotta love vit antikbruk....

Kolla in skåpet i hörnet... Spökskåpet..  Ett skåp som varit på min farfars vind allt sedan jag minns och jag har alltid tyckt om det här skåpet... vet inte varför men det andades historia... och mycket riktigt är det en namnteckning av min farfars farfar 1882 skriven för hand bakom skåpet.  Det ser inte så speciell ut så här men dörrarna är borta än... är på renovering...  Och nu ska jag berätta att vi uppväckt spöken med detta skåp.... På riktigt. ... För att få det att passa i hörnet måte vi såga av 30 cm ungefär upptill.... helt rak träbit... blev faktist bättre än så här men det var efter att vi sågat som det började spöka... Vi sågade.. satte upp skåpet.. och när jag senare på kvällen kom in i stugan ensam faller en trä ribba i golvet med det samma jag kommer in... och det märkliga var att ribban var högt in på enhylla... såg ut som om den kastats ner... nåja... senare när vi satt i stugan Johan och jag och pratade hörde vi steg på den nya terassen.. någon gick riktigt tydligt... Jag trodde det var vår hund men när jag ropade på Donna kom hon från skogen... dvs ett helt annat håll än terassen. Jag sa åt Johan att vi borde inte ha sågat sönder hans skåp... vi har väckt Elias som han hette.  Muhahahaaaa...... När Johan for ut till ön den här helgen sa jag till honom ...att.... om skåpet av någon anledning fallit ner och kommit ner från väggen ..... lås dörren och kom hem..... Vi har inte sett det sista av spökeriet med det där skåpet... sanna mina ord.

Jaaa... vad har då jag gjort där i helgen.... Jaaa förutom en massa städande och servande material åt min man då han jobbade  så hann jag med att vitlasera fönstren... dööötråkigt men måste göras.

Johan har isolerat väggen med det stooora hålet ...om ni minns... Nu är det ingen mera som vet om det "stoora hålet"....

Johan har gjort vindsfönstren hemma i vinter ... en någotsåaär kopia av de ursprungliga fönstren  som hörde till huset innan.... Och vi satte in ett av dem i helgen... Öppnade upp vinden alldeles helt fantastiskt... i ljus.... Det här blir Emmas egna kryp in när det blir färdigt.

Johan började panela taket... vi har paneler i grått... och väggarna har vi vita breda paneler.... man får en liten idè om hur det börjar se ut sen...

Johans pappa hjälpte oss med terassen... och nu är den klar så här långt... Härligt viloställe i solen... Som gjord för en bra bok eller en intressant sticksöm.

.... och med den här utsikten är avkopplingen total.... Här laddar jag mina batterier, finner stillheten, drar i handbromsen... umgås med min familj, läser böcker, bara sitter och ...lever.... Här lever jag i nuet. Jag är sååå rik när vi har det här stället.... rik på stillhet och närvaro.... Älskar det här stället.

Vardagens kranka blekhet

Ibland.... rätt sällan, men det händer att man plötsligt blir varse sin egen vardagliga gråhet.
Det hände mig idag.

Jag vistades ett tag i samma rum som en väldigt välklädd dam. Ni vet med sidenskjorta... till vardags...sådana där hängbyxor... som var kortare  än vanliga byxor.... svarta strumpbyxor.... skor med klack.... håret topp fixat och sminkad....  Och hon pratar på om att hon jobbar delvist här men också  i Stockholm....

Hon känns med ens lite "bättre"......  och jag känner mig spontant mindre i sammanhanget. Jag menar om man sätter henne och mig bredvid varandra så framstår mina jeans rätt avtagna... för jag har inte unnat mig köpa sånt på läääänge, har inte haft råd faktist.... håret minns jag inte om jag kammat alls idag... Jag kom på mig själv sitta och fundera på just den detaljen när jag satt där....min tröja är gammal som gatan men min faviorit så jag har den ... fast den är noppig... och personen i fråga var lika smal runt midjan som jag runt ena låret. ....och jaaa smink.... det brukar gamlas i skåpet för mig. ...mascara använder jag när det är fest 3 ggr i året....Jag framstod som nästan sjabbig jämte henne... Och vissa människor känner jag mig bara lite mindre med... inte deras fel alls.... men min vardag känns med ens ....så vanlig... inga överraskningar.... jobb, handla mat, städa....

Och då kom jag att tänka på att man kan ta det på två sätt ....

 1. det kan hända att jag inte vågar mera.... inte vågar jobba någon annanstans.. klättra på karriärsstegen... våga utvecklas... ta chanser, fånga drömmar och jobba kanske två veckor i sverige på Sjukhemmet i Stockholm med döende  som är min dröm... två veckor hem..... vågar inte köpa byxor som är up to date.... och bära sidenskjorta till vardags.... inte vågar bära smink till vardags... Jag vågar inte....

2. Eller så är jag helt enkelt bara grå.... obetydlig... den gråa massan som måste finnas för att lyfta fram de som vågar ta för sig.... för vanlig... smutsiga skor, vanligt jobb, stannat kvar på samma arbetsplats i hemkommunen för att man inte vågat söka sig ut. Stannat kvar i någon sorts bekvämlighetszon och slutat försöka göra mig vacker med sidenskjorta och klackar.... Att kanske vissa är födda att sticka ut och vissa är födda till gråheten.... vanligheten.... valkar kring magen.

Så frågan är då denna.... Har man nöjt sig med för lite .... eller är min närvaro betydelsefull just där jag är... och att det är meningen att jag ska vara just på det ställe jag är för att jag fyller den funktionen som är viktig...  Elller borde man följa sina drömmar... börja sminka sig... klä sig annorlunda... våga byta jobb.... Skulle man utveclas som människa och bli mera sig själv då eller skulle man bli någon man INTE  är..... DET är frågan....

Tills dess jag vet fortsätter jag jobba där jag jobbar... klä mig som jag trivs, utan smink, och kammar mig när jag hinner och kommer ihåg det.... Sen om jag kommer på nåt annat blir ni nog varse....
 Börjar jag bära sidenskjoirta till vardags och klackar och smink.... då är det inte länge förrän jag jobbar delvist i Sverige.... Bara så ni vet....

"11 år... Er int e na meir... He känns länger... "

Första maj  kom och gick.... En speciell dag för Johan och mig.... jaa det är det sen jag påminnde honom som vanligt.... ;)

För lääänge sedan började vi vara tillsammans på en första maj.... året var 1995... och Johan var i militären och jaa alldeles i mitt tycke dööö-snygg... 18 år sedan... nu är han bara dööö-snygg.. ;)  Efter några år av skolgång och en inte alldeles spikrak väg på kärleksstigen höll vi ihop och flyttade i hop november 2001, förlovade oss 2002.... 11 år sedan.

När vi pratade om det på valborg satte Johan huvudet på sned på sitt lugna sätt och sa fundersamt:"  11 år ... Er int e na meir..... He känns länger..... "

Jaja.... DEN kommenterade inte jag.

Men blommor fick jag.... och en stor bamsekram.... Gulla vännen!

Det var en kall vind hela dagen så vi for inte ut till skären som vi hade hoppats på. Johan försökte men det blåste rejält där ute och var isande kall vind så han svängde om... ingen vits att göra sig förkyld. Johan drog fram den större båten och grejade med den istället .... Emma lekte ut på gården och jag försökte klippa ner fjolårets humle som krupit upp längs med södra väggen. Vi for inte till torget och lyssnade på varken körsång eller orkester...vi ville vara hem.

Emma som bara älskar "båtfixande" hölls sig med Johan mest hela dagen.... 

Vi hade lovat Emma glass och tanken var att vi skulle cykla till stan men vi tänkte om då det blåste så kallt... och så kan det ha att göra med att vi var lata också... KAN ha bidragit... ;)

Munkar och mjöd ett måste... Munkarna bakade Emma och jag med mommo dagen innan valborg. En tradition vi gör varje år tillsammans... Roligt.

På kvällen tittade jag från FST en kortverision av invigningen av Campus allegro i Jeppis... riktigt bra program med Jöback, Jennifer Brown... och jag tänkte falla av stolen när de plötsligt presenterade " Alexander Lycke"..... Jag bara VAA???  Han var i jeppis på invigningen av campuset och DET visste inte jag... hur kunde jag missat det... Han sjöng en sång från Jesus Christ Superstar som han ska spela huvudrollen i till våren vid ÅST.... wow.... det förhöjde dagen som redan var en 8 till en klar 10:a.

Jag hann sticka lite också.... ja inte just då Alexander sjöng då men före och efter... Jag som inte är riktigt klok började här om dagen med ett till projekt.. som om jag inte hade nog med projekt.. men jag bara måste prova på en ny teknink... Dominostickning... och det visade sig vara så roligt att jag fortsatte. Jätte bra sätt att få bort lite restgarn... Det blev så roligt att jag tror jag gör en babyfilt av den...

Har länge haft ett nystan rosa lila flammigt garn liggandes i gömmorna... och inte riktigt visste vad jag skulle med det eftersom jag faktist inte var så förtjust i färgsättningen sen jag väl hade hem det... men jag kombinerade det med de hel-lila lapparna och också randade det med vit och då såg färgen bättre ut...