Man ska väl börja med att säga Glada Vappen..... men den fattar inte jag riktigt. Alla högtider där man önskar någon Glad någonting... Glad Påsk.... Glada Vappen?? Varför ska man vara gladare då än annars... Ha en bra Valborgsmässoafton tycker jag låter lite bättre faktist.... Tänkte berätta att jag tillbringat helgen med min man på tumis i Helsingfors på teaterresa. Vi hade biljetter till Svenska Teaterns Kristina från Duvemåla. Vi åkte iväg redan på fredagkväll med flyg från Vasa till Helsingfors. I kontrollen på Vasa flygstation var de ganska petiga för min väska tog de upp och inspekterade när de sett " vätska" i genomlysningen... och då tänkte jag åh nej... nu blev jag fast med min bomb... NOT! Jag fick vänligen ta upp och visa min suuper duuper rörelsekänsliga, högexplosiva lilla flaska med faaarligt nässpray. Jag hade inte nämnda flaska i en liten förslutbar påse som vakten påminnde mig trött. Jag ombedes vänligen förvara denna faaarlliga flaska i påse även på hemvägen också tillade han bestämt. "Ajaj Kapten" tänkte jag då.... Vi tog taxi direkt till hotellet... hur behändigt som helst... Så nu har vi bestämt att vi ska bara i fortsättningen åka flyg, snabbt och effektivt.... ta taxi och betala bort bara ;) ... Man måste ju leva upp till sin nya roll som lite "märkvärdig".... "alla andra" åker ju långsammare och billigt.... ;) skämt åsido. Men lite overkligt var det faktist att komma till Hesa på en timme... man var inte styv i kroppen och hade inte känslan av att baken ännu sov när man kom fram. Vi hade suuper hotell med kuddar som jag hade stulit om jag hade haft plats i väskan... Vi hann med lite shopping, kvällsvandring i centrum.... restaurangbesök, sovmorgon utan ungar och hundar, välbehövlig resa. På en av vandringarna i staden kom vi in på de mera "exlusiva" affärsgatorna... där samlades namn som Marimekko, Iittala, Louis Vuitton... etc etc.... Och jag kände mig som en potatissäck de i misstag råkat sätta tillsammans med morötterna i affären, jag passade lika bra in där med mina jeans, låga promenadskor och okammat hår.... som en snögubbe i juni.... Alla som gick där gick med sina kassar på det karekteriserande sättet lätt i höger armveck, med handel lätt lyft... Kappa... svart eller beige... med bälte... helst,klack på skorna, har förstört ett lager ozonskikt bara med dagens hårfrisyr, de luktar parfym en kilometer innan de dyker upp med sin lekamen. Handväskan ska vara MÄRKES- väska.. läder med exklusivt spänne. Märkes solglasögon fast det är mulet och kväll. Så alltså... jag kunde lika bra flytta dit, det var precis "my kind of people". Johan tyckte ett tag att jag borde stänga munnen för det drar, och att om jag tittar runt mig och svänger på huvudet lite till så lossnar det från halsen. Jag vet inte om han tyckte det var rätt tydligt att se att vi var från landet? Vi shoppade lite från Stockmans också för att införskaffa oss Stockman kassar... sen satte vi även annat i dem för att det skulle se ut som om vi handlat allt där... Jag försökte träna på min "fisförnäma" lock... med näsan litet i vädret också men fallrisken blev för stor, så det slutade jag upp med sedan jag närpå missade att jag kommit till en rulltrappa. Lördagkväll var vi på teaterföreställningen Kristina från Duvemåla och den var hur bra som helst. Mäktig musik, jätte gripande handling, och suuper skådespelare. Innalles en upplevelse som rekommenderas. Jag har sett Sveriges version för många år sedan och personligen tyckte jag kanske aaaningens bättre om den versionen men betygsättningen 9/10 helt klart. Johan som inte är någon fan av musikaler tyckte att det borde gå att prata det samma utan att behöva brista ut i sång när man ska säga nåt... hmmm.... No Comments... Vi tog flyget hem sedan söndag kväll.. och jag bara älskar sitta på flygplatser, efter att jag hittat min gate så sätter jag mig där och bara tittar på folk och lyssnar på utropen i högtalarna, man ser folk där som man inte sett förr och heller inte kommer att se ever again. " Jag tycker det är intressant att lyssna till de här meddelanden som utropar namn på de som kommer att missa sina flyg om de inte genast sätter benen på ryggen. " This is the final call för flight A493879 ti Beijing...passenger Plingplong, please proceed to gate nr 47a. The gate will be closed in 2 minutes. Jag brukar sitta och tänka på om Plingplong sedan hann eller om hon inte hann.... hmmm... och varför hon inte var där, eller var hon på väg springandes men inte hann, tänk att hon var en dörr ifrån Beijing. Jag brukar stå länge framför tavlorna med alla avgående flyg och fantisera om att man kunde ju åka dit istället. Gaten bredvid oss skulle till Madrid.... Hmmm.... mycket möjligt det också.Det faschinerar mig en aning hur lätt man åker iväg ut i världen. Kunde tänka mig en flyginterrail någongång... bara stiga av någonstans, se sig omkring lite och när man tröttnar, blunda framför den nyss nämnda tavlan och peka på måfå... och sen faktist åka dit också... vore otur om där stod Rovaniemi då... Nu har vi firar lite vappen ikväll med dotterns gåva från Helsingfors i skepnad av techniclego... och ätit gott... munk och mjöd till kaffet. Morgondagen går för min del i arbetetstecken men övriga familjen ska försöka sig på ett besök ut till sommarön. Så... Ha en bra vappen allihopa!.

Jakten på det försvunna korvpaketet

Jag tänkte bara säga att jag inte dött.... har bara haft lite skrivtorka på bloggen sistone. Eller rättare sagt skrivit annat....
Går även på högvarv just nu. Upplever världens inre stress. Har t.o.m utvecklat ett snabbare sätt att prata så det går fortare.
Jag bor nästan på jobbet. Hinner inte hem heller så ska jag dit igen.
Upplever mig bara föra bort Emma hela tiden, om inte till faffas så till mommos. Ringer korta samtal till min man var och när han ska hämta hem henne.
Har inte haft "uppköp i butiken av väl genomtänkt handlingslista" som ett dagsprogram på länge, det tar för länge... jag har utvecklat ett unikt " Via" system.... Jag far till butiken via jobbet, via hemfärd, via...via...
Emma behöver just aldrig ta av sig skorna när hon kommer hem med taxi för jag säger åt henne att behålla dem på... jag är strax klar... vi ska just till fammos... eller via butiken..
Ett program avlöser det andra hela tiden. Har proppat de få lediga dagarna jag har fulla med program så de känns inte ens lediga mera. Jag har nu haft måndag och tisdag ledig men ändå fört bort Emma en liten stund varje dag för jag har haft minut skema... igårkväll frågade hon mig om jag är ledig i morgon då..? " Då"... betyder ju det att hon inte alls märkt att jag varit ledig i två hela dagar. Jag borde göra en massa hemma, som jag aldrig hinner med. Kommer att ha upp bruna gardiner i vardagsrummet hela sommaren kan jag tänka mig. Borde göra en massa extra på jobbet som jag heller inte hinner med, sen borde jag hinna läsa ett skolningsmaterial på egentid för jobbet ..OCH tenta den.... hur i hela friden jag ska hinna med det vete Gudarna.

Det värsta är att jag börjar bli så där skrämmande tankspridd mitt i stressen.... så där så att jag blir lite rädd mig själv. Jag tänkte frammåt hela tiden i tankarna... på nästa och nästa moment så det ska gå fort att jag inte alls tänker på nuet.
Jag gör lite tokiga saker faktist. Jag sätter på kaffe med vatten och filter, men inget kaffe, jag sätter på brödrosten men har inget bröd i den. Kommer jag med två saker i händerna, en som ska slängas och en som ska läggas någon annanstans slänger jag dem båda.Jag far och besöker en vän med tröjan ut och in, sömmarna utåt alltså... som han vänligt påpekade med kommentaren om jag hade bråttom dit... NOT! En morgon var kaffet klart. Jag tänkte "kopp" skulle hämta en tog tag i påläggspaketet på samma gång för att sätta den i kylskåpet... (så sparar jag tid) jag sätter skinkan i vitrinskåpet och går därifrån... när jag återvänder till kaffebryggaren upptäckte jag att javisst ja jag glömde en kopp.. går tillbaka och hittar skinkan bredvid kopparna i vitrinskåpet. Jag hade alltså lagt påläggskorv i vitrinskåpet och inte alls reagerat på att det var fel.. DÅ har man tankarna på annat håll. Jag sätter vetemjöl i kylskåpet och vi har ännu jakten på det försvunna knackorvspaketet som är ett mysterium här vid Johnsons. Jag VET att jag köpte ett knackkorvpaket häromdagen, kvittot bevisar det... men vi hittar det inte... Det är försvunnet från jordens yta. Jag har då säkert förlagt det någonstans så jag får börja skratta när jag hittar det. Undras om jag hämtade nya strumpor efter att jag tömt butiksväskan. Vore just snyggt om jag hittar det mellan strumporna i strumplådan... måste fara och titta faktist.

Emma sa häromkvällen "Kan du inte komma och titta barnprogrammen med mig ikväll. Så där satt vi bredvid varandra och tittade Bolibomppa.... och Emma säger att "du far hela tiden till arbete så jag hinner inte prata med dig mamma... Jag saknar dig....."

I en perfekt värld borde man vara en "bulla-bakande" hemma närvarande, lugn mamma som möter i dörren med bulle och mjölk och frågar hur dagen varit. Sen ha världens nötköttsås på gång när Johan kommer från jobbet.... men den verklighet lever vi inte i nu... kanske aldrig. Skulle bara så gärna vilja att jag kunde lugna ner mig lite att man kunde stanna tåget en sisådär två veckor.... några månader... för att hinna dra några djupa andetag.... för om man andas högre upp och lite ytligare så går det fortare... tro mig .. har testat!



Jag hade vunnit VM i vardag... småspringande gång.... jaja...den har jag uppfunnit! Men till skillnad från tvåan... tycker jag rätt bra om mitt jobb.... till kännedom.

Välkommen till jorden Albin och Karl

Ok... Hemkommen från Påskresan till Åland. Vi fick äran som sagt att vara faddrar till min bästa väns son, en tvilling pojke som kom att heta Albin. Pojkarna var alldeles hjärtligt söta och många ville hålla i dem och bekanta sig med dem. Jag ville gärna också hålla i min fadderpojke men var lite dålig att hålla mig framme... tills jag fick äran att ge honom mjölk ur flaska... och det var såå roligt att få hålla honom i famnen. Mitt mål i livet med fadderskapet kommer att vara att hålla sig så pass bekant med honom att när han är 16-18 år ännu anser det sjäålvklart att komma hit till Åminne en sväng när familjen är uppe i österbotten och kanske dricka en kaffekopp innan han åker ner mot Åland igen. Att han ska veta vem jag är och att vi ska få en kontakt som känns naturlig och självklar. För att det ska bli verklighet har man nog ett stort ansvar också själv... annrs kan man inte begära att de ska känna dig sedan i livet heller...

Annars blev det en typisk Johnsons resa.... om man nu ska berätta detaljerna.... Resan dit gick bra.. fast jag är ingen natt rese människa..... vi åkte iväg en 01:30 tiden, sov inget före det... kan inte sova på beställning.... noupp det går inte då jag vet att jag måste upp om en begränsad tid.. Det går inte! Hade lika gärna kunnat stiga upp och grejat med annat innan vi åkte... men nej.. jag låg och hade panik över att jag inte sov. Vi tog natten tidigare allihopa natten efteråt.
Dopdagen hade vi gott om tid att göra oss i ordning för dopet var först 17. Jag ställde i ordning Emma med klänning och strumpbyxor och till och med fjärilar i håret var fixade då jag tänkte ta en sista "drajv" för att göra mig själv klar. Hade med strykjärnet för att stryka mina svarta byxor... satte i det, väntade en stund och började gladeligen stryka... med strykjärnet på trean istället för på ettan.. Så det enda som hördes var psssst... och rök och svedd lukt i hela rummet. .. Och tadaaa... ett stort hål på knät! Först blev det helt tyst... sen blev det panik..
Denne gång hade jag inte tagit med extra byxor som jag alltid annars gör... jag hade INGET att ta på mig på dopet.. hade bara rese jeansen. Johan försökte hjälpa till på sitt sätt med att analysera på sitt logiska sätt hur i världen detta kunde hända. Jag sa till sist att "du hjälper inte mig med att analysera det.. .. strykjärner för varmt = hål."...
Ingen affär i hela centrum öppet helg som det var. Plan B... ringde min vän som ögonblickligen förstod min panik... och som Gud har skapat i min storlek. Fick låna ett par svarta av henne.. problemet vara att hon är en aning kortarte än jag så jag hade dem lite på hälft under min tunika.. men det såg ingen. .. Det är bara så typiskt... det är inte första gången jag gör alla klara för avfärd ... lämnar mig själv till sist och sen går nåt snett med min klädsel i sista minuten. När vi gifte oss och var på väg till fotografen gick remmen sönder på min sko trappen... jag sydde med två minuters marginal ihop remmen med grön tråd på vaniljvit sko och sen iväg till fotografen.

Idag kan jag skratta en aning år byxorna men just då.. en timme innan dopet var skrattet långt borta. Dop kortet som skulle vara på gåvan var också spårlöst borta... när vi skulle iväg... ALLA sökte men ingen hittade det... förrän idag då jag packade upp. Jyst tyypiskt!

Men ändå trots lite missöden är jag glad över helgen, glad för min fadderpojke där borta och äran att få vara med på trevligt dop och en fin fest efteråt. Idag är vi lite dagen efteråt.... trött och vädret duskigt och grått. Härlig innedag faktist. Dagen förgylldes av bulle och saft dag hos en vän en stund idag. Tack för goda skratt och samtal T!

Såå sant.... de lär från hur man lever... she is watching.... and learning...

Stilla veckan

Så har vi då påsk veckan. och jag måste säga att alltid när den kommer har jag en innerlig önskan om att få lugna ner mig... vara stilla... ok.. kroppsligt också.. men jag menar mest andligt stilla, eftertänksam. Flera år har jag jobbat mera och då har det liksom fallit i glömska att hitta Jesus. Påske för mig innebär att hitta Jesus.... Kan låta lite religiöst... och det är det också... det ligger ett vemod över påsken och speciellt långfredagen. Människan hade livet av Jesus, tortyrliknande former, spikar upp någon som de först pryglat på ett kors. Var var amnesty och Haagdomstolen då om jag får fråga.
Ändå har min barnatro fått mig att uppfatta att han älskar mig, och faktist bär mig de gånger jag är förtvivlad.... så enkel är min tro. Jag är inte aktivt troende men min barndomstro är stark och allt som oftast ber jag i hjärtat. Tron är enkel men det enda som behövs.... Hinner jag inte till kyrkan någon av dagarna i stilla veckan har jag någonting som fattas. Jag tycker det är viktigt att min dotter också vet vad påsken handlar om.... inte de hemska detaljerna och grymheten heller men istort. Påsken är en tid för stilla eftertanke.... och ett och annat choklad ägg då jaa....



Har två vknätter bakom mig och nu har jag ledigt påsken... kan inte påminna mig om jag någonsin haft det.... Vi åker iväg till Åland för att bevittna dopet till två härliga tvilling-gossar... och vi har fått den äran att vara faddrar till en av dem. Det betyder mycket för mig. Detta innebär att jag missar den årliga påskbrasan i Purmo med föräldrarna, vilket kommer att kännas lite konstigt men nästa år får jag väl ta två bitar madeleinetårta istället...
Nu ska jag bara reda upp vaket... med sovandet då ja... sov sämre dagtid denne gång så dagen mellan vaket sov jag endast 4 timmar... och det känns alldeles för lite när man ska en natt till. Så efter kvällsmaten meddelade jag åt familjen att om det ska gå att prata med mig så går jag och sova en stund nu... och ingen väcker mig... om inte

1. Huset brinner.
2. Ryssen kommer. eller
3. OM Erik saade eller Alexander Lycke kommer hit.

.... ingen väckte mig.

Nu ska väl det handlas lite och kanske dammsugas...mer gör jag inte idag... just LÖÖV "stilla" veckan.

ok... här har jag hittat den ultimata kombinationen... Kolla in Judas.... jepp... the one and only Alexander Lycke.... ;)