Jakten på det försvunna korvpaketet

Jag tänkte bara säga att jag inte dött.... har bara haft lite skrivtorka på bloggen sistone. Eller rättare sagt skrivit annat....
Går även på högvarv just nu. Upplever världens inre stress. Har t.o.m utvecklat ett snabbare sätt att prata så det går fortare.
Jag bor nästan på jobbet. Hinner inte hem heller så ska jag dit igen.
Upplever mig bara föra bort Emma hela tiden, om inte till faffas så till mommos. Ringer korta samtal till min man var och när han ska hämta hem henne.
Har inte haft "uppköp i butiken av väl genomtänkt handlingslista" som ett dagsprogram på länge, det tar för länge... jag har utvecklat ett unikt " Via" system.... Jag far till butiken via jobbet, via hemfärd, via...via...
Emma behöver just aldrig ta av sig skorna när hon kommer hem med taxi för jag säger åt henne att behålla dem på... jag är strax klar... vi ska just till fammos... eller via butiken..
Ett program avlöser det andra hela tiden. Har proppat de få lediga dagarna jag har fulla med program så de känns inte ens lediga mera. Jag har nu haft måndag och tisdag ledig men ändå fört bort Emma en liten stund varje dag för jag har haft minut skema... igårkväll frågade hon mig om jag är ledig i morgon då..? " Då"... betyder ju det att hon inte alls märkt att jag varit ledig i två hela dagar. Jag borde göra en massa hemma, som jag aldrig hinner med. Kommer att ha upp bruna gardiner i vardagsrummet hela sommaren kan jag tänka mig. Borde göra en massa extra på jobbet som jag heller inte hinner med, sen borde jag hinna läsa ett skolningsmaterial på egentid för jobbet ..OCH tenta den.... hur i hela friden jag ska hinna med det vete Gudarna.

Det värsta är att jag börjar bli så där skrämmande tankspridd mitt i stressen.... så där så att jag blir lite rädd mig själv. Jag tänkte frammåt hela tiden i tankarna... på nästa och nästa moment så det ska gå fort att jag inte alls tänker på nuet.
Jag gör lite tokiga saker faktist. Jag sätter på kaffe med vatten och filter, men inget kaffe, jag sätter på brödrosten men har inget bröd i den. Kommer jag med två saker i händerna, en som ska slängas och en som ska läggas någon annanstans slänger jag dem båda.Jag far och besöker en vän med tröjan ut och in, sömmarna utåt alltså... som han vänligt påpekade med kommentaren om jag hade bråttom dit... NOT! En morgon var kaffet klart. Jag tänkte "kopp" skulle hämta en tog tag i påläggspaketet på samma gång för att sätta den i kylskåpet... (så sparar jag tid) jag sätter skinkan i vitrinskåpet och går därifrån... när jag återvänder till kaffebryggaren upptäckte jag att javisst ja jag glömde en kopp.. går tillbaka och hittar skinkan bredvid kopparna i vitrinskåpet. Jag hade alltså lagt påläggskorv i vitrinskåpet och inte alls reagerat på att det var fel.. DÅ har man tankarna på annat håll. Jag sätter vetemjöl i kylskåpet och vi har ännu jakten på det försvunna knackorvspaketet som är ett mysterium här vid Johnsons. Jag VET att jag köpte ett knackkorvpaket häromdagen, kvittot bevisar det... men vi hittar det inte... Det är försvunnet från jordens yta. Jag har då säkert förlagt det någonstans så jag får börja skratta när jag hittar det. Undras om jag hämtade nya strumpor efter att jag tömt butiksväskan. Vore just snyggt om jag hittar det mellan strumporna i strumplådan... måste fara och titta faktist.

Emma sa häromkvällen "Kan du inte komma och titta barnprogrammen med mig ikväll. Så där satt vi bredvid varandra och tittade Bolibomppa.... och Emma säger att "du far hela tiden till arbete så jag hinner inte prata med dig mamma... Jag saknar dig....."

I en perfekt värld borde man vara en "bulla-bakande" hemma närvarande, lugn mamma som möter i dörren med bulle och mjölk och frågar hur dagen varit. Sen ha världens nötköttsås på gång när Johan kommer från jobbet.... men den verklighet lever vi inte i nu... kanske aldrig. Skulle bara så gärna vilja att jag kunde lugna ner mig lite att man kunde stanna tåget en sisådär två veckor.... några månader... för att hinna dra några djupa andetag.... för om man andas högre upp och lite ytligare så går det fortare... tro mig .. har testat!



Jag hade vunnit VM i vardag... småspringande gång.... jaja...den har jag uppfunnit! Men till skillnad från tvåan... tycker jag rätt bra om mitt jobb.... till kännedom.