Helgens HAIR.... jaa inte min frisyr då inte...

Hemkommen efter helgens upplevelse. Ett trevligt avbrott i vardagen i den mörka november.
Tillbringade helgen med min syster i Åbo, vi hade sedan länge planerat ett systerbesök dit redan då de släppte biljetter till svenska teaterns höstsatsning.
 Vi åkte tåg ner och hann med lite julshopping innan föreställningen på Åbo Svenska Teater började.
Jag köpte lite julklappar och en t-tröja till mig själv..... jaaa och så köpte jag faktist Mark Levengods nyaste bok... "Rosor min kära bara rosor".... kanske lite onödigt men den unnade jag mig... jag bara älskar hans sätt att skriva om de små iaktagelserna den killen har. Vi unnade oss faktist att äta på Fransmanni också.... dyrt men himmelskt gott.. Vi som är lite "märkvärdiga måste ju följa sin image... fullt ut så att säga.

 Vad har jag då att säga om föreställningen..... Jaa du.... Spontant kan jag säga... Bra.. en upplevelse och trevlig föreställning...med bra sångare, bra show, mycket färger, bra senografi, bra samverkan med publiken.... men jag satt hela tiden och väntade på att hitta den röda tråden... vad pjäsen handlade om egentligen... vad vill pjäsen säga... ? Men den hann sluta innan jag fått grepp om det. Den handlade om... : INGENTING... eller så är det så enkelt att den handlade om 60 talet..PUNKT!

Det var tydligen mycket influenser i rörelse då och orden Peace LOVE and understanding var slagorden. ALLTING verkade vara fritt... öppna fria förhållanden verkade mera regel än undantag.. haschrökning likaså.. demonstrationer för protesterandets skull osv..
Jag måste ge en stor eloge åt de män som i förställningen klädde av sig HELT nakna och stod bara med händerna över de mera ädlare delarna... det hade jag INTE gjort för allt smör i småland! MODIGT!
Så  det var lite naket, lite flower power, lite sexuell frigörelse, lite hasch... ( jaa inte intagande av densamma men....) och det är pjäsen i sin helhet. Den är sevärd om man vill ha show... men är man ut efter pjäs som berör kanske jag inte skulle välja just den. .. Men personligen skulle jag då inte vilja vara utan upplevelsen....
 men som sagt... pjäsen har en bit kvar innan den blir lika bra som Les MIs...med Alexande Lycke  men det tror jag just ingen kommer upp till...

Söndagen åkte vi hem igen efter en ordentlig hotellfrukost.... just löööve frukost på hotell då man inte behöver varken handla hem alla ingredienser, tillreda den eller ens diska. Det var roligt att komma hem också.. min dotter hade väntat hela dagen på mig.

Det bästa var ändå med hela veckoslutet att jag fick tillbringa den med min syster... vi fick för en helg bara vara Annika och Benita... inte sjukskötare, mamma, eller allt i allo... vi fick vara två systrar som för en gångs skull fick gå till färdig mat, shoppa ensam, gå så länge vi ville, äta på restaurang ensam , och sedan sist men inte minst prata till punkt...utan att någon annan avbröt. och det visade sig att fast vi med åren blir äldre och har egen familj så i helgen var vi syster Annika och Benita.. just like old times... och DET ver ett guldkorn i höstmörkret.

Vi bestämde att nästa år samma tid åker vi igen till Åbo... oavsett vad de spelar.. fast de skulle ha värsta trikå-baletten där... bara för att hålla syster traditionen vid liv.