Lotta på Bråkmakargatan: RESAN- På återseende......

Då man ser en omgivning som är så vacker och mäktig att det tar andan ur en ..... då var det värt varje cent....

Hemkommen efter en underbar resa till Gran Canaria ön och Puerto Rico.... Det var så roligt och välbehövligt att jag inte ens kan beskriva i ord. Vi har haft vackert och soligt väder hela veckan och det var nog bara shorts och topp som gällde. Vi hade bra hotell, underbar terass, pool på hotellet och vackra vyer... Jaaa jag vet inte var jag ska börja.... Man vande sig förvånansvärt fort att det var shorts som gällde.. redan från första dagen... Puerto Rico är en typisk turist stad... Hotell... och hotell så långt ögat når men ändå så oerhört mäktigt. Och folket är så alldeles gästvänliga och ser barnen på ett sätt som de inte blir här hemma. Vi kom dit torsdag kväll och det var alldeles underbart att komma ut på sin balkong första kvällen och dra in en ljum kvällsbris från havet i lungorna. Vi hann med dagar på stranden, kvällar vid poolen, grillkväll ordnat på hotellet, dans där Emma stal hela showen....båtutflykter till Mogan... Kanieöarnas Venedig som det kallas, staden var överfull av smala gränder och blommor i massor.

Vi besökte även en vattenpark i Maspalomas. ca 20 km från Puerto Rico.... men den var ingen riktig höjdare... De var väldigt strickt med barnens längd där och många av rutschkanorna hade en längdbegränsning på 120 cm... och Emma är 128... så endera var hon för stor för barnbassängen och blev bortkörd därifrån eller så var hon för liten att åka annat... så där var vi ingen lång stund.... men jag hann ändå på den tiden nästan ta livet av mig...Emma fick åka en tur där i sällskap av vuxen och Johan åkte med.. för jag hatar alla former av vattenkanor... det enda man såg var att man skulle sitta i en liten gummibåt med plats för två och att man skulle åka ner i ett slutet rör... När de kom upp tillbaka efter att ha åkt en gång sa Johan att det där måste du bara prova Annika för det där var jätte kul.... Yeah right..! Jag åkte en gång med Emma och jag trodde på sant att jag skulle dö... vi hade fått två fribiljetter in till parken... och jag tänkte mitt i tunneln att "tänk att jag fick en fribiljett till döden"... Det for jätte hårt... i en massa svängar och då man trodde att... Jag överlevde!... var man mitt i ett vattenfall och man for rakt ner.... huvadådi... sen tog vi taxi hem och jag gladde mig åt livet... och att jag hade det i behåll.

På kvällarna unnade vi oss att äta ute för det mesta och det var gott om restauranger... och "inkastare"... folk som försökte få in en till just deras restaurang... de var faktist lite jobbiga ibland. ... Men vi var till en rastaurang två kvällar efter varandra... en härlig kille där... han skojade med oss alla och trollade för Emma... Emma bara älskade hans restaurang och sista kvällen ville hon gå om där för att vinka hejdå men då var han inte där ... så nu när vi är hemma kan hon ibland säga att hon måste ju tillbaka dit och hälsa på honom igen....

Johan som var mest tveksam till hela resan visade sig njuta mest av oss alla av värmen och jag tror faktist att jag får honom dit igen... han njöt verkligen där.. En kväll då min mamma och pappa hade hand om Emma for Johan och jag ut på en irländsk pub vi hittat, på ett glas wiskey.... och när vi satt där och tittade ut över shoppinggatan kom sakta ett äldre par gående med stavar... de sätter sig tysta på en bänk och lutar sig över sina gångstavar och betraktar folk... och Johan sa att kanske det där är vi när vi blir gamla .... då vi är vintrarna här... gåendes med stavar... och betraktar tyst de andra turistterna i vimlet... Vem vet?:...
Här kommer lite bilder....

Spana in Emmas frisyr som hon gjorde där... Jag fick matchande band som hon.. det där silver -röda bandet som hänger på vänster sida... "tjej-band" som Emma kallade det... med jag skippade flätorna....