Ok.... alltså det där tv programmet "Mäster kocken".... som går på tv just nu....
Lite kul är det att följa med programmen och deltagarna .... men jag skulle ALDRIG i hela mitt liv utsätta mig för just den tävlingen...
För det första lagar jag vanlig husmanskost till min familj.... helt ok... men heller inga experient med kryddor och smakkombinationer... De är jätte duktiga måste jag säga... att kunna koncentrera sig på sin egen rätt.... tiden och utan att snegla på vad andra gör. Jag hade kännt paniken och jämfört mig med andra hela tiden... och sen sabbat bort min egen mat.
Sen domarna är ju en helt kapitel för sig själv... Stone -faces..... allvarlig med stoort A!.... och han Per .... jag hade inte gillat honom... han ser ju direkt farlig ut..... och om han den äldre kommit nära och liksom lutat sig mot min matlagning.... och han sagt...BU! Hade jag börjat gråta... säkert som bara den....
Lite intressant med den tävlingen att de som ställer upp där måste säkert älska laga mat... och kunna det där med smakkombinationer ..... och sen vågar stå där med sin rätt och få kommentarer som: ... " och saltet... det glömde du helt eller"?..... "Dålig presentation".... "barnsligt upplägg".... "Smakar tråkigt, så som upplägget"....
Jag hade sagt jaa jyst så... om he e på de häär sätti... får e vara!
Hade nog återvänt från den tävlingen... efter att blivit förnedrad... i TV och kanske blivit som den här kocken Pierre.... jag älskar hans humor.... bara för att han inte har nån .... han är arg på hela världen...Ville vara på en stor restaurang men hamnade som tv kock.... och visar det en aning.... Jag hade också stått och visat hur man brer mackor.... utan minsta leende....:
Vi tittade ikväll då de tog ut tävlande som skulle vidare till Stockholmsfinalen.... och då förvånar jag mig över att allra flesta tävlande börjar hoppa upp och ner, armarna i luften och skriker rätt ut... YEES!.... Tjohooo..... Varför måste de skrika... jag förstår att de är glad men jag hade ALDRIG hoppat upp och ner som en gummiboll framför en tv kamera utmärkt mig så till den milda grad..kan man bara inte stillsamt bli glad i hjärtat....
(Nåjaa.... nu tänker ni kanske.... och du tror att du hade gått vidare då så att du hade behövt hoppa men .... jag snackar OM.....)
Johan sa också att jag hade nog bara spruckit upp i ett enda stort leende och tackat dem för det.... sen gått ut och börjat oroa mig för kommande tävlingar .... där precis allt kan gå fel och man måste oroa sig för alla eventualliteter.... och DET är mera ME!
Men jag önskrar dem lycka till verkligen... men vilken rikedom i världen att vi alla är så olika.... det behöver finnas dem som tänker ut nya recept..... och nån som lagar dem.... och så finns de dom som är bra på att vara inomhus... och sticka....... som jag tillexempel.... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar