Det har varit en seeeg dag idag. Varit på jobb kroppsligen men i tankarna längtat hem. Hade velat ha en lugn och skön förmiddag med sovmorgon, doft av kaffe i köket då jag vaknar, hunden som försöker väcka mig med en nospuss... Frid och lugn...med min familj.. men icke! Jag brukar inte vara så där avstängd som jag var idag. Jag jobbade på men engagerade mig nada... ville hem.... jag räknade timamrna... fem timmar kvar.... fyra och en halv.... fyra... o.s.v. Jag ville ha tystnad runt mig idag... tystnad och en stunds ensamhet....
Jag kan tycka ibland att det är för mycket ord i omlopp.... att det pratas för mycket... att ingen är tyst nån gång, och att man anväder för många ord i en mening, det borde gå att få fram ett budskap med kortare meningar och få ner antalet ord per minut... Går det inte med kortare upppmaningar och ett svar som ja eller nej... PUNKT! vissa saker behöver man inte berätta alls.
Och vissa har den effekten på mig att jag inte direkt tycker personen i fråga är intressant någonstans.... och allra minst det personen säger, jag hör inte på egentligen... han/hon använder för många onödiga ord och för lite innehåll.... Jag tror alla har träffat på just den människotypen... och vissa människotyper går bara inte tillsmmans.
Jag kan bara ibland bli trött på onödiga ord... låt mig ge ett exempel: "Och då sa hon...bla...bla..." Och den andra svarar med jassåå... sa hon så....?
Varför gör man såå. Hon sa ju det just... där hade man kunnat spara in på orden Sa hon såå?... Helt onödig upprepning egentligen och man hade vunnit lite tystnad och lugn och ro nån sekund. ... och om alla skulle spara lite på sina ord kunde man kanske få ner det onödiga snarvlet i.... om inte värden... så i näromgivningen.
Dessa dagrar drömmer jag mig till vår sommar ö.... vattnet som skvalpar tyst och stadigt mmot stenarna, fågelljud, jag och en bok i solen, och ljudet av pssst.... då Johan öppnar en bastu öl... DET är frid.... det är tystnad och lisa för själen.
Kanske borde man söka sig till nåt tystare jobb.... vad kunde det vara då..... Nunna i ett kloster... där är det tyst men det är ju liksom lite för sent med det där hm hm.....kyskhetsgrejen... och ingen kontakt med yttervärlden, naamakirja och datorn och tv....så helt ok den första veckan men sen Noupp.... Och det där med bönen... Kontakten med Gud har jag inget problem med men jag har inte så där mycket att säga till Gud att det skulle räcka att prata med honom hela dagarna.... och då är man ju inte heller tyst i huvudet..... Så njaa... tror inte det...
Kunde ju bli författare och vara hemma och skriva en bok... det hade varit tyst och härligt... hmmm..... nåt annat kan jag inte komma på just nu.... så få se om jag kör på det där författare en vacker dag. Om aldrig författare så har jag faktist lekt med tanken på att våga skicka in någon kolumn till nån tidning nån dag. Vore roligt att se sina tankar publicerade... så det kanske jag gör nån dag....
Och sen då min bok kommer ut... så vet ni att jag hittat tystnaden i livet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar