Helge har gjort det igen.... Fångat min känsla .... ;)
Tänkte rycka upp mig litenu och försöka hitta humorn igen i livet.... Elsa hade inte velat att man grötat mer sig i ledsamhet hela tiden ...... hon var alltid glad och tyckte om att skoja så nu är det dags att hitta lite humor i livet också... och så sörjer man ibland lite nu och då....
Jag hoppas att jag inte förlorat så många av mina läsare pga min bloggpaus.... för det är roligt att ni läser och tycker om min blogg... Det är så mycket som kommit ivägen... och tillika när jag började känna skrivflowet igen.... så gick datorn sönder.... huvudkortet i datorn pajade och vi fick vänta en vecka på nytt kort. Så nu tar jag ny fart....
Vad har då hänt här emellan då... Njaa... jag fyllde 35 år mitt i uppståndelsen, sorgen och begravning.... så den passerade nästan helt obemärkt förbi.... Jag hade tänkt ställa till med ett hejdundrande kalas nu när jag fyllde " jämt".... men ingen hade lust med det mitt i sorgen... inte heller jag så jag hade ett litet kalas med mina föräldrar och Johan föräldrar den dagen jag fyllde och resten var grattisar på Facebook och teefonsamtal... blev glad för alla ihågkomster. Men utan kalas känns det liksom som om jag inte ens fyllt år ... som alls... Nåjaa... Kanske jag firar 36 mycket större... Kanske jag då får min dröm uppfylld om att få fara på Bokmässan till Göteborg... det bara måste jag göra en gång i livet.... men kanske nästa år... kanske... eller när jag fyller 37..... Eller fara på teater resa till Stockholm och sova på hotell... allt sånt man inte anser sig ha råd med eller unnar sig annars.
Jag kan tycka att första delen av trettio.... fram till 35 låter rätt ungt... men senare delen av trettio... dvs efter 35 så börjar man använda uttrycket "snart 40..... och DÅÅ får man nästan ångest.
Häremellan har vi också haft fullt upp med mitt andra mål i livet... nämligen att vara stödföräldrar... Vi har en del uppdrag via socialen och det är sååå roligt och givande och faktist en utmaning för hela familjen. Vi har hela familjen blivit vana med socialens besök lite nu och då och man har blivit med tiden lite mera "laid back"... Inför socialens hemutredning, första besöket, for jag över hela huset som en virvelvind... ALLT skulle städas... t.om. ett skåp nere i källaren och kylskåpet torkades ur... dammet torkades. Men nu har vi dem hit alltid lite nu och då.... och jag damsuger och plockar upp lite... annars är jag som vanligt.... och livet har blivit såå rikt... Endera dagen har vi nån som sover i vagnen ute, man fick plocka fram undangömda barnmatstolar och leksaker...och en annan dag är det fullt ös med ett dagisbarn.... eller så sitter vi i soffan och pratar med en tonåring..... Och jag har dem alla i mitt hjärta och de är mig så kär.... Det här att öppna sitt hem för de som behöver har blivit viktigt för mig. Emma är ibland "stora syster"och hjälper mig skutta vagnen och ibland sitter hon uppkrupen i soffan och äter chips med sin "storasyster" och kollar film.... Det är lite roligt att se hur hon anpassar sig såå alldeles lätt till alla som vi "lånar" en stund. Några enstaka fall av upplevd avundsjuka och kamp om uppmärksamhet har vi haft men det brukar vi alltid prata om och vara öppna med vartefter de kommer. Det bara känns att det är såå rätt... och då vår fyraåring svänger i dörren och kommer tillbaka då han ska hem och kommer och ger mig världens kram.... Då känner man bara att det är sååå värt det... kramen var den bästa belöningen....Det ger mig såå mycket att få låna dessa underbara barn en stund... min famn saknar längre inte inte nån.
Nu tänkte jag att för att inte slentrianmässigt lämna bloggen lika länge.... att jag skulle ha en vecka då jag presenterar dagens bild.... eller låt.... En bild eller låt som belyser dagens händelser.... eller sinnesstämning... Vad sägs om det... Tänkte börja imorgon... så kolla in det om ni vill.... Nu tänkte jag fortsättningen av dagen njuta av ledigheten och kanske sticka lite eller läsa vidare min bok 1Q84 av Haruki Murakami... riktigt bra faktist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar