Prytt-bytton

Trettondagen idag då... och julen är slut... Vi städade undan julen på lördag redan eftersom man inte ens kunde andas mera på vår gran innan den fällde ett hoper med barr som fastnade i allas strumpor och det var då att välja på att

1. Inte andas inne alls, ej heller bevistas i vardagsrummet överhuvudtaget... eller
 2. klä av granen och kasta ut den till hästarna som vi har lov till att göra varje år... hästarna äter bostavligen upp dem till intet.. Jag har tänkt att de borde ha utskrivet ett recept somac samtidigt... för jissese vad det ska riva i magen med alla barr.

Så vi valde helt sonica alt 2. att städa bort den... och sen det mesta annat också när man nu en gång var på hugget... alla tomtar och ljusstaken rykte... julgardinerna är ännu uppe eftersom en våg av "knärrhet" kom över mig... jag blev plötsligt och utan förvarning världens "prytt-bytto"... heila vääden låkta skiit...  jag blev osamt med min man om gardinerna som han tyckte vi skulle byta emedans vi ändå höll på... jag blev sur för att jag inte gjort annat den dagen än fejat på och städat ut julen... gardinerna kan vänta, nu ville jag göra nåt annat.... skiit...
 sen blev jag osams med min dotter som i ilskan över att behöva städa sitt klädskåp drog ut ALLT ur skåpet.. för såå ska man börja menade hon... sen orkade hon inte färdigt ( surprice, surprice) utan satte 2 byxor tillbaka... lämnade BERGET på golvet och for och tittade på en film... Jaja.... Jag förklarade att jag så sant som jag heter Annika Bernice Johnson... kommer jag ALDRIG och jag menar ALDRIG reda upp det där utan hennes hjälp. Så det resultarade i att jag vägrade- och hon vägrade. så jag tog hunden( den enda som förstår att vara tyst då jag är på dåligt humör).. och så for vi ut på en lång promenad för att klarna hjärnan.  Det visade sig när jag kom hem att högen var borta och skåpet städat.. Johan hade hjälpt henne ... för husfriden hade han sagt. Undrar vad han menade med det måntro... ??

Denna vecka som gått har jag varit sjukskriven igen för min arm... så de som irriterar sig på "tyck synd om mig bloggar" kan hoppa över detta stycke... Den fortsate vara dålig... riktigt dålig... kring nyår. Jag sov nästan NADA eftersom det gjorde så ont att vända sig... jag hade försdragit att sova sittande faktist. Så onsdag efter nyår fick jag ge mig och ta emot kortisonsprutan... men njaa.. inte riktigt imponerad. Dagarna efter hade jag lika ont.. om inte värre. Medicinen jag fått som kombination var ingen höjdare eftersom jag fick världens hjärtklappning och trodde jag skulle dö så jag tänkte den natten... att " Jaaa jyst he... he va inte naana tå... jag kan ju få hjärtproblematik nu med en gång så har jag ju fått det också när vi ändå är på gång". Jag har gått med armen i mitella och bara börjat kunna använda den i helgen så jag måste ge mig och förnya min sjukskrivning idag och en vecka frammåt.
Det var en väldigt lustig läkare som inte annars jobbar där men bara ibland. Jag satte mig och hann bara öppna munnen då han säger: "Jaa du söker för det samma som sist....... Det är ännu inte bra.... du behöver mera medicin... och du ska vara hemma ännu en vecka .... ska vi säga så... ?? Öööh... ja... så är det stammar jag... Han bara MÅSTE vara synsk den mannen.

Idag har vi varit på ett vackert dop och vi fick den stora äran av att vara faddrar till lilltjejen... en stor ära faktist. Planen var att jag skulle hålla i tjejen under cermonin men det lugna och förnöjsamma ansiktet ändrades på en gång när vi väl stod där framme. .... hon började gråta lite... sen lite mer och sist gallskrek hon... jag försökte plan a, b, c, d,..... sen gav jag upp... tillbaka till mamman och hon tystnade tvärt.... så att så att..... Min man som inte är riktigt bevandrad i det kyrkliga skulle som fadder tända dopljuset från altaret.... alltså med GUDS ljus... det är ju en viss mening med att hämta det därifrån... symboliken.... men han funderade innan vi åkte iväg till kyrkan att det borde ju gå lika bra att ha flinta i fickan så behöver man inte gå någonstans..... Jag hade en kort religionslektion i bilen... det fordrades kan jag säga er...Han tyckte: " Om jag bara får e ti brinn ere väl int na skillna vems eld he kom från, Gud ele me?" Jag ska säga er att det är tur att de har mig för den andliga utvecklingen här i huset.

Det slog mig där upp framme i kyrkan när jag höll i lilla Eleonora.... prästen pratade ... att det är nu 8 år sedan jag stod där med barn i famnen ... och jag trodde jag skulle få äran satt stå flera gånger.. men ödet ville inte så.... tösen jag höll idag var inte min. men trots att jag ibland är ledsen över att det inte blev fler så kan jag tillika glädjas över att jag har så många barn runtomkring mig som jag bara älskar... Filip, Anton, Nathalie, Melvin, Malte Milo, Axel x 2, Milja, Albin, Kalle, Eleonora, Jill och Rasmus... Jag finns till för dem också... så får jag låna dem allt emellanåt... och det är ju också värdefullt..... riktigt värdefullt....
En klok kvinna sa till mig idag... vi har just aldrig pratat förr.... bosatt i Munchen tyskland.... men hon och jag fann varandra rätt fort idag och hon sa när vi discuterade barnafåandet och svårigheter kring detsamma att
" Det är också rätt vilsamt i tresamheten".... och det var dagens sanning... Det ÄR rätt vilsamt i vår tresamhet... det är vår familj... den blev så här och det är gott nog.