Jag har inte hunnit uppdatera bloggen på ett tag och kanske i och med det tråkat ut några läsare kanske... Jag har skrivit lite annat denna vecka.
En tanke föddes hos mig i höstas när jag såg en liiten liiten annons i Kyrkpressen. Där utlystes en tävling i att skriva en barnbok för barn i läsåldern, tyyp min dotters ålder för förlaget Fontana Media ... och min första tanke jag hade när jag läst annonsen var... " men... Hur svårt skulle då det vara..?"
Jag har läst rätt mycket för min dotter och jag tror att vi är inne på vår 10 :nde LasseMajas detektivbyrå bok... på vår 6 Älvbok ( Älvorna i Regnbågslandet) och så har vi kanske plöjt igenom 4 Sigge ponny böcker. Så jag tänkte ... Upplägget är rätt enkelt... Kort inledning, historien ska faschinera redan på blad 1.... inkludera känslorna för den åldern... spännande och lite rolig handling.. lite lärdom och bra slut... Hur svårt är väl det.. egentligen... det är ju bara ord.
Hmmm.... Jag började inte skriva på en gång men jag lät tanken fästa sig... började grunna på en handling och lite personer... Rubriken var fastslagen " En dörr på glänt"... Skulle handla om acceptans för det okända, tolarans, nyfikenhet , empati och hemlighetsfulla händelser, även kunna lära barn om något ämne som berör.
Plötsligt en dag ploppade ett namn upp .... Stina.... och så såg jag en tjej med lila klänning springa över gräsmattan med det svarta håret fladdrande i vinden och sin hund Mattson i hälarna.... och sen lämnade inte Stina mig på hela hösten. Hon började leva sitt eget liv.... och det var bara för mig att skriva... och SOM jag har skrivit och finslipat storyn... Jag har högläst för min dotter och märkt vad som är roligt och vad som visade sig vara tråkigt ... och så strök jag igen... och började på en annan vändning.
Jag hade väldig nytta av Archibald Morningtons författarskap i mitt skrivande. ;) En väldigt erkänd författare... (Eller hur Tommy?) Jag hade lärt mig att inte skynda storyn bara för att man ville komma till slutet... fort... utan låta ögonblicken tala som för storyn vidare.
Så 9.1. postade jag mitt bidrag i tävlingen och mitt bidrag för "En dörr på glänt" är nu inlämnad för att läsas av en jury.... Fya dådi....
Jag har aldrig skickat in något jag skrivit förr och troligen blir nog mitt bidrag vid gallringen rätt fort lagt till sidan... med orden: För kort, storyn oklar, språket flyter inte, ointressant berättelse, bra försök men Nej tack!
Men egentligen gör det inget.... ärligt sagt så gör det detsamma. .. vore såå roligt att våga låta någon läsa sin text och få konstruktiv kritik så jag vet hur jag ska göra nästa gång ... för jag tänker absolut göra det här igen... Det var såå roligt att skriva.... sååå himla roligt.... och jag önskar jag hade möjlighet att göra det mer... jag har en hel drös med ideer för liknande böcker. Vore roligt att låta den svarthåriga Stina vara med i lite fler berättelser för så envis som hon är låter hon nog mig inte vara ifred förrän hon får sin vilja fram... och får leva ut alla sina ideer. Det faschinerar mig att skriva för just den här åldern... de som just lärt sig läsa... och de som läst en tid men redan har läst alla de kända detektivböckerna... som söker annat... hmmm... en utmaning som heter duga.
Jag tänker fortsätta skriva i vilket fall som helst, om jag då inte får erkännade från något förlag nu så fortsätter jag öva .... och öva.... och öva... för någon dag ska jag ha ut mina berättelser... för .... jaaa ....bara för att de är mina....
Jag läste upp mitt slutgiltiga verk för Emma innan det åkte iväg.... första kapitlet... och Emma satt alldeles tyst... drog lite på munnen ibland och följde med i texten och berättelsen... när jag slutade sa hon... " Nej... läs vidare"..... och DET är egentligen enda kritiken/ berömmelsen jag behöver.... Min familj tycker den var bra.... och då får det gå hur som helst i tävlingen... Min dotter tycker om den... så om inget annat får hon den... vore bara lite roligare med inbundet material... än bara papper... men men... Emma tycker om den... och det betyder allt.
Så håll tummarna för att mitt bidrag räcker till genom första gallringen helst... och egentligen har jag redan vunnit... vunnit över min egen rädsla för att jag vågade skicka den och låta någon annan läsa.... jag vågade... nu är det bara att börja skriva min andra idé.... och kanske min deckare också den storyn som jag har början i huvudet redan... " Mordet på La Scala"...... det finnas oanade möjligheter.
Jepp Archibald är i vissa kretsar mycket känd, och det är ju faktiskt bara de märkvärdiga läsarna som räknas. Jag borde verkligen få tid till att sätta mig ner och fortsätta på dennes ännnu ofärdiga story...kan hända Adam riktigt skulle få sig.
SvaraRaderaOch personligen tycker jag verkligen att mordet på La Scala är en utmärkt ide :)....som bok menar jag...