Faktist iår så kändes det inte alls som nyårsafton... som alls.
Jag jobbade som vanligt. Hann inte ens sluta tidigare utan jag jobbade en helt vanlig dag.... Ringde och bad Johan handla för jag skulle inte hinna hem. Johan hade inte bara handlat, utan stått i köket och gjort en helt underbar måltid med kött och potatisgratäng... då blev man riktigt glad i hjärtat... men ... det kändes inte ens då som nyårsafton.
Jag tänkte att då Grevinnan och betjänten kommer.. DÅÅ skulle känslan infinna sig.. men Noupp... redan 11 tiden var jag dödstrött och 23:30 släkte vi lamporna vid Johnsons och somnade... Happy New year!
Och tänka sig.. det blev ett nytt år i alla fall. 2015. Och nu borde man ju summera året.. knyta ihop säcken så att säga... berätta om sina löften inför det nya året.. planer och så vidare. Så... Here we go....
2014 Året då
Vi hade underbart sommarväder.... och inte så många projekt kvar på sommarön att vi inte kunde passa på att njuta av sommarvärmen och lata dagar. Vi var mycket på sjön och bodde faktist mera där ute än hemma.
Lite mögelchock på mitt jobb... nåjaa, inte chock precis eftersom vi alla vetat länge men omfattningen av möglet större än vi kunnat tro.... Bädden stängde och vi skulle bort därifrån. År 2014 var således en uppbrytningens tid. All det alltför invanda byttes ut. Man var plötsligt "den nya" från att ha gått med huvudet högt och vana steg i korridoren på bädden.
Jag bytte ut skifteslistorna mot en väst... bytte till hemsjukvården och det passar mig som handen i handsken, I just love it! Och i ärlighetens namn hade jag redan ett år haft drömmen om annat. Arbetstiderna ändrade också.. jag gick från att ha haft skifteslista med oregelbundana tider till att ha måndag till fredag 07:30-16.... helgerna lediga. Och det passar familjen mycket bättre.
Men ...ibland... kan jag sakna de ensamma förmiddagarna en helt vanlig onsdag morgon... eller Emmas glad min för att någon är hemma då hon kommmer hem från skolan... Allt har sina för och nackdelar.
Men några skifteslistor har jag sparat och tittat på dem ibland... bara för att. Flytten av bädden innebar också att alla for åt olika håll och jag kan skana mina arbetskompisar rysligt ibland. Kaffepauserna och stödet man fick, och det "gemensamma".
Vi bytte bil... med saknad lämnade vi kvar Primeran... och körde hem en Opel vectra...
Emma började fyran...och börjar mer och mer tycka att HON vet bäst... Mamma är tråkig... kan allt själv men plötsligt väldigt liten och vill sitta i famnen. På gränsen till mera självständighet. Så här smälls i dörrar... eller man får världens varmaste kram.. " Jag tycker såå om dig Mamma"
Året 2015 då...
Tänkte inte lova något alls.... tänkte inte börja med någon diet... för jag behöver choklad för min mentala hälsa.
Jag tänker inte köpa gymkort eller skidor... hatar nämligen båda... så det hålls jag inte med ... Jag tänker försöka lova mig själv att istället leva mera i nuet.... släppa lite oro. Jag är en orosbenägen person, jag oroar mig mycket för sånt jag "tror" kommer hända... oroar mig sen också för sånt som hänt...
Tänkte leva mera i nuet och glädjas över att jag finns till just nu och ta saker i den ordning de faktist kommer och inte tidigare.
Kanske också att lyssna mera innåt... på mig själv.. hur jag mår och var jag är i livet. Ta hand om mig själv mera och ge mig själv mera tid för kanske sånt jag tycker om.
Jag har såå länge burit med mig två ideer till att skriva om... en berättelse för barn i läsåldern och en annan bok för vuxna.... Jag skulle så vilja hitta lite tid iår för att faktist börja projekten. Evert 74 år börjar påkalla min uppmärksamhet och vill ut.... ;) Han är huvudpersonen i min lite roliga deckare för barn... Nåjaa... vi fortsätter året... en dag i gången... lever i nuet... gör sitt bästa varje dag... så får vi se hur det blir. Tills dess... YOLO... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar