Jag vet inte riktigt vad jag har för fel men jag är irriterad nästan jämt. .... inte vidare trevlig faktist.... och det går tyvärr ut över dem där hemma.
Jag har just nu bara en önskan om att få vara ifred, vara ensam. Jag kan i vissa stunder avundas dem som har en egen etta och som får vara ensam.... ända tills jag skulle få för dryyft och vilja prata och krama min familj antar jag.... men ibland så.....
Det är alltid värre mellan vak... dagen då jag sovit och ska en natt till... då är jag dangerous... Jag drar mig undan mest hela tiden och hoppas på att ingen ska hitta mig på en stund. Det känns som om det är för mycket prat omkring mig och att tystnaden är en bristvara i samhället i övrigt.
Jag hade absolut vunnit "tysta-leken" om vi lekt den. Jag kan känna mig irriterad på ALLT! ...som rörs och som låter ibland. Sen är jag mer och mer irriterad på att jag inte får bestämma över mitt liv ibland.... man blir bestämd över hela flocken kor på bete..... och det blir jag irriterad på också. . "Jag får väl göra som JAG vill hade jag velat säga för det mesta".Jag vet inte om just det är en Jeppo-grej...?
Det värsta är att jag ibland inte kan hålla mig heller.... jag har börjat säga lite precis vad jag tycker... Ibland tycker jag Jim Carrey spelar över en aning men ibland skulle jag ha lust att prata med "vissa" just så här......
Nu ska jag bara försöka lugna ner mig... ta en promenad med hunden som bara är glad över promenaden och inte håller på och frågar av mig " Vafö e to så knärro..?."
Sen montera på smilet och ta sista natten på jobbet...
Sen ska jag försöka hitta glädjen och samvaron igen... I hope...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar