I did it..... Jag fixade det...... och Sven Dufva minns jag än....

Sven Dufvas fader var sergant
avdankad arm och grå
Var med år åttiåtta ren
och var ren gammal då
Han bodde på sin tuva han
och fick sitt bröd av den
han hade kring sig tio barn
och yngst bland dem sin Sven

Självständighetsdagen har kommit och gått. Jag har varje år denna dag denna versrad i huvudet. Min farfar och jag läste tillsammans Fänrikståls sägner väldigt ofta ... och farfar tyckte jag skulle kunna denna vers utantill... Har kunnat andra och tredje versen också men dem har jag glömt. Därför memorerar jag för mig själv varje självständighetsdag denna vers så att jag inte glömmer den. För jag tror att när min farfar börjar spöka i sommarstugan sen, har vi säkert läxförhör... borde träna in på nytt den andra och tredje versen innan sommaren alltså. Hela stråfen handlade om en aningens dum och intelligensbefriad pojke som drog ut i krig och lyckades sabba till det mesta men order följde han och det visade sig i slutet att försvara broar det kunde Sven....blev hjälte vid slaget om Virta bro om jag minns rätt...

Min dotter frågade i dag varför man firar den här dagen och varför man är ledig..... Johan skojade och drog sin version först om att det är för att han ska kunna lägga lite golv åt sin kusin på husbygget..... men efter en lite irriterad blick på min man tog jag över och berättade att det inte är så självklart att Finland heter Finland... och att det för länge sedan utkämpades ett krig och det var nära att vi skulle bli en del i ett annat land... och kanske idag tala ryska i skolorna om inte våra pojkar skulle ha gjort det så bra... Emma funderade en stund och tänkte att då skulle ju läraren Ulla--Stina behöva kunna ryska... "Och det tror jag inte att hon kan".... Vi pratade också lite om alla de soldater och pappor som inte kom hem mera till sina barn utan dog där i kriget och att vi ska tänka lite extra på dem idag... Hon funderade om de var kanske så många som tio pappor som inte kom hem men jag sa att det var många många fler.... Tankar har gått ut till dem i tacksamhet här idag.... Kvällen spenderades på bal med Finlands ljus tänt...

Idag är jag "däppt i näsan så det förslår.... ingen feber men huvudet fullt av snor som inte går att snyta... pratar konstigt.... det enda som är bra med det är att jag hade nått att skylla på så att jag fick vara inomhus... så det var jag mestadels av tiden... bara en promenad med hunden. Mitt stora projekt hör och häpna är klart.....

Får jag be att presentera.... "Mamma -Hare Emma Johnson":

Ganska nöjd är jag faktist.... Jag svär inte annars men när det gäller symaskinen och jag så har vi undantagstillstånd hos Johnsons alltid jag plockar fram den ... innan jag fick riktigt symaskinen inställd och allt började flyta på svor jag så alldeles så min dotter kom och sa att om jag inte slutar prata sååå... så svär jag lös ett hejdundrades regn för då börjar alla änglar gråta.... det brukar jag nämnligen säga åt henne också.... så då fick jag börja viska "skiiit"! Men vi är rätt nöjda. Klippte sönder filten... sydde ett par basbyxor och en väst.... och använde ett gammalt diadem och lite piprensare innuti öronen så vi fick dom att stå rakt upp... På bilden fattas ännu en liten boll som en harsvans...som jag sydde senare ikväll. Vi blev rätt nöjda... Min man var mest förvånad över att den var klar en hel vecka innan deadline.... han hade väntat jag skulle sy den dagen innan festen.... Nu säger vi adjö till hönan Emma och säger välkommen till HAREN!

Nu isäng och imorgon jobb.... med huvudet fullt av snor.....