En Välsignad och Fridfull Jul.....

Jag kaverade ju att jag inte julstressar...men trots det känner jag lite av stressen i dessa dagar. Allt ska fixas de här sista dagarna. Alla ska få sina klappar, paketerade, man ska hinna och hälsa på nån ensam däremellan och helst också kunna sitta en stund, allt ska handlas, och helst ska man hinna städa golven också... Har vakat två nätter så jag har inte kunnat räkna med att jag ska hinna så mycket under sovdagarna. Nu är det två lediga dagar som det sista ska fixas och jag borde hinna. Nu är det mest maten som ska handlas och på fredag far jag över golvet med moppen... och sen är det bastu och julefrid i Johnsons lilla stuga.

Jag har denna juletid även tänkt och verkligen försökt ta tillvara värdet i att vi alla är friska och har varandra.... visst kan allt hända än men om vi får ha det så här nån dag till så får vi alla fira julen tillsammans med glada miner kring middagsbordet, följa med Emmas ivriga ansikte då paketen ska öppnas, får tända faklorna ute, tända jusen inne och sitta bredvid den öppna spisen intill granen, får uppleva gemenskap med våra föräldrar som vi har förmånen att få rå om iår eftersom mina föräldrar kommer att vara med oss i år på julaftonen.

Man får ibland höra om sådana livsöden där den ena föräldern är sjuk, kanske i många fall även gått bort, det finns barn som inte längre har mamma eller pappa, kanske de som tillbringar julen på sjukhuset. För dem stannar tiden, det blir jul ändå men en annorlunda jul. Det har jag sett även på mitt jobb. Hur oviktigt egentligen maten och klapparna är utan man värdesätter tiden man har tillsammans.... och njuter av den till fullo..Ibland när jag på mitt jobb ser anhöriga som samlas i den sjukes rum och bara är tillsammans ... och jag tänker på den sjukes tidsuppfattning och min... kan jag plötsligt tycka att mina tankar om vilken sill jag ska köpa till julbordet, har jag nu alla julklappar... nej vänta nu jag ska fixa en sak ännu... dukar... servetter ... och ljus måste jag ju ha på bordet... alla de tankar är väldigt oviktiga .. egentligen...
Den sjuke i rummet värdesätter nuet och gemenskapen just då... Nu och Här... mycket mera eftersom han vet att tiden är räknad... det är även min men jag ser inte det... inte heller uppskattar tiden... jag planerar frammåt hela tiden... Frågan är då vem som har den sannare uppskattningen av tid och av julen...
Jag klagar fort på småsaker.. men då kunde ju den sjuke säga mig... du får fara hem då skiftet är slut, du får fara hem till dina barn.. du får leva vardagen... ....
Gläd dig... åter igen säger jag dig Gläd dig....

Så därför ... fast jag är barnsligt förtjust i julklappar.... önskar jag mig av hela mitt hjärta egntligen mest av allt Hälsa, Kärlek och Omtanke... och Gemenskap... och det hoppas jag att alla ni andra också får.. Jag har börjat tycka om ordet välsignad och fridfull... det utstrålar stillhet och uppskattning av tiden ..av nuet ... så nu önskar jag vår familj och alla er andra en Välsignad och Fridfull jul. Ta väl hand om varandra...CARPE DIEM...