vaknattens eftertänksamhet....

Känner inte igen mig själv faktist efter att jag haft vaknätter. Jag har sovit idag och jag vaknade faktist utvilad... och fylld av energi... MEN sen blev det bara emot mig hela dagen. Jag cyklade iväg till svärföräldrarna som hämtat upp Emma från skolan.... det var riktigt varm ute, som om nån blåst ur en blåslampa.... Vi stannade sen och pratade med flera i stan innan vi kunde påbörja cyckelturen hem...och min tur precis började det regna.... Det hällde ner och vi var som några dränkta katter innan vi var hemma. Vi blev sena med maten, sena med disken...och jag hittade en tesked i potatiskastrullen... den hade jag visst kokat med potatisen.. jag börjar bli farligt tankspridd.... jag tappar vetemjölet och vitt puder överallt..... inget går smidigt idag. Hade ingen lust att leka ikväll heller... och det resulterar i att min dotter går och tjatar på mig om än det ena än det andra. ....och jag vill bara vara i fred... ÄR DET FÖR MYCKET BEGÄRT! JAG ÄLSKAR ER ALLA MEN JAG VILL VARA ENSAM....NEED SPACE PLEASE! Vi blev oense om det mesta och när vi var som mest irriterad på varandra fräste min dotter åt mig"He e int na rooligt ti vara me te!" Så täär fick jag! Jag sa att jag kan tänka mig det.... Vi sa förlåt åt varandra och jag hoppas på en bättre dag imorgon. Jag är mamma, fru och sjukskötare men ibland måste jag få bara vara Annika... ENSAM! Det ger mig styrka att vara i flersamhet sen... bara jag får vara i ensamhet ibland. Få tänka mina tankar .... göra det jag vill... få man inte det mer när man blir mamma....? Det vägrar jag följa....Imorgon hoppas jag på en dag i flersamhet...