Söndag kväll.... jobbat hela helgen, fredag, lördag och söndag... så det var den helgen det. Och nu är jag trött... stoora svackan så att säga. Intensivt på jobbet och alla skiften ansvarsskiften.. också tungt att ha ansvar för allt, svara i telefonen som tycks ringa hela tiden, prata med anhöriga, ansvara för all medicin, tabletter och iv dropp.... blir liksom lite trött... i hjärnkontoret. Slutade lagom till att hinna till torget för att vara med på guldfesten som hölls för stadens egna guldmedaljör Leo Komarow... Fin tillställning och äras den som äras bör... Killlen fick en hel ishall uppkallad efter sig: Komarow arena. Snyggt namn....och juniorhockyn fick en del välbehövliga pengar...bra så!
MEN: lite tycker jag att det är lite väl stor uppståndelse för EN person. Han gjorde det bra, tummen upp men han gör sitt jobb som alla andra, egentligen. Hans jobb gav honom guldmedalj... bra så men alla andra vardagshjältar som gör storartade insatser på sitt jobb, inom vården, läkare,ambulansmän, lärare, byggnadsarbetare, affärsbiträden, och alla dessa som gör ett sånt jobbb att om det inte görs så märks det, städare, sophämtare... alla arbetare som får samhället att gå runt.... Det finns i alla yrkesgrupper och arbetsplatser vardagshjältar som ibland skulle behöva få en banderoll på esplanaden och en hyllningsfest på torget. På min arbetsplats finns flera som är ovärderliga och förtjänar lite hyllning... vårdare som hinner krama den ensamma patienten, stanna upp och prata med anhöriga, ge det lilla extra, en lätt smeknig över kinden, en omtänksam klapp på ryggen till oroliga anhöriga. Behöver man en gulgmedalj kring nacken för att få den hyllning den enskilda människan behöver. Jag undrar det jag....Nykarleby som tycks vara så bra på galor borde ha en vardagshjälte-gala där varje arbetsplpats kunde nominera sin egen vardagshjälte... och på festen få hylla den enskilda människans vardagsinsats.
Och egentligen undrar jag hur det känns att bli upplyft på en så hög pidestal som folk i nejden har satt Leo på... skulle kännas lite konstigt säkert. Ändå tycks han hantera det bra och ödmjukt.. verkar inte alls ha höjt näsan det minsta trots hyllningarna. Hmmm.... några tankar bara som flugit i huvudet dessa dagar men som sagt... äras den som äras bör.
Har inte gjort så mycket nyttigt idag efter jobbet, varit så trött... det kommer flera dagar... har ätit rökt lax och druckit en stor kopp kaffe på verandan.. njutit av livet, umgåtts med min dotter, skojat och skrattat. Livskvalitet. Ny vecka börjar och back to work igen imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar