Så var det då valborg och 1 Maj... Tiden går. Våren är här och snart får man semester. Jag är en av de "lyckligt" lottade som får ha semester i Juni i år.... Det lär ska bli kallare Juni i år än normalt. Suck...he va int naana tå!!.
Imorse for vi till "mommos" för det årliga Munkbaket. En tradition som jag och min mamma började med när Emma var riktigt liten. Vi bakar alltid munkar tillsammmans några dagar innan första Maj. En rolig tradition. I år var Emmas två kusiner 2 och 4 år gamla med, och det var jätte roligt. Mamma kavlade ut degen, barnen tryckte ut munkarna under uppsikt av moffa och jag kokade dem. Vilket flyt. Vi producerade munkar på "sarja...
Första Maj är lite speciell i vår familj eftersom Johan och jag firar lite förlovningsdag den dagen. Vi började vara tillsammans på första Maj 1995... vägen har inte varit spikrak efter det men vi kan säga som så att vi har varit i varandras liv allt sedan dess... vilken väg har inte sina krokar och gropar? Och det är väl så det ska vara för att till sist verkligen hitta varandra och bygga sitt liv tillsammans. Vi firar 16 år tillsammans och 9 års dagen av förlovningen. Vi har just intagit en god middag som min man kockat... nötinnerfile och ett glas rött.
Annat denna vecka då....? Har i dagarna också fått lite nya sticklingar till min hoya samling. En Hoya Aldrichii, Hoya sp haraku och en Hoya Stoneana. Aldrichiin var planterad så den var ett säkert kort, hoppas bara de andra får rötter snart så kan jag även plantera dem. Min Hoya Tricolor är ännu i karantän- medicinerad men isolerad. Även de andra Hoyorna fick en dos förebyggande medicin fast jag ännu inte sett ohyran på dem.
I går var Emma och jag på Wasa teaters familjepjäs "Vesta-Linnea"... Åhh va den var bra. Det är verkligen för hela familjen för alla kan känna igen sig lite i någon av karaktärerna. Vesta Linnea är en tjej på ..tjaa runt 6 år med en 6 årings trots och glädje. Mamman var en lite stressad mamma som försökte hinna med alla utom sig själv och resultatet var en tjatande mamma som egentligen bara ville ha lite hjälp i hemmet. Pjäsen var suuper och kan varmt rekommenderas. Annika Åhman som spelade Vesta-Linnea var hur bra som helst. När vi satt och väntade på att det skulle börja efter pausen sa Emma: Mamma jag kommer alltid att minnas den här platsen, den är MIN..nr 32" !. och jag vet precis vad hon talar om ... jag är likadann... nr 99 på parketten Åbo Svenska Teater är bara MIN också. Jag undrar om folk som "lånar" den vet att den är MIN? I dag går faktist mina tankar lite till Åbo och Musicalen Les mis... den spelas sista gången ikväll för säsongen och jag hade gärna varit där än en gång... jag bara.... *nynnar*.... Nåja..... Been there, done that .... men SÅÅ UNDERBART!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar