Denna sommar så helt olika från andra somrar har när jag riktigt tänker efter varit en gåva. Jag tackar inte mitt fall och sjukskrivningen för det gjorde så pass ont att jag inte önskar den smärtan åt min värsta fienden ens... men sommaren överlag och ledigheten som förlängdes ioch med sjukskrivingen och jag kan nu.... 5 veckor senare säga att jag är lugn i själen... jag har behövt vilan och tanka tålamod...
Jag har sovit som en stock på nätterna precis som om jag haft underskott på sömn... och haft det länge. Jag har kunnat somna en stund på dagen och faktist somnat... wow!.
Jag har på sätt och vis gripit ögonblicket ännu mera nu än mitt i vardagen... eftersom jag nästan ansett mig ha obegränsat med tid. Jag har tillåtit mig att stanna upp med vissa saker lite längre för att... jaa bara för att jag kunnat.
Jag har unnat mig dagar i gungan med en bok eller sticksöm ... bara för att jag kunnat... ingen fara, det jag inte hinner idag hinner jag kanske imorgon... eller så får jag någon annan att göra det i övermorgon... Skämt åsido...
Jag stressar inte hela tiden och tittar på klockan som jag gjorde i våras. Jag hinner kamma mig på morgonen, hinner tänka efter vad jag ska ha innan jag går och handlar, har lista med mig och går länge och väljer innan jag är vid kassan. Kan t.om. unna mig att prata lite med folk när jag plockar tomater. Jag har närmare till ett Hej och ett Leende när jag är i stan... jag är mera närvarande i nuet..jag pratar länge med grannen på min promenad med hunden, hunden får nosa och ta all tid i världen på vår promenad, jag tänker inte hela tiden framåt.
Jag tar dagen som den kommer och konstigt nog har jag fått dagarna att gå riktigt bra utan att sakna jobbet. När de ringde en dag från jobbet för att reda ut något om semesterdagarna kändes allt jobb-prat väldigt avlägset.... som om jag inte jobbade där längre.
Och jag hade lite lust att med en gång säga att " Duu.... jag tror inte att jag kommer tillbaka".
Jag föreslog åt Johan när jag pratar klart i telefonen att kanske jag säger upp mig på jobbet och stannar hemma som hemmafru....
"Jaa"... sa han..." Nog finns här att göra också varje dag" sa han bakom tidningen...
Men då sa jag att inte en sån hemmafru utan en lyxhustru du vet.. som dom på Tv Hollywoodfruarna... De är bara hemma och shoppar och ser vackra ut.. Jag sa att det skulle ju passa bra med min nya image...som "märkvärdig".
Tidningen kom fort ner och Johan tyckte nog att jag för allt i världen inte skulle säga upp mig... Inte kunde det ju vara för att jag då hade blivit dyr i drift...och en inkomst bort ur hushållet.. Njäää.... Jag tror mera på det där att jag hade nog börjat se så alldeles bra ut att han inte hade fått hålla mig för sig själv... Jaa så måste det ju vara:)
När man jobbar har man ju en eller tvådagar max ledigt /vecka.... och i och med det bara MÅSTE det hända allt just då... tvätten. disken... ärenden i Jeppis.. att då unna sig en dag i hängmattan bara stressar då man vet vad allt man BORDE göra.
I måndags unnade jag och Emma oss att hälsa på hos syrran i Vasa... och en tre tiden hittade vi plösligt på att fara på loppis... den tiden brukar jag stressa hem så alla hinner med mat och läxor. OCh det var hur kul som helst då man kunde leva under devisen: Jag kör hem då vi är klara... det får ta den tiden det tar och det är helt ok... Så borde man fortsätta att leva även efter att man börjat jobba... för man är gladare till sinnet, lättare till skrattet och lugn i själen... jaaa helt jävla lycklig!
Jag bryr mig inte om vädret som inte varit så alldeles bra... det är ju som det är... inget att göra åt. Jag bryr mig inte om långsamma turister i butiken som bara pratar en massa r och sc... nånting.... (holländska tror jag det var idag)... tänkte t.om. börja hjälpa dem nere vid mjölkdisken när de försökte reda ut vilken skillnad de kunde vara på laktosfri och vanlig mjölk... ordet " laktosfri".... lät väldigt lustigt med holländsk brytning... by the way.
Jag stannar upp och ser folk i min omgivning och jag bara ser saker som jag annars inte ser. Livet har liksom stannat upp och jag lyssnar mera till mig själv... jag hör t.om. vad jag tänker... jag lyssnar mera på min dotter som har en hel massa att säga varje dag... Jag lyssnar mera PÅ RIKTIGT. Kanske det där med hemmafru verkligen skulle vara min grej...
Johan sa ikväll att det är så roligt att ha mig hem på kvällarna och helgerna och att jag är så glad då han kommer från jobbet...
Tänk vad lite ledighet kan göra åt en människa. Det är bara synd... jag är ju en så förbaskat bra sjukskötare också så kanske jag borde återvända till jobbet i höst... inte för min skull men vad skulle de göra utan mig där.... nån måste ju bära upp stället.. ... ;) Hihi.... Men två veckor är kvar ännu att fånga dagen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar