Villaavslutningen firades traditionsenligt på vår sommarö. Vädret var en Gudagåva... nästan spegellungt på vattnet. Solsken och behagligt höstväder. Vi åkte ut på lördag förmiddag och man skulle ju kunna tro att vi endast hade mat och sovkläder med men ICKE! vi hade som vanligt lite byggmaterial med.... inte så mycket denna gång att vi inte hade rum att sitta. Jag blev så glad när jag märkte att jag faktist hade rum att sätta mig denna gång... det har inte hänt sig förr i sommar.
Luften kändes kyligare nu oundvikligt och jag tackar egentligen min skapare och Gud att vi har fyra årstider och att en kyligare sådan är på kommande annars hade vi inte förstått att sluta dona alls. Åtminstone inte min man. Nu MÅSTE han sluta snart och det tackar vi Gud för. Vi börjar ha upp i halsen med att planera vad vi ska ha ut, bära bräder till och från båten, bära de samma från stranden upp till stugan.
Nu får vi börja vara hemma , tända mera ljus och tända eld i spisen hemma. Allt har sin tid som sagt. Men kvällen var ett fint avslut på säsongen, vi gjorde den till en liten taklagsfest också eftersom vi fått på plåttaket helgen innan.
 |
| Plåttaket är på.... Nu får det allt regna.... |
 | ||
| En lite Ernst Kirschsteiger variant av ljushållare... "Det robusta grova pelaren möter det lackade golvet... skapa kontraster.... " |
Vi dukade inne i vår stuga med förhoppning om att det inte skulle bli så kallt senare... eftersom vi i detta nu inte har något att elda i... men vi får tacka vädergudarna för det milda vädret så vi kunde äta inne. Vi tände massor av ljus inne och ute och mysfaktiorn var hög. Vi hade en trevlig kväll med god mat och levande ljus. Ute längs med stranden hade vi tänt flertalet facklor som brann och det var bara såå vackert. Man blev alldeles varm innombords när man efter det blivit mörkt står ute bland facklorna och tittar ut över vattnet och ser andra holmar som var upplysta på samma sätt.
Vi sköt lite raketer... och ämnet raketer var ett hett samtalsämne hos oss innan helgen. JAG tycker att vi lika gärna kunde ha tänt på en 50-lapp och se på när den brann... istället för att sätta penger på raketer... OCH jag tror faktist att min sedel hade brunnit lite längtre än raketerna. Jag tycker... man tänder på en raket... det pyser och fräser 3 sek... skjuts upp som ett litet eldklot... smäller till och ett färgskådespel syns i exakt 4 sekunder... sen ska man ju tycka "ÅÅÅhh... va vacker".... och sen är det slut... Men... jaja... min dotter och min man skulle ju nööööödvändigtvis ha dem så jag stod ju och tittade men jag tyckte nog också att vi lika gärna hade sett på grannens färgskådespel och haft 50-lappen kvar till annat. Men då är det ju MIN åsikt.
Det som är annorlunda också med att sova ute på sommarstugan när hösten närmar sig är mörkret... och kombinationen mörker-utdass är lite mera invecklad om man säger så. Vi hade nån ficklampa med så den måste man först söka efter för att alls hitta dasset... så det fanns inte utrymme för akuta besök om man säger så. Sängkläderna är också fuktigare och kallare så vi hade eldat i bastun lite hela dagen för att få dem att torka upp.
Jag sov inget vidare natten till söndag....och det berodde inte på de fuktiga sängkläderna... Jag vet inte riktigt vad jag hade för skov... Nåja... har haft det förr men inte en enda gång under min semester.... märkligt... eller kanske inte .... Jag var jätte trött då jag lade mig men då jag skulle börja slappna av började hjärtat rusa iväg så utav bara den... jag hade världens hjärtklappning på gång. Pulsen snabb och hjärtat bankade jätte hårt... och länge... den lugnade inte ner sig förrän om nån timme och då var man ju så gång att man inte kunde sova p.g.a. stresspåslaget. Lite märklig samband ändå... när jag var ledig hade jag inte alls sådana skov men så fort jag börjar jobba så återkommer de... märkligt va?
På söndag åkte Emma hem med farmor och farfar på morgonen och Johan och jag lämnade kvar en stund att sitta i solen på bryggan och njöt.... vi pratade om sommaren och projektet som blivit verklighet och drömmen som vi haft i många många år om egen villa som nu blivit sann. DET var den bästa avslutningen på hela helgen. Vi sa farväl av sommaren men ändå ett slags tack....
När jag höll på att duka på lördag i stugan kom min farfar Erik in.
Jag sa "hej"... jag väntade att du skulle komma".... Vad tycker du...om stugan?" " Jaa... He vart bra... riktigt bra tycker jag sa farfar, tog av sig skorna och satte sig vid bordet... Har jag ryymi ti vara jäär ikväld så e ja...?
" He klart he säger jag... jag ha räkna me de heila tiin.... Välkommen...till ditt nya vardagsrum !
He va int naan ader som sååg an.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar