Barndomens höbal

Ibland kan ett doft minne ta dig direkt tillbaka till barndomen på ett klick....  Och det gör det varje år denna tid....

På min promenad med hunden igår gick vi om grannens fält där höet var slaget och kört i strängar.... och jag bara ÄLSKAR doften av torkande hö. De höll på och körde runt med traktorn och svängde höet och jag bara stannade och drog i mig doften..... Jag hade lust att sätta mig pladask i en hö-sträng och bara titta och dofta... borra ner näsan i det och kasta runt det lite... men då tyckte Emma att då går hon hem igen.... så ingen kopplar oss samman...  ;)

Torkande hö doftar barndom, familj, "alla hjälper till-känslan", traktorer, höga hölass, varmt och svettigt både av värmen  och ansträngningen, picknick med mammas goda smörgåsar och saft på provisoriska sittplatser av radade höbalar , doften av kalja,  bromsar som biter, det monotona ljudet av balaren efter traktorn, den  som spottar ut små balar direkt ut på kärran bakom där min syster och mamma plockar och radar dem för kung och fosterland...och pappa som insisterar på att "he ryms noo meir" på ett redan överfullt lass...och mamma som bestämt säger "He gör int vi naa he ".... (mamma vann) .
och jag minns åskväder....

 Jag bara minnns... torkande hö får mig minnas barndom och trygghet, sammanhållning.....

Jag bara älskar de små balarna som är en utrotningshotad art, jag kunde ha gått dit och satt mig på en av dem. 

Jag minns de höga lassen, och jag minns den gången vi hade ett jätte högt lass som välte i en sväng när vi skulle åka hem... med mamma och syrran på lasset... de hann hoppa av men lite läskigt var det... sen började vi redusera lasset tyckte pappa med siså där en eller två balar mindre... 

Igår körde grannarna  ihop höet och jag bara måste fara dit för att höra ljudet av höbalaren..... det monotona ljudet och de små balarna som spottades ut... och jag hade så gärna hjälpt till men de var redan så många där men det riktigt kliade mig i fingrarna att börja plocka balar för kung och fosterland.

De måste tycka att det är lite konstigt att jag alltid dyker upp och smyger omkring dem så fort de har höbalning på gång... men då har jag ju också byggt bo där de eviga gökarna gal..... :)
 Jag ska fara ut nu då och av en händelse gå om där igen... kanske det finns en hösträng ännu kvar att sätt sig i... så om ni söker mig så sök på hölindan... det är jag som lyckligt ligger där och kastar hö omkring mig ....och ser lycklig ut...