Eftertanke.... men förnöjsamhet...

Vi bevistade ett bröllop i helgen och det var såå vackert. Och det finns hur mycket man kunde säga om det för det var såå roligt att få vara med.

 ... men i och med detta dyker en massa tankar upp om just lööv och bröllop och man och hustru och allt det där.

Vi gifte oss i samband med vår dotters dop på -04.... Vi hade tänkt igenom det och ville ha det så. Avskalat, enkelt och ett löfte mellan oss två utan det där stooora fokuset som på ett stort bröllop har med sig . Vi är verkligen inte sådana människor överlag... eller hur ska man säga... Vi tycker inte om att stå i fokus och sen tillika vara jätte-gule gull med varandra på beställning  inför allt släkt och vänner, det  är såå inte vi.

Dagen jag gifte mig var så där stillsamt planerat och enkelt. Klänningen var en vacker linneklänning från Björks klädbutik i Nykarleby... Håret fixat vid frissan och vita blommor i, sminkad vid en skönhetssalong.  Jag var vacker den dagen....  och det var en dag som jag har gömt i mitt hjärta. Vi gifte oss efter dopet och flera av våra familjemedlemmar visste heller inte om det ens. Överaskningsmomentet var också lite typiskt oss... inte för att det var oväntat. Vi har kännt varandra sen -95 men ändå.

Vi... eller nåja... JAG hade inte riktigt pallat trycket med planering för en fest med 120 pers... dukning, programblad, menybestämning, hyrandet av catering, band som spelar, planering... planering... planering... hyperventilering i papperspåse... och sen när dagen äntligen kommit hade jag varit så nervös att jag inte riktigt kunnat ta in allt heller. ...  och sen festen... pussas på beställning bara för att folk ska fota , leka en massa lekar... allt detta är inte heller "Johan och Annika".... Och vi har så liten umgängeskrets att "vänner" listan hade blivit kort. Så visst vi gjorde det som var VI , vi gifte oss och dagen var vacker...Löftena ville vi ha som "våra" och dagen var egentligen Emmas.

.... men ändå... om vi ska vara riktigt ärlig...nu flera år äldre och en aning visare...
  Jag skulle så gärna ha tågat in i kyrkan i en vit siden klänning... dörrarna hade öppnats och vi hade fått tåga in i en kyrka med släkt och vänner på plats, kameror som blixtrar... hade fått ris kastat i håret och fått ha en fest där vi stod i centrum.  Jag hade också velat sitta vid ett honörsbord med en skylt ovanför mig " Annika & Johan" . Vi hade fått bröllopsgåvor och lyckönskningar.  Och man hade fått fira sin kärlek på något vis.... Johan och jag diskuterade detta häromdagen och han sa att vi borde kanske ha en "kärleksfest"... och bjuda lite folk... men hur normalt är det egentligen fast tanken är vacker.

och det jag kanske saknar mest... Jag hade så gärna fått ett tal av mamma.... ett eget tal... inför andra.... Det hade varit roligt.....

 När i livet annars får man ett eget tal... om inte på ens bröllop och sen på ens begravning och det hör man ju inte... jyst tyypiskt... när det är det enda tal jag kommer få.

Nåjaa... det var nog bäst för allas nerver att vi gjorde så här och vår kärlek är ju den samma med eller utan bröllopsfest....

 Jag hade bara velat .... EN dag... få vara den vackraste i rummet ..... med fin vit sidenklänning med pärlor på och blommor i håret ......