Summa sidvisningar

tisdag 7 augusti 2012

HEL ?

Jag undrar vad som gör familjen hel.... eller är den hel då man bestämt sig för att NU är den det. Eller ska det kännas hel innan den är det...... eller ska man bara acceptera det faktum att den aldrig någonsin kommer att bli det.

 Min familj är väl hel... men är den inte det då jag känner att jag har mer kvar att ge? lilla syskonets plats är inte fylld, och visst .... jag har ett tomrum i hjärtat... fast jag inte tänker på det hela tiden. Det är bara så konstigt att jag inte heller känner mig färdig.... som mamma... märkligt.Jag är nöjd men inte färdig... märklig kombination.
Visst har vi möjlighet med adoption men efter långt och moget övervägande hade vi tidigt bestämt oss för att det inte var vår väg... Jag bara saknar.... någon.... min famn saknar någon.... vår familj saknar någon.
Vet inte i vilken form... vår älskade hund fyllde upp en del men är ändå inte det samma... ..... nåjaaa...

 Har inte hört något om fosterföräldraskapet heller... ingen ringer. Hörde häromdagen att en familj häromkring bara helt appropå blivit uppringd och erbjuden två små... och de hade inte ens lämnat in intresse... Då blir man lite ledsen i hjärtat. Inte för barnen ... de fick det bra... men vart har mitt papper tagit vägen kan man ju fråga sig. Vi hade också kunnat ta emot... Jag undrar vad det är vi faller på... varför ingen ringer.... till mig. Borde de inte ringa i första hand till de som lämnat in sitt intresse??...Tycker man ju. Jag bara känner att vi har en uppgift där. KAnske vi är för grön... oerfaren.... men man måste ju börja någonstans. Eller så måste man bara bida sin tid... det som är meningen att hända händer. Kanske inte det är rätt ögonblick ännu.

Min familj.... kan jag väl runda av med känns lika hel ... som ett pussel ungefär... alla bitar på plats och bilden synlig helt ok och fyller sin funktion där den hänger. .... Hörnbiten uppe i vänstra hörnet fattas men det ser ingen då jag ramat in pusslet, för det har jag målat över med blå tusch i exakt samma blå.... och ju längre tiden går minns inte ens vi som byggde pusslet att biten fortfarande fattas... en blå uppe i vänstra hörnet ..... För bilden synes hel... bara på riktigt nära håll upptäcker man hålet.

Kanske man inte borde tänka så mycket.
 Det är väl bara att måla och rama in skiten antar jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar