Rätt låt vann!

Ha... RÄTT LÅT VANN!! YES! Tänk om jag blivit synsk... med tanke på att jag rekommenderade klippet för nån dag sedan. Låten är gripande på nåt sätt... och så annorlunda att den är jätte bra. Vakade in resulatet med syrran hemma i Jeppo... med chips och dipp och resonemang då den ena inte höll med den andra... om låtens kvalitet alltså. Men iår måste jag säga att vi var väldigt samtämmiga.... Tummen upp för Loreen... ! Och vad förgyller inte en melodifestival om ej besök av självaste Mr Pop himself... May I present the one and only: Erik Saade!



Gårdagen annars försökte jag vara ledig och göra ingenting... problemet med dessa dagar att hur mycket jag ser fram emot dem så när de kommer går jag runt och har en del dåligt samvete för att jag inte tar tillfället i akt och gör allt det där jag inte hinner när jag jobbar.... så som städa... plocka upp... stryka ... o.s.v. Och så var det så förargligt vackert väder i går så man bara måste ju vara ut... jag måste säga att jag inte tycker om den här "klott-tiden"... Det droppar av taken... leret kommer fram och man blir först våt... sen till råga på allt blir man ju lerig också.. och så tar man ju in allt lera också.....huvadådi... Det kunde bli torrt och sommar på en gång... Och idag hoppades jag på riktigt dåligt väder så man kunde få vara inne men... Nehej... UT måste man... He va int naana tå..... Ska bara lyssna lite på låtarna från igår... och så den låten och så den.... Tyckte faktist den här sketchen var lite bra... :



"... Erik Shadey....Sadey.... Shadeydey....."

Välsignade fredag kväll.....

Dagen då bygglovet är inlämnat. Prisa Gud!.... Papprena är klara för vår sommarstuga och alla nödvändiga papper är klara för behandling. ... och sommarstugan står fortfarande på vår tomt. Suck! Vintern och isföret var verkligen inte till vår fördel denna vinter. Rätt så typiskt faktist. Vi har inte vågat fara ut med stockarna och flera har avrått oss.. för dåliga isar... så vi tar till plan B. Vi gör grunden åtminstone i vår-sommar och sen ser vi om vi kan flotta ut stockarna på pråm i sommar eller om vi försöker få ut den nästa vinter. Återstår att se... men roligt är det i alla fall att papprena är inlämnade.

Jaja... fredag kväll då ja... och jag är såå glad att jag har nästan ledig helg. Det har suttit i tätt med jobb sedan jag kom hem. Jobbade fredag + hela helgen after att vi kommit hem. Sedan endast måndag ledig och sen resten av veckan ppå jobb... så nu är min ork och mitt tålamod slut för denna vecka. Emma sover och Johan tittar en Wallander film... som jag inte våg... hmhm,,, väljer att inte se... inte för att jag är "fisin"... nej då... men jag väljer att avstå helt enkelt ....och det ger mig tid för mig själv ett tag... och det är bara för härligt! Ska försjunka mig i en bok alldeles strax... skaa bara...

Beställde annars en del böcker från Adlibris denna vecka ... jag kundeinte hålla mig då jag såg så intressant bok.. och så den ... och så den.... En var skriven av hon mamman till Madeleine Mc Kan.... Flickan som blev bortförd under semesterresan.... spårlöst... fem år sedan nu faktist. och mamman har skrivit en bok om kampen för sin dotter. Vet inte om jag vågar läsa den se..men jag bara måste beställa den... Jag är lite blödig då det gäller böcker som handlar om barn som far illa. Jag säger sen vad jag tyckte.
Imorgon hela dagen ledig och jag tänkte ta en "utan måsten" dag... med att jag bara tar dagen som den kommer... kvällen ska tillbringas med min syster och melodifestivalen... "just like old times".... blir till att köpa hem lite chips och dipp.... Må bäste man vinna. Den här tycker jag om faktist.....ju mer man lyssnar på den... en favorit är också Lindgrens låt...



Tyckte den här faktist var årets bottennapp: Jag säger bara "Grow up"!



Ok... boken var det ja.....

Skrivtorka... eller författare.... ?

Ok... lite skrivtorka efter resan.Jag hittade vardagen precis som jag hade lämnat den innan vi for... men ändå kände man sig utvilad och hade en hel del orka som man inte haft på ett tag. VI har fått ha sovmorgon, ta dagen som den kommer.... i solen. Men jobbet kaller och fast man ville hålla kvar känslan så försvinner den sakta men säkert. Men jag tar ibland upp bilderna i huvudet och minns... och det har jag ju kvar.

Har jobbat rätt mycket efter resan . Vi kom hem torsdag och redan fredag var jag på jobbet så det blev en rivstart... Mest jobbat efter det.

Vi hade träff med bokcirkeln en kväll och det var roligt som vanligt. Vi discuterade deckaren vi läst och vår uppgift vara att skissa upp handlingen i en egen deckare som skulle utspelas i Nykarleby.Sådana uppgifter är roliga. Jag har en del historier i huvudet redan så det var bara att sätta ner en av dem på papper. Och det var så roligt att när jag skulle fara hem kallade vår ledare mig tillbakla och sa att hon vill belöna den med den bästa historien med ett pris och hon tyckte min story var bäst... WOW! Det var roligt. Funderar faktist allvarligt på att skriva nåt nån dag... och kanske försöka skicka det någonstans... Det kommer antagligen tillbaka med texten.. "vi tackar för ditt manuskript men vi är inte intresserade denna gång"... men då hade man ju försökt. En dag ska jag ha ut en bok... Hur svårt kan det vara egentligen... det är ju bara att skriva... jaja...

Har annars följt med en tv serie på tv senaste tiden... "Mot alla Odds" Det är ett gäng handikappade på olika sätt som ska vandra en utgiven väg genom landskapet i Afrika. Två i rullstol, två som är synskadade. Flera utan ben eller armar.... och jag säger bara: Även med armar och ben och syn i behåll hade jag inte vågat vara med i den excursionen,,... no way... den resan är tuff även med ben.. springa undan bufflar... Lycka till. Hade de träffat på något farligt djur hade de inte haft en chans.. beundrar modet hos både deltagarna och hon reseledaren... Det är såå farligt att man nästan beundrar dem...I den här situationen hade jag velat hem... springandes..:



Idag som omväxling väntar ett kvällsskifte på jobb... hade velat sitta hemma idag och sticka ... det hade inte varit illa det inte. ....

RESAN- På återseende......

Då man ser en omgivning som är så vacker och mäktig att det tar andan ur en ..... då var det värt varje cent....

Hemkommen efter en underbar resa till Gran Canaria ön och Puerto Rico.... Det var så roligt och välbehövligt att jag inte ens kan beskriva i ord. Vi har haft vackert och soligt väder hela veckan och det var nog bara shorts och topp som gällde. Vi hade bra hotell, underbar terass, pool på hotellet och vackra vyer... Jaaa jag vet inte var jag ska börja.... Man vande sig förvånansvärt fort att det var shorts som gällde.. redan från första dagen... Puerto Rico är en typisk turist stad... Hotell... och hotell så långt ögat når men ändå så oerhört mäktigt. Och folket är så alldeles gästvänliga och ser barnen på ett sätt som de inte blir här hemma. Vi kom dit torsdag kväll och det var alldeles underbart att komma ut på sin balkong första kvällen och dra in en ljum kvällsbris från havet i lungorna. Vi hann med dagar på stranden, kvällar vid poolen, grillkväll ordnat på hotellet, dans där Emma stal hela showen....båtutflykter till Mogan... Kanieöarnas Venedig som det kallas, staden var överfull av smala gränder och blommor i massor.

Vi besökte även en vattenpark i Maspalomas. ca 20 km från Puerto Rico.... men den var ingen riktig höjdare... De var väldigt strickt med barnens längd där och många av rutschkanorna hade en längdbegränsning på 120 cm... och Emma är 128... så endera var hon för stor för barnbassängen och blev bortkörd därifrån eller så var hon för liten att åka annat... så där var vi ingen lång stund.... men jag hann ändå på den tiden nästan ta livet av mig...Emma fick åka en tur där i sällskap av vuxen och Johan åkte med.. för jag hatar alla former av vattenkanor... det enda man såg var att man skulle sitta i en liten gummibåt med plats för två och att man skulle åka ner i ett slutet rör... När de kom upp tillbaka efter att ha åkt en gång sa Johan att det där måste du bara prova Annika för det där var jätte kul.... Yeah right..! Jag åkte en gång med Emma och jag trodde på sant att jag skulle dö... vi hade fått två fribiljetter in till parken... och jag tänkte mitt i tunneln att "tänk att jag fick en fribiljett till döden"... Det for jätte hårt... i en massa svängar och då man trodde att... Jag överlevde!... var man mitt i ett vattenfall och man for rakt ner.... huvadådi... sen tog vi taxi hem och jag gladde mig åt livet... och att jag hade det i behåll.

På kvällarna unnade vi oss att äta ute för det mesta och det var gott om restauranger... och "inkastare"... folk som försökte få in en till just deras restaurang... de var faktist lite jobbiga ibland. ... Men vi var till en rastaurang två kvällar efter varandra... en härlig kille där... han skojade med oss alla och trollade för Emma... Emma bara älskade hans restaurang och sista kvällen ville hon gå om där för att vinka hejdå men då var han inte där ... så nu när vi är hemma kan hon ibland säga att hon måste ju tillbaka dit och hälsa på honom igen....

Johan som var mest tveksam till hela resan visade sig njuta mest av oss alla av värmen och jag tror faktist att jag får honom dit igen... han njöt verkligen där.. En kväll då min mamma och pappa hade hand om Emma for Johan och jag ut på en irländsk pub vi hittat, på ett glas wiskey.... och när vi satt där och tittade ut över shoppinggatan kom sakta ett äldre par gående med stavar... de sätter sig tysta på en bänk och lutar sig över sina gångstavar och betraktar folk... och Johan sa att kanske det där är vi när vi blir gamla .... då vi är vintrarna här... gåendes med stavar... och betraktar tyst de andra turistterna i vimlet... Vem vet?:...
Här kommer lite bilder....

Spana in Emmas frisyr som hon gjorde där... Jag fick matchande band som hon.. det där silver -röda bandet som hänger på vänster sida... "tjej-band" som Emma kallade det... med jag skippade flätorna....

Stranden vid Puerto Rico:

Emma på vår balkong... enda eftermiddagen det var lite moln.... :

"The girls":

Ok... Semesterresan närmar sig och jag väntar ännu på res-paniken som har för vana att infinna sig nån dag innan man åker. Jag tycker verkligen inte om att packa och resa... sedan jag väl är där har jag det roligt men dagarna innan jag kommer iväg har jag en klump i magen... och dagen innan man åker är ABSOLUT värst...
Jonas Gardell uttrycker det så bra... att han hatar att resa...tvi tvi tvi... att han hatar att lämna sitt sammanhang att dagarna före han åker springer han runt i lägenheten och säger mantrat "Jag hatar att rasa... jag hatar att resa..". .
Det gör jag också... jag hatar att ställa mig på resa men jag vill ändå uppleva så länge jag lever och är frisk... den ekvationen går inte riktigt ihop... men jag tvingar mig att fara ändå... för att inte "bara vara en liten lort" som Skorpan uttrycker sig i Bröderna Lejonhjärta"....
Ok... liite nervositet har jag ändå men faktist inte det väärsta. Jag är såå inriktad på att förhindra sjukdom hos alla inblandade att hela min energi har gått åt till det... tvätta händerna... snyt dig i NÄSDUK... Bli inte sjuk för bövelen. Jag deklarerade kort till familjen i måndags att det är nu officiellt FÖRBJUDET att bli sjuk denna vecka, ok... snor och lite hosta tillåtet men ingen feber och absolut ingen magsjuka! Kommer vi oss inte iväg nu har vi inte råd på läääänge än att åka någonstans så nu gäller det.Jag hade räknat med att om nån blir sjuk så blir det vi... men igår pratade jag med mamma och hon hade inte mått så bra tidigare i veckan... Jaa jyst så.... Mamma ska med om jag så ska bära henne med på planet. Hon mådde bättre nu så faran över men med privat sjukskötare som jag är så kommer ALLA med oavsett krämppa nu!
Jag är ändå liite förvånad på mig själv... jag är inte så nervös att jag mår illa... jag sover gott på nätterna och springer inte runt och yrar såå mycket. Kanske jag plötsligt blivit äldre och mognare... ;) Jag ser på sant fram emot att komma bort lite.... få äta ute och inte ta hand om disken, inga tider att passa och värmen och solen. Vi provpackade igår och jag fyllde lätt en hel väska med mina kläder.... sedan återstod en liten väska till Johan och Emma.... och det tycker jag inte är för mycket begärt att de delar på den... hur mycket måste de ha med egentligen... man måste ju lämna hem nåt om det inte ryms med... :) Idag ska hemapoteket införskaffas... min mamma kallade mig "det vandrande förstahjälp-skåpet"... så måste väl leva upp till ryktet.....

Var till Kockola i måndags och handlade simdräckt... expediten som hjälpte mig var hjälpsam så till tusen och hon plocklade fram en bikini som var starkt cherise rosa och svart...jag brukar inte välja såå starka färger sa jag men hon hävdade att färgerna passade mig alldeles utmärkt.... ok... vid närmare eftertanke kanske inte så dumt men jag tyckte verkligen att jag blev en aning "bar i bringon"... den var såå låg och urringad att jag inte riktigt kände mig bekväm... Jag såg mig inte direkt springa på stranden som Baywatch girls ... med den bikinin... hade nog behövt stanna och lyfta in dem igen då..:)



men jag valde en helt annan sist och slutligen... en lite mera hög modell med topp.. och byxor...och lite mera dämpad färgsättning.. i ljusblå och lila. .Med den rosa hade jag känslan av att jag egentligen var naken... och "Allt syns när man är naken " ...

Annons Hör upp alla 80 +

Hör upp pensionärer!

Är du en av dem som fått pensionen... njutit några år men känner Er ännu inte klara med att ha en uppgift i livet. Ett arbete att gå till. Även ett arbete där långsamheten är en tillgång inte en begränsning. Då har vi nått för dig!

Vi nyanställer nu mera pensionärer till vårt företag "Vägpropparna".

Är du över 80 +, långsam och har dålig reaktionsförmåga söker vi just DIG!
Ett plus är om du har permanentat grått hår och egenhändigt stickad basker. Inget måste eftersom vi även tillhandahåller några i färgerna rött och lila om man behöver låna.
Din uppgift är att köra en sträcka, den utvalda för dagen av din förman, köra så långsamt du bara kan, om kö bildas är det ett tecken på gott gjort arbete. Du kör sträckan fram och tillbaka, gärna håller vi oss till de stora vägarna med mycken trafik, ett plus om man hinner två gånger samma dag, men inget måste.
Vår slogan är ju " Kör långsamt--- vi har hela dagen på oss".

Matkuponger tillhandahålls och hämtas härifrån, dessa är till matställen där de mest stressade äter som Mac Donalds etc..., ta lång tid på dig i kassan och ändra dig gärna efter fullgjord beställning.

Till körningen då: Blinka gärna länge före en korsning ... och ändra dig gärna just innan korsningen, det är mänskligt att få tänka om. Att känna igen andras körstil är ett plus och man får veckotillägg om man spanar in nån som har riktigt bråttom, då tillåts även att man utgår från den på förhand utvalda vägen om man på detta sätt kan skapa lite långsammare körning till den stressade.Följ alltså gärna den stressade långt och blinka då han blinkar.
Vi håller oss gärna till krokiga och backiga vägar, där de självklart inte hinner köra om. Man borde veta om på förhand att man kan bli utskickad mitt i fredagsrusningen eller måndag förmiddagar då det är mycken trafik och stressade människor i farten. Kör gärna upp traktorer och håll långt avstånd till den.. inget försök till omkörning förväntas av dig..Ju längre kö du skapar får du provision per bil. Ingalunda behöver du använda din egen bil.. å nej vi har den lilla varianten av en massa bilar som även luktar långsam, så som Fiat, små gamla golfar osv. vi brukar välja ut den som passar med just din basker. Rätt utrustning finns färdigt i bilarna, såsom sticksöm och kartor, och en kasett med Vikingarna Kramgoa låtar.

Vi är ett växande företag och behöver just dig som älskar att köra LÅNGSAMT och som vill ha en uppgft i livet. Kom gärna med på de förberedande kurserna vi har varje månad, där vi lär oss hur man sätter en kloss under gaspedalen och hur man sitter rätt bakom ratten, med glasögonen tätt tätt just ovanför ratten, detta underbara körsätt som även förminskar rörligheten i armarna och tar ner reaktionsförmågan markant. Slutligen lär vi oss nödsituationer som hur man i pressade situationern även visar fingret åt medtrafikant, bör understrykas.. endast i nödfall vid hot om ramning i diket!.
Välkommna att komma in och bekanta er eller ring gärna vår utbildare Stoppå en eftertracktad utbildare från Sverige Han heter: "Stoppå Vägen" öch är på plats måndag till fredag 8-16
Hör gärna av er. Vi väntar på just DITT svar!

MVH
Personalen på Vägproppen


Var till Kockola idag och råkade ut för fyra stycken... jojo.. växande företag.. kan tänka mig det.. Vart är världen på väg... ;)

Har vädrat mitt vemod.......

Vemod...

Städade och ordnade upp lite i vår stora garderob i källaren idag... behövdes verkligen. Mycket hade lämnade på golvet när man bara snabbt måste få undan nåt... och jaa ni vet... till sist ser man inte golvet mera... och Kan ni tänka er? ... Vi hade ett golv..! Va roligt... Jag hade inte trott det men jag såg det idag med egna ögon. Det mesta vi har där är Emmas kläder... som blivit för liten... jag flyttade lite lådor om vartannat och plötslit såg jag den lådan som är mig allra kärast... Den lådan med kläder som Emma hade allra första tiden efter att vi kommit hem från BB. Jag plockade ner lådan... länge sedan jag gjorde det nu... förr gjorde jag det oftare.. Jag satte mig ner och tog av locket och alla minnen kom över mig som om de väntat på att få komma ut och vädra sig ett tag... Med den lådan är det så att den ger mig glädje men även lite vemod... och idag blev jag förvånad över hur vemodig jag kände mig.... det sköljde över mig ledsamheten... livet blev inte som jag planerat... inte dåligt men annorlunda.

Vi fick vår älskade dotter i Juni på 2004 och hon var ett sådant mirakel pga mitt PCO att jag inte riktigt kunde glädjas så länge hon var i magen... nåt kunde ännu gå fel och jag skulle förlora henne.... Men Jeppoblod som hon har hade hon bestämt sig för att komma ut frisk och kry... Hon var det vackraste jag sett och jag kunde inte förstå hur jag hade kunnat få något så underbart vacker.... Under de första åren var vi helt nöjda med henne, vi ville gärna ha ett barn till men ingen brådska tyckte vi...Vi njöt av de framsteg hon gjorde, lärde sig prata och gå.
Jag veck omsorgsfullt ihop hennes kläder vartefter de blev för små och gjorde inte av med ett enda plagg för jag skulle ha dem tills vi får ett syskon. Jag sparade ALLT! Jag trodde att inga problem... vi lyckades ju en gång... inga problem att få ett barn till...men så fel jag hade.

Vi har förslökt men livet gav oss inte fler... Jag har gått genom alla känslor.. hopp, ledsmhet, känsla av orättvisan då andra har "magar", arg, förtvivlan.... till en känsla av att gå vidare och acceptans..... Jag kom på mig själv till sist att jag fokuserade på det jag inte hade utan att se vilken rikedom jag hade i min familj jag redan hade.
Vi valde varandra och livet med Emma och bestämde oss för att hon var det barnet vi lika gärna hade kunnat vara utan om inte livet gett oss en så fin gåva.Det stressar ett förhållande också att försöka hela tiden. Det blev ett enda räknande av dagar...

Jag slutade för länge sedan vara ledsen när andra blev gravid, när andra fick andra och tredje barnet... det tog för mycket av min energi att vara ledsen så jag accepterade det som det var och gick vidare. Nu kan jag bli genuint glada för andra som bildar familj..

Ju äldre Emma blev ju friare blev det för mig, jag fick lite av min egen tid tillbaka och nu njuter jag av lite egen tid också allt emellanåt....Nu har man också blivit så bekväm att man inte riktigt orkar börja på nytt med nattmatning och blöjbyte... Emma har även hon utvecklats och har typiska "ensam barn beteende", med att uppskatta tystnaden och lugnet i vår familj och jag ser hon saknar den och drar sig undan i de situationer då det upplevs för nojsigt och mycket ljud..

Vi blev en liten familj... och bra såå... men det är som att öppna Pandoras ask att öppna dessa lådor med barnkläder.... Jag har inte hjärta att laga bort dem fast jag borde få några hyllor tomma för att få in annat men... jag förmår mig inte att sälja dem eller skänka bort dem.. de är såå knutna till mitt hopp och min dotters historia. Så för mig är det minnen i den skrubben och inte bara kläder....
Att sälja dem på loppis skulle vara en rätt bra ide för de är använda av ett barn och inte just använda vissa saker, men det har jag försökt och det tyckte jag var hemskt... när folk rotade runt i högen, tröjan som fammo köpte, mössan hon fick när vi kom från BB....respektlöst tyckte jag... och då ska man nog ta hem sina grejer igen... vilket jag gjorde.
Gör jag mig av med kläderna så gör jag mig av med ett hopp jag har inom mig... fast det inte alltid är lika levande för mig....
Jag ska ha dem kvar till Emmas syskon...för så var det tänkt och så länge jag har dem där har jag inte helt givit upp... Bara de får vara kvar där... kan jag leva helt i acceptans och njuta av nuet och familjelivet som det är.... för ingalunda är jag olycklig... och jag är genuint glad för andra som får barn... och jag har gått vidare i livet och i tanken verkligen... men ändå så kom tårarna då jag sakta plockar babykläderna, den gula baskern hon hade föörsta sommaren, röd och vit randiga jackan hon hade på sig första gången vi for till sommarön... jag plockar minnen inte kläder...
Jag snyter mig, sätter locket på lådan och torkar tårarna... borde gå och laga maten nu.... lyfter lådan tillbaka på sin plats... släcker lampan och börjar dona i köket.. I mörkret ligger lådan kvar... tills en dag då jag igen känner att jag borde lyfta på locket och flytta runt kläderna där inne en stund. ....